Legalitetsprincipen och lagstiftningstekniken framgent

erfarna justitieråd. Dessa har dels haft lång vana av att analysera lagstiftning, men det är också de eller kollegor till dem som hanterar bedömningen av huruvida en lagtext är tillräckligt tydlig och förutsebar. Det är alltså klokt att följa de rekommendationer som Lagrådet yttrar även om det riskerar att fördröja lagstiftningsprocessen. Stiftar riksdagen mycket vidsträckta lagar, abstrakta lagar eller lagar som är motsägelsefulla finns risken att rättstillämparen inte tillämpar lagen så som lagstiftaren åsyftat. Problemet å andra sidan är om lagstiftaren är alltför specifik i sina lagar uppkommer problemet att vissa gärningar inte kan täckas inom en välavgränsad ordalydelse. Det finns därav goda skäl att framgent formulera lagstiftning med termer som ”dylik ställning”, ”jämförlig handling” och så vidare. Det får även ställas som ett varningens finger för lagstiftaren om denna teknik går för långt då risken kan bli att rättstillämparen antingen ”övertolkar” lagstiftningen eller anser sig inte kunna döma på grund av att lagstiftningen är alltför obestämd. Genom denna studie har jag funnit att den förstnämnda risken inte är alltför aktuell, i vart fall inte på straffrättens område. Den andra risken har däremot införlivats i flertalet fall. Lagstiftaren har helt enkelt inte fått gehör med anledning av att lagstiftningen varit för opreciserad. Gränsdragningen mellan tillräckligt bestämd och alltför obestämd lagstiftning är svår att dra och detta har varit tydligt under studiens gång. Flera av rättsfallen har haft skiljaktiga meningar där fokus allt som oftast bestått i att en eller flera domare varit av uppfattningen att lagstiftningen är tillräckligt

bestämd och bör respekteras inom ramen för rättstillämpningen. De andra domarna har istället menat att en alltför extensiv tolkning av föreskrifter måste göras för att utdöma på så sätt som det uppfattas att lagstiftaren åsyftat.

Legalitetsprincipen fungerar som en garanti för människor att de inte ska kunna dömas godtyckligt på lagstiftning som är för vag eller inte ens reglerar en gärning. Det kan

förhållandevis enkelt exemplifieras hur legalitetsprincipen kan skydda människor. Gärningar vilka inte är straffbara i enlighet med en föreskrift ska inte kunna ligga till grund för en fällande dom. Legalitetsprincipen uppställer dock inte bara ett skydd för människor i de enskilda fallen, jag menar även att den är ett skyddsnät mot diktatur och övergrepp från stater. Ponera ett riksdagsval där den sittande regeringen inte vill förlora inflytande. Regeringen vill fortsatt framstå som legitim för omvärlden och kan inte frihetsberöva människor utan grund. De kontaktar åklagare som får föra ett åtal för tjänstefel där åtalen består i att oppositionens riksdagsledamöter röstat på ett sätt som inte gagnar Sverige. Genom att utvidga bestämmelsen om tjänstefel skulle en i oppositionen felaktigt kunna dömas. Givetvis står detta i strid med 4 kap. 12 § RF, men en korrumperad domstol hade kunnat hävda att det starka skyddsintresse som Sveriges säkerhet är talar för att brottsbalken måste ges företräde framför

50 regeringsformen. Jämförelsen kan te sig långsökt, men det visar hur rättsstaten fundament kan luckras upp genom att viktiga principer tunnas ut. Legalitetsprincipen, författningspyramiden där de olika författningarnas inbördes hierarki ordnas och oskuldspresumtioner är sådana som ligger till grund för att en rättsstat ska kunna kalla sig för en demokrati och inte en

korrumperad diktatur.272 _{Såväl rättstillämpare som medborgare gör klokt i att fortsatt värna}

om legalitetsprincipen och värdera den högt.

Utifrån mitt perspektiv bör en analog tolkning av lagen eller en tolkning vid sidan av lagen definieras ungefär så som Peczenik definierade den. Det är en tolkning som inte befinner sig i kärnan av straffbudets ordalydelse eller i dess periferi, men det föreligger fall och situationer vilka påminner om gärningen som ligger utanför straffbudet. Rättstillämparen ska för att försäkra om att ingen blir felaktigt dömd samt upprätthålla demokratins fundament förhålla sig till ett riktmärke vilket Högsta domstolen tidigare uttalat ska anses gälla. Denna gräns som Högsta domstolen konstruerat ska emellertid, enligt författaren av denna studies uppfattning, inte enbart betraktas som ett riktmärke utan en principfast regel. Föreligger det flera

tolkningsalternativ där ett är mer betungande mot den enskilde och alternativet ligger enbart något närmre till hands att tillämpa ska rättstillämparen ändock välja det tolkningsalternativ som är mer gynnande gentemot den enskilde.273 _{Högsta domstolen befann sig i en sådan}

situation i NJA 2017 s. 393 och hade kunnat ta avstamp i vad ofredande innebar inom ramen för fridskränkning. Vidare fastslog Högsta domstolen att begreppet ofredande var mycket vidbrett och redan på grundval av detta fanns det, enligt min uppfattning, goda skäl för att frikänna den enskilde. I den andra vågskålen förelåg argument för att sexualbrotten har ett starkare skyddsintresse och att det tolkningsalternativet måste legat i linje med lagstiftaren hade önskat. Jag är av uppfattningen att det sistnämnda tolkningsalternativet inte ligger närmare till hands än alternativet, särskilt med anledning av att ett ofredande torde innebära att det är något vederbörande uppfattar i samband med övergreppet.

En slutsats av studien är att en sådan tolkning som låg till grund för domslutet i NJA 2017 s. 393 inte bör ligga till grund för beslut på straffrättens område. Detta för att försäkra den enskildes möjlighet att förutse vilka handlingar som är straffbara och därmed förhindra alltför abstrakt lagstiftning och delvis för att upprätthålla en rättstillämpning som inte är

godtycklig.274 _{Utgår domstolar från alltför dynamiska tolkningslägen där exempelvis}

argument och rättskällor vilka tillkom först efter lagen riskerar detta att medföra såväl konstitutionella- som likformighetsproblem.275 _{Mattsson uttryckte i Dödsboets vapen att en}

lag inte kan utläsas mot bakgrund av en förordning med hänsyn till den konstitutionella problematiken i en sådan utläsning. Detta måste emellertid anses vara än mer problematiskt när det är fråga om en lag som utläses i ljuset av en utredning som tillkom fem år efter lagen. Förarbeten vilka är accessoriska till lagen ska naturligtvis framgent även utgöra material för domstolen att utgå ifrån vid bedömningen av om något är förenligt eller inte med

legalitetsprincipen. Emellertid bör inte detta utvidgas till att även omfatta icke-accessoriska

272 _{Jfr Asp, Ulväng, Jareborg, s. 45.} 273 _{Jfr NJA 1994 s. 480, NJA 2012 s. 764.} 274 _{Strömholm [1996], s. 426.}

51 rättskällor och argument, det riskerar då att närma sig en tolkning vid sidan av lagen eller en analogi istället för en extensiv tolkning.

52

Käll- och litteraturförteckning

Propositioner

Prop. 1973:166 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vapenlag m.m.

Prop. 1995/96:52 En ny vapenlag.

Prop. 1998/99:36 Vapenregister.

Prop. 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning. Prop. 2008/09:118 Straffet för mord m.m.

Prop. 2009/10:147 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.

Prop. 2013/14:194 Skärpt straff för mord.

Prop. 2017/18:26 Skjutvapen och explosiva varor – skärpta straff för de grova brotten.

Prop. 2017/18:177 En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet.

Prop. 2018/19:138 Straffet för mord.

Statens offentliga utredningar

SOU 2001:14 Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den sexuella integriteten och angränsande frågor.

SOU 2007:90 Straffskalan för mord.

2010:71 Sexualbrottslagstiftningen - utvärderingen och reformförslag.

Övrigt

PM 2003:02 Svara på remiss – hur och varför, s. 5.

[Utskottsbetänkande]

Ju2015/09349/PO Uppdrag till Polismyndigheten om insatser mot illegala vapen och explosiva varor inom landet.

53 Ju2017/02146/L4 Ett effektivare informationsutbyte mellan polis och socialtjänst vid

samverkan mot terrorism.

Litteratur

Asp, Petter, Straffet för mord – En text om rollfördelning, styrning, legalitet och kvalitet, Juridisk Publikation, 2016/17, s. 153, s. 162 ff. [Asp 16/17].

Asp, Petter, Ulväng, Magnus, Jareborg, Nils, Kriminalrättens grunder, 2u., Iustus förlag, 2013, s. 46 [cit. Asp, Ulväng, Jareborg].

Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka, Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt - Juristens källmaterial och arbetsmetoder, 12:e uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm 2012 [cit. Bernitz m.fl.].

Calissendorf, Kerstin, Plenum och skiljaktigheter — vad ska det vara bra för?, SvJT, 2017 s. 796.

Derlén, Mattias, Lindholm, Jonas, Judiciell aktivism eller prejudikatbildning? En empirisk granskning av Högsta domstolen, SvJT s. 145.

Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT, s. 4.

Kleinman, Jan, Rättsdogmatisk metod i Korling, Fredric, Zamboni, Maruro (red.) Juridisk metodlära, Studentlitteratur 2013.

Leijonhufvud, Madeleine, Wennberg, Suzanne och Ågren, Jack, Straffansvar, 9., [omarb.] uppl., Wolters Kluwer, Stockholm, 2015.

Martinsson, Dennis, Anderberg, Andreas, Hårdare tag i valårets tecken. Ett kritiskt inlägg om den senaste tidens straffrättspolitik, Juridisk tidskrift, 2017/18, s. 926.

Peczenik, Aleksandar, Rätt och moral, SvJT, 1982 s. 610 ff. [cit. Peczenik 1982].

Peczenik, Aleksander, Rätten och förnuftet, 2 uppl., Norstedts Juridik AB, 1988 [cit. Peczenik 1988].

Peczenik, Aleksander, Juridikens allmänna läror, SvJT, 2005, s. 249 [cit. Peczenik 2005].

Ramberg Christina, Prejudikat som rättskälla, SvJT, 2017 s. 778 f.

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare – Ämne, material, metod och argumentation, 4 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2018. [cit. Sandgren].

54 Strömholm, Stig, En svensk prejudikatlära, SvJT, 1984 s. 923 på s. 938 [cit. Strömholm 1984].

Strömholm, Stig, Rätt, rättskällor och rättstillämpning – en lärobok i allmän rättslära, 5 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 1996. [cit. Strömholm 1996].

Sunnqvist, Martin, Mord, prejudikattolkning och lagtolkning, SvJT, 2016, s. 550 f.

Wegerstad, Linnea, Andersson, Linnea, Det kriminaliserade området för sexuellt ofredande – kroppslig och abstrakt integritet, JT, 2017/18, s. 652 ff.

Se Wersäll, Fredrik, En offensiv Högsta domstol. Några reflektioner kring HD:s rättsbildning, SvJT 2014 s. 1, på s. 1.

Elektroniska källor

Regeringskansliet, Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Ryssland: situationen per den 31 december 2017, Publicerad 26 april 2017, tillgänglig på:

https://www.regeringen.se/rapporter/2017/04/manskliga-rattigheter-demokrati-och- rattsstatens-principer-i-ryssland/, inhämtat 2020-05-03.

Aftonbladet, Leijonhufvud, Madeleine, ”Domstolarna följer inte lagen”, publicerat 2 april 2008, uppdaterat 11 mars, 2011, tillgänglig på:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rLMdal/domstolarna-foljer-inte-lagen, inhämtat 2020- 04-19.

Sveriges radio, Justitiekanslern kritiserar Högsta Domstolen för aktivism, Publicerat söndag 24 juli 2016, tillgänglig på:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6476818, inhämtat 2020-04- 19.

Ekots lördagsintervju i P1 21 november 2015, Stefan Lindskog, är Högsta Domstolen aktivistisk?, publicerad den 21 november 2015, tillgänglig på:

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/632809?programid=3071, inhämtat 2020-04-19

Europarättsligt material

Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna [cit. EKMR].

Rättsfall

55 NJA 1994 s. 480. NJA 2000 s. 490. NJA 2008 s. 946. NJA 2009 s. 485 NJA 2009 s. 672 NJA 2012 s. 764. NJA 2013 s. 376. NJA 2015 s. 501. NJA 2016 s. 3. NJA 2016 s. 680. NJA 2017 s. 157. NJA 2017 s. 393. NJA 2018 s. 394. NJA 2018 s. 1103. Mål: B 5898–18 (Dödsboets vapen). Europadomstolen

Söderman v. Sweden, no. 5786/08, Grand Chamber judgment of 12 november, 2013, Reports of Judgments and Decisions 2013.