100 40 80 20 60 natur- reservat antal
figur 8.1 Områden som skyddats av olika myndig- heter med uttalat syfte att bevara vattenmiljöer
biotop- skydd
Av tillgängliga områdesskydd använder länsstyrelserna oftast naturreservat och skogsvårdsstyrelserna biotop- skydd för att bevara sötvattensmiljöer. Naturreservat om- fattar generellt större områden än biotopskydd. Kommu- nerna kan sedan 1987 bilda naturreservat Naturvårdsverket föreslår att de också ska få möjlighet att upprätta biotop- skyddsområden. Förutom genom områdesskydd kan vattenmiljöerna bevaras genom naturvårdsavtal, plane- ring och hänsyn. (Sjöar och vattendrag ingår ofta i skyd- dade områden utan att vara specifikt omnämnda i syftet.)
kultur- reservat
national- park
källa: naturvårdsregistret, naturvårdsverket skogsvårdsstyrelsen kommunen länsstyrelsen
typerna har tagits fram, och länsstyrelserna har påbörjat arbetet med bevarandeplaner för områ- dena. Att habitatdirektivet har införlivats i miljö- balken innebär att områdena har ett relativt långtgående skydd. Arbetet med förebyggande åtgärder och säkerställande pågår. Inom EU- arbetet har också 28 områden som ska skyddas enligt förordningen om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten pekats ut.
Myndigheterna har, genom inköp av mark och/eller fallrättigheter, säkrat möjligheterna att långsiktigt skydda delar av bl.a. Moån i Norr- botten och Mörrumsån i Blekinge. Idag är 70 av landets ca 2 500 naturreservat avsatta med limnisk ekologi som ett av syftena, och långt fler reservat innefattar också sjöar och vatten- drag – även om särskilda föreskrifter för skydd av dessa miljöer ofta saknas.
Av våra 21 län har 6 uppmärksammat sjöar och/eller vattendrag i sin kulturmiljöprofil. Bland landets 10 kulturreservat har bl.a. Rörträsk i Västerbotten anknytning till sjöar och vattendrag. På nationell nivå har Riksantikvarie- ämbetet pekat ut 93 kulturvattendrag som särskilt skyddsvärda. Hur kulturvärdena ska bevaras och långsiktigt skyddas kommer att behandlas i det åtgärdsprogram som enligt del- målet ska tas fram. Arbete pågår med att beskri- va kulturhistoriska kvaliteter och sammanhang som ska användas för att uppmärksamma kultur- miljöer i anslutning till sjöar och vattendrag.
Först när åtgärdsprogram för skydd av särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer är klart kan möjligheterna att uppnå delmålet bedömas.
Senast år 2005 ska berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering av Sveriges skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast till år 2010 ska minst 25 % av de värdefulla och poten- tiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats.
Arbetet med att identifiera särskilt värdefulla naturmiljöer pågår. Många av de vattendrag som innehåller värdefulla natur- och kulturmiljöer har behov av restaurering. Kunskapsunderlaget är idag otillräckligt för att kvantifiera åtgärds- behovet. De centrala myndigheternas medel för att restaurera vattendrag är begränsade och kommer framför allt från Fiskeriverkets fiske- vårdsbidrag, Naturvårdsverkets kalkningsbidrag och Riksantikvarieämbetets kulturmiljöbidrag. Fiskevårdsinsatserna prioriteras för åtgärder som ger bestående effekter, t.ex. åtgärder som gynnar naturlig reproduktion, eller ger ett lång- siktigt skydd åt särskilt skyddsvärda arter och stammar. Biologisk återställning i kalkade vatten innebär att kalkningen kompletteras i syfte att få tillbaka djurarter som tidigare funnits i områ- det. Bland restaureringsåtgärder kan nämnas biotopvård, att fiskvägar byggs, vandringshinder tas bort och arter återutsätts.
d e l m å l 2, 2005/2010
figur 8.2 Fördelning av åtgärder inom 106 restaureringsprojekt i vattendrag 1997–2002
Restaureringsprojekten har genomförts med huvudsyftet fiskevård (42 %), naturvård (37 %), och/eller friluftsliv/ turism (21 %). Rivning av vandringshinder omfattar oftast dammar/dämmen eller vägtrummor, men kan också innebära att flottningslämningar eller ålkistor tas bort – vilket kan medföra en intressekonflikt med kulturmiljö- vården. källa: riksantikvarieämbetet fiskväg byggs 27 % flottled återställs 35 % återmeandring 3 % ej angiven 1 % damm restaureras 1 % vandringshinder rivs 20 % annan 13 %
l e v a n d e s j ö a r o c h v a t t e n d r a g
30
Kulturmiljöbidraget har hittills använts framför allt till vård och underhåll av byggnader. Genom de lokala investeringsprogrammen (LIP) har många kommuner i samverkan med lokala före- tag och organisationer fått stöd till investeringar som ökar den ekologiska hållbarheten riktat till vattenmiljöer. I Vindelälven och Piteälven har flera kommuner samordnat restaureringsåtgärder och uppföljning med stöd av LIP.
Då vattendrag ska restaureras kan det uppstå intressekonflikter mellan naturvården, fiskevår- den och kulturmiljövården. Dessa problem går ofta att lösa om de uppmärksammas i ett tidigt skede. Resultaten från en kortfattad enkätunder- sökning om restaurering av vattendrag, med svar från 12 länsstyrelser, visar att kulturmiljö- aspekter hade beaktats i ca hälften av fallen. Dock hade inget projekt i undersökningen ini- tierats med kulturmiljövård som huvudsyfte, men omfattade i vissa fall även upprustning av kulturmiljöanläggningar.
Först när åtgärdsprogram för restaurering av Sveriges skyddsvärda vattendrag är klart kan möjligheterna att uppnå delmålet bedömas.
Senast år 2009 ska vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestäm- melser ha upprättats för alla allmänna och stör- re enskilda ytvattentäkter. Med större ytvatten- täkter avses ytvatten som nyttjas för vattenför- sörjning till fler än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m3per dygn i genomsnitt.
Av landets 195 kommunala ytvattentäkter har 81 stycken (42 %) skyddsområden, fastställda antingen med stöd av miljöbalken eller kom- munala föreskrifter. Den enskilda vattenförsörj- ningen baseras på grundvatten. Troligen före- kommer inte några större enskilda ytvattentäkter för dricksvatten.
Ett register enligt EG:s ramdirektiv för vatten håller på att upprättas över områden som kräver
särskilt skydd, bl.a. sådana som används för dricksvattenuttag och som ger mer än 10 m3
vatten per dygn eller betjänar fler än 50 perso- ner. De registrerade vattentäkterna ska säker- ställas genom erforderligt skydd, bl.a. genom säkerhetszoner.
Även om delmålet uppfylls är det inte säkert att vattenförekomsten är skyddad i praktiken, eftersom delmålet varken anger hur stort vatten- skyddsområdet ska vara eller vilket skydd som ska gälla. För att skyddet ska bli verkligt bör det beaktas i den fysiska planeringen, och vat- tenförsörjningsintressena bör prioriteras i käns- liga områden.
Genom att ramdirektivet för vatten införs kommer verktygen att finnas. Sverige förutsätts uppfylla kraven i vattendirektivet.
d e l m å l 3, 2009
20 30 10 40 5 15 25 35 Blekinge Dalarna Kalmar antalfigur 8.3 Antal allmänna ytvattentäkter med skyddsområde per län år 2000 Gotland Gävleborg Halland Jämtland Jönköping
Av de 195 ytvattentäkter som redovisas i figuren saknar 114 stycken – 58 % – fortfarande skydd med stöd av miljö- balken eller kommunala föreskrifter.
Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Södermanland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland
källa: livsmedelsverket och naturvårdsverket, regeringsuppdrag 2000 antal vattentäkter varav antal med skyddsområde
Senast år 2005 ska utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att biologisk mångfald inte påverkas negativt.
Utsättning av fisk görs i syfte att bevara hotade arter och stammar eller för att förbättra fisket. Enligt Fiskeriverkets policy bör utsättning så långt möjligt undvikas. Innan utsättning sker måste möjligheterna att nå önskad effekt med t.ex. restaurering ha utretts, och spridnings- risken och påverkan på den genetiska och bio- logiska mångfalden bedömas. Policyn under- stryker att lokala fiskstammar bör användas vid alla utsättningar.
Fiskeriverkets stickprovsundersökning av genomförda utsättningar av öring i Dalarnas län
1992–2001 indikerar emellertid att liten notis tagits till öringstammarnas ursprung. Eftersom dessa utsättningar gjordes innan Fiskeriverkets policy trädde i kraft är det för tidigt att följa upp om policyn efterlevs. Det förutsätts att fiskens ursprung i framtiden beaktas noggrannare.
Det är inte tillåtet att sätta ut eller odla arter som är främmande för landet. Undantagna är arterna regnbåge, bäckröding, kanadaröding, signalkräfta och rödinghybriden splejk, som redan förekommer i landet. Dessa arter sätts ut i fiskeförbättrande syfte. Enligt Fiskeriverkets policy ska dock utsättning i naturvatten av dessa främmande arter ske restriktivt.
Under förutsättning att Fiskeriverkets policy efterlevs och illegala utsättningar motverkas genom information och tillsyn bör delmålet kunna uppnås.
d e l m å l 4, 2005
1 000 500 1 500 2 000 1995 antalfigur 8.5 Utsättning av regnbåge i förhållande till utsättningar av andra fiskarter under 1995–2001, i hela Sverige
1996 1997
Regnbåge sätts ofta ut för ”put and take-fiske”, medan övriga arter sätts ut i naturvatten. Statistiken indikerar att länsstyrelserna i enlighet med Fiskeriverkets policy har blivit mer restriktiva när det gäller utsättning av fisk i naturvatten.
1998 1999 2000 2001
källa: fiskeriverket andra arter
regnbåge
figur 8.4 Andel olika stammar av totala antalet utsättningar av öring i Dalarnas län 1992–2001
Fiskens ursprung har i många fall inte beaktats när ut- sättning har beviljats. En stor del av utsättningarna utgörs av fisk vars härkomst är avlägsen, medan endast en liten del kommer från lokala bestånd.
källa: fiskeriverket lokala stammar 4 % utländsk 20 % ospecificerat 51 % specificeradestammar 25 %
Lokala stammar: öringstammar från vattensystemet
där utsättningen görs.
Specificerade stammar: öringstammar från andra delar
av landet.
Utländsk: i detta fall finsk konnevesiöring. Ospecificerat: öringstammar som inte är specificerade
l e v a n d e s j ö a r o c h v a t t e n d r a g
32
Senast år 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder.
Pågående arbete med åtgärdsprogram för hotade arter knutna till sjöar och vattendrag omfattar ca 20 arter. I miljömålspropositionen anges att ytterligare upp till tio hotade arter är i behov av insatser som särskilt motiverar åtgärdsprogram. En översyn pågår av hur arbetet med att ta fram art- och naturtypsvisa åtgärdsprogram ska genomföras. Vi känner idag inte till hur många arter i och i anslutning till sjöar och vattendrag som är i behov av riktade åtgärder.
För att underlätta genomförandet av EG:s habitatdirektiv har vägledningar tagits fram för hur de 103 växt- och djurarter som omfattas av direk- tivets bilaga 2 ska bevaras. Minst 20 av arterna är knutna till sjöar och vattendrag. Av dem är 15 upp- tagna på den svenska rödlistan för hotade arter.
Flera åtgärdsprogram håller på att genom- föras, både i form av konkreta åtgärder och i form av forskning och utveckling. Bland åtgär- derna kan nämnas projekt om att ta fram över- vakningsmetodik för mal och forskning om den genetiska mångfalden hos flodkräftor, som visat att de flesta populationer skiljer sig från varandra. Detta understryker vikten av att använda lokalt ”vattendragseget” material i samband med återintroduktion, restaurering och förstärknings- utsättning av flodkräfta.
Uppföljningen av effekterna av åtgärderna bör ske inom ramen för respektive åtgärdspro- gram.
Innan det nya arbetssättet för åtgärdsprogram är igång, eller behovet av åtgärdsprogram för hotade arter i och i anslutning till sjöar och vattendrag är kvantifierat, är det svårt att bedöma om delmålet kommer att nås.
Senast år 2009 ska det finnas ett åtgärds- program enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God ytvattenstatus ska uppnås.
I slutet av 2002 avrapporterades tre utredningar med koppling till EG:s ramdirektiv för vatten: • Miljöbalkskommittén har föreslagit hur delar
av direktivet ska genomföras i svensk lagstiftning
• utredningen ”Svensk vattenadministration” har föreslagit hur genomförandet av direk- tivet ska organiseras
• Naturvårdsverket har tagit fram delar av det teknisk-naturvetenskapliga underlag som vattenmyndigheterna behöver för sitt arbete. Därutöver har EU:s medlemsstater tillsammans med EU-kommissionen inom ramen för Common Implementation Strategy (CIS) tagit fram en rad gemensamma vägledningsdokument för hur ramdirektivet ska införas.
d e l m å l 6, 2009
d e l m å l 5, 2005
16 8 4 12 föreslagna antalfigur 8.6 Åtgärdsprogram för hotade arter och fiskstammar i och i anslutning till sjöar och vattendrag
Hittills har 8 åtgärdsprogram för hotade arter/livsmiljöer fastställts och 15 prioritetslistats. Under 2003 ska det totala behovet av åtgärdsprogram för arter och livs- miljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag kvantifieras.
fastställda 2002
pågående
Når vi miljökvalitetsmålet?
Målet syftar till att säkra tillgången på vatten av god kvalitet och i tillräcklig mängd för samhällets totala behov. Vattnet ska samtidigt vara av sådan kvalitet och mängd att det bidrar till att växter och djur har en god miljö i ekosystem som är beroende av grundvattnet. Grundvatten som används eller kommer att användas för dricksvattenförsörjningen tas ur stora grundvattenmagasin som finns i åsar, och i södra Sverige även i sedimentär berggrund. För att vi ska klara målet måste dessa vattenmagasin skyddas mot exploatering som begränsar möjlig- heten att nyttja dem för dricksvattenförsörjning. Det viktigaste verktyget för att klara dricks- vattenmålet är att inrätta skyddsområden för grundvattenförekomster där uttag av dricksvatten görs eller planeras. Denna åtgärd kan även användas för att skydda geologiska formationer för framtida vattenförsörjning. Markägarnas krav på kostnadsersättning påverkar dock möj- ligheterna att inrätta tillräckligt kraftfullt skydd.
Vid konflikter får dricksvattenintresset ofta ge vika för andra samhällsintressen. Miljökvali- tetsmålet och dricksvattenförsörjningen är i kon- flikt med många andra samhällsmål, såsom sats- ningar på infrastruktur, naturgrusanvändning, mineralutvinning, livsmedelsproduktion och i vissa fall naturvården. Genom de mål som EG:s ramdirektiv för vatten formulerar för grundvatten, dock framförallt genom de åtgärdsprogram som ska upprättas, får grundvattnet starkare ställning, både då det gäller dricksvattenförsörjningen och grundvattnets ekologiska betydelse. Direktivet i sig ger dock inte möjligheter till ett starkare skydd åt grundvattenförekomster som är av bety- delse för vattenförsörjningen än som ges enligt miljöbalken. Möjlighet till skydd av minst styr- kan ”riksintresse” bör införas i miljöbalken.
En förutsättning för att grundvattnet ska bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag är att vissa delmål som rör övergödning, försurning och giftfri miljö nås. Åtgärderna för att förbättra grundvattnets kvalitet eller förhindra att den försämras ger ibland effekter först efter decennier.
Når vi delmålen?
Grundvattenförande geologiska formationer av vikt för nuvarande och framtida vattenförsörjning ska senast år 2010 ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet.
Genom att med hjälp av miljöbalken skydda geologiska formationer säkras möjligheten att i framtiden använda dem för att förstärka grundvattnet. Idag finns inget sådant långsiktigt skydd. Redan nu är konstgjord grundvattenbild- ning en förutsättning för att klara dricksvatten- försörjningen i större tätorter.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) anger för närvarande vilka geologiska formationer som kan anses vara av vikt för vattenförsörjningen i ett nationellt/regionalt perspektiv. Verket kommer också att föreslå vilka formationer som behöver ett långsiktigt skydd – vissa av dem som riksintresse. Idag finns inte skydd som ”riksintresse för vattenförsörjning”. Detta med- för ofta att andra samhälls- eller naturvårds- intressen väger tyngre vid konflikter om mark- användning. Miljöbalkskommittén bör snarast se över möjligheten att skapa lagrum för att kunna ge geologiska formationer skydd som riksintresse för dricksvattenförsörjningen.
d e l m å l 1, 2010
m i l j ö k va l i t e t s m å l
Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricks- vattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar
och vattendrag. Inriktningen är att miljö- kvalitetsmålet ska nås inom
en generation.