m i l j ö k va l i t e t s m å l
Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion
ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kultur-
miljövärdena bevaras och stärks. Inriktningen är att miljö- kvalitetsmålet ska nås inom
Delmålet är även beroende av andra faktorer, till exempel sociala och demografiska frågor. Ensamhet, avstånd till skola, affär och brist på alternativa sysselsättningar för övriga familje- medlemmar kan medföra att det inte längre är attraktivt att fortsätta med lantbruket. Ersätt- ningsnivåerna inom LBU för att sköta ängs- och betesmarkerna får då en underordnad roll.
Omfattningen av ängs- och betesmarkerna bevaras i stort, med nuvarande åtgärder. För hela landet ökar arealerna av ängs- och betes- marker, men det finns regionala skillnader. Till exempel minskar arealen i Norrbottens län och i skogsbygderna i Västra Götalands län.
Miljöersättningarna inom LBU ger förutsätt- ningar för att klara ängs- och betesmarkernas värden. I begreppet ”värden” ingår både floran
och faunan och de kulturbärande landskaps- elementen och miljöerna. Vi vet dock inte om reglerna för ersättning i alla lägen leder till att värdena bevaras långsiktigt. För att bedöma om ytterligare åtgärder behövs måste värdebegrep- pet och vilka regionala skillnader det omfattar förtydligas.
För att få fram ett användbart mått på det biologiska värdet har ett artindexprojekt startat. Hittills har en förstudie gjorts över olika organism- gruppers möjlighet att fungera som mått. En ängs- och betesmarksinventering pågår. Den kommer att ge en god grund för uppföljningen av kvaliteten hos både de biologiska värdena och kulturspåren. Efter den första inventerings- säsongen finns ca 16 000 objekt beskrivna.
Arealen hävdad äng ökar i linje med delmålet. För utmarksbeten av de mest hotade typerna är läget mer osäkert. Åtgärder och styrmedel finns i huvudsak inom LBU. Vissa utmarksbeten skyddas även med områdesskydd inom miljö- balken. Arealen betesmarker i Norrland med miljöersättning har ökat. Regionalt finns dock skillnader, och arealen har tydligt minskat i Norrbottens län. Det bör också ytterligare kontrolleras om arealen med miljöersättning omfattar de värdefullaste markerna.
Miljöstödsstatistiken visar att antalet betes- djur på fäbodar ökar markant. Totala antalet fäbodar ökar också men inte i samma proportion som antalet djur, och regionalt förekommer även att fäbodarna försvinner från ersättningen. Totala arealen skogsbeten med miljöersättning har minskat sedan 2000. Det finns dock stora regionala variationer. Till exempel har Kalmar län ökat sin anslutna areal kraftigt, medan den minskat kraftigt i Gotlands län. För ljunghedar saknas för närvarande data för uppföljning, men sådana data kommer att erhållas genom ängs- och betesmarksinventeringen.
figur 13.3 Förändring av total- arealen ängs- och betesmark per kommun 2000–2002
Arealen av ängs- och betesmarker är tämligen stabil i de flesta kommuner. Förändringarna i fjällkommunerna och kommunerna i Stockholms län är missvisande, eftersom arealen betes- mark är så liten. Norrbottens län och skogsbygderna i Västra Götalands län är exempel på områden där minsk- ningen bör undersökas vidare.
källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket oförändrat (förändringen understiger 5 %)
minskning (med mer än 5 %)
ökning (med mer än 5 %) 2 4 10 6 8 1997 2003 ha, tusental
figur 13.2 Areal ansluten till miljöersättningen för bevarande av ängar
1996 2000 2002 2010
Miljöersättning är en förutsättning för att få landets ängar skötta och, för att arealen ska kunna öka, även för att ängar restaureras. De arealer som restaurerats med hjälp av miljöstöd fram till 1999 och projektstödet från och med 2001 kommer successivt med i skötselersätt- ningen. Den förväntade utvecklingen 2003–2004* bygger på detta.
2001
1999 2004
1998
källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket
* Beräknad enligt utredning om CAP:s miljöeffekter, Jordbruksverket. utgångsnivå enl. Ängs- och
hagmarksinventeringen 1990 mål 2010
e t t r i k t o d l i n g s l a n d s k a p
50
Mängden småbiotoper i odlingslandskapet ska bevaras i minst dagens omfattning i hela landet. Senast till år 2005 ska en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i slättbygden ska kunna öka.
Arter knutna till odlingslandskapet försvinner. Denna negativa trend måste vändas, och små- biotoperna är en del av detta. Ett projekt pågår som ska klargöra värdet av småbiotoper av olika typer och med olika skötsel.
De kulturbärande landskapselementen utgör en stor del av småbiotoperna. Antalet sådana med miljöersättning ökar, vilket i sin tur minskar ris- ken att småbiotoperna ska försvinna. Flertalet småbiotoper är dessutom skyddade med miljö- balkens biotopskydd och hänsynsregler och får inte tas bort. Bedömningen är därför att dagens omfattning bevaras, och delmålet kommer att nås.
Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas ska öka till år 2010 med ca 70 %.
Delmålet gäller landskapselement med anknytning till åkermark och innebär att antalet vårdade linjeelement ska öka till 80 000 km och vårdade punktelement till 620 000 inom tidsramen. Totalt finns idag ca 71 500 km linje- element och 486 000 stycken punktelement som vårdas med hjälp av miljöersättning inom LBU.
Antalet ökar i tillfredsställande takt för landet som helhet, men regionalt finns stora skillnader. I vissa områden behöver ökningen vara större än 70 %. Det är därför viktigt att utreda i vilken omfattning det finns kulturbärande landskaps- element som inte får ersättning inom LBU och hur måluppfyllelsen ser ut regionalt.
Kulturbärande landskapselement i ängs- och betesmark ingår i delmål 1.
d e l m å l 3, 2010
d e l m å l 2, 2005
100 20 -20 40 80 0 60 -40 -60 förändring i %figur 13.4 Hävdad betesmark av de mest hotade typerna 2002
Sammantaget går utvecklingen åt rätt håll, men den negativa utvecklingen för skogsbetena bör undersökas ytterligare. Detta gäller även de hävdade betesmarkerna i Norrbottens län, som inte visar samma goda utveckling som de övriga Norrlandslänen.
källa: uttag ut stödstatistik, jordbruksverket betesmarker i Norrland
antal fäbodar alvar skogsbeten mål 2010 basår 2000 40 50 70 20 60 30 10 %
figur 13.5 Förändring i omfattningen av de kulturbärande landskapselementen anslutna till miljöersättningen
2002
Miljöersättningen inom LBU är ett viktigt verktyg för att nå delmålet om skötsel av kulturbärande landskapsele- ment. Data avser åtagande, d.v.s. beslut om ersättning har ännu inte fattats.
2001 2000
mål 2010
källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket linjeelement punktelement
Senast år 2010 ska det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det ska finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska husdjursraser i Sverige.
Programmet för odlad mångfald (POM) är Sveriges program för växtgenetiska resurser. Verksamheten bedrivs av aktörer som arbetar med bevarande och nyttjande av den odlade mångfalden, t.ex. olika myndigheter, frilufts- museer och ideella organisationer. En strategi har tagits fram för en landsomfattande invente- ring av vilka kulturväxter vi har och som tidigare inte inventerats. Inventeringen kom- mer igång i full skala 2003. Under 2002 startade en delinventering med avsikt att hitta det som finns kvar att hitta av de fröförökade kultur- växterna.
En landstudie har tagits fram för de svenska husdjursraserna, och ett program för att bevara och uthålligt nyttja raserna håller på att utvecklas. Programmet kommer bl.a. att redo- göra för vilka raser som omfattas och vad ”säkerställd” innebär. Delmålet bedöms som möjligt att nå för de flesta raser. För vissa raser kan det dock bli svårt, med nuvarande avels- program och antal djur. Åtgärder och styrmedel finns främst inom LBU. Ersättning ges till de rasbevarande föreningarnas informationsinsatser och för att hålla djur av de mest hotade raserna av nötkreatur, får, get och svin. Exempel på sådana raser är bohuskulla, gutefår, jämtget och linderösvin.
Senast år 2006 ska åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.
Antalet hotade arter i behov av riktade åtgärder är stort i odlingslandskapet. Hur många av dessa arter som kan ingå i gemensamma åtgärds- program avgör hur många åtgärdsprogram som behövs. Därför är det osäkert om målet kan nås inom tidsramen. För närvarande pågår en över- syn över hur arbetet med art- och naturtypsvisa åtgärdsprogram ska genomföras.
Senast år 2005 ska ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomi- byggnader kan tas till vara.
Bebyggelsen har betydelse för landskapets karaktär och regionala särart. De byggnader i odlingslandskapet som är mest hotade är eko- nomibyggnaderna. För att bevara ekonomibygg- naderna krävs olika typer av styrmedel och åtgärder. Under året kommer ett pilotprojekt att inledas för att testa hur ett särskilt stöd för att restaurera mindre så kallade överloppsbyggna- der ska utformas. Den ersättning för överlopps- byggnader i eller i anslutning till åkermark som ges inom LBU avser endast mycket begränsad skötsel.
Programarbete pågår med bl.a. idéseminarier och regionala möten med företrädare för kultur- arvssektorn och jordbrukssektorn.
d e l m å l 6, 2005
d e l m å l 5, 2006
d e l m å l 4, 2010
figur 13.6 Andel av totala arealen åkermark med natur- och kultur- miljöersättning 2001 per kommun
Mycket talar för att antalet kultur- bärande landskapselement som vårdas behöver öka med mer än 70 % i de områden som har låg anslutning till LBU. Det måste dock först klargöras vad som sköts utanför den anslutna arealen.
källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket 5–20 %
0-5 % 20–40 %
s t o r s l a g e n f j ä l l m i l j ö
52
Når vi miljökvalitetsmålet?
Miljökvalitetsmålet kan nås om berörda sektorer och samhället som helhet visar de hänsyn som följer av delmålen. Behovet av åtgärdsprogram för hotade arter är mera om- fattande än vad tidigare uppskattningar visat. Trycket på att bygga ut vindkraften i fjällen kan påverka både natur- och kulturmiljövärdena och möjligheten att utöka arealen ostörda områden negativt, om inte utbyggnaden föregås av om- sorgsfull fysisk planering. Samtidigt bidrar vind- kraften positivt för de ekosystem i fjällmiljön som är beroende av att miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan kan nås.
Den samlade bedömningen är att målet kan nås inom en generation. Ett flertal åtgärder har påbörjats, men ytterligare åtgärder måste då beslutas och påbörjas. Storslagen fjällmiljö förutsätter renskötsel för att ett betespräglat landskap ska upprätthållas. Renskötseln måste då också fortsätta att bedrivas och utvecklas på ett sätt som är hållbart för miljön.
Når vi delmålen?
Skador på mark och vegetation orsakade av mänsklig verksamhet ska vara försumbara senast år 2010.
Arbetet med den metod för renbetesinventering som Jordbruksverket har i uppdrag att utveckla med medverkan från Sametinget, Sveriges lant- bruksuniversitet (SLU) och Naturvårdsverket måste slutföras. Inom miljöövervakningen ut- vecklas en metod kallad ”Nationell Inventering av Landskapet i Sverige” (NILS). Den kommer
att omfatta också fjällen. Datainsamlingen för NILS påbörjas år 2003.
Det finns således ännu inga uppgifter om tillståndet i fjällmiljön. Det går enbart att indi- rekt bedöma riskerna för skador i relation till antalet terrängfordon och antalet renar. Dess- utom behöver inverkan på mark och vegetation av anläggningar och bebyggelse bedömas.
Antalet terrängfordon har ökat obetydligt de senaste åren. Renantalet har ökat med 5 %, och nästan hela ökningen kan hänföras till Norrbotten.
Bedömningen är att delmålet är möjligt att nå inom tidsramen om åtgärderna vidtas. Då förutsätts att pågående metodutveckling slut- förs samt att inventeringarna startas i tid för att tillräckligt med data ska hinna samlas in och delmålet kunna verifieras.
d e l m å l 1, 2010
50 100 300 150 250 200 1900 antal, tusentalfigur 14.1 Antalet renar 1900–2001
Renarna räknas under vintern efter slakten och före kalv- ningen. Under denna årstid är renarna beroende av att beta på lavmarker. Variationen i renantal hänger samman med den variation som finns i förekomst och tillgänglig- het av lav, främst inom skogslandskapen utanför fjäll- områdena.
1920 1940 1960 1980 20002002
källa: jordbruksverket
m i l j ö k va l i t e t s m å l
Fjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald,
upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.
Verksamheter i fjällen ska bedrivas med hänsyn
till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värde-
fulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. Inriktningen är att miljö- kvalitetsmålet ska nås inom
en generation.