Den 23 maj 1849 på morgonen, då Zettervall var på Munke -berg, får han bud om den fruktansvärda händelsen: Lidköping brinner! Han tar sig genast hem och beskriver den syn han möter: allt var förkolnat, med murstockarna stickande upp ur ask hö garna. Hela staden ödelagd över en natt. Ingen hade förolyckats men hela staden var borta. Mor för -äldrarnas hus, föräldrahemmet, och alla grann tom terna var »idel askhögar alltsammans«.11Branden hade bara drabbat Gamla staden, men gjort åtta hundra stadsbor hem lösa.
Redan efter en vecka fanns en ny stadsplan för åter -uppbyggnaden. Samhället hade beredskap för att ta hand om dessa situationer – i genomsnitt brann en stad om året. Planen hade ritats i Stockholm av C. G. Mellbin. (5) Det var en rutnätsplan med breda gator och planteringar som frilade älvstranden. Kvarteren var indelade i fyra eller sex tomter med plats för stadspalats vid gatan längs hamnen, vid torget och vid kyrkan.
Efter branden utbröt en intensiv verksamhet. Överallt byggdes det – hela staden var en byggarbetsplats. Helgo Zettervall blev som sjuttonåring indragen i denna virvel. De gamla tomterna skulle utväxlas mot nya. Morföräldrarna och föräldrarna hade blivit tilldelade en tomt i den nya stadsplanen, men bytte den mot ett jordstycke strax utanför tullporten. Till bostaden satte Zettervall ihop ritningar. Det nya föräldrahemmet blev på så vis det första hus att byggas efter hans planer. Bygget påbörjades omedelbart, och huset förblev föräldrarnas hem i fyrtio år. (6) Zettervall bidrog under årens lopp med små tillbyggnader.12
5: Lidköping, den nya stadsplanen upprättad av C. G. Mellbin 1849.
Ryktet spreds snart att en ritkunnig gick sysslolös, och ganska snabbt fick Zettervall anställning på stadens största handelskontor, hos Gustaf Lidbeck. Anställd för kontors göromål blev han mer och mer indragen i de byggnads -frågor som det mesta kretsade kring. Zettervall ritade och ledde byggarbetet för många av Lidbecks spannmålsmagasin i staden. Det var enkla, långa timmerbyggnader med sadel -tak: stolpverkskonstruktioner på höga hörnstenar. (7) Utseende och konstruktion var väl inte föremål för diskus -sion, det handlade mest om att organisera material och folk. På kvällar och nätter ritade han fler magasin till alla som behövde – staden led brist på både ritningar och bygg -kunnigt folk.13
Den intensiva byggverksamheten attraherade kring -resande arkitekter och ingenjörer; en krets byggfackmän som likt cirkusartister reste från den ena brunna staden till den andra och ritade fort och mycket. Zettervall kom in i denna cirkel av, som han skriver, »stadens lejon«. I centrum stod arkitekten och löjtnanten Hjalmar Wijnbladh, upplärd vid Karlsborgs fästningsbygge och en byggnadsskola i Berlin. Han hade anställt en mängd byggledare och ritare för sina många entreprenader. Flera av dessa var tyskar, bland andra byggmästaren Burchardt som ledde arbetet med Gustaf Lidbecks eget hus – det stora träslottet vid Lidan. Det var en tvåvånig empirebyggnad med rik träut -smyckning.14(8)
Burchardt tog sig särskilt an Zettervall, visade honom böcker och instruerade i ritning. Zettervall blev snart satt att direkt under Lidbeck rita detaljer och utveckla planerna. Det var i dessa kretsar han grundlade sina kunskaper om arkitektyrket. Dessa år åtog han sig också många egna små uppdrag vid sidan om: »åtskilliga byggnader, portaler, listverk m.m.«, minns han.15
Mot slutet av 1852 kom han att träffa en svensk arkitekt, Folke Birger Oppman, som hade gått på Konstakademiens byggnadsskola i Stockholm och sedan öppnat arki tekt -praktik i Mariestad. Med Oppman gick arbetet så bra att Zettervall kunde sluta sin anställning hos Lidbeck för att
7: Lidköping, spannmålsmagasin.
hjälpa honom på heltid. Oppman hade ansvaret för åter -uppbyggnaden av Lidköpings kyrka som hade skadats svårt i branden. Tornet hade rasat och krossat västra mittvalvet, murarna stod kvar men allt trä hade brunnit. Wijnbladh hade gjort en återuppbyggnadsplan och åtagit sig bygg -entreprenaden, men räknat fel och tvingats till konkurs och landsflykt, och därefter hade Oppman tagit över. Som Oppmans elev blir Zettervall mer och mer engagerad i bygget, särskilt i ledningen av själva byggarbetena.16
Koleran 1853
Fyra år efter den stora branden, som var fyra år av intensivt byggande, hade staden äntligen börjat fungera med sin nya stadsplan. Många påkostade byggnader hade uppförts: ljusa putsade en och tvåvåningshus med klassicistiskt enkla voly mer, oftast med valmade tak med flack lutning. Det hade varit fyra år av hektisk nybyggar stämning, men knappt hade lugnet inträtt förrän Lidköping drabbades av en ny katastrof. I oktober och november 1853 härjade koleran Lid kö ping. Under två månader dog 171 av stadens 2 700 invå -nare, bland dem stadens båda läkare och Gustaf Lidbeck, som var ordförande i fattigvårdsstyrelsen. Koleran svepte fram mellan Sveriges städer – de som kunde flyttade. Opp -man flydde hals över huvud till Mariestad och lämnade arbetet med kyrkan innan den var klar. Zettervall blev anmodad att ta över ledningen.
Lidköpings kyrka hade grundlagts vid medeltidens slut, men bygget hade inte avslu tats förrän under 1600-talets sista år. Ett blixtnedslag 1794 skadade kyrkan svårt, men efter återuppbyggnad kunde kyrkan återinvigas 1834 med en ny hög spira och nya ytter tak. Allt detta raserades vid den stora branden 1849. Vid återuppbyggnaden följdes Wijn bladhs ritningar som inbegrep nya valv, en ny takkonstruktion och ett nytt torn med spira. Kyrkan försågs också med nya fönster och ny inredning. (9) Zettervall samman fattade sitt arbete: »allt gick förträffligt, trots kolerans härjningar runt
omkring mig och bland arbetspersonalen. Ingen dag utan att någon saknades, men jag fick andra i stället.«17
Det finns inga bevarade ritningar från Zettervalls första Lidköpingsår, men han hade ritat både timmerbyggnader och stadsgårdar med mycket inredning och detaljer, han hade fått varierad praktik och lett arbetena vid en kyrko -restaurering. Han visste vad arkitektyrket innebar, och han visste hur man skulle göra för att bli arkitekt – han var inte orolig för sin förmåga. Zettervall beskriver sig själv vid denna tid som en umgän ges människa; glad, dansande och med stor vänkrets.
Efter dessa erfarenheter var Helgo Zettervall fast besluten att bli arkitekt. På hösten 1853 sökte han upp Gunnar Wennerberg, Väster götlands mest uppburne kultur person, som då var lektor i Skara, för att få ett introduktionsbrev. Zettervall visste säkert att Wennerberg var god vän med professorn vid Konstakademiens byggnadsskola i Stock -holm, Fredrik Wilhelm Scholander. Helgo Zettervall var väl rustad för studierna, i fyra år hade han levt i en hektisk byggvärld.18
NOTER: LIDKÖPING
Peter (Per) Zettervall, född Larsson (1802–1874): Helgo Zettervalls far, garvare i Lidköping.
Helgo Zettervall: Något om mig sjelf. Självbiografiska anteckningar, manuskript 1903, utgiven 1981. I fortsättningen refererad till som Något om mig sjelf, s. 12.
Maria Elisabeth Zettervall, född Lagergren (1808–1890): Helgo Zettervalls mor.
Petter (Per) Fredrik Zettervall (1834–1898): Helgo Zettervalls bror, handlande i Lidköping.
Något om mig sjelf, s. 12.
Lidköpings historia är väl beskriven i litteraturen. Nils J. Holmberg: Lidköpings historia till 1860, 1946. Johan Alén: Lidköpings kommunala historia från mitten av 1800-talet till nuvarande tid, 1951. Tidernas Lidköping. Staden och bygden. En bok om kulturmiljöer i Lidköping, 1991. Mellan bronssköld och JAS-plan. Glimtar av Lidköpingsbygdens historia. Lidköpings stads 550-årsjubileum den 16 juni 1996, red. Erik Holmström, 1996. Tomten 54 3/8.
Något om mig sjelf, s. 13. Något om mig sjelf, s. 14. Något om mig sjelf, s. 16. Något om mig sjelf, s. 17.
Huset låg vid nuvarande Zettervallsgatan och revs kring 1940 för att ge plats åt nya flerbostadshus. Något om mig sjelf, s. 20. Något om mig sjelf, s. 19. Gustaf Adolph Lidbeck (1796-1853): grosshandlare.
Olof Claes Hjalmar Wijnbladh (1819–1862 eller 1867): arkitekt och byggnadsentreprenör; 1840 konduktör och 1842–1848 underlöjtnant i ingenjörskåren, 1844–1846 byggnadsskola Berlin. Medhjälpare till Johan af Kleen vid bygget av Karlsborgs fästning och vid planeringen av museibyggnaden i Stockholm åren kring 1848. Under 1850-talets första år verksam i Västergötland där han anlitade tyska arkitekter och ingenjörer för sina många entreprenader. Tvingas i landsflykt efter felkalkyler och avlider i West Hoboken, New Jersey, USA. Verk: ombyggnad av Lidköpings kyrka, byggnader för handlande Bergquist i
Lidköping. Bror till Fridolf Wijnbladh (1826–1872): stadsarkitekt i Örebro, där han bland annat ritat stadshuset.
Om den tyske arkitekten Burchardt, Zettervalls förste lärare, har inga upplysningar stått att finna. Burchardt var enligt Zettervall en skicklig ritare. Lidbecks hus finns kvar vid Gamla stadens torg och inrymmer idag kommunens konsthall.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
Något om mig sjelf, s. 20.
Folke Birger Oppman (1818–1876): arkitekt och byggnadsentre -prenör, avslutade Konstakademiens lägre byggnadsskola 1849, egen arkitektverksamhet i Mariestad och Jönköping. Son till bygg och murmästare Georg Folke Oppman. Verk: fattig -arbetshuset i Lidköping 1842, stadshus och stadshotell i Västervik 1849, ombyggnad av Lidköpings kyrka (ark. Wijnbladh) 1852, Lidköpings skola 1853, Ryholms herrgård (ark. Edelsvärd) 1854, Mariestads kyrkas restaurering 1855, Stora hotellet i Jönköping 1855, Östra Storgatan 5 i Jönköping 1855, Paulinska huset i Jönköping 1855, stadshus i Sundsvall 1865.
Något om mig sjelf, s. 22.
Något om mig sjelf, s. 24. Gunnar Wennerberg (1817-1901): författare, lekor i filosofi, statsråd.
15 16
17 18
â~éáíÉä=O
Z
ettervall anlände med ångbåt till Stockholm i november 1853; han skulle komma att bo där till 1860. Stockholm var 1853 en stad i förvandling. Folkmängden, som varit i det närmaste konstant under 1800-talets första hälft, ökade drastiskt vid sekelmitten. Alla samhällsfält utvecklades intensivt: ekonomiskt, po li tiskt, tekniskt och intellektuellt.Handel och administration var koncentrerad till Staden mellan broarna, kallad »den egentliga staden«. Bebyggelsen på malmarna bestod mest av två- och trevåningshus med stora öppna gårdar, men vid stränderna och längs huvud stråken fanns högre hus: där började de första institu tio -nerna få fäste. (10, 11) Stadens absoluta centrum var slottet där Oscar I residerade. De gamla bördsmönstren höll på att ersättas av en borgerlig kultur med egna institutioner. Stånds riksdag och skråväsende var i upplösning, nya kom -munallagar var på väg. Stockholm var i stora stycken en garnisonsstad där militär standard och metod var norm. Det militära systemet hade banat väg för en ny ordning präglad av rationalitet och effektivitet.1
Sedan 1830talet hade larmsignalerna om stadens hygie -niska standard kommit tätt: koleraepidemier, förore nat vatten, hög barnadödlighet, usla bostäder. Statistiken kunde visa att Stockholm var lågt utvecklad i jämförelse med jämnstora städer. Under 1840-talet togs en rad initiativ till kommunaltekniska förbättringar, och under 1850-talet kunde man börja se resultat: utbyggt vattenledningssystem, gasverk vid Klara sjö för belysning och telegraflinje till Malmö. Järnvägsdragningarna diskuterades intensivt. Det stora just avslutade Göta kanalbygget hade lärt upp en kader av ingenjörer som kunde utföra dessa arbeten. Detta var ingenjörernas epok.
Det mest omfattande av dessa tekniska arbeten var just avslutat då Zettervall anlände 1853: regleringen och sten -sättningen av stadens kajer. Det var ett arbete som pågått i decennier vid Skepps bron, Kornhamnstorg, Riddarholmen
11: Stockholm, inloppet från öster. Oljemålning av C. A. Rothstén 1855.
12: Stockholm, Oscar I avtäcker Karl XIV Johans staty vid Slussen. Oljemålning av C. S. Bennet 1854.
och Strömmen. Men det största arbetet gällde Slussen, där nya kanaler och ett nytt slussmaskineri hade konstruerats och byggts. (12) Mitt i denna tekniska anläggning hade ett nytt torg skapats – Karl Johans torg – och i dess mitt placerades en monumental ryttarstaty av Karl XIV Johan, avliden 1844, som invigdes i november 1854. Den sex meter höga statyn, på en sockel av carraramarmor, hade model -lerats av skulptören Bengt Erland Fogelberg och gjutits i Berlin.
Kajbyggena påverkade också de norra slottsomgiv -ningarna: Norrbros landfästen blev slutgiltigt reglerade. Helgeandsholmens gytter avskärmades sedan 1830-talet av den basarlänga som Axel Nyström ritat, och vid Gustav Adolfs Torginvigdes Hotell Rydberg 1853 efter ritningar av Albert Törnqvist.2(13)Norrbro var ännu den enda förbin -delsen mellan norr och söder, men 1848 antogs förslaget till en ny järnbro, ritad av Georg Chiewitz.3Den platsbildning som tydligast visade tidens ideal var Brunkebergs torg. Det trekantiga torgets plan gavs av de gamla gatusträckningarna. Brunkebergs hotellet i fonden, ritat av Axel Nyström 1842, var länge stadens största privathus. (14) Åren kring 1850 byggdes här fyra- och femvåningshus mot torgets andra sidor, bland annat det Folckerska huset, efter ritningar av Chiewitz, och av Johan Fredrik Åbom.4Byggnader nas fasa -der är grunt artikulerade, nästan ytdekorerade: en utveckling av empi rens nyktert välproportionerade murverkshus.
Under 1840-talet byggdes i genomsnitt åtta hus per år i Stock holm, under 1850talet i genomsnitt fyrtio. Nya stads -planer upprättades nu för bebyggelsen på malmarna, främst längs huvudstråken på norr och söder. Nästan alla dessa bostadshus ritades av byggmästare inom en stabil typ -bildning. Då arkitekter i sällsynta fall anlitas är det mest för fasaderna i de viktigaste lägena.
Under Zettervalls år i Stockholm var Åbom, Albert Törn -quist och bröderna John och Ludwig Hawerman de mest produktiva arkitekterna.5 Åbom ritade Södra Teatern, Dramatiska teatern och Nya Elementarskolan. Stora insti tutionsbyggnader uppfördes i stadens utkanter: Konrads
-13: Stockholm, Gustav Adolfs Torg från Helgeandsholmen. Akvarell av A. Törnqvist 1850-talet.
bergs hospital i Rålambshov av Törn quist och Manillaskolan på Djurgården av Ludwig Hawerman. Det är svårt att hitta individuella särdrag i dessa arkitekters verk. Mer tekniskt inriktad var Chiewitz och ännu mer Edelsvärd som ritade järnvägens byggnader.6
För att beskriva arkitekturströmningarna under de år Zetter vall påbörjar sina studier ska vi närmre studera tre Stockholmsbyggnader och deras arkitekter: Kastellet och Fredrik Blom, ranns aknings häktet och Axel Nyström samt det Barclayska huset och Fredrik Wilhelm Scho lander.7 Dessa tre byggnader var nyligen uppförda då Zettervall anlände till Stockholm.