Litteratur och språk i äldre tid

Kursplanen för ”Litteratur och språk i äldre tid II” är fastställd 2005-09-02. Kursen ingår i lärarexamen med inriktning mot gymnasieskolan och syftar till att ”studenten skall tillägna sig ett historiskt perspektiv på språk, kultur och litteratur från äldre tid fram till 1880-talet och kunna didaktisera detta. Ett av kursens lärandemål är att studenten ska ”kunna granska och problematisera estetiska värderingar, historiesyner och kanon i kursplaner och olika former av läromedel (tryckta såväl som film och digitala läromedel) som behandlar språk och litteratur fram till det moderna genombrottet”. Enligt kursplanens perspektivbilaga fokuserar kursen främst på perspektiven migration och etnicitet samt genus. Genom att studenterna studerar och analyserar olika äldre texter inom diverse genrer och sätter dessa i relation till ”de sociala och språkliga miljöernas förändringsperspektiv” är det tänkt att genus och maktfrågor ska få ett tydligt utrymme i kursen. Perspektivbilagan lyfter även kulturella hierarkier, teorier och metoder som tillämpas i studiet av litteratur, språklig variation och förändring som relevant kursinnehåll i förhållande till de perspektiv som tas upp. Perspektivbilagan avslutar med att konstatera att miljöperspektivet ”inte uppmärksammas särskilt” i denna huvudämneskurs. Detta konstaterande motiveras inte. I kursen ”Litteratur språk och i äldre tid II” har vi

observerat tre lektionstillfällen. Vi har observerat en inledande föreläsning om representation med tillhörande gruppövning och två efterföljande lektionstillfällen. Det första av dessa behandlade teoretiska begrepp som diskurs, texttyp och genre. Vid det tredje lektionstillfället behandlades Franz Kafkas roman Förvandlingen.

Inför den första föreläsning vi observerar i kursen ”Litteratur och språk i äldre tid II” har studenterna förberett sig genom att läsa olika texter, som handlar om representation. Inledningsvis ställer studenterna frågor om texterna de läst, bland annat frågar de om

diskursbegreppet. Den undervisande läraren Anders leder dock ganska snart in studenterna på begreppet representation och tar upp förhållandet mellan representation och text, till exempel om hur textbegreppet förändrats med tiden. Efter ett tag nämner Anders att

representationsbegreppet varit viktigt för bland annat feminismen och etnicitetsforskare och relaterar detta till postkolonialism. Begrepp som mimesis - mimesos, denotation -

konnotation, signifikant - signifié diskuteras, det vill säga begrepp som rör sig kring hur omvärlden är representerad för oss. Anders berättar för studenterna om Michel Foucault och hans verk Sexualitetens historia och Övervakning och straff. Bland annat lyfter han fram begreppet sexualitet, ”något som man ska hålla tyst om, men som det samtidigt talas och skrivs mycket om.” Anders frågar studenterna vad som är normalt respektive onormalt och hur man egentligen talar om någonting. Frågorna upplever vi som retoriska då Anders talar vidare om språk och makt. På en fråga angående begreppet ”subjektsposition” svarar Anders genom att gå in på en av texterna som studenterna läst inför dagens lektion, där författaren ser tre möjligheter till att förhålla sig till sin subjektsposition, acceptera, förhandla eller göra motstånd. En annan student i gruppen efterlyser då ytterligare ett alternativ: ”borde där inte finnas ett fjärde alternativ, att man bara ignorerar, eftersom man annars accepterar själva yttrandet?” Anders håller med och utvecklar studentens resonemang något. Resten av lektionen går åt till att studenterna i grupp försöker applicera de begrepp de fått sig till livs under dagens lektion på en reklambild som delats ut av Anders.

Vid nästa lektionstillfälle behandlas begreppen genre, texttyp och diskurs. I samband med detta analyserar Anders tillsammans med studenterna några kontaktannonser som Anders lagt på overhead. Genom analysen menar Anders att man får en tydlig bild av genren:

Kontaktannonserna filtreras genom ett snällhetsfilter; sådant som ses som avvikelser eller stötande sorteras bort eller läggs för sig. Människor som till exempel söker homosexuella kontakter ligger under en egen rubrik, så där finns en utestängning. Det vi ser här är heteronormen. (Observation ”Litteratur och språk i äldre tid II” 2007-04-17)

Studenterna diskuterar fortsättningsvis under ledning av Anders vilka gränser som en viss genre sätter.

Det sista lektionstillfället handlar om Franz Kafkas bok Förvandlingen. Studenterna ska nu försöka applicera de begrepp, som de lärt sig på tidigare lektioner, på skönlitteratur. Anders inleder med att läsa bokens inledning för studenterna och sedan analyserar Anders

tillsammans med studenterna bokens innehåll och upplägg. När Anders frågar efter klassens känslor inför huvudkaraktären Gregor, som förvandlas till insekt, glider samtalet in på vad Anders kallar ”den andre”: (A = Anders, S = student)

A – kan man få höra vad ni har för känslor för Gregor?

A – Hallå? Jag kan tänka mig att det inte är helt okomplicerade känslor, ni var inne på det innan.

S 1– Först kände jag sympati med honom, men sen blev han äcklig. A – Ja, för han är ju äcklig, lämnar klibbiga spår efter sig och när han äter. S 2 – Det är som om man har en sjuk gammal släkting eller liknande, typ

senildement, hur anhöriga ibland kan ta avstånd och tycka att gamla farmor är äcklig, för att skydda sig själv.

A – Ja, genom familjen och genom berättaren framställs han som mindre och mindre människa, mer och mer äcklig, ett djur. Genom detta avståndstagande som görs, och nu kommer vi till kärnan, konstrueras Gregor till ”den andre”. Han är den äcklige, den utstötte ( Observation ” Litteratur och språk i äldre tid II” 2007-04-23).

Anders för resonemanget vidare genom att tala om fler konstruktioner av ”den andre”. Det kan enligt Anders vara adoptivbarnet som inte anpassar sig, någon i familjen som blir sinnessjuk, handikappade och så vidare. ”Det handlar alltså inte om kön eller etnicitet utan man kan fylla i med många olika ’andra’”. Anders säger att genom att förvandla ”den andre” till ett ”det” frånsäger man sig sitt eget ansvar. Han kopplar resonemanget till hur nazisterna avhumaniserade sina offer och avslutar med att säga att Kafkas text strävar efter att placera Gregor och genom honom även läsaren i offrets subjektsposition. Under andra halvan av lektionen tar en annan föreläsare över och talar om textens uppbyggnad och förhållandet mellan språk och innehåll.

Sammanfattningsvis kan sägas att under Anders lektioner är det bland annat diskussioner som rör representation, ”den andre”, genre och subjektspositioner som vi menar kan kopplas till Malmö högskolas perspektiv, genus och migration/etnicitet. Högskolans perspektiv nämns aldrig explicit i undervisningen. Vi har inte under våra observationer kunnat hitta självklara kopplingar till miljöperspektivet.