Margareta menar att det alltid går att diskutera hur explicita perspektiven är i undervisningen: ”Det handlar ju om vad jag har för ambition, vilken nivå det läggs på, och vad studenterna uppfattar”. Hon menar även att uppmärksamma perspektiven i undervisningen inte behöver vara detsamma som att göra det på ett bra sätt. Kristina är inne på samma linje när hon menar att perspektiven måste vara väl förankrade i undervisningen annars riskerar det att bli tom retorik: ”Så har jag själv tänkt när jag skriver kursplaner att den där perspektivbilagan, den ska bara in liksom, den kommer på slutet och är bara en extra belastning.” Samtidigt menar Kristina att perspektiven är väldigt viktiga och hon sympatiserar med att de finns formulerade vid högskolan:
Har man perspektiven, vilket man ska tycker jag, måste man verkligen se till att de förankras, det måste vara ett ledningsansvar, att de som arbetar här får vara med och göra dem till sitt, och får vara med och definiera vad perspektiven står för och vilken betydelse de har i de egna ämnena och kurserna. (Intervju, Kristina 2007-04-23)
Vi tolkar Kristinas uttalande så att hon menar att detta ledningsansvar gällande definition av perspektiv inte tagits. Kristina resonerar tidigare på liknande vis när det gäller
miljöperspektivet. Om det är som Kristina menar är vår tolkning att det bristande
ledningsansvar kan vara en bidragande orsak till att det råder oklarheter hos undervisande lärare, angående perspektivens förankring i undervisningen.
I perspektivskrifterna står det att perspektiven ska genomsyra all undervisning och all övrig verksamhet på högskolan. Anna säger att hon inte tror på en sådan styrning men hon resonerar sig fram till att det kanske beror på vad man lägger för betydelse i begreppet genomsyra: ”Om man uttrycker det som att synliggöra så tycker jag att det känns mer görligt, då kan man öppna upp för diskussion, för att genomsyra krävs det väldigt mycket kunskap av mig.” Margareta påpekar angående samma begrepp att ”när man säger att det ska genomsyra så osynliggör man samtidigt väldigt mycket annat”. Kristina är av uppfattningen att perspektiven faktiskt genomsyrar allt. Hon tolkar perspektiven i form av makthierarkier, politik och
strukturer i samhället och eftersom högskolan är en del av samhället och utbildar i samhället menar Kristina att genomsyrningen är reell och viktig och det gäller enligt henne alla
perspektiven. Kristinas uttalande kan vi koppla till artikeln ”Om reflekterande medborgare och deras bildning” (Olausson och Stoltz, 2004) som beskriver Malmö högskolas roll som
utbildare i samhället och dess strävan att utbilda studenter till kritiskt reflekterande och engagerade samhällsmedborgare i ett samhälle i förändring.
Flera av våra informanter menar att perspektiven behöver kompletteras med ytterligare perspektiv och att det är viktigt att synliggöra hur perspektiven hänger samman. Anders menar att ett övergripande perspektiv borde vara identitet. Han ser även klass- och
generationsbegreppet som en viktig faktor i perspektivsammanhang: ”Vi är aldrig bara kön, eller bara etnicitet, eller bara klass, det har med ålder, generation och en massa andra bestämningar att göra som alla ingår som faktorer i det som är vår personliga identitet.” Anders menar vidare att det är väldigt svårt att skilja ut genus- klass- och etnicitetsfrågor. Som exempel på detta nämner Anders att den nya arbetarklassen i Sverige är starkt etniskt bestämd. Anders säger att hans generella uppfattning är ”att det är skadligt att isolera de här frågorna från varandra, för att kunna föra någon egentlig dialog måste man gå över sina egna gruppintressens horisont”.
I en av de kurser som Anders undervisar i driver han vad han kallar ”Den andre” –projektet: ”Det handlar om att kunna se ’Den andre’ som han eller hon är och vara nyfiken på, lära och samtidigt på det viset ’lära om’, det är den svåra hållningen och det borde vara det generella målet för högskolan och högskolans perspektivdiskussion.” Vår tolkning är att Anders menar att perspektiven måste kopplas samman bättre och att särskilja dem från varandra kan leda till problem. Vi ser Anders uttalande som ett försök att få studenterna att kliva utanför den egna diskursen och ifrågasätta rådande stereotyper och normer. Även Kristina talar om klass och generation som tillägg till perspektiven. Hon menar att de tas in i undervisningen då och då när det passar: ”Det är väl det viktiga att man inte ser dem separat tycker jag utan, etnicitet, klass och genus hänger ju verkligen ihop och måste ses på det viset, men man bör kanske foga in generation också, särskilt eftersom vi då är lärare.” Lärarnas inställning att perspektiven behöver föras samman och vidgas kan vara ett uttryck för Margaretas tidigare påpekande att kravet på genomsyrning av befintliga perspektiv i organisationen osynliggör andra aspekter, som kan ses som viktiga i sammanhanget.
Anders och Margareta menar att Malmö högskolas fastställande av perspektiven är ett uttryck för högskolans vilja att profilera sig. Anders ser det som en naturlig utveckling för nyare högskolor i kampen om studenter mot mer etablerade lärosäten. Anna, Anders och Margareta
här en motsägelse i vad informanterna tidigare sagt angående perspektiven där perspektiven inte framstod som vare sig enkla eller naturliga för informanterna. Margareta säger: ”man kan vända på det och säga – Varför skulle de här tre perspektiven uppmärksammas just här [på Mah] och ingen annan stans, eller de uppmärksammas ju på andra ställen också men de kanske inte sätts som påbud”. Samtidigt verkar Margareta sympatisera med ”den tydliga skrivningen” av perspektiven: ”Det gör ju att det i ett lärarlag alltid finns någon som sätter fingret på dem, hade inte perspektiven funnits utskrivna så hade de förmodligen inte uppmärksammats”. Även Kristina menar att perspektiven som ämnen hade glömts bort om inte högskolan antagit dem som uttalade perspektiv. Även Anna menar att om inte
perspektiven antagits hade ämnena glömts bort: ”Då lägger man ju bara fokus på helt andra saker, då blir det sådant som ligger mig personligen närmast.” Man kan fråga sig om lärarna menar att det hade varit negativt för högskolan om ämnena inte existerade som uttalade perspektiv? Även uttalade perspektiv kan dock glömmas bort; ”migration” i
migrations/etnicitetsperspektivet nämner ingen av våra informanter explicit.