Språk och samhälle i förändring

Kursplanen för ”Språk och samhälle i förändring” är fastställd 2007-03-15. Kursen ingår i lärarexamen med inriktning mot förskola, förskoleklass, fritidspedagogisk verksamhet, grundskolans tidigare år, grundskolans senare år, gymnasieskolan och vuxenutbildning. Kursen syftar till att ”studenterna ska tillägna sig ett språksociologiskt betraktelsesätt på litteratur och medier med tonvikt på klass, genus och etnicitet i skola och samhälle.” Ett av kursens lärandemål är att studenten efter avslutad kurs ska ”kunna beakta sociala, språkliga och genusbetingade mönsters betydelse för elevers lärande vid val av innehåll och

arbetsformer i den kulturellt heterogena skola”. Även i flera av de övriga målen för kursen finns en tydlig koppling till klass, genus och etnicitet. Enligt kursplanens perspektivbilaga har

områdena klass, genus och etnicitet ”en mycket central roll” i kursen. Genom läsning och tolkning av skönlitterära texter ska studenterna få förståelse för dessa centrala områden och kunna sätta dem i relation till bl.a. språknormer och språkbruk. På så sätt ska studenterna kunna analysera dolda och synliga maktstrukturer i samhälle och skola. I perspektivbilagan står vidare att ”områdena klass- genus- och etnicitetstillhörighet hänger nära samman med social miljö”. Man menar därför att ett sociologiskt miljöperspektiv är kontinuerligt

återkommande i kursen, bl.a. vad gäller goda utvecklingsmiljöer för barn. Perspektivbilagan avslutas med att ”Ett naturvetenskapligt miljöperspektiv är svårt att anlägga på denna kurs om kursens konsistens samtidigt ska kunna upprätthållas”.

De lektionstillfällen vi observerat är traditionella föreläsningar där läraren föreläser och studenterna får eller ställer frågor under föreläsningens gång. Det är tänkt att föreläsningarnas innehåll ska ge studenterna teoretisk underlag för de empiriska undersökningar som de ska genomföra senare i kursen. Studentgruppen består av ca 50 elever. Den första föreläsningen som vi observerar är även den inledande föreläsningen på hela kursen. Anna introducerar ämnet språksociologi och berättar om kursens innehåll för studenterna. Hon säger att föreläsningen är en inledande övergripande föreläsning kring språksociologi. Föreläsningen kretsar kring samhälle, språk, normer, kulturellt betingade uttalade och outtalade regler. Anna pratar om utbildningen SvM och påpekar att det där brukar handla om etnicitetsnormer men att det även finns andra normer. Hon poängterar att normer lägger man oftast inte märke till förrän någon eller något bryter mot dem.

Nästa föreläsning vi observerar inleds med en helklassdiskussion kring generaliseringar och fördomar. Anna inleder diskussionen med att fråga studenterna hur man kan tala med elever om föreställningar baserade på hur människor ser ut och beter sig. Studenterna delar med sig av vft-erfarenheter. En av studenterna berättar om en incident på ett lärarrum där lärarna var mycket upprörda över att en kollega till dem bjudit in en transsexuell man till skolan för att prata med eleverna. Lärarna tyckte enligt studenten inte att detta var passande men samtidigt berättade studenten att lärarna gick omvägar för att ”titta på transan”. Anna kommenterar studentens berättelse med att säga att lärarnas beteende förmodligen handlar om ”andrafiering – rädsla för det främmande”. Annas kommentar är kort och studenterna fortsätter att berätta om vft-erfarenheter. I samband med denna diskussion gör Anna studenterna uppmärksamma på att de främst förmedlar andras generaliseringar och fördomar inte sina egna. Under resten

kopplar några gånger under föreläsningen till andraspråksinlärare/inlärning och vilka svårigheter som kan uppstå med olika dialekter. Hon tar även upp att bruten svenska ibland uppfattas som ful eller dålig svenska, vilket hon menar är fel och olyckligt.

Efter pausen går Anna över från dialekter till sociolekter. Hon lägger på en overhead om ”socialgrupper” och säger att hon med overheaden vill visa att det finns ett samband mellan hur man pratar och vad man gör. Anna påpekar ofta att de sociolektala skillnaderna inte ska värderas positivt eller negativt. Efter detta fortsätter hon att prata om klassbegreppet som hon säger sig uppleva är mer ifrågasatt idag än tidigare. Anna menar att ifrågasättandet av

klassbegreppet beror på att samhällsutvecklingen idag och det faktum att fler idag läser vidare på högskolor och universitet gör det svårare att dela in människor i klasser efter inkomst etcetera. Anna för senare åter in föreläsningen på dialekter och påpekar att språk och identitet hänger ihop: ”Alla använder vi oss av olika register och olika stilar som vi har tillgång till i vårt språk”. Hon nämner vid ett flertal tillfällen att det är viktigt att studenterna i framtiden gör sina elever uppmärksamma på detta, samt vikten av att man kan tillägna sig olika typer av språkstilar som är gångbara i olika sociala sammanhang.

Föreläsningen går sedan över till att handla om manligt och kvinnligt språk. Anna släpper diskussionen fri och studenterna kommer med egna reflektioner och erfarenheter: (KS = kvinnlig student, A = Anna)

KS 1 - Jag tycker inte att kvinnor ska vara grova i munnen, det är inte kvinnligt. A - Det kan man kanske tycka.

KS 2 – Kvinnor pratar mer om detaljer och relationer.

KS 3 – Min sambo har mycket vulgärare språk än jag. Han är hantverkare och det är könsord hela tiden helt utan funktion.

A – Utan funktion, tycker du ja.

KS 4 – Kvinnor använder könsord mer som ett statement, det kommer inte naturligt. KS 5 – Jag tror inte det har med manligt och kvinnligt att göra utan hur man är uppväxt.

KS 6 – Precis, språket beror på socialgrupp inte på kön.

KS 7 – Jag håller med, men sedan tror jag det [språket] beror på om kontexten är mans- eller kvinnodominerat, det manliga är normen tyvärr.

A – Sedan är det intressant i sammanhanget att alla här tog för givet det var en man vi pratade om när KS 3 hänvisade till sin sambo (Observation ”Språk och samhälle i förändring” 2007-04-03).

Anna sammanfattar sedan forskningen kring manligt och kvinnligt språk. Hon säger att forskningen visar att kvinnor är mer angelägna om att tala vårdat när det krävs och att de ackommoderar sitt tal mer, det vill säga de har tillgång till fler register. Anna menar att det i

den offentliga sfären är ”mannens norm” som gäller: ”Sedan kan man fråga sig om språket är skapat för män eller kvinnor. Ord som brunett och blondin syftar ju främst på kvinnor och tyder på att kvinnor bedöms för hur de ser ut och inte för vad de gör. ’Working mother’ är ett annat begrepp som ingen tycker är konstigt men ’working father’ låter kanske för de flesta lite märkligt, vad är det?”

Nästa föreläsningstillfälle inleder Anna med att säga ”vi ska prata om attityder idag. De ligger bakom hur vi dömer människor i vår omgivning”. Anna menar att attityder finns och frodas i samhället och att det är viktigt att vi ibland stannar upp och frågar oss varför vi tycker på ett visst sätt. Hon vill att studenterna ska ta med sig detta när föreläsningen nu ska handla om språk och identitet kopplat till andraspråk. Efter en kortare diskussion om nationalspråk, kreol- och pidginspråk skriver Anna orden ”halvspråkighet”, ”rinkebysvenska” och ”rosengårdssvenska” på tavlan. Anna säger att det kan vara olyckligt att använda dessa begrepp som man gör idag:

Som språksociologiska facktermer är de ofarliga, det blir däremot problem när man i media använder sig av de här orden som politiska slagord. Man använder inte orden i sin kontext och då slirar man från situationen där termen är funktionell. Negativa begrepp och attityder överförs till individerna och det är en olycklig utveckling. (Observation ”Språk och samhälle i förändring 2007-04-10)

Anna kopplar detta till den marginalisering som kan drabba personer som lär sig ett

andraspråk: ”Talar man på ett visst sätt blir man negativt marginaliserad som person, ett sätt att komma ifrån det här kallas crossing”. Nu börjar studenterna prata rakt ut och i munnen på varandra: (S = student, A = Anna)

S 1 – Artisten Petter är väl ett exempel på crossing, han har akademisk bakgrund och är uppväxt i ett fint område.

S 2 – Det kanske mer är en klassfråga, förstår ni hur jag menar?

A – Ja, det är däri det ligger, lidingöungdomar som tar till sig rinkebysvenska. S 3 – Jag läste i sydsvenskan att det anses coolt i Limhamn att prata som rosengårdsungdomar.

A – Precis, de ”fina” ungdomarna i Limhamn höjer statusen på rosengårdssvenskan. S 4– Det har ju med identitet också att göra (Observation ”Språk och samhälle i förändring 2007-04-10)

En lång diskussion om Rinkeby- och rosengårdssvenska, dialekt och ungdomsspråk följer där bland annat en student påpekar att termerna kanske behöver omdefinieras på grund av att ungdomar idag är mer globala i sitt tänkande. Hon menar att det nog är en generationsfråga.

Föreläsningen utvecklar sig sedan till att handla om termer och företeelser som modersmål, första språk, främmande språk, hemspråk. Anna beskriver den begreppsförvirring som varit rådande under senare delen av 1900-talet: ”sedan när andragenerationens invandrare började växa upp blev situationen ännu krångligare, man var tvungen att rensa upp i begreppsträsket”. Studenterna lyfter och diskuterar begrepp som ”ytflyt” och ”halvspråkighet”. Vi upplevde att stämningen i föreläsningssalen bitvis blev ganska laddad. En av studenterna med annat modersmål än svenska reagerade negativt på hur en annan student använde begreppet halvspråklighet. Anna påpekar i samband med detta att begreppen inte bör användas för att värdera andraspråkstalares språkkunskaper utan att de är ett medel för att kunna resonera kring deras kunskap:

Man måste skilja på vetenskapliga termer och när dessa termer används som ”politiska slagträn” […] Det är vetenskapligt bevisat att man måste ha ett

tänkandespråk, man måste ha ett fullt utvecklat språk, ett modersmål för att lättare kunna tillägna sig ett nytt språk. Att sätta hinder för det är att göra elever en stor otjänst, det är en ideologisk fråga ’i Sverige pratar vi svenska.(Observation ”Språk och samhälle i förändring 2007-04-10)

På den sista föreläsningen vi observerar diskuteras hur vi som människor anpassar språket efter situationen och hur man kan uppfattas i olika sociokulturella sammanhang, beroende på vilken språkroll man tar. Vilket, eller vilka, språk som vi bör använda vid olika tillfällen är ett genomgående tema under denna föreläsning. Anna berättar om en barnbok från tidigt 1900-tal som hon hittat på familjens sommarställe. Boken handlar om ”en liten negerpojke”.

Språkbruket samt illustrationerna i boken skapar en intensiv diskussion i klassen och många studenter verkar engagerade i ämnet. Studenterna kopplar barnboksdiskussionen till uttryck som ”neger”, ”svart”, ”nigger” och andra ord de själva stött på under sina vft- perioder och i andra sammanhang. En student berättar om en engelsklektion som hon varit med på under sin vft. Eleverna i klassen arbetade med grammatik, de skulle böja substantiv i singular och plural. De arbetade med förtryckta stenciler och ett av orden som skulle böjas var ”negroe”. En elev i klassen reagerade på ordet och frågade läraren om man fick använda sådana ord. Läraren ignorerade frågan och bad istället en annan elev böja ”negroe” i plural. Anna svarar att detta är helt oacceptabelt: ”Det är verkligen förskräckligt, varför välja just det ordet när man ska öva pluraländelser? Har läraren överhuvudtaget tänkt? Vissa saker har man skyldighet att göra som lärare, det ligger i yrket, sedan får man tycka vad man vill på

enligt henne en skyldighet att följa med i utvecklingen och försöka se saker ur olika perspektiv, bland annat hur vissa ord uppfattas av andra än en själv.

Sammanfattningsvis kan sägas att under Annas föreläsningar är det bland annat diskussioner som rör normer, andraspråksinlärning, manligt och kvinnligt språk, ”andrafiering”, attityder, identitet, marginalisering och generalisering som skulle kunna kopplas till malmö högskolas perspektiv genus, etnicitet och migration. Högskolans perspektiv nämns aldrig explicit i undervisningen. Vi har under våra observationer kunnat finna kopplingar till ett sociologiskt miljöperspektiv, där bland annat marginaliseringar, generaliseringar, sociolekter och

undervisningsmiljöer ingår.