Living Labs

Projektet Malmö Nya Medier (MNM) har pågått 2009-12 med Region Skåne som projektägare. Som en del av pro- jektet har potentiella affärsidéer och entreprenörer fångats upp i så kallade Living Labs, drivna av Malmö högskola. Dessa Living Labs visar hur sociala innovationer kan skapas genom ett inkluderande och demokratiskt förhåll- ningssätt som möjliggör delaktighet även för människor som annars befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. Men de visar också på ett stort problem med dagens tillväxt- begrepp eftersom resultaten till stor del inte räknas. Tre Living Labs har startats i Malmö. Det första startades 2007 och kallas Scenen. Det har sin huvudsakliga förankring i den del av Malmö som heter Möllevången. Det andra labbet startades på senhösten 2009 och heter Kvarteret. Det har sin förankring i två stadsdelar som sällan förknippas med tillväxt, Rosengård och Fosie. Det tredje labbet heter Fabriken och startades på våren 2010. Labben har alla på lite olika vis undersökt hur ny teknologi och nya tjänster kan skapas genom nya inklu- derande samarbetsformer där medborgare, högskola, of- fentlig sektor och näringsliv kan samproducera lösningar. De sammantagna resultaten inkluderar allt från helt nya kollaborativa transmediaproduktioner till hur framtidens Internet of Things (IoT) kan stödja hållbar stadsutveck- ling. Detta kommer inte att diskuteras i denna rapport. Jag

ska avgränsa mig till ett par exempelprojekt inom Scenen och Kvarteret, eftersom dessa exempel är de som mest explicit riktat sig mot social innovation och som tydligast belyser svårigheterna med traditionella indikatorer. Det står lite om dem i följeutvärderarens rapport och jag har också fått reda på en del genom att intervjua Per- Anders Hillgren. Mycket information har jag dock fått från det utmärkta konferens-paper som Hillgren har skri- vit tillsammans med Erling Björgvinsson och Pelle Ehn.160

Det är också Hillgren som är huvudansvarig för Kvarteret medan Björgvinsson ansvarar för Scenen. Texten har ock- så bearbetats med bidrag från den konferens i slutet av maj 2012 som en tidigare version av texten låg till grund för. Från Living Labs deltog på den konferensen förutom Ehn, Hillgren och Björgvinsson även Anders Emilson, Anna Seravalli och Elisabet Nilsson.

I sitt paper förankrar Björgvinsson et al Living Labs i designteori och den övergång som har skett inom den deltagarorienterade designen från ”democracy at work” till ”democratizing innovation”. Med det förstnämnda menas den tidigare fokuseringen på arbetslivet och hur den deltagarorienterade designen kunde bidra till att göra det mera demokratiskt. Nu har den deltagarorienterade designen mer kommit att handla om innovationer rent allmänt, oberoende av var de sker, och hur dessa kan demokratiseras. Enligt författarna beror övergången på att design numera överskrider gränserna mellan medborgare, privata företagare, den offentliga sektorn och akademin. Dessutom beror det på att design och innovation har blivit mera användarstyrd.

Living Labs i Malmö är en del av en större rörelse som har tagit fasta på detta gränsöverskridande skifte. Enligt för- fattarna finns det mer än 200 innovationsmiljöer inom den rörelse som kallas ”The European Living Lab initiatives”:

How the labs operate varies, but they share some common characteristics. They all argue that the labs are situated in real world environments, are user-driven, and collaborate with research orga- nizations, companies, and public and civic sectors with the aim to collaboratively develop new services and products.161

I Malmö har man strävat efter att åstadkomma en ut- vecklad form av långsiktigt och aktivt medskapande av sociala innovationer. På konferensen i slutet av maj 2012 beskriver Pelle Ehn Living Labs som en idé om att be- driva forskning och utveckling där människor finns, inte inne på universitetet eller på någon myndighet. Sats- ningen på Living Labs har drivits av en övergripande fråga

om vad en demokratisering av innovation kan betyda i en stad som Malmö med sin djupa fattigdom och segregation men samtidigt rika tillgång på människor från alla delar av världen.162 _{Är ett mera demokratiskt förhållningssätt}

möjligt? I definitionen av sociala innovationer har man anknutit till The Young Foundation och det arbete som har bedrivits av den italienske designern och forskaren Ezio Manzini:

Social innovations can be products or services just like any innovation, but they can also be a principle, an idea, a piece of legislation, a social movement, an intervention, or some combination of them. The key aspect is its capacity to simultaneously meet so- cial needs and create new social relations.163

Författarnas paper beskriver hur arbetet med Scenen och Kvarteret har gått till. Det är intressanta historier med många människor inblandade, vilka förmodligen inte på annat sätt skulle ha kommit i kontakt med varan- dra. Scenen började genom att ett nätverk byggdes upp bestående av kulturarbetare och gräsrotsorganisationer såväl som IT- och mediaföretag. På så vis kom man i kon- takt med Rörelsen Gatans Röst och Ansikte (RGRA), den gräsrots-, hip-hop och ungdomsorganisation vars med- lemmar till stor del består av första och andra generation- ens invandrare.

These teenagers travel geographically and culturally between the periphery and the centre of Malmö and Swedish society. Many of them feel marginal- ized and do not have the opportunity to express themselves on their own terms in the public sphere, whether this be in the urban environment or in the Swedish media landscape. (Mainstream media has one-sidedly depicted their suburbs unfavourably with the result that many of the teenagers feel stig- matized). Central to RGRA’s approach are multi- ethnic encounters through cultural activities. Issues of integration are not explicitly on their agenda, but indirectly addressed, as they rap, dance, and make graffiti. Many of the teenagers are creative and skilled rappers and beat makers.164

Samarbetet med medlemmarna i RGRA började med möten och workshops. Det har sen lett till en utveckling av flera intressanta idéer, bl a etablerandet av Bluetooth- sändare på strategiska platser och i t ex bussar. Ett företag som heter Do-Fi och som har specialiserat sig på Blue- tooth-tjänster kontaktades. Skånetrafiken och en av dess operatörer Veolia ställde också upp. För RGRA innebar det att man kunde nå ut till fler ungdomar med sin musik

och sina budskap. Bussbolaget såg det som en ny typ av exploateringsbar tjänst. För Do-Fi innebar det möjligheter att utveckla en ny produkt medan forskare ville vara med för att forska om framväxten av platsspecifik media. I Living Lab Kvarteret samarbetade man inledningsvis mycket med SÖM Fosie.165 _{Det gjordes experiment med}

medborgardialog genom användning av så kallade fram- tidskikare vilka ställdes ut på Nydalatorget. Samtidigt drog man också igång en process kring hur ungdomar skulle kunna skapa lokala historier om sina områden som sen andra skulle kunna spela med hjälp av sina mobilspel. Som Per-Anders Hillgren säger i intervjun, ”alltså, helt enkelt utforska hur teknologi kan komma i spel, inte bara som nåt roligt Iphone-spel. Kan det användas för att visa en annan bild av förorten?” Ungdomarna undrade varför inte deras område fick någon uppmärksamhet, framför allt inte det som de tyckte var bra där. De undrade varför inte de kunde få berätta sina lokala historier för det finns ju så mycket att berätta.

En grundhypotes som vi jobbar mycket med är att titta på olika lokala communiteis, lite för att de har en egen blick, de har ett perspektiv på problem som varken privata eller offentliga aktörer har. In- ternationella forskare kallar det creative communi- ties. Det har vi tagit med oss in i det här jobbet. Herrgårds Kvinnoförening har en annan blick på problem, lösningar och möjligheter, Safija Imsirovic i Augustenborg likaså. Dom som inte jobbar i för- valtningen och inte jobbar i näringslivet utan som är bland människorna de ser problemen från ett visst håll och det tycker vi är väldigt intressant. Och vi tror att den blicken är väldigt värdefull. Och då har vi haft som grundhypotes: Hur kan man gå in och stötta dom och låta dom få vara medskapande i nånting?

Efter det inledande samarbetet med SÖM Fosie har man bl a satsat på ett samarbete med Herrgårds Kvinnoförening i stadsdelen Rosengård.166 _{Den startades 2002 av fem}

kvinnor som kände sig utestängda från det svenska sam- hället. Sen dess har den vuxit och medlemsantalet upp- går nu till 200 kvinnor och 200 barn. Merparten har sin bakgrund i Afghanistan men även kvinnor från Iran, Irak och Bosnien deltar. Många av medlemmarna är analfa- beter och en central målsättning för föreningen är att höja kvinnornas självkänsla. Som Anders Emilsson beskrev det på konferensen den 29 maj har dessa kvinnor så mycket kompetens. De utför också så mycket arbete som har att göra med t ex hälsa, kultur och mat. Det sker inte i form av förvärvsarbete och de bidrar därmed inte till BNP men

deras arbete har ändå en stor betydelse. Hur skulle deras färdigheter och förmågor kunna erkännas, värderas och komma till användning i det svenska samhället? Det har varit den övergripande frågan för samarbetet med Kvar- terets Living Lab.

Flera idéer har utvecklats. En av dem bygger på ett förslag från kvinnorna om att de skulle kunna vara till stöd för ensamkommande flyktingbarn. Kvinnorna började laga mat tillsammans med flyktingbarn och då visade det sig hända så mycket positivt, berättade Anders Emilsson på konferensen den 29 maj. Ett samarbete inleddes med At- tendo Care, ett av många företag som tillhandahåller tran- sitboende. Tanken var att ta reda på hur dessa kvinnors kunskaper om dari, pashto och arabiska språk och kul- turer skulle kunna användas. Björgvinsson et al berättar in- gående i sitt paper om hur denna spännande sociala inno- vation har utvecklats. Efter det att deras paper skrevs har Herrgårds Kvinnoförening dock haft stora svårigheter. Under sommaren 2011 utsattes föreningens lokaler för flera brandattentat, berättar Per-Anders Hillgren i intervjun. Herrgårds Kvinnoförening har uppenbarligen upplevts av en del som synnerligen radikala. De har ut- forskat gränserna och tagit upp frågor om vad kvinnor kan och får göra.

En ambition har varit att kvinnorna ska starta ett ko- operativt företag och kunna försörja sig på det. Det har än så länge inte lyckats. Bränderna har satt stopp för det men också olika kulturkrockar. ”Tillväxt eller inte”, säger Anders Emilsson på konferensen den 29 maj, ”men vad förlorar samhället om denna resurs tappar sugen och de inte kan utvecklas som de vill?” Per-Anders Hillgren är be- kymrad över de kvantitativa mål som ska vara styrande för de strukturfondsfinansierade projekten eftersom de säger så lite om det man faktiskt lyckas åstadkomma.

Jag tycker inte det är relevant för oss som forskare att arbeta med kvantitativa mål av detta slag. Vi har inte rätt kompetens för att skapa ett kvanti- tativt antal jobb. Vad vi kan göra är att skapa nya former.

Och nya former har man skapat. Detta utifrån frågor om hur man på ett nytt sätt kan ta vara på storstadens mång- fald och hur man utifrån nya tillväxtbegrepp kan få män- niskor att jobba tillsammans. Genom Living Labs har man försökt utveckla nya former istället för att anpassa sig till de kvantitativa indikatorerna, former för att koppla sam- man olika aktörer och ta tillvara olika slags kompetens; blanda kompetenser. Det är en väldigt okänd terräng och svårt, menar Hillgren, mycket beroende på att olika ak-

törer har sina olika agendor. Hillgren och hans kollegor är dock inte emot krav på att det ska leda till tillväxt, vilket de också understryker i sitt paper.

One financing body expects Malmö Living Labs to generate new media innovations in close collabora- tion with private companies while another financing body expects the lab to generate new jobs partly through social innovation and new startups. We do not oppose any of these concerns as long as they are allowed to grow out of specific historical and geographic concerns and that the labs are not solely tied down to operate under the logic of traditional innovation perspectives.167

Frågan är dock vilka framgångskriterier som ska gälla för en satsning som Living Labs. En av de internationellt sett mest kända forskarna i participatory design heter Lucy Suchman, professor i sociologi och biträdande chef för Centre for Science Studies vid Lancaster University. Hon blev 2011 utsedd till hedersdoktor vid fakulteten för Kultur och Samhälle på Malmö högskola. Per-Anders Hillgren berättar om ett samtal han hade med henne nyli- gen då hon sade att ”’detta är de mest innovativa miljöerna som jag känner till idag, framför allt den del av Medea som jobbar med Herrgårds kvinnoförening och sociala innovationer’. Samtidigt har andra svårt att se relevansen i det vi gör”.

Exemplet med Living Labs visar att begreppet tillväxt måste problematiseras. Traditionella tillväxtmått som antalet nya jobb och företag synliggör ju ingenting av de uppenbara framgångarna för Living Labs. Här har man lyckats med någonting av många betraktat som snudd på omöjligt och så får det ingen uppmärksamhet. Istället får de befintliga måtten de ansvariga att känna sig miss- lyckade. Ett steg på vägen mot ett synliggörande kan vara att använda sig av den distinktion mellan olika former av tillväxt som utvecklades i Malmö – de två kunskapsstäder- na.168 _{Living Labs har måhända inte bidragit till varken}

vinstdriven tillväxt eller engångstillväxt, men kanske en behovsdriven tillväxt.

Då uppstår ett annat problem. Den enda behovsdrivna till- växt som räknas är nämligen den som sker på marknaden. Det framhålls också i Stiglitz-kommissionens rapport som ett problem. ”Many services that households produce for themselves are not recognized in official income and pro- duction measures”, skriver kommissionen med tillägget, “yet they constitute an important aspect of economic activity.169

Med ekonomisk tillväxt menas en ökning av brutto- nationalprodukten (BNP), enligt Nationalencyklopedin det ”sammanlagda värdet av de varor och tjänster för slutlig användning som har producerats i ett land för marknaden och för den offentliga sektorn under en period, vanligen ett år”. Således inbegrips inte vilken produktion som helst. Den snabbt växande säkerhetsbranschen, med kameror och staket som syftar till att stänga ute, bidrar till BNP. Det gör däremot inte de ideellt arbetande nattvandrarna med sin strävan efter att försöka överbrygga gränser och skapa förståelse. Det är också produktion, eller arbete som det också kan kallas, men det räknas inte in i BNP. Behov tillgodoses ju även på andra sätt än via marknaden. Som det står i Nationalencyklopedin ”så har t.ex. kvinnor- nas ökade förvärvsarbete inneburit att bl.a. barntillsyn och åldringsvård i större utsträckning ombesörjs i offentlig regi eller av privata företag och därmed inräknas i BNP, vilket inte är fallet när sysslorna utförs som oavlönat arbete i hemmet”. Det räcker uppenbarligen inte heller med den distinktion mellan olika former av tillväxt som diskuteras i Malmö – de två kunskapsstäderna. Den behovsprövade till-

växt som uppenbarligen sker utanför marknaden räknas inte. Och det drabbar en satsning som Living Labs. Ett sätt att synliggöra framgångarna med Living Labs skulle kunna vara att relatera dem till ett mera över- gripande samhällsbegrepp, ett begrepp som täcker in mer av samhället än tillväxtbegreppet. Den hetaste kandidaten torde vara begreppet sammanhållning. Det är också det överordnade begreppet i den europeiska politik som bär dess namn; sammanhållningspolitiken.170 _{Mitt förslag är}

att man i linje med distinktionen mellan systemintegra- tion och social integration gör skillnad mellan två typer av sammanhållning; å ena sidan den som gäller den faktiska delaktigheten i samhällets system och strukturer, å andra sidan den som gäller känslan av delaktighet. Living Labs har kanske inte gjort så många människor faktiskt delak- tiga i de befintliga samhällsstrukturerna. Däremot kan de vara mycket värdefulla för att skapa känslor av delaktighet, vilket sen kan gå att bygga vidare på för att också åstad- komma bl a ekonomisk tillväxt. På sikt kan Living Labs dessutom tjäna som modell för hur många skulle kunna bli delaktiga. Det är med andra ord inte Living Labs det är fel på. Felet gäller hur de uppmärksammas och mäts. Även

Cities of tomorrow förespråkar Living Labs:

Social living labs would permit us to simultane- ously address multiple challenges – e.g. ageing, inclusion, food supply, greening of the city – and would transform those most concerned from objects to subjects, or from being a part of the problem to

Men betydelsen av Living Labs skulle också kunna syn- liggöras om man vidgade tillväxtbegreppet och inbegrep den behovsprövade tillväxt som uppenbarligen sker utan- för marknaden. Det skulle kunna ligga i linje med rege- ringens jämställdhetspolitiska mål för där uppmärksam- mas det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Enligt det tredje delmålet ska detta fördelas jämt. Detta utgör också en rekommendation i WHO:s rapport Closing the gap

men som Susanna Toivanen et al skriver i en rapport till Malmökommissionen kvarstår här en del att göra:

Av de 6 rekommendationer för att förbättra kvin- nors hälsa som görs i WHO-rapporten är det bara ett som Sverige inte redan har behandlat i lagstiftning: Att uppgradera det obetalda arbetet (hushållsarbete, omvårdnad i hemmet och frivilligt arbete) och dessutom räkna med det vid nationella räkenskaper som t ex BNP.172

Pelle Ehn ser det som att man i Living Labs tillsammans med olika aktörer utforskar vad tillväxtbegreppet kan bestå av. Och det gör man utifrån föreställningen om demokrati, mångfald och ett inkluderande angreppssätt. Genom Liv- ing Labs synliggör man ”former för produktion som inte liknar vanlig produktion men som skulle kunna vara en möjlighet för människor att förverkliga ett hållbart sätt att leva på”. Det behövs en legitimitet för ett vidgat tillväxt- begrepp, menar Pelle Ehn, och andra redovisningssätt.

3.2 DEMOKRATI

I underlagsrapporten Malmö – de två kunskapsstäderna

menade jag att den nätverksstyrning som har brett ut sig behöver demokratiseras. Det kan ske genom att möjlig- göra en delaktighet i nätverksstyrningen för fler intressent- er. Men det kan också ske genom skapandet av fler arenor för nätverksstyrning. Med andra ord så behövs det mera governance och dessutom på olika nivåer. Som Cities of tomorrow skriver så “what seems to be increasingly impor-

tant is the capacity to shift from a government to a gov- ernance mode suitable to the scale of the challenges”.173

An urban problem may have very local symptoms but require a wider territorial solution. The rel- evant governance level may, therefore, vary from local to European level, or be a combination of several tiers. In other words, urban policy needs to be understood and to operate in a multi-scalar context.174

Kanske räcker det inte heller med europeiska, nationella, regionala eller kommunala skalnivåer. Kanske kan även en stadsdel bli för stor. I utmaningen som Cities of tomor-

row skriver om ligger även att möjliggöra delaktighet i

nätverksstyrning för människor i ett enskilt bostadsom- råde, t ex Hermodsdal, och kanske mer specifikt för ung- domar. Just på Hermodsdal har det nämligen utvecklats ett intressant exempel som jag menar att man också skulle kunna lära av och vidareutveckla.