Urban Integration

Urban Integration är ett begrepp som jag har arbetat med i många år. Det har en bakgrund i den sociala visionsgrup- pens förslag från 1996 om lokala kunskapscentra. Urban Integration har för mig två sammankopplade betydelser.

Det är för det första ett objekt, dvs det handlar om nån-

ting. Med utgångspunkt i den sociologiska distinktionen mellan systemintegration och social integration kan detta objekt i all enkelhet sammanfattas som ”hur stadens so- ciala sammanhang hänger ihop”. Det gäller såväl sociala system och strukturer som relationerna mellan olika be- folkningsgrupper; eller med andra ord såväl faktisk delak- tighet som känsla av delaktighet. För det andra är Urban

Integration ett subjekt som genom kombinationer av for- skning, utbildning och praktik försöker bidra till en ut- vecklad integration av det urbana. Det är alltså frågan om att integrera forskning och utbildning i det som det hand- lar om. Det kan ske genom samarbeten med praktiker, t ex genom levnadsundersökningar men också med studenter och då som del av en högskoleutbildning.

En grupp bildades 2006 för att diskutera möjligheterna till ett närmare samarbete mellan praktik och forskning. I gruppen ingick bl a två stadsdelschefer samt företrädare för såväl föreningsliv som forskning. Gruppen föreslog att det skulle skapas ett särskilt centrum för Urban Integra- tion. Detta centrum skulle fylla flera funktioner. Genom att utmana, kritisera och tillhandahålla kunskapsstöd skulle verksamheten i ett centrum för Urban Integration, för det första, kunna bidra till en kvalitetshöjning på defi- nitionerna av problemen. För det andra skulle ett centrum för Urban Integration kunna ta ansvar för att samla kunskaperna och kontakterna från tidigare satsningar i syfte att möjliggöra en bättre användning. För det tredje skulle ett sådant centrum kunna ta ansvar för att samla, samordna, kvalitetspröva och följa upp information och kunskaper. För det fjärde skulle centrat kunna bidra till att göra högskolan mera synlig och tillgänglig. För det femte skulle de möten och den tillgång till erfarenheter och kunskaper som ett Centrum för Urban Integration möjliggör kunna få en positiv betydelse för forskningens utveckling. Det skulle också kunna ha en positiv betydelse att forskningen här får en möjlighet att pröva tankar, teorier och slutsatser.

Det blev dock inget. Den lokal där det var tänkt att cen- trat skulle ligga rustades dock upp och blev till det som heter Garaget. I de ursprungliga planerna var det tänkt att Garaget inte bara skulle bestå av ett bibliotek utan också husera ett centrum för Urban Integration. Det pri- oriterades dock bort. Istället gjordes Urban Integration till en kurs på institutionen för Urbana Studier vid Malmö högskola. Där ges den nu varje höst sen 2009, ingående i programmet Stadsbyggnad, stadsutveckling och planer- ing. Varje ny omgång av kursen ska kretsa kring en un- dersökning. Det ska vara en undersökning som är ”po

riktigt”, dvs den ska ingå i en forskningssatsning. Under- sökningen ska utgöra en röd tråd som de andra momenten i kursen relateras till.

Under hösten 2009, då kursen anordnades för första gången, gjorde studenterna en levnadsundersökning av förhållandena i Fosie, närmare bestämt i fyra delområden. Vid nästa kurstillfälle på hösten 2010 ingick det att studen- terna skulle granska fem av delprojekten i den struktur- fondsfinansierade satsningen SÖM Fosie. Frågor och in-

formationsunderlag hade dessförinnan arbetats fram av praktiker med anknytning till dessa delprojekt. Vid av- slutningen på kursen presenterade studenterna sina re- sultat för dessa och andra praktiker från stadsdelen Fosie. Totalt var närmare 100 personer närvarande. Efter pre- sentationerna diskuterade studenterna sina resultat grupp- vis med praktikerna från respektive satsning. Studenterna skrev efter slutredovisningen individuella rapporter om sina erfarenheter, rapporter som såväl forskare och prak- tiker fick ta del av. Om detta har Martin Grander skrivit en rapport som bygger på utvärderingen av kursen:

Resultaten av detta granskningsarbete kan inte beskrivas som något annat än en succé. Följefor- skningen av SÖM Fosie erbjöd ett sammanhang där studenternas arbete i allra högsta grad blev ”på riktigt”. Att många högre tjänstemän och politiker lyssnade på presentationerna av studenternas gran- skningsarbete och därefter deltog i diskussionerna bäddade för ett ömsesidigt lärande. Genom att stu- denterna återförde sina resultat till praktikerna ge- nom presentation och dialog bidrog studenterna till den urbana integrationen och vad man kan kalla för en innovativ samhällsutveckling. Praktikerna fick sina verksamheter bedömda och gavs input till hur de kunde förbättra sitt arbete med att få staden att hänga ihop bättre. En win-win-situation up- pstod genom att studenternas granskningar kunde ligga till grund för praktikernas utveckling av sina verksamheter och samtidigt bidra till forskningen. Samtidigt kunde studenterna gå stärkta ur sin ut- bildning och känna att de varit med och bidragit till något. Utvärderingarna visade att studenterna var mycket nöjda med kursen. Helhetsbetyget blev 4,5 på den femgradiga skalan.

I den tredje omgången av kursen Urban integration, som gick höstterminen 2011, var tanken att studenterna återi- gen skulle granska SÖM Fosie, men denna gång under- söka de konkreta effekterna av vad det hade blivit av del- projekten. SÖM Fosie avslutades nämligen under våren 2011 och flera av delprojekten hade nu införlivats i stads-

delens ordinarie verksamhet. En kritisk belysning av vad som blivit av projekten kunde bidra till utvecklingen av såväl delprojekten som stadsdelen som helhet, ge lärdo- mar om utvecklingsprojekt som SÖM Fosie samtidigt som det kunde bidra till den fortsatta forskningen om Fosie. Tyvärr blev det inte lika bra som under hösten 2010, kon- staterar Martin Grander:

Granskningsarbetet kom inte in i samma sam- manhang denna omgång, eftersom det inte var kopplat till någon process av det slag som följe- forskningen stod för året innan. Eftersom SÖM Fosie nu var avslutat hölls delprojekten inte sam- man av det kitt som huvudprojektet utgjorde under det föregående året. Utvärderingarna visar också att det var svårare för studenterna att få intervju- personerna att ställa upp än föregående höst. Vi kunde inte heller erbjuda studenterna samma möjlighet att återkoppla granskningsresultatet till intervjupersonerna. Studenterna fick istället själva ansvara för att bjuda in sina intervjupersoner och andra intressenter till slutseminariet i december 2011. Endast två personer nappade på detta erb- judande. Ingen högre tjänsteman eller politiker från Fosie närvarade för att lyssna på vad studenterna hade kommit fram till. Detta visade sig i utvärder- ingsresultaten. Helhetsbetyget blev 3,1, en märk- bar skillnad från föregående år där helhetsbetyget alltså var 4,5.

Resultatet kan tolkas som en bekräftelse på det praktiska momentets centrala betydelse för kursen. Det måste också vara ”på riktigt”.

Under 2011 var Urban Integration en av de satsningar som beviljades medel från Malmö högskolas utlysning på temat ”utveckling av utbildningens forskningsförankring”. Ge- nom ett samarbete mellan Philip Lalander, Martin Grander och mig vidareutvecklades lärdomarna från kursen i Ur- ban Integration till ett koncept för kunskapsdelning. Re- sultatet presenterades den 30 mars 2012 av oss tre på den halvdag som Malmö högskola hade anordnat för alla de beviljade projekten.

Vi framhöll vikten av en förstärkt samverkan med sam- hället för att relevanta forskningsfrågor ska kunna formu- leras men också för att skapa de kreativa miljöer och nya metoder som utvecklingen av en samtidsorienterad forsk- ning måste bygga på. Forskningen behöver bli mycket bättre på att ta tillvara de nya idéer och kompetenser, t ex interkulturell kompetens, som utvecklas i de stadsdelar där majoriteten av barnen växer upp i familjer som lever

under fattigdomsgränsen. Satsningarna på högskoleöver- gripande samarbeten och samverkan med samhället gör att det också krävs en ny typ av kompetens som i Malmö högskolas vision kallas en gränsöverskridande handlings- kompetens.

En av de viktiga lärdomarna från kursen Urban Integra- tion är att det måste vara ”på riktigt”. Studenternas ar- bete måste kunna kopplas till pågående projekt där for- skare och praktiker samarbetar. Följeforskning har visat sig kunna skapa gynnsamma förutsättningar för detta. Konceptet för kunskapsdelning måste också bygga på en kunskapssyn som innebär att olika typer av kunskaper respekteras. Därför är det viktigt att utveckla en slags kul- tur som gör att de olika deltagarna kan känna sig trygga med varandra. Det gör det även mycket viktigt med valet av plats.

3.4 STORSTADSINSATSER

Med storstadsinsatser menar jag särskilda insatser, nu för tiden vanligtvis finansierade av EU, som syftar till att lösa problem med samhällets utveckling till innanförskap och det utanförskap som har uppstått till följd av detta. Det är så jag vill beskriva det generella problemet. I olika pro- jekt har problemet beskrivits på andra sätt, ofta genom att fokusera på utanförskapet, eller så har det inte beskrivits alls. Det generella problemet är särskilt stort eftersom uppdelningen mellan innanförskap och utanförskap har kommit att sammanfalla med segregation. Det har lett till framväxten av nya samhällsgränser och de går i städerna. Det är framför allt en fråga om stora skillnader i makt och de som befinner sig utanför dessa gränser saknar en stor del av de rättigheter som andra tar för givna.210

På grund av dessa problems storlek behövs det särskilda insatser även framöver. Därför är det också viktigt att Malmö stad och andra aktörer utnyttjar möjligheterna med EU:s sammanhållningspolitik. Det kräver ett mycket mera aktivt och reflekterande förhållningssätt än hittills eftersom sammanhållningspolitiken för med sig ett annat tänkande som på lite sikt kan förändra det svenska sam- hället. Sammanhållningspolitiken är också viktig eftersom den möjliggör internationella samarbeten och jämförelser.

3.4.1 Innovationsforum

En aktuell satsning som skulle kunna utvecklas till en plattform för storstadsinsatser framöver är den förstudie om ett innovationsforum som genomfördes 2011 finan- sierad av den europeiska regionalfonden (ERUF). I den sammanställning som Tillväxtverket har gett ut beskrivs

innovationsforum som ”miljöer där man prövar, följer upp och utvärderar sociala innovationer (nya idéer för att nå sociala mål).” Olika typer av kompetens ska sam- las ”för att från många olika utgångspunkter tackla sociala problem inom fyra förortsområden, där man genomför områdesprogram för socialt hållbar utvecklig.” Projektet pågick under den andra halvan av 2011 och tanken var att det skulle ligga till grund för ett större genomförande- projekt.

En rad metoder har använts för att enligt slutrapporten ”inhämta kunskap och påbörja ett förankringsarbete där olika aktörer har medvetandegjorts om förstudien”.211

Projektet har således inte bara inbegripit en studie utan också genom ett förankringsarbete förberett för ett kom- mande genomförandeprojekt. Det har gjorts en inven- tering, intervjuer, studieresor och workshops. Många har engagerats. Inventeringen har gjorts genom studier av utvärderingar och publikationer om tidigare genom- förda välfärdssatsningar i Malmö. Utgångspunkten har varit frågor om vad som har genomförts, vad det har lett till, vad man har lärt sig av det och vilka kontaktpersoner som finns kvar i organisationen. Kunskaper har inhämtats utifrån aktuella publikationer och forskningsarbeten om sociala innovationer och nya arbetssätt, nationellt och in- ternationellt.

Ett 40-tal intervjuer har gjorts med personer verksamma i Malmö stad, företag och föreningsliv samt på högskolan. Målsättningen har varit att inhämta en bred kunskap men också personliga erfarenheter från tidigare satsningar. Inom ramen för förstudien har två workshoppar och ett idéseminarium genomförts med olika syften och mål- grupper. Först anordnade man ett idéseminarium med ”nyckelpersoner” från de då fyra områdesprogrammen med fokus på behov och utmaningar för det framtida ut- vecklingsarbetet. Därefter anordnade man en workshop kring erfarenheter från tidigare satsningar. Den avslutande workshoppen handlade om nya arenor för samverkan. Allt detta redovisas i projektets slutrapport. Varje redovisning avslutas föredömligt med ett avsnitt om lärdomar. En rad studiebesök samt två videokonferenser med ak- törer från hela världen har också genomförts, som man säger i slutrapporten, ”för att öppna upp för nya perspe- ktiv och fånga in internationell kunskap på området”.212

Även i denna del av slutrapporten avslutas varje redovis- ning föredömligt med ett avsnitt om vad man har lärt sig. Dessutom har man skrivit en sammanfattande avslutning om övergripande lärdomar från studieresor och videokon- ferens. Av de större satsningar som har gjorts i Malmö under de senaste 15 åren har man fördjupat sig i Blom-

manpengarna (1995-1999), URBAN-satsningen (1996- 1999), Storstadssatsningen (1999-2003) och Välfärd för alla (2004-2008).

Allt detta har lett fram till lärdomar om hinder och framgångsfaktorer. Fyra typer av hinder har identifierats; stuprörstänk, uppifrånperspektiv och kontrollbehov, kort- siktig planering samt brist på visioner. De framgångsfak- torer man har identifierat är också fyra; lokal förankring, samverkan = släppa på kontrollen, medskapande - förtro- ende och förståelse samt synliggörande av det som finns. Nu vill man ta med sig dessa lärdomar i en större satsning. Ett övergripande begrepp för det man vill satsa på i det kommande utvecklingsarbetet är sociala innovationer. Det definieras redan på sid 3 som ”nya idéer som utvecklats till fungerande lösningar vilka bidrar till social förändring”.

Dessa lösningar kan vara en produkt, en tjänst, en modell, en social rörelse eller en kombination av dem. En viktig aspekt i social innovation är inslaget av nya sociala relationer och samarbeten i såväl processen när en idé utvecklas som i själva lösningen i sig. Sociala innovationer utmanar och förändrar ofta de system och strukturer som gett upphov till ett socialt problem eller behov. Karak- täristiskt för sociala innovationer är också att de ofta bygger på nya kombinationer av redan exis- terande element och att de ofta förverkligas genom samarbeten på tvärs över organisationers, sektorers och discipliners gränser.

Flera aktuella exempel på sociala innovationer lyfts fram; Gnistan + Kaninhotellet, Stapelbädden, Nätverksgrup- pen, Soctanter på nätet, Stadsbiblioteket + Kidding, Brobyggare, SMS-kedjor och Servicepatrullerna. Det un- derstryks också att ”goda lokala exempel kan mångfaldi- gas”.

Innovationsforum ska kopplas till denna typ av utveck- lingsarbeten. Det är tänkt att innehålla tre funktioner; samordnande, stödjande och lärande. Tre viktiga verktyg framhålls för att ett hållbart Innovationsforum ska kunna byggas; ett kärnteam med metod- och processkompetens, en hemsida med forum för kunskapsutbyte samt mötes- verksamhet. Slutrapporten fastställer också sju principer som grund för det fortsatta arbetet; ”Den empatiska blick- en”, ”Bygg rätt team”, ”Gemensam problemformulering”, ”Skapa gemensam överblick över tänkbara lösningar”, ”Testa tidigt! Testa igen!”, ”Implementera” och ”Sprid”. Som ett första steg i uppbyggnaden av ett innovations- forum vill man arbeta med fyra ”case”; ”Utveckling av Lindängen centrum”, ”Infocenter i Holma”, ”Framtidens

skola i Rosengård” samt ”Unga vuxna i Seved”. Ett samar- bete föreslås med Medea på Malmö Högskola och man lyfter särskilt fram Living Labs som ett intressant redskap för innovationsforum.

Som jag ser det innehåller förstudien om Innovationsfo- rum lärdomarna av storstadsinsatserna i Malmö under de senaste 15 åren. Här har mycket samlats men också bear- betats till slutsatser som kan ligga till grund för ett fortsatt arbete. Slutrapporten utgör därmed också en indikator på hur långt man har kommit i Malmö. Det gör den särskilt intressant och viktig. Ett förhållningssätt har utvecklats som kan kallas potentialorienterat. Projektledaren Annette Larsson berättar vad det innebär:

Framgångsfaktorer är att man har stöd av sin ledning och det handlar inte bara om att få en ac- ceptans utan att det finns ett aktivt stöd. Det är att man kan jobba på tvärs. Det är att man vågar bjuda in andra. Det är att man vågar ha en öppen- het. Det är att man vågar både gasa och bromsa. Och tänker långsiktigt. … Det är också att man ska lyssna på dem som man säger sig jobba för. De har oftast lösningarna själva. Det finns mycket att hämta där vi kanske har sett bekymmer. Och då kanske utmaningen omdefinieras. Det som vi har sagt är problem är kanske nåt helt annat.

Men förstudien om Innovationsforum visar också på be- gränsningarna i hur långt man har kommit. I förstudien står det så gott som ingenting om problemens strukturella orsaker. Istället kan förstudien ses som ett exempel på hur lätt ett potentialorienterat förhållningssätt kan glida över i ett problemorienterat. Detta menar jag nämligen är vad som sker genom avgränsningen till Malmö stads satsning med Områdesprogram. Kommunstyrelsen i Malmö fat- tade den 3 mars 2010 beslut om att utveckla det man kal- lar den sociala hållbarheten. I detta ingår satsningen med Områdesprogrammen, avgränsade till följande områden: Seved, Holma-Kroksbäck, Lindängen och Herrgården, och något senare Segevång.

Liknande satsningar till avgränsade områden har gjorts många gånger tidigare, såväl i Malmö som runt om i både Sverige och världen. Avgränsade satsningar gör det dock svårare att få syn på problemens strukturella orsaker. Det kan ge intrycket att problemen hör hemma i dessa avgränsade områden och endast där. I själva verket består segregation av relationer och i den typ av satsningar som görs med Områdesprogrammen avgränsas problemen enbart till det som kan kallas förlorarsidan. Det riskerar att förvärra problemen, som Andersson et al skriver i sin rapport om Malmöregionen:

Att segregationen är relationell tenderar därmed att döljas. I själva verket är som nämnts de rikas självsegregering betydligt starkare än de fattigas – för dem mindre påverkbara – segregation. Genom att proklamera stadsdelar och bostadsområden som utsatta, proklamerar man dem också som an- norlunda och bidrar till stigmatisering. Bilden att ’skulden är offrets’ riskerar att förstärkas.213

I satsningen med Områdesprogrammen försöker man und- komma denna risk genom att betrakta de fem områdena som innovationsområden istället för problemområden. Man vill se det som att det här ska skapas de nya lös- ningarna och att dessa sedan ska spridas till hela staden. Frågan är dock vilka problem som dessa sociala inno- vationer ska vara en lösning på. Det sägs det ingenting om i slutrapporten från förstudien. Problemen diskuteras överhuvudtaget inte. Därmed kan man lätt få intrycket att problemen är det som synes vara problem i de fem områdena. Det innebär att man glider över i ett problem- orienterat förhållningssätt. Kännetecknande för det som kan kallas ett problemorienterat förhållningssätt är nämli- gen avgränsningen till det som synes vara. Det som ser ut att vara ett problem är också det problem som ska lösas. Det innebär att man tar problemen för givna. Det läggs ingen vikt vid att definiera problemen utan de uppfattas som definierade av sig själva.

Alternativet till ett problemorienterat förhållningssätt kan kallas potential- och orsaksorienterat. Ett sådant förhåll- ningssätt intresserar sig inte bara för det som synes vara, utan även för potentialer av olika slag men också de underliggande orsakerna till det som synes vara. Förstu- dien lägger stor vikt vid potentialerna. Det framgår tydligt av slutrapporten i t ex det som står om ”den empatiska blicken”:

Ett återkommande budskap under förstudien har varit vikten av att se saker ur de berörda männi- skornas perspektiv för att nå insikt och förståelse. Genom att spendera tid med dem det berör är det inte bara lättare att se de verkliga problemen utan även att identifiera drivkrafter, resurser och för- mågor som grund för nya möjligheter och lösningar. Dessutom kan man också bygga upp en relation som är avgörande för det framtida arbetet.214

De underliggande orsakerna diskuteras däremot inte alls. Det banar väg för ett problemorienterat förhållningssätt i synen på problemen. För att undkomma detta skulle man behöva skilja mellan de problem som synes vara och de underliggande problemen, t ex i termer av symptompro- blem respektive orsaksproblem. Det skulle ha behövts

diskussioner om t ex vad man ska mena med problem, hur problem kan definieras olika, hur ett problem ska kännas igen, varför det är problem, hur man kan bli bra på att