Ett sätt att behandla enskilda människor eller gruppers erfarenheter och perspektiv är att använda sig av livsberättelse som forskningsansats (Bron-Wojciechowska, 1992). Eftersom människors livssituation inte är stabil utan förändrar sig över tiden beroende på olika situationer och händelser kommer det empiriska materialet till uttryck på sina egna villkor (Bengtsson, 2005). Livsberättelserna kan inte betraktas som fullständiga produkter eftersom de inte omfattar allt de enskilda berättarna kan berätta. De är inte avslutade och dessutom förändras de allteftersom de berättas (Dominicé, 2000). Vidare anser Dominicé att berättelserna är påverkade av sammanhanget så till vida att kontexten avgör vad som väljs att berättas om, och att användandet av livsberättelser kan vara till hjälp för vuxna för att förstå vad de lärt sig genom sina erfarenheter. Ansatsen med livsberättelser ger den enskilda forskaren stor frihet och fantasifullhet vad gäller val av undersökningsgrupp, metod och analysteknik (Bengtsson, 2005). Detta innebär att varje studie som genomförs med hjälp av ansatsen är unik.
Goodson & Numan (2003) anser att livshistorieansatsen med fördel kan användas då förskola/skola för lärande studeras. Lärandet står i fokus för vad som berättas, hur det berättas och varför det berättas. Syftet är att skaffa sig bättre grepp om tillvaron och världen, dels genom att fördjupa och bredda lärandet men också genom att anpassa och följa med i omvärldens förändringar. Ansatsen har t.ex. använts av Jokikokko (2009) som drog slutsatsen att det livslånga interkulturella lärandet bland lärare är beroende av ”den signifikanta andra”.
Lärarnas röster träder fram i en återberättelse av mig, med en efterkonstruktion av innebörd beroende på hur berättelserna har strukturerats, d.v.s. berättelserna utgör en del av levda erfarenheter. Berättelserna utgör inte objektiva redogörelser av vad som faktiskt hände utan de beskriver snarare processer om meningsskapande. Detta är vad Freeman (2010) kallar för hindsight, dvs. man tittar på det förflutna med nuet som utgångspunkt och ser saker på ett nytt sätt, vilket innebär att man kan dra slutsatser som annars inte hade varit möjliga. Lärarnas livsberättelser utgör studiens subjekt. Subjektet ses i relation till sin tids historia och kontext vilket innebär att livshistorieansatsen kan ses som ett pussel där man sammanfogar de olika delarna (Goodson & Sikes, 2001).
Metod
I denna studie har data samlats in i form av muntliga livsberättelser med två lärare inom förskolan. Jag genomförde intervjuer med lärarna i oktober 2012, där båda lärarna deltog
samtidigt. I samband med denna fyllde lärarna även i en livslinje, där bakgrund, uppväxtvillkor, ort, utbildning och anställningar inkluderades. De angav också vilka möten med barn från invandrar- och flyktinggrupper de haft över tid. Intervjuerna utgick från uppdraget i förskolan, och upplevda och uttalade möjligheter och hinder i mångkulturella uppdraget. Intervjuerna spelades in på band och transkribering av intervjuerna genomfördes direkt efter intervjutillfället och är ordagrant återgivna. Intervjuerna genomfördes, efter samråd med informanterna, i förskolans lokaler. Miljöns utformning bestod av ett mindre grupprum där placering var kring ett bord så att alla hade ögonkontakt med varandra. Jag har försökt att förhålla mig till materialet med närhet och distans, d.v.s. materialet har fått ”tala” genom upprepade genomläsningar. Underlaget kan möjligen ha påverkats av att lärarna intervjuades samtidigt, eftersom lärarna vid flera tillfällen hakade på varandras berättelser.
Inledningsvis sökte jag efter lärarnas formuleringar gällande ”talet om” mångfaldsuppdragets innehåll. Därefter letade jag efter utsagor som uttrycker förmåga att visa respekt, tolerans, empati och intresse för barnen. Dessutom sökte jag efter lärarnas utsagor om sin förmåga att organisera förskolans verksamhet på ett varierat sätt samt hur dessa anpassas till situation och sammanhang. Olika teman framträder i berättelserna. Jag valde att tematisera dessa utifrån didaktiska och relationella kompetenser. Min ansats följer m.a.o. det som Polkinghorne (1995) kallar ´analys av berättelse´, d.v.s. att jag löser upp berättelserna i teman kring händelser och handlingar, i lärarnas berättelser, som ansluter till min frågeställning. För att synliggöra vad som har varit mest intressant för studiens resultat använder jag redan i rubriken ett inledande citat från en av berättelserna (jmf. Pérez Prieto, 2012).
Forskningsetiska aspekter
De forskningsetiska principerna har beaktats i studien (Vetenskapsrådet, 2011). Lärarna har även tagit del av datamaterialet och gett sitt samtycke. Deltagandet har varit frivilligt och information förmedlades om rätten att deltagandet kan avbrytas när som under studiens gång.
Beskrivning av lärarna
Datainsamlingen har skett i en medelstor stad i mellersta Sverige och förskolan ligger utanför tätorten. Förskolan har fem avdelningar med 70 inskrivna barn i åldrarna 1-5 år, varav 20 % är barn med annan etnisk bakgrund än svensk. Lise är en 59-årig kvinna som gick förskollärarutbildning 1978. Lise har varit verksam som förskollärare i 35 år i samma kommun på olika förskolor. Karin är en 56-årig kvinna som gick sin barnskötarutbildning 1980 och har varit verksam i 33 år i samma kommun och på olika förskolor. Både Lise och Karin har under 2000-talet deltagit i kompetensutveckling som anordnas av Högskolan på orten. Bl.a. har de deltagit i Interkulturell pedagogik, 7.5 hp och Genus- Jämställdhet i förskola och skola, 7.5 hp. Karin har dessutom varit verksam som facklig
företrädare. Lise och Karin är öppna och berättar mer än gärna om sina erfarenheter. Lärarna bollar med varandra och hakar på varandras berättelser och minnen. Mitt intryck är att båda har växt upp i hem där det har varit högt i tak och de grundläggande värdena har funnits högt på dagordningen. Lärarna beskriver sina barndomsår/ uppväxtvillkor med att familjens roll har varit tongivande med värden om vad som anses vara exempelvis rätt och fel, hur man behandlar kompisar och alla människors lika värde. Båda har ett stort engagemang för samhällsfrågor i och i synnerhet för barns rättigheter och möjligheter till bra livsvillkor i förskolans verksamhet.