Översikten över skolämnets historia har återkommit till två viktiga begrepp, livsåskådningsfrågor och livsfrågor, vilka redan på detta stadium behöver förtydligas. Det gör jag genom att undersöka det dialogiska mellan livsfrågor och livsåskådningsfrågor genom att jämföra de kedjor av yttranden som kan spåras till Anders Jeffner resp. Sven G Hartman.
Livsåskådningsfrågor hos Jeffner
1973 utkom Anders Jeffners rapport Livsåskådningsforskning (Jeffner 1973).
Det är ingen överdrift att säga att den rapporten kommer att normera vad som är en definition på en livsåskådning, i varje fall inom Sverige. Utgiv-ningsåret är sent i förhållande till en del av de kursanvisningar och kurspla-ner som studeras i denna avhandling, t.ex. kursanvisningarna i Lgr 62, Lgr 69, och Lgy 64. Men, som Jeffner själv påpekar, livsåskådning introduceras inte som begrepp i rapporten. Det är snarare användningen som Jeffner anger som skälet till att han gör en stipulativ definition i rapporten. En definition som ofta sedan alltså citerats.11
11Gunnar Gunnarsson (2008) tar upp begreppet livsåskådning (life philosophy i hans engels-ka text) och redogör för fler sätt att använda det än Anders Jeffners. Han peengels-kar särskilt på vikten av att skilja mellan en individs personliga livsåskådning och en mer allmän livsåskåd-ning, t.ex. i form av en ism. Han redovisar också en diskussion om religion och livsåskådning kan användas som synonyma begrepp. I kursplanerna används – troligen i Jeffners anda – begreppen väldigt synonymt. Eller mer korrekt: Religioner blir en delmängd av livsåskåd-ningar.
Han redovisar också kritik av Jeffners definition, som han spårar tillbaka till Ingemar He-denius. Kritiken verkar i första hand kunna sammanfattas i att definitionen sägs vara för intel-lektualiserande, dvs. ge de kognitiva momenten i livsåskådningen för stor betydelse. Men det finns också kritik av det individuella draget. Gunnarsson redogör också för livsfrågor (”exi-stential questions” i hans engelska text – vilket är samma översättning till engelska som Hart-man gör i sin avhandling. Det är min uppfattning att den översättningen inte fångar in det öppna i livsfrågor som det används kanske i synnerhet av Hartman själv).
Vi kan nu summera det vi sagt i ett förslag till en livsåskådningsdefinition.
Med en persons livsåskådning menas personens centrala värderingssystem och personens grundhållning och den del av det personen anser sig veta om sig själv och sin omvärld vilket påverkar hans centrala värderingssystem eller grundhållning på ett sätt som personen är beredd att acceptera. (Jeffner 1973:
18)
Definitionen är – som framgår – ett resultat av ett resonemang där värde-ringssystem och grundhållning förtydligas. Även detta har drag av stipulativ definition:
Värderingssystem består alltså enligt den terminologi vi nu inför både av normer som säger hur man bör handla i en bestämd valsituation eller typ av valsituationer och värden som anger vad som är gott och ont. Normerna i ett värderingssystem kan vara många eller få, de kan vara olika eller besläktade, de kan ha, men behöver inte ha, något samband med varandra. Utilitarismen blir med denna terminologi ett värderingssystem där normen för varje enskild handlingssituation kan härledas ur en grundläggande norm – den utilitaristis-ka principen. (Jeffner 1973: 12)
Värderingssystem handlar alltså – annorlunda uttryckt – om etik och hur etiska värderingar påverkar handlandet. Jeffner anknyter tydligt i resone-manget till etablerade etiska teorier – i detta fall utilitarismen. Ett nyckelord för värderingarna blir med denna läsning ”system” – värderingarna förväntas hänga ihop på något sätt – de ingår i ett system.
Grundhållning svarar på frågan hur det känns att leva. Det exempel Jeff-ner ger är att persoJeff-ner med samma faktiska situation kan uppleva sina liv ljust eller mörkt. Detta kan ske även om värderingssystemen är lika hos de båda personerna. För att kallas grundhållning skall svaret på frågan om hur det känns att leva vara stabilt (Jeffner 1977: 14f).
Det tredje i definitionen är ett teoretiskt moment. Jeffner uttrycker det som att livsåskådningar omfattar åsikter om tillvarons beskaffenhet – delar av kognitiv natur. Jeffner stipulerar vilka teoretiska delar som skall ingå så att det inte blir en motsats mellan livsåskådning och vetenskap:
Till en persons livsåskådning hänför vi den del av det han menar sig veta om sig själv och sin omvärld om vilken gäller
I sammanhanget redogörs också för teologen Paul Tillich och att människan är en varelse som söker mening. Det beskrivs som något konstituerande för ”den moderna människan” att söka mening i sin tillvaro. I det avslutande diskussionskapitlet väcks frågan om det är just
”den moderna” människan och inte den post-moderna människan som kan sammanfattas på det generaliserande och universella sättet.
Däremot uppmärksammar Gunnarsson inte den i kursplaner återkommande växlingen mellan livsåskådningsfrågor och livsfrågor. Jag har prövat att knyta dessa ord till det som med Gunnarssons ord skulle kallas individuella respektive allmänna (kollektiva) livsåskådningar.
Livsåskådningsfrågor – som används av Jeffner – har därför en mer fast karaktär. Medan livsfrågor får en mer öppen karaktär. (Gunnarsson 2008: 57–74).
1. att den påverkar hans centrala värderingssystem och/eller 2. att den påverkar hans grundhållning och
3. att denna påverkan av personen själv kan betraktas som berättigad.
(Jeffner 1973: 17)12
Förslaget innehåller två led – dels vad de teoretiska momenten gäller: om sig själv och sin omvärld – dels att dessa moment skall vara viktiga för honom.
De skall påverka hans centrala värderingssystem och /eller grundhållningen, och denna påverkan skall betraktas som berättigad. Jeffner antyder att förhål-landet mellan de teoretiska momenten och värderingssystem också kan vara det motsatta – att värderingssystemet påverkar vad som är värt att veta. Han bejakar denna möjliga ömsesidighet, men väljer att inte föra in den ömse-sidiga relationen i definitionen (Jeffner 1973: 17f). I den formulering som Jeffner för fram är det teoretiska momentet överordnat värderingssystemet – det är det teoretiska momentet som påverkar värderingssystemet, vilket i sin tur påverkar handlandet.
Efter att ha gjort definitionsförslaget i en formulering som är individuell konstaterar han att man ofta inte talar om livsåskådningar i form av persons livsåskådning, utan om en grupps livsåskådning. Det är då något som en grupp personer har gemensamt. En livsåskådning kan också användas som begrepp för något som inte längre omfattas, eller aldrig har, omfattats av någon människa. (Jeffner 1973: 19).
Livsfrågor hos Hartman
Sven G Hartman sammanfattar tre projekt om barn och livsfrågor, dels ihop med Sten Pettersson (Hartman & Pettersson 1980), men också själv (Hart-man 1986). De båda texterna visar på vissa likheter – men också vissa olik-heter. Jag utgår här primärt från Hartman 1986.
Sven G Hartman bedrev forskning vid Lärarhögskolan i Stockholm i tre projekt: Umre, Bali och UBOL. Projekten pågick från 1967 och framåt. Det ges inga tidsangivelser för UBOL (Hartman 1986: 28–30). Två av dessa projekt var inriktade på studiet av livsfrågor hos barn i olika åldrar – eller i varje fall verkar det ha varit Sven G Hartmans del i projekten.
Grunden för hans presentation är inte livsåskådningar som hos Jeffner, utan livsfrågor. Det betyder att det relativt avgränsade uttrycket livsåskåd-ningsfrågor som knyts till tanken på att det är de frågor som livsåskådningar gemensamt svarar på, eller i varje fall bearbetar, har ersatts av en betydligt öppnare betydelse hos Hartman. Ett sätt att förtydliga detta blir Jeffners arti-kel där han undrar över vart livsåskådningsfrågorna tagit vägen med stöd i
12Jeffner påpekar själv att ”en livsåskådning i denna mening blir en helhet som utmärks av ett visst mönster”. (Jeffner 1973: 18)
en undersökning (Jeffner 1997: 216f)13. Hartmans användning av uttrycket livsfrågor skulle aldrig kunna leda till att frågorna försvunnit hos de under-sökta – men väl förändrats. Han tar också sin utgångspunkt i psykologi – främst utvecklingspsykologi. Namn som nämns är bl.a. Piaget (Hartman 1986: 21ff).
Mot slutet av boken finns ett kapitel om livsåskådningar och livsfrågor.
Där är det tydligt att det är livsfrågorna som är drivkraften för Hartman. En arbetsmodell för relationen mellan livsfrågor och personlig livsåskådning återges grafiskt (Hartman 1986: 165). Den beskriver vilka faktorer som på-verkar relationen. Värt att notera är att av de många pilarna i figuren går det endast en från livsfrågor till den personliga livsåskådningen.
Hartman beskriver en livsåskådning på ett sätt som påminner om Jeffners definition av en livsåskådning:
Det finns i en personlig livsåskådning tre viktiga sidor, som kan vara värda att hålla i minnet. Först det man skulle kunna kalla den teoretiska sidan. Den omfattar personens övertygelse och omvärldsorientering. Det är det man tror på och det man vet och som har betydelse för den personliga livsåskådning-en.
[…]En annan sida av en personlig livsåskådning är värderingarna. Ett värde-ringssystem av något slag ingår alltid i etablerade livsåskådningar och är då till stor del beroende av de föreställningar som ingår i övertygelse och om-världsorientering.
[…]
Den tredje sidan av livsåskådningen är själva tillämpningen, dvs perso-nens handlingar och handlingsberedskap, där livsåskådningens mer teoretis-ka sidor omsätts i praktiken. Därmed är en personlig livsåskådning inte bara ett sätt att betrakta livet utan också ett sätt att leva.
De olika sidorna i en personlig livsåskådning hänger samman med var-andra, eller borde åtminstone göra det. För att det hela ska fungera krävs att livsåskådningen är väl integrerad, dvs. att de olika delarna är samstämda med varandra. (Hartman 1986: 161f)14
Hartman gör en skillnad mellan etablerade livsåskådningar och personliga livsåskådningar. Hans fokus är – till skillnad mot Jeffners – på de personliga.
Om Jeffner i första hand beskriver de etablerade livsåskådningarna – dvs.
livsåskådningar eller läror som satts på pränt (Hartman 1986: 160) – så foku-serar Hartman på den enskilde individens livsåskådning. Detta utesluter inte att Jeffner också anger att livsåskådningar finns hos ”vanliga människor”.
Men den tydliga distinktionen mellan den personliga livsåskådningen och den etablerade finns bara hos Hartman.
13 För säkerhets skull, i rubriken används livsfrågor, men i själva texten är uttrycket livs-åskådningsfrågor.
14 Dialogen med Jeffners stipulativa definition framgår också genom en not hos Hartman (Hartman 1986: 270).
I den grafiska figuren över relationen mellan livsfrågor och personlig livsåskådning finns också exempel på livsfrågor: ”eviga frågor”, frågor om gott och ont, rätt och orätt, vackert och fult (Hartman 1986: 165). De teore-tiska momenten av en personlig livsåskådning återges också i texten som
”tro och vetande inom en rad områden, som alla gäller olika aspekter på tillvaron” (Hartman 1986: 161) där de exemplifieras av ”människosyn, sam-hällssyn, gudsuppfattning, världsbild, verklighetsuppfattning, historiesyn”
(Hartman 1986: 161). Kanske också kapitelrubrikerna i boken kan förstås som uttryck för livsfrågor? I så fall kan exemplifieringen utökas med ”käk och tennisdojor”, ”syskon och kompisar”, ”en sönderslagen ruta och hot om krig” – sammanfattade i vanliga motiv vilka är: ensamhet, liten och rädd, mobbning, mycket att göra, osämja, rättvisa, glädje, livet, krig, döden, fram-tiden (Hartman 1986: 5–7).
Sammanfattning
Vid en jämförelse mellan Hartman och Jeffner blir det alltså tydligt att Hartmans ”personliga livsåskådningar” hamnar långt till höger på den vågrä-ta axeln som beskriver urvalet för skolämnet från en enda religion till i prin-cip varje unik personlig livsåskådning, medan Jeffner bäst bör placeras in längre till vänster, även om hans definition rymmer mer än vad som på 1900-talets början ingick i studiet av religioner i den svenska folkskolan15. Såväl marxism som existentialism blir en livsåskådning för Jeffner, så också psykologiska teorier som t.ex. Freud. Men trots att Jeffner säger att livs-åskådningar kan vara individuella är hans främsta intresse de mer etablerade – ”strömningar” eller ”ismer” av olika slag.
Skillnaden mellan Jeffner och Hartman kanske är en naturlig följd av de-ras olika universitetsdiscipliner? Att Hartman nästan uteslutande fokuserar individen och hans eller hennes personliga livsåskådning är kanske en natur-lig följd av att Hartman skriver i en utvecklingspsykologisk tradition med fokus på hur individer utvecklas, medan Jeffner skriver i en teologisk tradi-tion där studiet av etablerade läror varit grunden.
15Tankefiguren introduceras på s. 63