Under samtliga intervjuer betonade förskollärarna betydelsen av att lärande i matematik bör upplevas som lustfyllt. Ett sådant lärande uppnås med hjälp av variationsrika samt lekfulla former, för så väl barn som vuxna där leken har en central roll. Anna och Lina på Dalens förskoleklass berättar i följande ordalag om hur arbetet med de geometriska formerna:
A: Vi har använt en lek där vi har haft laminerade former, cirklar och trianglar, vi har jobbat mycket med former, och då har vi laminerat dom och sen har vi lekt lekar med dem som gömme ungefär, att du får en blå triangel utav mig, jag har gömt den andra blåa triangeln leta upp den och sen samlas man och så pratar man om hur många sidor har en triangel, var kan man hitta trianglar någonstans eller lite så där. /../ Det är viktigt för barnen och ha roligt så är det och det är väl roligt för oss också eller? /../
32
Tillgång Krav Visualisera
Utmana
Synliggöra matematiskt innehåll Visa praktisk användbarhet Aktivt deltagande
Inkludera Motivera
Besjäla matematiskt innehåll
Lustfylld matematik Matematik i meningsfulla kontexter Matematik för framtiden Insiktsskapande matematik
L: … när det blir tråkigt för en själv så blir man ingen bra pedagog, det är min åsikt alltså” (Intervju 20130320, Dalens förskoleklass)
Citaten ovan kan tolkas som att upplevelser i matematik är gemensamma och bör delas av förskollärare och barn. Den didaktiska vinsten kan tolkas som att förskollärarna uppfattar att barnen blir intresserade av ett matematiskt innehåll samt att förskolläraren blir en bättre lärare som i sin tur kan introducera och kommunicera det matematiska innehållet bättre för barngruppen. Annas berättelse om det lekfulla arbetssättet visar också att lärande i matematik är ett socialt lärande som sker i interaktion och kommunikation mellan barn och vuxna. Deltagarna, det vill säga förskollärarna och barn upptäcker tillsammans ett matematiskt område via leken. I denna interaktion har även språk och samtal en viktig funktion för att närma sig det matematiska innehållet då förskollärarna och barnen pratar om, benämner, jämför samt urskiljer olika egenskaper av det matematiska innehållet i det här fallet geometriska former.
Samtliga förskollärare har även påpekat betydelsen av barns aktiva deltagande i matematiklärandet. Ett annat sätt att undervisa så att matematiken upplevs som lustfylld av barnen är att organisera barnen i grupper. I följande utdrag berättar Eva på Höjdens förskoleklass om hur hon arrangerar grupper för lärande i matematik i förskoleklassen.
E: Vi har gruppmatte. Det är mer för att barnen ska hinna få möjlighet att vara aktiva, att dom ska få ut så mycket som möjligt, att det inte blir så mycket väntetid, att hinna göra mer grejer varje enskilt barn (otydligt), men det är också lättare att observera. Det ska vara roligt.
(Intervju 20130219, Höjdens förskoleklass )
Att barnen intar en aktiv roll i sitt lärande medverkar till ett lustfyllt lärande, kan tolkas av Evas ord men även av Annas och Linas berättelser i det föregående utdraget. Barnen är aktiva i de av de vuxna planerade aktiviteterna och får på så sätt bekanta sig med ett matematiskt innehåll de arbetar med. Förskollärarna kommunicerar att matematik är ett område som kan nås på barnens nivå, i det här fallet genom leken samt av barnens aktiva deltagande. Lärande i matematik förefaller i det här fallet inte som något abstrakt utan det sker i en för barnen känd kontext, nämligen leken. Genom artefakten leken, som i det här fallet har en medierande funktion, approprierar barnen kunskaper om nya matematiska innehåll.
Ytterligare exempel på betydelsen av lustfylld matematik framkom under observationerna i de båda förskoleklasserna. I det här sammanhanget ges barnen ett annat slags aktiv roll då de inkluderas i lärandet av matematik. Att barnen inkluderas innebär i detta undertema att de framhävs som resurs i arbetet med ett matematiskt innehåll. Barnen framhålls som kunniga ”medhjälpare” och ges av förskollärarna en aktiv roll då deras tankar och reflektioner tas tillvara. Ett exempel från en morgonsamling på Höjdens förskoleklass får belysa detta.
Sara: Vad har vi för datum, hmm (harklar sig), idag då? Kommer ni ihåg igår att jag sa att man kan säga hela, hela datumet så att säga, inte bara en siffra, eller två siffror, utan hmmm (harklar sig) man säger hela (sveper med handflatan)vad det är för dag. Vad säger du där Oliver?
Oliver: Den tolfte tjugohundratretton februari.
S: (Skruvar sig en aning) Den tolfte tjugohundratretton februari. Ja, det stämmer fast vi säger det i en annorlunda ordning kanske. Den tolfte
O: Februari 2013.
Sara nickar instämmande. Under tiden går Eva fram till Whiteboardtavlan, där gårdagens datum Måndag 11/2 2013 står skrivet.
E: Hur skriver jag tolfte Oliver? O: Etta, tvåa,
E: Bra, då suddar jag bort den sista ettan.
Eva suddar bort entalssiffran på 11 och ersätter den med siffran 2. Hon pekar sedan på tvåan (efter snedstrecket) som i det här fallet står för den andra månaden på året.
E: Och varför står det tvåa där? O: För att det är den andra månaden.
E: Just det. Februari är den andra månaden på året va? (Filmsekvens 5, dag 1, Höjdens förskoleklass).
I exemplet ovan på inkludering av Olivers kunskaper kan tolkas handla om att göra barnen delaktiga genom att deras kunskaper och resonemang värdesätts i ett lärande sammanhang. Detta kan tyckas skapa motivation och därmed lust hos barnen inför det matematiska innehållet. Vidare kan det inkluderande förhållningssättet från förskollärarna tolkas som att deras frågor och uppmaningar är ett sätt att synliggöra barnens, i det här fallet Olivers kunskap om dagens datum, hur man skriver datum samt vad de olika symbolerna i datumet står för. Förskollärarna kommunicerar här för barngruppen att barnens kunskaper och resonemang värdesätts samt är viktiga för att befästa det matematiska innehållet ”datum”. Genom att ta tillvara Olivers kunskaper till barngruppen ger de uttryck att lärande i matematik är en gemensam angelägenhet, det vill säga att man lär sig av varandra samt att man lär sig genom att berätta för varandra. På det viset distribueras lärande inom gruppen och detta lärande understöds av språkliga processer såsom, frågor, tankar och resonemang. Oliver intar i denna interaktion expertisrollen och hans resonemang förefaller utmana de andra barnens närmaste utvecklingszon. Ovanstående samspel mellan förskollärarna och Oliver kan förstås som ett situerat lärande där Oliver och den bevittnande barngruppen är deltagare i ett aktivitetssystem det vill säga i en social och kommunikativ kontext.
Observationerna erbjöd flera tillfällen där vikten av att motivera barnen kunde bevittnas i förskollärarnas interaktion med dem. Några av de motivationsrelaterade metoder förskollärarna använde sig av var att bekräfta barnen samt att försäkra sig om att de förstod uppgiften de just arbetade med. En glimt från observationerna på Dalens förskoleklass då barnen arbetar med mönster i läroboken får belysa vad som menas. Anna har just upptäckt att en flicka upplever osäkerhet inför en uppgift i läroboken där hon förväntas fylla i mönster.
Anna: Vänta lite! Är det som det ska var? (Flickan skakar på huvudet).
Nej du har gjort helt rätt, du har gjort helt rätt, jag såg att du hade ringat in det, det var lite svårt (flickan nickar) visst var det? Och då är det samma sak här nere fast där är det två små, två stora, två små och? ….. (Ohörbart, andra barn pratar) Vad tror du att det blir där? Jag ser att du har skrivit ditt svar, du visste vad det var! Här kommer dom här pizzorna, här är det inte så svårt, det här kan du!
Fast dom sto, hela pizzorna ska vara röda och dom halva ska vara gula, hänger du med på va? (Filmsekvens 25, dag 1, Dalens förskoleklass)
Av samtalet ovan kan man tolka att Anna lägger stor vikt på att fånga upp en elev som har stött på svårighet. Anna bekräftar flickan, genom att säga att hon har sett att hon kan och att det är i sin ordning att det blir fel när det är en aning svårt. Vidare pushar hon flickan till att gå vidare med nästa uppgift genom att stärka henne. Ovanstående interaktion kan förstås som ett exempel på hur flickan blir en del av gemenskapen i matematiklärandet genom att Anna som mera kunnig fångar upp flickan då hon stöter på svårigheter. Genom att motivera tycks flickan kunna lämna periferin (det hon inte kan) och bli en fullvärdig deltagare (förstå mönster) i matematiklärandet. Att Anna fångar upp flickan bekräftar också att lärande är medierat och distribuerat genom henne eftersom det är hon som besitter kunskapen samt hjälper flickan vidare i sitt lärande genom kommunikationen.
Att besjäla det matematiska innehållet med olika personliga attribut samt skapa känslor och därmed lust och intresse kring det, är ett annat förfaringssätt av Anna på Dalens förskoleklass,
för att närma sig ett innehåll och som visar värdet av lustfylld matematik i förskoleklassen. Här kan man tolka som om förskolläraren tar avstånd från det korrekt matematiska språket och använder sin röst samt tonläge för att förstärka det hon vill påvisa barnen. Anna personifierar morötter för att visa hur ett mönster med morötter avbildas i läroboken; ”… en smalis och en tjockis...” eller genom att leka med rösten ” …två stooora, två små…” i ett entusiasmerande tonläge.
Ett annat exempel på hur det matematiska innehållet besjälas är att skapa känslor kring det. Anledningen till det tycks vara att visa barnen medkänsla när de stöter på svårighet inför en uppgift och samtidigt rikta deras uppmärksamhet på just svårigheten för att senare lättare komma över den. Annas ”sympatiserande” uttryck får återigen exemplifiera: ” …nu blir det krångligt”, ”nu kommer det luriga…”, ”…det är det som är det svåra…”,”inte speciellt rättvist”. Annas uttryck kan liknas vid antropomorfistiska uttryck av fysisk och psykisk karaktär och dessa tycks bottna i intentionen att vilja avdramatisera uppgiftens svårighet med hjälp för barnen kända och lockande uttryck för att därmed skapa lust för matematiken.
Sammanfattningsvis kan temat Lustfylld matematik med tillhörande underteman kunna ses
som en inkörsport till att skapa förutsättningar för att få barnen som deltagare i en praxisgemenskap av vad matematiklärande innebär. Lustfylld matematiken utspelar sig i en för barnen känd kontext, leken, då barnen genom egen aktivitet och deltagande bekantar sig med olika matematiska innehåll i lekfulla former. Enkelt uttryckt handlar det om att matematik leks fram och görs mer barnvänlig då svårigheter uppstår. Matematiken kommuniceras som något roligt och något som barnen bemästrar då deras tankar efterfrågas av förskollärarna. I interaktionen mellan barn och förskollärare har språket en central roll bland annat då förskollärarna inkluderar och motiverar barnen. Didaktiskt sett verkar förskollärarna fokusera på barnen då de riktar sig på barnens möte med matematiken på ett lustfyllt sätt.