Män behöver skonas

Monika talar om att de inte tar in för unga och utsatta kvinnor då männen på Musslan behöver skonas från dem, samtidigt som kvinnorna inte ska utsättas för en risk att falla in i gamla mönster

Dom gånger vi tar det i alltså hänsyn till det, så att säga, det är om det är en kvinna som söker hit, som är vad ska man säga, framförallt om de är lite yngre, har haft väldigt, prostituerat sig, haft väldigt vad ska man säga, trasiga relationer med män, alltså allt vad det innebär. Där tar vi nog, då backar vi, då säger vi nej till den. Och det handlar ju dels om dom som kanske har varit, utsatt kvinnor för olika saker att skona dom, men också för kvinnor som kommer hit framförallt, för att inte fortsätta på det hjulet. (Monika)

My talar också om att yngre kvinnor behöver en kvinnobehandling så att de får vara i fred. Många har prostituerat sig och hon ser därför ”att det är rätt så bra att dom får jobba med sin

ja, kvinnlighet och så”.

När det gäller könsspecifik kvinnobehandling kan man alltså få chans att vila från männen som på ett annat sätt antas ha sin sexualitet ständigt närvarande. Detta ses som viktigt i behandlingen och något som det tas hänsyn till vid placeringen av kvinnor på

behandlingshemmet. Emellertid ger detta också en könsstereotyp bild av hur kvinnor i missbruket är. Detta kan ses utifrån att sexuella förhållanden ofta anses bygga på dominansförhållanden där den sociala betydelsen av att vara en man och den sociala

betydelsen av att vara kvinna bildas av tvångsmässig underordning. Denna determinism gör förklaringarna av sexualitet positionerade inom dominans och underordning som sedan positioneras i genusen man och kvinna. Denna analys tenderar dock att reducera maktförhållandena till enbart dominansförhållanden och utesluta skillnaden mellan

tvångsmässig dominans och frivillig sådan (Butler 2005). På grund av det antagna manliga dominansförhållandet vill man skydda kvinnorna och därför kan det till exempel vara viktigt att se till att kvinnorna inte exponeras i onödan.

Ja, där har vi ju den där klassiska schablonbilden av att mannen har sin drift medfödd som han inte kan kontrollera, medan kvinnans sexualitet inte finns där utom i förhållande till en man. Alltså, det är helt skevt. Män är ju potentiella förövare allihopa medan kvinnorna är offer. En otroligt stark uppdelning, vilken kan vara förlamande för kvinnor framför allt som ses som passiva eller offer, och bara finns i förhållande till någon annan. Och männen får gå där med hela förövarperspektivet över sig och de som är elaka och onda och själviska. (Elisabet) Då kvinnorna anses vara i underläge i det sexuella dominansförhållandet kan det kanske vara därför My säger följande:

Sen har det väl hänt att vi har haft nån yngre kvinna som kanske tycker att man kan komma ner i korta kjolar eller knappt behöva ha en kjol på sig, och där får man ju snabbt markera att det där är inte okej, du får ta på dig något lite kanske längre, alltså så har det varit i hennes värld innan men så behöver man ju inte uppmuntra henne till att gå här då, för gubbarna här blir ju rent, och det är ju inte okej. (My)

Respektabilitet är enligt Skeggs (1999) något som mest strävas efter av personer som anses och anser sig själv ha litet av respektabilitet. Då man genom att tillrättavisa kvinnor som har för korta kjolar eller liknande på sig kan alltså vara ett sätt att säga att kvinnan måste visa sig mer respektabel. Genom att tillrättavisa kvinnan kan hon alltså känna sig än mer ansatt och att hon inte duger och därmed än mindre respektabel än vad hon redan ser sig själv vara. Enligt Skeggs kan arbetarklasskvinnor inte tillägna sig sexualiteten i lika stor utsträckning som övre klasser då de redan ses som översexualiserade (1999). My och Monika visar att kvinnorna använder sig av sin sexualitet på behandlingshemmen, kanske för att det gav dem något slags kapital ute i missbruket. Skeggs nämner också att trots att sexualiteten för kvinnorna i hennes studie kan ses som något icke respektabelt så använde de ändå i vissa fall sin kvinnliga

sexualitet taktiskt för att uppnå något. Vad de uppnådde var i många fall en bekräftelse och ett reproducerade av såväl traditionell femininitet som heterosexualitet (a.a.).

Men helst verkar det som att kvinnorna ska vara asexuella, för att männen inte ska lockas av dem. Hänsynen tas enligt citatet inte bara till kvinnan utan även till mannen, som ska skyddas från frestelsen. Att tala om att männen behöver skonas från sexuellt utmanande kvinnor för att ”gubbarna här blir ju rent...”, som My utrycker, ser vi en stor likhet i vad André (1991) fann på behandlingshemmen hon var på. Här tillrättavisade man enligt André flickor som var sexuellt utagerande genom att använda sig av pojkarna som argument till kontroll.

Samtidigt som man begränsar kvinnan så ser vi att man utmålar mannen som sexuellt explosiv och inte kapabel att kontrollera sin sexdrift. Genom att framföra denna bild av männen på behandlingshemmet gör man detta till en sanning, att männen inte klarar av att se en utmanande kvinna.

jag har ju märkt det att kvinnor här, alltså kvinnor, äldre kvinnor går det bra med, men kommer dom ner i 40-års ålder och så där så kan det lätt bli att det ballar ur. (My)

På Musslan finns det möjlighet för kvinnor att komma men i huvudsak är det enbart män som behandlas. Personalen förefaller ha en heterosexuell norm när man väljer ut de kvinnor som de tar emot för behandling. Mattsson (2005) tar upp att valet av vilka kvinnor som tas in i behandling styrs av föreställningen om att sexuella begär bara uppstår mellan maskulina män och feminina kvinnor. Genom detta väljer man att ta emot kvinnor som betraktas som

manhaftiga och alltså inte feminina, eller äldre. På detta sätt lockar inte kvinnan till

Vi har aldrig sett bland dom äldre kvinnorna att dom är utagerande, dom drar sig nog mer för sig själv och kanske hittar några speciella män som dom kanske bara sitter och pratar med. (My)

De yngre kvinnorna anses inte kunna stå emot på samma sätt som äldre, samtidigt som man inte betraktar de äldre kvinnorna som sexuellt attraktiva på samma sätt. Kvinnor ses ofta framförallt som en homogen grupp som är underställd mannen, och som på grund av detta kan ha särskilda behov. Butlers fråga angående om kvinnor har någon specificitet utanför

förtrycket blir därmed intressant att diskutera kring. Behandlarna på Musslan ser framförallt yngre kvinnor vara i behov av särskilda vårdinsatser då de anses vara mer utsatta än äldre kvinnor. På detta sätt delar man upp kvinnorna beroende av ålder. Dessa äldre kvinnor anses inte heller vara lika benägna att göra sexuella utspel eller ingå i relationer då de enligt My hittar några speciella män som de endast sitter och pratar med.

När det gäller Kristallen så anser Kristin att sexuellt utagerande kvinnor inte finns i samma utsträckning som i könsblandad. Här finns det alltså inget tal om att ålder gör en kvinna mer respektabel, för att använda Skeggs (1999) begrepp. På Musslan ser man att det blir problem med sexuellt utagerande kvinnor vilket man inte på samma sätt diskuterar på Kristallen.

Kristin: Det är liksom en helt, jag har aldrig varit med om det , alltså det är klart att, jag tänker att kvinnor har rikare, rikare, rikare kommunikation [skratt] nu kommer alla naiva teorier. Men kvinnor har ett mycket rikare sätt att relatera än vad man har tillsammans med män och vad män har. Mer flytande, lite luddigare, men det är klart att det finns kvinnor som är väldigt flörtiga, flörtiga mot andra kvinnor också då, men det, jag vet inte. Jag har aldrig varit med om att någon har vart väldigt utmanande och blivit, fast det här är lite svårt då, blivit utnyttjad på det sättet som kvinnor kan bli i en grupp med män, det här är ju lite känsligt för att det handlar ju också om vad man ser och uppfattar. Men det finns mer än bara det sexuella mellan kvinnor ju, att inte är så bara pang på rödbetan som det ofta är i relation till män då. Och ett vidare sätt att relatera på liksom, fattar ni vad jag säger? (Kristin)

Vi har sett att intervjupersonerna för fram en relativt könsstereotyp beskrivning av hur män och kvinnor inom missbrukarvården, men även i samhället i övrigt, är och beter sig. Denna låsning av subjektet kvinna, som Butler (2005) talar om, som ett stabilt objekt leder till att många vägrar acceptera denna kategori. Eller så tvingas man indirekt till att tillhöra denna kategori då det är den enda som står till buds. Genom att tala om könen på detta sätt ser vi en stor risk i att man även skapar könen och därmed blir kvinnorna och männen på detta sätt.

Synen på kvinnorna och männens olika behov kan vara mycket viktig i

behandlingssammanhang på grund av den rådande samhällsordningen. Men den kan samtidigt leda till en rekonstruktion av uppdelningen och görandet av könen. Kvinnors särskilda

vårdbehov som visas i bland annat Holmberg, Smirthwaite och Nilsson (2005), men även Trulsson, Länne och Nötesjö (1997), samt Trulsson (1998) är viktiga att ta i beaktande samtidigt som man får tänka på hur man framställer kvinnorna. Som vi har visat beskrivs de i många fall beskrivs enbart som passiva offer som är utsatta och i beroendeställning till män. Att ha detta synsätt på kvinnorna tror vi kan utgöra ett hinder för kvinnan att bli ett subjekt

Det diskuteras inte på samma sätt som när det gäller kvinnor att män skulle behöva vila från sexualitet. Snarare att de behöver skonas från frestelse eller dåligt samvete över att ha utnyttjat kvinnor tidigare.