Mänsklig orientering samt förtroende

Den sista kulturella dimensionen som presenteras av House et al. (2004) är graden av mänsklig orientering. Detta mått behandlar i vilken utsträckning samhällets individer anser att det är viktigt att vara rättvis, osjälvisk och snäll. Detta mått ska visa på individernas välvilja och inställning till att göra rätt för sig. Således kan detta mått också relateras till den allmänna livskvalitén och individernas sociala relationer emellan menar House et al. (2004). Vidare menar dem att individer har ett större behov av samhörighet och tillhörighet i en sådan samhällen som präglas av generositet och som värderar mänsklig rättvisa generellt sett delar

med sig av information samtidigt som de inte är ute efter att lura eller utnyttja andra. Detta kan antas bidra till att minska individernas allmänna upplevda osäkerhet i samhället. På så sätt kan kulturella karaktärsdrag av stor mänsklig orientering förväntas minska graden av underprissättning. Drar man dimensionen till sin yttersta spets så övergår välviljan till att individer sätter andras intressen framför sina egna (House et al., 2004), vid sådana fall skulle all form av utnyttjande av informationsövertag helt elimineras.

Strävan efter social samhörighet, en känsla av att göra rätt för sig och ett utökat agerande av att dela lika mellan individer bidrar sannolikt till ett samhälle där alla har rätt till samma information, vilket även borde leda till mer rättvisa bedömningar på kapitalmarknaden. Denna form av kultur kan även spegla av sig i media och andra informationskanaler, så även i form av mer transparenta företag, vilket också kan hjälpa till med att minska osäkerheten på marknaden. En effektivare kapitalmarknad leder till marknadspriser som i större utsträckning återspeglar företagens sanna fundamentala värde (Fama, 1970), varav prissättningen vid börsintroduktioner inte borde vara något undantag. Konsekvenserna av en minskad informationsasymmetri kan därmed hävdas leda till en rad effekter som alla minskar graden av underprissättning. Exempelvis kan en ökad grad av mänsklig orientering leda till minskade effekter av winner’s curse, inte lika problematiska agent-principalförhållanden, att emittenten är mer transparent och att garanten inte kan utnyttja emittenten i samma utsträckning som en följd av minskad informationsasymmetri. Argumenten underbygger därmed att graden av mänsklig orientering i ett samhälle kommer att leda till en lägre grad av underprissättning.

Hypotes 15: Underprissättningsnivån vid börsintroduktioner har ett negativt samband till graden av mänsklig orientering i landet.

Något som också kan associeras till ett kulturellt samhälle med stor mänsklig orientering är hur pass mycket man litar på sina medmänniskor. Graden av förtroende kan utgöra ytterligare en kulturell dimension som kan spegla en av nationens informella institutioner. Förtroende är möjligtvis förenad med graden av mänsklig orientering, men det kan argumenteras för att förtroendemåttet kan tillföra ytterligare förklaring till underprissättningsfenomenet. Engelen och van Essen (2010) uppmanar framtida forskare till att gå utanför de formella institutionernas påverkan på graden av underprissättning. Mer specifikt hänvisar dem till Chambers och Dimsons (2009) studie som antyder att graden av förtroende mellan börsintroduktionens tre parter kan ha en viktig roll på underprissättningen. Chambers och Dimsons (2009) brittiska studie gav dock inte tillräckligt med underlag för att generalisera

resultatet. De fann att det uppstod ett minskat förtroende på marknaden efter andra världskriget, vilket de hävdar kan ha påverkat den ökning i underprissättningen som följde därefter. Denna indikation anser Chambers och Dimson (2009) vara av betydande karaktär eftersom underprissättningsgraden steg trots att det efter andra världskriget skedde gradvisa förbättringar i lagar och regler, en utökad bolagstransparens samt en större konkurrens mellan garanter i form av en ökad strävan efter ett gott anseende på börsintroduktionsmarknaden.

Graden av förtroende har undersökts tidigare på kapitalmarknaden. Guiso, Sapienza och Zingales (2008) fann att det generella deltagandet på aktiemarknaden berodde på graden av förtroende. Förtroende menar dem även har betydelse för hur man uppfattar den information som man besitter som tillförlitlig samt huruvida man tror att det övergripande systemet är rättvist. Detta inverkar sedan på de enskilda investeringsbeslut som individer överväger. Om förtroendegraden är allmänt låg i landet så resonerar Guiso et al. (2008) att PE-talen generellt måste sjunka för att kunna attrahera investerare. Detta leder till att företagare blir allt mindre intresserade av att börsintroducera sig. På så sätt kan Guiso et al. (2008) slå fast att kulturella skillnader i förtroende länder emellan är en förklarande variabel till en nations kapitalmarknadsutveckling. Samma slutsats finner Ng, Ibrahim och Mirakhor (2015) som påpekar att agent-principalproblemen kan mildras i ett land med en hög grad av förtroende.

Både Guiso et al. (2008) och Ng et al. (2015) fann att individer med ett större förtroende också investerar i mer riskfyllda aktier, vilket ett företag som tidigare inte noteras oftast betraktas som (Engelen & van Essen, 2010; Lewellyn & Bao, 2014). Anledningen till att investerarna tillägnar mer kapital åt tämligen mer riskfyllda projekt menar Ng et al. (2015) beror på att deras tilltro till marknaden och bolagen kan ersätta en annars mer omfattad övervakning av deras tillgångar. Därtill poängterar Ng et al. (2015) att om större förtroende råder på marknaden så kan det bidra till att investerare investerar i projekt och i entreprenörsföretag på ett mer kostnadseffektivt sätt.

En högre grad av förtroende verkar därmed kunna medverka till ett mer aktivt deltagande på aktiemarknaden, att marknaden fungerar mer kostnadseffektivt, att agent-principalproblemen mildras samt en större tendens till att investera i mer riskfyllda tillgångar. Alla dessa faktorer pekar på att det uppstår lägre underprissättningsnivåer vid högre förtroendegrader. Dessutom finner Guiso et al. (2008) att omfattningen av förtroende på marknaden har en negativ effekt med andelen aktier som hålls av en liten grupp av aktieägare som har en direkt koppling till

antingen företaget eller ledningen. Med andra ord öppnar förtroende upp för en mer spridd ägarstruktur och en större andel utomstående aktieägare.

Således kan det resoneras för att ett högt förtroende på kapitalmarknaden gör att ägarspridningen vid börsintroduktionen sker på ett mer naturligt sätt eftersom investerare i en sådan kultur också investerar i mer riskfyllda aktier. Emittentens incitament till att underprissätta aktien borde därmed minska med ökad förtroendegrad. Brennan och Franks (1997) teori om att emittenter försöker undvika större aktieägare med större övervakning förenklas i en sådan kultur. Därtill kan man hävda att emittenten inte behöver använda underprissättningen i samma utsträckning eftersom småspararnas ökade förtroende kompenserar för deras övervakningsincitament (Ng et al., 2015). Således kan man argumentera för att förtroende som en ytterligare kulturell dimension borde ha ett negativt samband till graden av underprissättning.

Hypotes 16: Underprissättningsnivån vid börsintroduktioner har ett negativt samband till graden av förtroende i landet.