De mänskliga rättigheterna är en av de viktigaste grundstenarna i arbetet gällande människorelaterande frågor som företag bör ta i beaktande i det dagliga vinstdrivande arbetet. Definitionen för vad mänskliga rättigheter innebär kan hämtas ur den allmänna deklarationen gällande mänskliga rättigheter, godkänd av FNs generalförsamling den 10 december 1948 (un.org/history). Deklarationen är idag det allmänt accepterade dokumentet gällande mänskliga rättigheter och har översatts till 36o språk (FN, 2019).
Dess normer för ett civiliserat samhälle har accepterats av majoriteten av samtliga statsmakter. Sedan deklarationens införande fungerar dokumentet som en utgångspunkt i det allt mer expanderade folkrättsligasystem världen och världens statsmakter bygger på. (Leisinger, Cramer & Natour, 2010; FN, 2019) Deklarationens mål är att ge vägledning gällande individers friheter och rättigheter globalt (Amnesty International, 2019). Deklarationen ska i första hand respekteras och skyddas av statsmakterna, som därefter binder medborgare och institutioner genom lagstiftning som upprätthålls av myndigheter såsom domstol och polis.
Den allmänna förklaringen för begreppet mänskliga rättigheter består av 30 artiklar, som enskilt och tillsammans ger uttryck för de grundläggande fri- och rättigheterna.
Artiklarna innefattar de medborgerliga-, politiska-, ekonomiska-, sociala och kulturella rättigheterna. De skyddar framom allt den individuella individen mot olagligt statligt ingripande. Deklarationens artiklar gällande mederborgerliga rättigheter tar till exempel gällande rätten till liv, tankefrihet, religionsfrihet, och rätten till en rättvis rättegång. De politiska rättigheterna inkluderar rättigheter såsom rösträtt och rätt till fria val. (Leisinger et al., 2010; FN, 2019) De ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna finns till för att hindra statsmakter från olaglig myndighetsutövning såsom att neka sina medborgare tillgång till föda, utbildning, arbete, hälsovård med mera. De ger individer utsatta för överträdelse av dessa rättigheter från tredje part möjlighet till statligt beskydd. Statsmakter är bundna av att utveckla och arbeta för förbättrade socioekonomiska förhållanden, där ovan nämnda rättigheter kan åtnjutas av statsmaktens samtliga invånare. Till de ekonomiska rättigheterna ingår till exempel rätten till arbete, rätten till föreningsfrihet och rätten till lika lön för lika arbete. Till de sociala rättigheterna hör rätten till fullvärdig levnadsstandard, rätten till mat och kläder samt rätten till hälsovård och i de kulturella rättigheterna ingår bland annat rätten till utbildning samt rätten att delta i samhällets kulturella atmosfär. (Leisinger et al., 2010; FN, 2019)
Mänskliga rättigheter och CSR
I generalförsamlingens allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är även aktörer utanför statsmaktens kärna såsom individer, organisationer och företag alla förpliktade att respektera dokumentets artiklar. Genom den allmänna deklarationens inledande kapitel kan man identifiera även de externa aktörernas ansvar gentemot de mänskliga rättigheternas respekt och efterlevnad:
”Som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder både nationellt och internationellt se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion”
(Generalförsamlingens allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, s.2.2016)
De mänskliga rättigheterna ska anses vara en prioriterad aspekt av företagens gemensamma samhällsansvar enligt Leisinger et al., (2010), men som redan konstaterades i inledningen förblir den exakta länken mellan mänskliga rättigheter och kommersiell verksamhet oklar. Företag behöver bemöta ett stort antal potentiella frågor gällande mänskliga rättigheter beroende av bransch och plats för verksamhet (Hess, 2019). Dock har den allmänna förklaringen gällande mänskliga rättigheter först och främst bundit statsmakterna till de 30 artiklarna, vilket föranlett tolkningsfrågor
gällande företagens faktiska och riktiga ansvar. Övriga relaterade problem kring företagens ansvar som identifieras av Leisinger et al., (2010) är:
- Företag följer nationell lagstiftning som inte uppfyller de krav på mänskliga rättigheter som ställts.
- CSR kan innebära ett ansvar utöver det som lagstiftningen kräver, men där lagstiftningen kan stå i direkt konflikt med vad mänskliga rättigheter innebär.
- En global verksamhet kan innebära komplexa värdekedjor, där oklarheter kring det faktiska ansvaret uppstår då ett flertal aktörer har en inverkan på de mänskliga rättigheternas efterlevnad.
- I näringslivskulturen har debatten kring relevansen av företagens ansvar gentemot mänskliga rättigheter varit låg, detta på grund av att ämnet kring mänskliga rättigheter har ansetts vara ett abstrakt politiskt koncept med ingen koppling till företagens verksamhet.
De vanligaste kränkningarna av mänskliga rättigheter som berör arbetskraft, är tvångsarbete, barnarbete, oklara arbetsvillkor eller diskriminering (Ruggie, 2013). Det finns även kränkningar som inte relaterar till arbetskraft, såsom hälsoskada i lokala samhällen på grund av gifter, åtgärder som försämrar lokalsamhällets levnadsstandard samt olagligt samarbete med lokala regeringar, där bland annat inskränkning på privat mark utan tillräcklig ersättning, eller inskränkning av invånares personliga säkerhet är vanligt (Hess, 2019). Dessa kränkningar kan förekomma genom multinationella företags direkta åtgärder eller indirekt genom den komplexa värdekedjan av mindre aktörer eller samarbete med lokala regeringar. I majoriteten av de fall där de mänskliga rättigheterna har kränkts hittas länder med majoriteten låginkomsttagare, en svag styrning (hög korruption och en svag rättsstat) och/eller i länder där en väpnad konflikt pågått eller pågår. (Ruggie, 2013; Hess, 2019)
För att i praktiken lösa de oklarheter deklarationen om mänskliga rättigheter innebär gällande ansvarsfrågan, har FN genom två principer i Global Compact bekräftat också företagens ansvar i människorättsfrågor (Leisinger et al., 2010). De två principerna rör företagens stöd och respekt för skyddande av internationellt accepterade principer och stadgar gällande mänskliga rättigheter, samt ett krav att företagen deklarerar att de inte medverkar i aktiviteter som kränker de mänskliga rättigheterna (UN Global Compact, 2019). Global Compact är ett ramverk som ser till det yttersta ansvaret gentemot de
mänskliga rättigheterna företagen som ansluter sig behöver uppfylla. Genom ramverket åtar sig företagen ett ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna genom att inte kränka dessa rättigheter. Vice versa specificerar ramverket statens ansvar att se till att skydda individer från icke-statliga aktörer, såsom företag. Detta innebär att statliga institutioner inte heller kan fly sitt ansvar genom att vidarebefordra skulden till de företag som kränker de mänskliga rättigheterna. (Leisinger et al., 2010)
Relationen mellan CSR och mänskliga rättigheter är en balansgång, där CSR ofta innebär att gå utöver det lagen stipulerar. Sett ur det fundamentalistiska synsättet på vad mänskliga rättigheter definieras som, är moralkompassen det viktigaste verktyget för hur företagen hanterar sin verksamhet på ett ekonomiskt, juridiskt, etiskt och filantropiskt plan i linje med respekten för de mänskliga rättigheterna.
Mänskliga rättigheter – det fundamentalistiska synsättet
De mänskliga rättigheterna kan också identifieras genom att se på rättigheterna utifrån ett fundamentalistiskt synsätt. Vid ett sådant tillvägagångssätt måste de allmänna deklarationerna (såsom generalförsamlingens allmänna förklaring om de mänskliga rättigheter) förbises som endast en ingående praktisk förklaring på vad som är rätt och fel, och hur vi reglerar dessa rättigheter och skyldigheter (Wettstein, 2012).
Ur den tidigare litteraturen kan man hitta ett flertal tolkningar som ser de mänskliga rättigheterna ur en mer grundläggande mening, och som anser att rättigheterna bygger på de moraliska begreppen. Sen (2004) menar att de mänskliga rättigheterna är väsentliga etiska formuleringar, och att de inte ska identifieras som rättsliga påståenden.
Mänskliga rättigheter är ur det fundamentalistiska synsättet alltså en fråga om moralitet, där konceptet om vad som är rätt eller fel översätts till rättigheter och skyldigheter utifrån moralstegens fundamentala ranking. (Wettstein, 2012) De moraliska rättigheterna kan identifieras som rättigheter av ej politicierad karaktär. De är inte heller rättigheter som institutionaliserats till regulativa rättigheter och har därför inte heller en beroendeställning gentemot den kvalificering en regulativ rätt innebär (Feinburg, 1973; Wettstein, 2012).
De mänskliga rättigheterna utifrån en neutral definition är moraliska rättigheter med en specifik betydelse. För att en moralisk rättighet ska kunna anses vara en mänsklig rättighet, behöver denna rättighet vara av en kvalificerarad karaktär med ett imperativ som härleds från den grundläggande karaktären (Feinburg, 1973). Mer specifikt är en
mänsklig rättighet en rättighet som tydligt adresserar ett mänskligt liv i värdighet (Wettstein, 2012), där värdigheten innebär frihet och självständighet (Shue, 1996;
Wettstein, 2012).
Att kränka en mänsklig rättighet innebär ett direkt åsidosättande av en människas frihet eller självständighet. Att åsidosätta en människans friheter är en förnedring av denna människas värdighet. Oberoende förnedringens karaktär eller omfång är förnedringen ofördelbar. Detta betyder att en akt antingen är en kränkande handling eller inte, sett från det moraliska perspektivet och det fundamentalistiska synsättet. (Wettstein, 2012)
Hazelton (2013) exemplifierade frågan gällande det fundamentalistiska synsättet på mänskliga rättigheter, genom att se till en specifik aspekt och huruvida denna aspekt behöver rapporteras. När till exempel rätten till vattentillgång definieras är den grundläggande karaktären kvalificerad genom att vattentillgången kan härledas till ett mänskligt liv i värdighet.