Utifrån de tre pelarna i den institutionella teorin är det uppenbart att dessa inte uteslutande kan förklara de mänskliga rättigheternas plats i rapporteringen enskilt.
Samtliga pelare är alla viktiga i arbetet för att förstå utvecklingen av begreppet och dess materialisering i de finansiella- och icke-finansiella rapporterna, där de tillsammans ger en överlappande och heltäckande bild för begreppet inom redovisningen. Ett exempel på detta är alla de motivationer som kan förklara de mänskliga rättigheternas plats i rapporteringen utifrån resultaten från den grundläggande innehållsanalysen genom den reglerande, den normativa och den kognitiva pelaren. Företagen rapporterar nyckeltal gällande mänskliga rättigheter därför att de i enlighet med ramverkets riktlinjer följer de principer som gäller för väsentligt innehåll. De rapporterar dessa nyckeltal därför att det normativa beteendet styr både företagens och intressenternas uppfattning om vad som
är rätt och fel. Vidare är dessa nyckeltal ett resultat av kognitivpåverkan i form av till exempel rådande trend som inger ett förtroende hos intressenterna.
Företagens samhällsansvar har blivit av allt mer betydande karaktär med också ett värdeladdat begrepp inkluderat (Kantar, 2011). De företag som inte följer de rådande trenderna gällande hållbara lösningar och tar sitt samhällsansvar kan inte bara långsiktigt få lönsamhetsproblem, deras legitimitet kan även ifrågasättas i rådande tider.
Extra tydligt är detta inom industrier med ett redan dåligt rykte. SKF Ab har i sin rapportering väldigt tydligt rapporterat sin påverkan, uttryckt stöd för de ovan nämnda initiativen och fokuserat både sina mål och framtida strategier för att gentemot sina intressenter öka sin legitimitet.
I den kvalitativa innehållsanalysen analyserades företagens intressentdialog. Utifrån intressentteorin kan företagens relation med sina intressenter närmare analyseras. I likhet med Clarksson:s (1995) definition av intressenter är slutsatsen att företagen i urvalet har intressenter av primär och sekundär betydelse för den fortlöpande verksamheten. För de flesta företagen var intressenterna anställda, investerare, leverantörer, konsumenter, icke-vinstdrivande organisationer/intresseorganisationer, myndigheter och samhälle de med flest omnämningar. Företagens huvudsakliga syfte med intressentdialogen kan vara att upprätthålla de goda relationerna med sina identifierade intressenter i likhet med de slutsatser Freeman & Maceva (2001) tidigare givit. Ur resultatet för undersökningen observeras ett tydligt fokus på intressenterna, där deras intresseområden samt prioritering av dessa genom väsentlighetanalysen får ta stor plats. I den teoretiska referensramen nämndes också den positiva- och den etiska intressentteorin, där den positiva sidan ser till de inflytelserika intressenterna och där den etiska intressentteorin i det närmaste ser till vad som är rätt och fel utifrån till exempel det fundamentalistiska synsättet av mänskliga rättigheter (Donaldsson &
Preston, 1995; Hasnas, 1998). Ur resultatet för den grundläggande analysens andra modell verkar rapporteringen av nyckeltalen tas i beaktande utifrån den positiva intressentteorin. Företagen tenderar rapportera endast det de måste och behöver, inte det de skulle kunna rapportera utifrån ett moraliskt perspektiv.
Företagen i undersökningen önskar skapa legitimitet för sin verksamhet genom att revidera sina mål och metoder, påverka intressenternas syn på hur en legitim verksamhet ser ut samt sammankoppla verksamheten med redan legitima verksamheter (Dowling & Pfeffer, 1975). Samtliga metoder kan även observeras i den närmare undersökningen gällande intressentdialogen, samt den vidare undersökningen av
mänskliga rättigheter i rapporteringen och begreppets roll i den övriga verksamheten.
Bland företag där denna tendens kan observeras, men där datamaterialet sticker ut är rapporteringen hos Fiskars Ab. Företaget har uppgett ett tydligt mål framåt gällande deras eget sociala ansvar, hur de ska inkorporera de mänskliga rättigheterna i sitt fortlöpande arbete samt närmare kartlägga risker och möjligheter sett ur ett långsiktigt perspektiv. Trots ett uttalat engagemang, mål och strategier har företaget inte för ett enda undersökt år rapporterat ett enda nyckeltal enligt GRI:s riktlinjer gällande mänskliga rättigheter. Detta även i de fall där de mänskliga rättigheterna kartlagts som en väsentlig aspekt.
Lagstiftning och transparens fungerar inte alltid som en mekanism för ett ökat faktiskt arbete för de mänskliga rättigheterna (Hess, 2019). För den mjuka regleringen (GRI) uppstår en del transparensproblem, där den icke-finansiella informationens väsentlighet kan prioriteras med en mer fördelaktig tolkning (Hahn et al., 2014; Adams, 2004;
Murray, 2008). De mänskliga rättigheterna i de undersökta rapporterna finns där, men frågor kan uppstå kring hur rättmätig och transparent informationen gällande eventuella avvikelser är i datamaterialet. De icke-finansiella posterna är svåra att validera, där avvikelserna i nyckelposterna antingen knyts in i längre sammanhang eller beskrivs närmare genom hänvisningar till utomstående bilagor. Denna typ av observation är något som Hess (2019) i sina slutsatser kommenterade genom att konstatera att väsentliga aspekter såsom mänskliga rättigheter, som paketerats till ett antal riktlinjer riskerar förlora sin mening för de hållbara framtida affärsverksamheterna när nyckeltalen för riktlinjerna förblir betydelselösa.
Genom att sammanföra rättigheter (de mänskliga rättigheterna) och skyldigheter (reglerande ramverk) uppstår en del problem. Som redan nämnts är det svårt att identifiera de mänskliga rättigheterna därför att de moraliska principerna ligger till grund för rättigheternas omfattning (Hazelton, 2013). Vidare skapar reglerande direktiv som till exempel EU Diretive on Disclosure of Non-Financial Information också en del problem där de i den mjuka regleringen inte egentligen tar i beaktande de identifieringsproblem som ett sammanförande av moral, rättigheter och skyldigheter skapar. De finska och svenska företagen regleras enligt EU Directive on Disclosure of Non-Financial Information, vilket betyder att det finns en stor risk att det icke-finansiella datamaterialet baserar sig på underlag skapad av tillgänglighet och inte av den väsentliga betydelsen (Hess, 2019). Denna typ av misstanke är svår att validera då vi utifrån den kognitiva påverkan förväntas ha förtroende för de större institutionerna.
Företag söker ett mervärde som kan säkerställa företagets framtida existens (Freeman, 1962). I datamaterialet för den kvalitativa innehållsanalysen observeras att alla företag söker mervärde hos sina intressenter genom sin strategi, detta i likhet med tolkningen av den utvecklade värdemaximeringsteorin (Freeman, 2010). Samtliga företag i urvalet nämner att de ur ett långsiktigt perspektiv behöver arbeta med sitt sociala ansvar och bli ett mer hållbart företag. I denna mån har de mänskliga rättigheterna redan en betydande roll, men där de i framtiden förväntas ha en allt större betydande roll. Genom den hållbara utvecklingen blir frågan gällande rätten till liv mer betydelsefull, där den finansiella inverkan på samhällsansvaret är allt större. Intressenterna besitter idag mer kunskap och har en större medvetenhet kring sociala frågor. Detta föranleder ett granskande samhälle som kräver transparens och kontroll (Porter, 1997), dessa tendenser märks också i datamaterialet. Företagen rapporterar kritiska fall som kan ha kränkt de mänskliga rättigheterna genom intressenternas anmälningar eller företagens egna utredningar, detta är information av ej fördelaktigt värde i rapporter. CSR kan innebära en merkostnad i praktiken, men genom att rapportera information om även icke-fördelaktiga händelser kan en positiv värderelevans eventuellt ses i ett ökat marknadsvärde (Hassel, Nilsson & Nyquist, 2005).
7 SLUTSATS OCH FÖRSLAG TILL FORSKNINGSUPPGIFT
Den centrala forskningsfrågan för denna avhandling är: Hur rapporterar finländska och svenska företag de mänskliga rättigheterna i sina hållbarhetsrapporter? Genom denna forskningsfråga har syftet för den här avhandlingen varit att närmare förstå de mänskliga rättigheterna i hållbarhetsrapporteringen utifrån de motivationerna som kan hittas i institutionsteorins tre pelare (den reglerande-, den normativa- och den kognitiva pelaren). Vidare har även de mänskliga rättigheterna undersökts genom intressent- och legitimitetsteorin.
Resultatet för de tre kvalitativa modeller som användes för att undersöka de mänskliga rättigheterna i rapporterna fanns ett positivt samband mellan dess roll och de använda teorierna i fråga. Resultatet indikerar att man genom den institutionella teorins tre pelare inte uteslutande kunde förklara de mänskliga rättigheternas roll i rapportering enskilt. Samtliga pelare spelar en viktig roll i att förstå sammanhanget och ett bra exempel är de motivationer som definierades i diskussionen för den grundläggande innehållsanalysens första modell.
” Företagen rapporterar nyckeltal gällande mänskliga rättigheter därför att de i enlighet med ramverkets riktlinjer följer de principer som gäller för väsentligt innehåll. De rapporterar dessa nyckeltal därför att det normativa beteendet styr både företagens och intressenternas uppfattning om vad som är rätt och fel.
Vidare är dessa nyckeltal ett resultat av kognitivpåverkan i form av till exempel en rådande trend som inger ett förtroende hos intressenterna.” (Avsnitt 7.4, s 71)
I likhet med de resultat som Leisinger et al., (2010) fick fram kan de mänskliga rättigheterna för de undersökta rapporterna anses vara en prioriterad aspekt i de flesta fall. De mänskliga rättigheterna är en del i 101 rapporter av 110 i det inkluderade i urvalet.
De svenska och finska företagen rapporterar de mänskliga rättigheterna genom att använda sig av GRI:s färdigt definierade nyckeltal, antingen genom det tidigare ramverket G4 eller det nuvarande GRI Standards. Utifrån urvalet kan det konstateras att 27 företag rapporterat en eller flera av de nyckeltal som relaterar till de mänskliga rättigheterna, där det mest rapporterade nyckeltalet är ”Supplier Social Assesment” som ser till företagens leverantörs- och värdekedjor. För den undersökta tidsperioden har rollen de mänskliga rättigheterna spelar blivit allt mer betydelsefull, där länken till skillnad från Leisinger et al., (2010) resultat är något klarare gällande det sociala ansvaret och kommersiell verksamhet. Ramverk, mål och strategier såsom Global
Compact, SDG och rättvisa sociala initiativ med målet att verka för de mänskliga rättigheterna har också ökat kraven ställda i de frivilliga hållbarhetsramverken, såsom GRI, där de mjuka regleringarna påverkar hållbarhetsrapportens utveckling.
Vidare fann undersökningen att de redogjorda försummelserna i rapporterna till antal flest gånger berörde något i företagens värde- och leveranskedjor. I likhet med Hess (2019) resultat tenderar väsentligheten för de mänskliga rättigheterna genom en större transparens inte förändra de redan satta organisationsprocesserna. Företagen som rapporterade en eller flera försummelser tenderade upprepa likande rapporter för de följande åren, med motiveringen att de följer upp problemet kontinuerligt.
Företagens sociala ansvarstagande har under det senaste decenniet getts en allt mer betydande roll i både företagens interna- samt externa processer.
Hållbarhetsrapporteringen är idag antingen en integrerad del av de finansiella rapporterna, eller en extern rapport som inkluderas i de flesta boksluten.
Hållbarhetsrapporten kan ses som ett komplext koncept och bygger på sambandet mellan hållbarhet som en definierbar term och företagens sociala ansvar, identifierad av de tre pelarna (miljö, samhälle, och ekonomi) i tripple-bottom-line theory (Elkington, 1997). Det finns tre identifierbara drivkrafter för den frivilliga hållbarhetsrapporteringen; (1) genom att erkänna hållbarhetsfrågor som strategiskt viktiga och en faktor som kan påverka företagens långsiktiga resultat, (2) intressentgruppernas allt större efterfrågan på att företagen redogör för det sociala ansvaret genom ett transparent tillvägagångssätt, och (3) det allt större behovet att närma sig frågorna kring den hållbara utvecklingen genom att se över de egna hållbarhetsfrågorna. (Shoaf et al., 2018; Flink, 2o16; Eccles, Ioanny, Serafeim, 2014) Mänskliga rättigheter är en aspekt i hållbarhetsrapporteringen där samtliga tre drivkrafter kan identifieras.
Avhandlingens andra syfte har på ett generellt plan varit att se till värderelevansen för de mänskliga rättigheterna som en aspekt i hållbarhetsrapporterna. Mer specifikt på vilket sätt de mänskliga rättigheterna är finansiellt relevanta och för vilka branscher. De undersökta rapporterna för de finländska och svenska rapporterna verkar ha en klar bild vad de mänskliga rättigheterna betyder samt vilken relevans denna aspekt har. Vidare söks en större förståelse för hur aspekten ska värderas, där de mänskliga rättigheterna antas vara finansiellt relevanta för majoriteten av de undersökta företagen i urvalet genom den riskvärdering som uttryckts i rapportunderlaget för datamaterialet.
Utgående från den utvecklade synen av värdemaximeringsteorin (Freeman, 2010) finns
i resultatet ett antal observationer i rapporterna gällande information av ej-fördelaktig art som skulle kunna skada företagens mervärde, men som i det stora hela verkar ha ökat marknadsvärdet. Främst rör det sig om företag inom mer kontroversiella industrier, såsom skogs- och pappersindustrin, gruvindustrin och metallindustrin.
Den tidigare forskningen inom området är ännu småskalig där utrymme existerar för att vidga området och utveckla kunskapen. Främst har de mänskliga rättigheterna som en del av de mjuka regleringarna undersökts (Hess, 2019; Hazelton, 2013), där dess faktiska roll i rapporteringen varit av mindre betydelse. Denna avhandling har tydligt kunna kartlägga väsentligheten för de mänskliga rättigheterna som en aspekt i rapporteringen, vilken information gällande de mänskliga rättigheterna intressenterna anser viktig, samt vilket övrigt engagemang de mänskliga rättigheterna i rapportering föranlett de finländska och svenska företagen. Vidare visas svaga samband på en eventuell värderelevans, där riskvärderingen idag är det främsta verktyget för värdering av mänskliga rättigheter som en väsentlig aspekt i den icke-finansiella rapporteringen.
För den framtida forskningen kunde en studie av finländska och svenska företag utföras, där de mänskliga rättigheterna och dess värderelevans kartläggs. Tidigare studier gällande icke-finansiella poster och dess värderelevans har fått ambivalenta resultat (Hassel et al., 2005; Cormier & Magnan, 2015). För att undvika dessa resultat kunde värderelevansen för de mänskliga rättigheterna till exempel undersökas genom att koppla samman riskvärderingens kalkylerade kostnad med den väsentliga aspekten och genom denna få fram ett värde som närmare skulle kunna analyseras och bedömas. En modellering för analysen skulle behöva utvecklas med hjälp av till exempel tidigare studier såsom de Felicie (2015) som närmare definierade olika typer av indikatorer i rapporterna för mänskliga rättigheter och hur dessa ska användas. Eller O’Connor &
Labowitz (2017) som föreslår fyra metoder för att mäta den sociala påverkan till investerare.
KÄLLFÖRTECKNING
Adams, C.A., 2004. The ethical, social and environmental reporting-performance portrayal gap: A cross country comparison. The British Accounting Review, 42 (4), pp. 277-240.
Alexander, D. & Nobes, C. 2010. Financial Accounting: an international introduction.
Harlow Financial Times/Prencice Hall 2010.
Artsberg, K. 2005. Redovisningsteori – policy och praxis, Liber Ekonomi, Malmö.
Ashby, A., Leat, M., Hudson-Smith, M., 2012: Making connections: a review of supply chain management and suststainability literature. Supply Chain Management:
An International Journal, 17 (5), 497-516.
Ashforth, B. & Gibbs, B. 1990. The Double-Edge of Organizational Legitimation.
Organization Science, 1(2), pp. 177-194.
Barth, M., Beaver, V. & Landsman, W.R. 2001. The relevance of the value relevance literature for fianancial accounting standard setting: antoher view. Journal of Accounting and Economics, 31(1), pp. 74-104.
Ben-Sahar, O. & Schneider, C.E. 2014. More than you wanted to know: The failure of andated Disclosure 3.
Bernstein, A.L., 1967. The concept of materiality. The Accounting Review, 42(1), pp.86-95.
Bondy, K., Moon, J., Matten, D., 2012: An Institution of Corporate Social Responsibility (CSR) in Multi-National Corporations (MNCs): Form and Implications. Journal of Business Ethics, 111, 281-299
Boiral, O. and Henri, J., 2017. Is Sustainability Performance Comparable? A study of GRI Reports of Mining Organizations. Business and Society, 56(2), pp. 283-317.
Bowen, H.R. 1953. Social Responsibilities of the Businessman. New York: Harper &
Row.
Brandinger, R., & Linghede, T. 2004. Kan man lita på revisorer? Svenska Dagbladet 2004-10-04.
Bryman, A. & Bell, E. 2003. Business Research Methods. Oxford University Press, New York.
Bryman, A. & Bell, E. 2013. Företagsekonomiska forksningsmetoder (2., [rev.] uppl..
ed). Stockholm: Liber.
Bryman, A. 2016. Social Research Methods. Tillgänglig:
https://books.google.fi/books?hl=sv&lr=&id=N2zQCgAAQBAJ&oi=fnd&pg=PP 1&dq=samh%C3%A4llsvetenskapliga+metoder+bryman&ots=dnQsBRN4ue&si.
g=zfVe3lgZqIyGdmFNLj4pIqHMY3E&redir_esc=y#v=onepage&q=content%20 analysis&f=false. Hämtad: 15.11.2019.
Calabrese, A., Costa, R., & Rosati, F.A. 2015. A feedback-based model for CSR assessment and materiality analysis. Account. Forum, 39, pp. 312-327.
Carroll, A. 1998. The Four Faces of Corporate Citizenship, Business & Society Review.
Sep98, Issue 100/101, pp.1-7.
Carroll, A. (1999). Corporate social responsibility. Business & Society, 38, 3, 268-293.
Carrol, A.B., 1999. Corporate social responsibility: Evolution of a dimensional construct. Business & Society, 38, (3), pp. 268-295.
Chatterji, A.K., & Toffel, M.W. 2010. How firms respond to being rated. Strategic Management Journal, 31, pp. 917-945.
Clarkson, M.E. 1995. A Stakeholder Framework for Analyzing and Evaluating
Corporate Social Performance. Academy of Management Review, 20 (1), pp. 92-117.
Cooper, H. 2010. Research synthesis and meta-analysis: A step-by-step approach.
(5Th edition). SAGE Publications, Inc., Thousand Oaks, CA.
Cormier, D., Ledoux, M-J., Magnan, M. 2011. The Informational Contribution of Social and Environmental Disclosures for Investors. Management Decision, 49 (8), pp.1276-1304.
Cormier, D., Magnan, M. 2015. The Economic Relevance of Environmental Disclosure and its Impact on Corporate Legitimacy: An Empirical Investigation. Business Strategy and the Environment, 24, pp. 431-450.
Deegan, C. & Rankin, M. 1997. The Materiality of Environmental Information to Users of Annual Reports. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 10(4), pp.
562-582.
Deegan, C. & Unerman, J. 2011). Financial Accounting Theory. Second European Edition, McGraw-Hill Education.
De Felice, D. 2015. Business an human rights indicators to measure the corporate responsibility to respect: Challenges and opportunities. Human Rights Quarterly, 37 (2), pp. 511-555.
De Klerk, M., de Villiers, C., van Staden, C. 2015. The influence of corporate social responsibility disclosure on share price: Evidence from the United Kingdom.
Pacific Accounting Review, 27(4), pp. 208-220.
De Villiers, C. van Staden, C.J. 2010. Shareholders’ requirements for corporate environmental disclosures: A cross country comparison. Br. Account. Rev, 42, pp. 227-240.
Donaldson, T. & Preston, L.E. 1995. The Stakeholder Theory of the Corporation:
Concepts, Evidence and Implication. Academy of Management Review, 20 (1), pp. 65-91.
Dowling, J. & Pfeffer, J. 1975. Organizational Legitimacy: Social Values and Organizational Behavior. Pacific Sociological Review, 18 (1), pp. 122-136.
Drisko, J., & Maschi, T. 2016. Content analysis. Oxford University Press.
Eccles, R.G., Iannou, I., & Serafeim, G. 2014. The impact of corporate sustainability on organizational processes and performance. Management science, 60, 11, pp.
2835-2857.
Engdahl, O., & Larsson, B. 2006. Sociologiska perspektiv, Studentlitteratur, Lund.
Easterby-Smith, M., Thorpe, R., & Jackson, P.R. 2008. Management Research. Sage Publications, London.
Fagerström, A. & Lundh, S.2009. Accounting development in the Nordic countries: a comparative study. J, Global Business Advancement, Vol. 2, Nos. ½, 2009.
Feinburg, J. Social Philosophy. Englewood Cliffs, N.J.: Prentice Hall.
Fink, L. (CEO of BlackRock) February 2016. Letter to S&P500 companies and large European Companies. Tillgänglig: https://www.businessinsider.com/blackrock-ceo-larry-fink-letter-to-sp-500-ceos-2016-2?r=US&IR=T . Hämtad: 1.10.2019.
Flower, J. 2015. The International Integrated Reporting Council: a story of failure.
Critical Perspective on Accounting, 27, pp. 1-17.
Font, X., Guix, M., & Bonilla-Priego, M.J, 2016. Corporate social responsibility in cruising: Using materiality analysis to create shared value. Tourism Management, 53, pp. 175-186.
FN. Förenta Nationerna. 2016. Allmänna förklaring om den mänskliga rättigheterna.
Tillgänglig:
https://fn.se/wp-content/uploads/2016/07/Allmanforklaringomdemanskligarattigheterna.pdf.
Hämtad: 29.9.2019.
Freeman, R.E. & Reed, D.L. 1983. Stockholders and Stakeholders: A New Perspective on Corporate Governance. California Management Review, 25(3), pp. 88-106.
Freeman, R.E. 1984. Strategic Management. Boston. [u.a.]: Pitman.
Freeman, R.E. & Maceva, J. 2001. A stakeholder approach to strategic management, pp. 189-207.
Freeman, R.E., Harrison J., Wicks, A. Parmar, B., & de Colle, S. 2010. Stakeholder Theory: The State of the Art, University Press, Cambridge.
Friedman, A.L., & Miles, S. 2006. Stakeholders. Oxford: Oxford University Press.
Frostensson, M.2015. Hållbarhetsredovisning: Grunder, praktik och funtkion. Andra upplagan. Stockholm:Liber.
Frostensson, M. 2018. Hållbarhetsredovisning: Grunder, praktik och funktion. Tredje upplagan. Stockholm:Liber.
Global Reporting Intiative. About GRI. Tillgänglig:
https://www.globalreporting.org/information/about-gri/Pages/default.aspx.
Hämtad: 7.10.2019.
Global Reporting Initiative. Gri Reports List. Tillgänglig:
https://database.globalreporting.org/register-report. Hämtad: 27.9.2019.
Global Reporting Initiative. Gri’s Sustainability Disclosure Database. Tillgänglig:
https://database.globalreporting.org/about-this-site. Hämtad: 27.9.2019.
Global Reporting Initiative. Reporting GRIG4, Reporting Principles and Standards Disclosures. Tillgänglig:
https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/GRIG4-Part1-Reporting-Principles-and-Standard-Disclosures.pdf. Hämtad. 27.11.2019.
Global Reporting Initiative. 2015. Linking G4 and the UN Guiding Principles.
Tillgänglig: https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/GRI-UNGP_LinkageDoc.pdf. Hämtad. 01.03.2020.
Global Reporting Initiative. Mapping G4 to GRI Standards – Disclosures Full Overview. Tillgänglig:
https://www.globalreporting.org/standards/media/1098/mapping-g4-to-the-gri-standards-disclosures-full-overview.pdf. Hämtad: 16.11.2019.
Goordeeva, M. 2011. Materiality in accounting. Economics and Management, 16, pp.
41-47.
Gray, R., Kouhy, R., & Lavers, S. 1995. Corporate, Social and Environmental Reporting:
A review of the Literature and a Longitudinal Study of UK Disclosures.
Accounting, Auditing and Accountability, 82(2), pp. 47-77.
GRI standards. Tillgänglig: https://www.globalreporting.org/standards/gssb-and-standard-setting/. Hämtad: 12.10.2019.
Harberberg, A., Gander, J., Rieple, A., Helm, C., Martin-Castilla, J-I., 2010:
Institutionalizing idealism: the adoption of CSR practices. Journal of Global Responsibility, 1(2), pp. 366-381.
Hazelton, J. 2013. Accounting as a human right: The case of water information.
Accounting, Auditing and Accountability Journal, 26(2), pp. 267-311
Hasnas, J. 1998. The Normative Theories of Business Ethics: A Guide for the Perplexed. Business ethics quarterly. 8(1), pp. 19-42.
Hassel, L., Nilsson, H., Nyquist, S. 2005. The value relevance of environmental performance. European Accounting Review, 14(1), pp. 41-61.
Hatch, M.J., & Cunliffe, A.L. 2006. Organization theory: modern, symbolic and postmodern perspectives. 2nd editon. New York: Oxford University Press.
Hedberg, C-J., & Malmberg, F. 2003. The global reporting initiative and corporate sustainability reporting in Swedish companies, Corporate Social Responsibility and Environmental Management, 10, pp. 153-164.
Hess, D. 2019. The Transparency Trap: Non-Financial Disclosures and the
Responsibility of Business to Respect Human Rights. American Business Law Journal, 56 (1) pp. 5-53.
Heitzman, S., Wasley, C., & Zimmerman, J. 2009. The Joint Effects of Materiality Thresholds and Voluntary Disclosure Incentives on Firms’ Disclosure Decisions.
Journal of Accounting and Economics, 49(1-2). Pp. 109-132.
Journal of Accounting and Economics, 49(1-2). Pp. 109-132.