6.3.3 “Ersättning”
7. Analys och slutsatser
7.2 I vilken mån kongruerar sexköpslagens lexikalitet med dess ändamål
hypotetiska scenarion. Vissa väldigt realistiska, andra mindre. Men samtliga relevanta för en förståelse av de invecklade frågor den dömande makten kan komma att ställas inför. Därnäst redogörs för hur sexköpslagen skulle kunna tolkas rent lexikaliskt och rent teleologiskt, samt på vilket sätt dessa två tolkningar avviker från varandra.
Vidare presenteras de konsekvenser sexköpslagens utformning och tillämpning får för sexsäljare, sexköpare och samhället i stort. Slutligen redogörs för de slutsatser som kunnat dras av arbetet, och förslag på framtida forskningsområden inom utformning av
sexköpslagstiftning presenteras.
7.2 I vilken mån kongruerar sexköpslagens lexikalitet med dess
ändamål
7.2.1 Hypotetiska scenarion
Utformningen av sexköpslagens rekvisit lämnar en del spörsmål. Rekvisitet tillfälligt, som ifall man ser till ändamålet finns till för att utesluta sådana situationer som kan uppstå inom en romantisk relation, finns beskrivet relativt tydligt vad gäller vilka situationer det innefattar. Det som däremot saknas är en förklaring till varför en sådan distinktion görs överhuvudtaget. Avsiktligt eller oavsiktligt pekar rekvisitet mot att det borde vara tillåtet att byta ersättning mot sexuella tjänster inom en romantisk relation. Om en person då exempelvis betalar sin maka för samlag skulle detta (om man tolkar rekvisitet på det vis lagstiftaren avsett) falla utanför sexköpslagens tillämpningsområde och därav inte vara straffbart. Men vilken hustru som sålt sex till sin man skulle anmäla honom? Kanske är lagstiftarens tanke här att den som säljer sex till någon den är i en relation med gör det frivilligt och därför inte befinner sig i en så utsatt situation att hen behöver skyddas av strafflagstiftning? Vid ett sådant resonemang är det svårt att inte börja fundera över hur domstolen skulle hantera bevisfrågan om man helt sonika bytte ut rekvisitet tillfällig mot rekvisitet ofrivillig.
Vidare vad gäller ovan nämnda rekvisit uppkommer frågan om hur rekvisitet ska tolkas. Rättstillämparen har i teorin uppgiften att dra gränsen mellan olika relationer så som äkta makar, pojk- och flickvänner, sambos, vänner som har sexuella relationer, platoniska vänner, s.k. sugardating etc. Om man utan svårigheter kan bevisa att både rekvisitet ersättning och rekvisitet sexuell förbindelse är uppfyllda, ska då relationens natur avgöra om handlandet är
straffbart eller inte? Det blir domstolens oangenäma uppgift att bedöma att en persons handlande är straffbart för att hen inte känner sexsäljaren sedan innan, medan en annan ska frias för att hen delar tak med sin sexsäljare.
Även vad gäller rekvisitet ersättning anträffas oklarheter. I tv-serien Sex and the City
återfinns en scen när karaktären Samantha får en ny granne som hon genast blir intresserad av att ha sex med. Hon köper en presentkorg och går och knackar på hans dörr för att hälsa honom välkommen till huset och förhoppningsvis hamna i hans säng. Mannen tar tacksamt emot korgen och de har sex. Korgen, som har ett ekonomiskt värde, var en förutsättning för att samlaget skulle bli av, eftersom Samantha använde den för att ha en anledning att gå och hälsa på. Var korgen en betalning för att få ha sex med honom? Den sexuella relationen mellan Samantha och grannen fortsätter, och vid varje tillfälle de har sex förser han henne med aktietips. Mannen blir senare gripen för “insider trading”. Är aktietipsen, som man kan anta ledde till ekonomisk fördel för Samantha, att se som betalningen för den sexuella relationen? Är det någon som köper en sexuell tjänst i det här scenariot, och i sådana fall; vem? Lexikaliskt uppfyller potentiellt Samanthas handlande rekvisiten. Det rör sig om en tillfällig (några enstaka tillfällen) sexuell förbindelse (samlag) som endast inträffade på grund av att hon köpte en presentkorg som hon gav till mannen, vilket kan tolkas som ersättning. Den avgörande frågan här blir måhända huruvida den sexuella förbindelsen hade inträffat i det fall Samantha inte givit mannen presentkorgen, eftersom ersättningen enligt vad som tidigare utrönats ur förarbetena ska vara en förutsättning för den sexuella förbindelsen. Liknande resonemang skulle kunna föras kring mannens handlande, där den avgörande faktorn skulle bli huruvida de sexuella förbindelserna hade fortsatt i det fall han inte försett Samantha med aktietips.
En annan fråga om vad som kan utgöra ersättning gäller tjänster som ersättning för sexuell förbindelse. Måhända skulle de flesta hålla med om att en tjänst med tydligt ekonomiskt värde skulle kunna räknas som ersättning. Ett sådant hypotetiskt scenario skulle kunna vara att en bilägare får fel på bilen och behöver laga sin AC. Väl vid bilverkstaden berättar bilmekanikern att det kommer kosta 7000 kr att laga. Men bilägaren presenteras med en alternativ lösning. Kanske vill hen istället ha en sexuell förbindelse med mekanikern, mot att få AC:n lagad gratis? I anförda scenario är rekvisiten “tillfällig” och “sexuell förbindelse” ganska tveklöst uppfyllda. Spörsmålet blir istället om anbudet om frånvaron av en utgift kan räknas som betalning. Teleologiskt torde handlandet möjligtvis falla innanför sexköpslagens ändamål, men lexikaliskt förefaller det diskutabelt. Ett lite mindre uppenbart exempel skulle kunna vara att två personer är på en dejt. Den ena frågar om de ska gå hem och avsluta dejten med att ha sex. Den andra är tveksam, men när den första lockar med att bjuda på efterrätt på stadens lyxigaste restaurang blir hen övertygad. Återigen blir här en fråga om ifall den dyra efterrätten är att räkna som ersättning, samt huruvida ersättningen är en förutsättning för den sexuella förbindelsen. Det tredje, och måhända mest intressantaste scenariot, uppstår då två personer som känner varandra inte har samma lust samtidigt. Person A känner sig sexuellt upphetsad och frågar om person B kan ge hen oralsex. Person B är inte sugen för tillfället
men förutspår sina framtida behov och gör en deal. Dealen går ut på att person B utför oralsex på person A, om person A i utbyte utför oralsex på person B när person B känner sig sugen. Köper personerna en sexuell tjänst av varandra och betalar i form av en sexuell tjänst? Vilken sexakt, med ömsesidigt men omväxlande givande och tagande, är i sådana fall inte ett sexköp?
Det sista rekvisitet, sexuell förbindelse, är kanske ändå det mest engagerande. Hittills har som tidigare nämnts praxisen varit relativt enhetlig och tydlig. De flesta sexköpsbrott som begås verkar följa vad lagstiftaren åsyftat tämligen tydligt. Alternativt kommer de avvikande fallen aldrig till domstol. Men synen på sexualitet är i ständig förändring och med så breda rekvisit som det är i sexköpslagen kommer domstolarna inte ha praxis att luta sig mot när andra typer av fall uppstår.
Ett exempel på då sexköpslagens rekvisit ställs på prov är fenomenet tantramassage. Tantramassage är inget nytt påfund men har det senaste årtiondet kommit mer på tapeten. Tantramassage kan bland annat vara i form av så kallad yoni-/nuru- eller lingammassage. Det innebär att massören lägger fokus på att massera underlivet eller anus, både invändigt och utvändigt. Handlandet hos den som mot ersättning skaffar sig tantramassage på en
massagesalong uppfyller då rekvisiten “tillfällig” och “ersättning”. Frågeställningen blir om massagen är att se som en sexuell förbindelse. Då tantramassage kan variera väldigt mycket är inte de ytterst få fall som kommit upp i domstol till så mycket vägledning. Domstolen tycks peka på att något avgörande är att det ska finnas ett tydligt sexuellt syfte för att det ska vara fråga om köp av sexuell tjänst. Men hur fungerar det i det svenska samhället? Samhället tycks i mångt och mycket ha accepterat att massagesalonger erbjuder kanske främst
yonimassage i syfte att lätta på spänningar i underlivet. Oundvikligen uppkommer då frågan var gränsen egentligen dras. Hur avgörande är själva handlingen och hur avgörande är syftet bakom för vad vi räknar som en sexuell förbindelse? Ponera att vi inte vill straffbelägga vaginal massage som utförs med händerna i utbyte mot betalning och i syfte att lätta på spänningar, vill vi då straffbelägga massage under samma förutsättningar som exempelvis utförs med en penis?
Fall då de flesta kanske skulle påstå att själva handlingen typiskt sett är av sexuell karaktär, men där ett sexuellt syfte saknas skulle i teorin kunna innefatta vad som helst. Ett regelrätt samlag i syfte att bli av med en huvudvärk eller släppa en särskilt stressig arbetsdag skulle exempelvis kunna innefattas. Men om det enda som behövdes för att undgå straffansvar var frånvaron av ett sexuellt syfte bakom handlingen skulle sällan någon bli dömd för sexköp. Det skulle alltid vara möjligt att hitta på ett alternativt syfte med den sexuella förbindelsen som svårligen kunde motbevisas. Detta var uppenbart inte lagstiftarens tanke. Naturligtvis vill lagstiftaren utforma lagar på så sätt att det går att fälla folk som bryter mot dem. Med det sagt kan syftet inte tillskrivas så stor betydelse att det är avgörande för en fällande dom.
Ponera att det kan bevisas att en person givit ersättning i utbyte mot en tjänst bakom vilken det funnits ett sexuellt syfte. Hur viktig är då handlingen i sig? Skulle en sexuell förbindelse exempelvis kunna vara att man endast blir kittlad, piskad eller verbalt förnedrad om det har ett tydligt sexuellt syfte? Av det som framkommit av praxis och förarbeten att döma skulle nog slutsatsen vara att det ska röra sig om någon typ av beröring av könsorgan eller andra kroppsdelar, även om det inte borde behöva vara en sådan typisk handling som att onanera åt någon, ge oralsex eller ha någon annan typ av penetrerande samlag. Utöver det borde inte uteslutande krävas ett uttalat sexuellt syfte, även om det med all sannolikhet skulle stärka bevisningen. Men jämväl med dessa uppställda krav finns frågetecken. Vad händer exempelvis om man betalar för att få utföra en sexuell tjänst? Ett köp är ett utbyte av
någonting mot någonting annat. Kan det då verkligen röra sig om ett köp av sexuell tjänst om det är samma person som ger betalningen som utför tjänsten? Teleologiskt borde exemplet falla innanför, men vid en lexikalisk tolkning går det att argumentera för att det faller utanför sexköpslagens innebörd.
7.2.2 Avvikelser mellan lexikaliteten och ändamålet
De ändamål med sexköpslagen som i kapitel 5 kunde utrönas ur sexköpslagens förarbeten var ett skydd för allmänheten (som i sig ansågs otillräckligt för kriminalisering men ändå
diskuterades), grundat på de störningar som gatuprostitution kunde medföra och den brottslighet som kan finnas runt prostitution. Det var också ett intresse i att skydda
sexarbetarna, som ansågs ofta komma från socialt utsatta situationer. Det var ett intresse av att skydda ungdomar från att utnyttjas i sexarbete, och det var potentiellt ett skydd för kvinnan i stort och en god sexualmoral. Eftersom köp av sexuell tjänst av en person under 154 18 år är ett separat brott och inte ämnet för denna uppsats kommer skyddet av ungdom inte tas upp närmare i analysen.
Ändamålet med sexköpslagen borde av vad som framkommit av undersökningen kunna sammanfattas som att skydda socialt utsatta personer från att jobba med sexarbete och att skydda samhället från de störningar och den brottslighet som gatuprostitution kan medföra. Vad gäller den lexikaliska innebörden är det som nämnts i kapitel 3 och 5 lite svårare att dra några konkreta slutsatser. Sexköpslagens lexikaliska innebörd skulle i det närmaste kunna sammanfattas som att den som mot någon form av ersättning tillägnar sig ett samlag eller annan fysisk beröring av könsdelar som har ett bakomliggande sexuellt syfte, med en person med vilken gärningsmannen inte har en stadigvarande romantisk relationär att se som skyldig till brott.
I mångt och mycket kongruerar inte ändamålet bakom lagen med lexikaliteten. Ändamålet tycks innefatta saker som inte lexikaliteten gör, som exempelvis ett intresse av att skydda
154 Skyddet för en god sexualmoral pekas dock inte uttryckligen ut som ett skyddsintresse i förarbetena, utan kan som tidigare anförts utläsas av de syften som framhävts i lagens förarbeten.
även människor som säljer sex till en partner och även människor som säljer annan sexuell kontakt än regelrätta samlag eller annan stimulans av könsdelar. Samtidigt innefattar
lexikaliteten saker som ändamålet inte gör, som exempelvis sexarbetare som inte befinner sig i en socialt utsatt situation och sådant sexarbete som inte orsakar någon skada på varken samhället eller sexarbetaren.
Tanken med lagar är i största möjliga mån att ändamålet ska stämma överens med
lexikaliteten, alltså att lagtexten ska ha blivit författad på ett sådant sätt att den ger uttryck för meningen med lagen. Människor ska kunna läsa förarbeten och förstå varför handlandet är straffbelagt, och lagtexten ska vara så tydlig att människor har möjlighet att rätta sig efter den. Som tidigare nämnts skulle vid en strikt lexikalisk tolkning sexköpslagen måhända inte innefatta mer än då en sexköpare vid endast något enstaka tillfälle byter pengar mot ett samlag. Skyddsintresset grundade sig som utrett i kapitel 5 i en ansats om att värna det sexuella självbestämmandet, vilket härstammade från en vilja att skydda sexarbetare som befinner sig i en socialt utsatt situation och en vilja att skydda kvinnan som abstrakt fenomen och en god sexmoral.
Om gällande rätt endast skulle vara det som får plats där ändamålet och lexikaliteten matchar, skulle sexköpslagen kunna se ut ungefär på följande sätt:
Den som mot någon form av ersättning, med ett sexuellt syfte, tillägnar sig ett samlag eller annan fysisk kontakt med könsdelar av en person som befinner sig i en socialt utsatt situation och med vilken gärningsmannen inte har en stadigvarande romantisk relation döms för köp av sexuell tjänst.