Sexköpslagens skyddsintresse

För att ha möjlighet att redogöra för detaljer angående sexköpslagens skyddsintresse behöver först identifieras vad skyddsintresset är. I sexköpslagen återfinns ingen portalparagraf eller liknande som fastslår skyddsintresset. Istället får den som vill veta vända sig till lagens förarbeten.

Året efter att köp av sexuell tjänst kriminaliserades publicerades en granskning av lagens skyddsintresse i Juridisk Tidskrift, författad av Claes Lernestedt och Kai Hamdorf. I 103 artikeln identifieras såväl enskilda som allmänna skyddsintressen som på ett eller annat sätt gått att utläsa ur lagens förarbeten.

Majoriteten sexualbrott idag är kriminaliserade handlingar därför att de utgör skada för person. Nu för tiden ämnar inte riksdagen lagstifta endast för att någonting kan ses som “synd” eller för att det strider mot god moral, ifall det inte utgör någon faktisk skada. Istället finns i realiteten endast två berättigade skyddsintressen vad gäller sexualbrott: skydd för ungdom och skydd för det sexuella självbestämmandet. 104

Vad gäller skyddet för det sexuella självbestämmandet är uttrycket tämligen vagt formulerat. Vad innebär egentligen sexuellt självbestämmande? I det fall utgångspunkten är att sexarbete per definition är att inte ha bestämmanderätt och frihet vad gäller sin egen kropp är

skyddsintresset mer befogat. Utgår man däremot från att frihet och självbestämmande bör innefatta rätten att sälja sexuella tjänster är skyddsintresset att anse som direkt

motsägelsefullt. Icke att förglömma är dock att samtycke är en förutsättning för att det ska 105 röra sig om ett sexköp. Om “sexköpet” skulle ske utan samtycke skulle det istället kunna röra sig om exempelvis våldtäkt eller människohandel. Detta skulle leda till att brottet konsumeras av andra sexualbrott.

Lernestedt och Hamdorf undersöker vidare samtyckets roll i sexköpsbrott. Vid vissa

handlingar kan samtycke utgöra grund för att det överhuvudtaget inte föreligger något brott. Detta eftersom rekvisiten då inte är uppfyllda. Det kan också vara så att ett samtycke kan fria från ansvar även om brottsrekvisiten är uppfyllda. Vad gäller fysisk skada brukar gränsen för vad man rättsligen kan samtycka till dras mellan ringa misshandel och misshandel av

normalgraden. Man kan således inte samtycka till hur mycket skada som helst eller

exempelvis mord. Vad gäller stöld skulle däremot ett samtycke medföra att det inte föreligger

103_{​Sexköpskriminaliseringen - till skydd av vad?​, Claes Lernestedt och Kai Hamdorf, Juridisk Tidskrift, 2000.} 104_{​Lernestedt och Hamdorf del 2 s. 111.}

ett brott överhuvudtaget. Stöld med samtycke är en gåva. I fråga om sexuella förbindelser 106 är det tillåtet att ha en mängd olika anledningar bakom sitt samtyckande. Kanske är

incitamentet att få ens partner att lägga bort jobbdatorn en stund, eller kanske eftersöker man bekräftelse från en främmande person som man mött på krogen. Men lagstiftaren har dragit gränsen vid att ha ekonomiska intressen bakom sitt samtycke. Här lyfter Lernestedt och Hamdorf fram att lagstiftarens tanke förefaller vara att valet av sexpartner inte får ske av ekonomiska skäl. Detta eftersom sex inte bör vara mer av en handelsvara än vad kärlek är. 107 Något som dock ska has i åtanke vid det resonemanget är att samtidigt som lagstiftaren garderar sig mot att människor helt sonika byter en sexuell tjänst mot pengar, öppnar

lagstiftaren upp för att människor inom en relation har ett varaktigt utbyte där den ena parten bidrar med sexuella tjänster och den andra parten bidrar med någon form av ersättning. Detta genom att rekvisitet “tillfälligt” i sexköpslagen är ämnat att utesluta sådana utbyten av sex och pengar som kan ske inom en romantisk relation. Mer om detta i kapitel 6.

Det faktum att sexarbetarnas samtycke fråntas rättslig verkan gör att Lernestedt och Hamdorf ser till allmänna intressen. Av den orsaken att det kan tyckas oskäligt att frånta en grupp vuxna människor rätten att samtycka (måhända särskilt av den anledning att det kan anses överensstämma underhaltigt med det uttrycka intresset av att skydda det sexuella

självbestämmandet) menar Lernestedt och Hamdorf att det kanske istället handlar om att intresset lagstiftaren vill skydda finns bortom det enskilda. Detta skulle medföra att den enskilde inte förfogar över samtycket. 108

I förarbetena har uttryckts att det föreligger ett “samhälleligt intresse att motverka

könshandel”. Lernestedt och Hamdorf påpekar att denna typ av påståenden är tomma om man inte också förklarar _{​varför ​det finns ett intresse att motverka det. Om lagstiftaren inte} 109 behövde motivera mer än så skulle lagstiftaren praktiskt taget kunna nyttja det argumentet om vad som helst - “det finns ett samhälleligt intresse av att motverka badminton”. Få hade nog godtagit det resonemanget. Istället krävs att lagstiftaren faktiskt redogör för varför det finns ett sådant intresse.

I prostitutionsutredningen framförs att sexköpsverksamhet kan vara störande för de 110 personer som behöver bevittna exempelvis gatuprostitution eller för de grannar som störs av trafik till sexarbetarna. Att gatuprostitutionen i Sverige antas vara en ytterst liten del av 111 helheten tas inte upp i denna del av förarbetena. Detta saknar dock distinkt relevans av den anledning att utredningen ändock yttrar att denna typ av mindre störningar för allmänheten egentligen inte är i stånd att utgöra grund för kriminalisering. Vidare påtalar Lernestedt och Hamdorf att det i utredningen framförs att man vill kriminalisera sexköp för syftet att hjälpa

106_{​Lernestedt och Hamdorf del 2, s. 112 ff.} 107_{​s. 118.}

108_{​s. 119 ff.} 109_{​s. 120.}

110_{​SOU 1995:15, ​Könshandeln.} 111_{​SOU 1995:15 s. 148.}

sexarbetarna. Detta för att sexarbete, enligt utredningen, ofta föranleds av en utsatt social situation och att livet som sexarbetare ofta präglas av den kriminalitet som kan frodas runt om (i synnerhet) gatuprostitutionen. 112

Det skulle enligt Lernestedt och Hamdorf tillika kunna finnas ett mer abstrakt skyddsvärt intresse. Detta skulle kunna tänkas vara inte de faktiska sexarbetarna (eftersom svårligen varje sexarbetare kan ses som ett offer), utan snarare Kvinnan som abstrakt fenomen. Att köp av sexuella tjänster skulle kunna utgöra skada mot integritet och värdighet för kvinnor i allmänhet. Det skulle också kunna röra sig om att köp av sexuella tjänster skulle utgöra skada mot “god sexualmoral”. Den typen av skada är något som försökt förhindras i många länder genom alla tider. Lernestedt och Hamdorf tar upp exempel från delstater i USA som

förbjuder vissa samlagsställningar eller argumentation bakom ett potentiellt förbjudande av pornografi där pornografin sägs vara skadlig därför att den porträtterar “förvrängda sexuella beteenden”. 113

För att återgå till ett av de mest tydligt uppställda skyddsvärda intressena, närmare bestämt ungdomsskyddet, menar Lernestedt och Hamdorf att detta mer eller mindre bör lämnas utan avseende. Detta eftersom det får anses orimligt att åberopa skydd för ungdomar som ett bakomliggande intresse med kriminaliseringen av sexköp mellan vuxna. I utredningen nämns att sexköpslagen endast skulle vara en utvidgning av det redan befintliga förbudet mot

förförelse av ungdom , något som närmast kan ses som orimligt. Lernestedt och Hamdorf 114 jämför förklaringen med om lagstiftaren på liknande sätt skulle “utvidga” förbudet mot sexuella förbindelser med personer under 15 år till att även gälla den vuxna befolkningen. På så sätt skulle samtliga sexuella förbindelser mellan människor i Sverige förbjudas. Det är högst osannolikt att någon skulle acceptera det som endast en “utvidgning” och inte begära en klargörelse av ett rimligt skyddsintresse. 115

5.3.2 Hur sexköpslagens skyddsintresse står sig mot de uppställda kraven