Möjligheter och hinder att bli självständig i sitt lärande

Eleverna måste få känna att de är duktiga och att de duger som de är. Lärarna beskriver det som grunden för att eleverna ska kunna bli självständiga. Flertalet av lärarna påtalade att de allra flesta elever har en dålig självkänsla och ett lågt självförtroende och att det är mycket viktigt att medvetet jobba för att stärka dessa.

Flera lärare menar att det är viktigt att man jobbar länge med samma sak för att eleverna på sikt ska få chans att klara av arbetet eller momentet på egen hand. En lärare beskriver att det är viktigt att ge eleverna tid, det är lätt att man som lärare har för bråttom och att ”man klämmer fram ett svar åt dem”(L4).

Många lärare menar att det är viktigt med en struktur som eleverna känner igen. Det kan vara allt från att de vet att på måndagar så gör vi det här, till att ha ett arbetsschema i matematik eller svenska. Dessa lärare anser att strukturen gör att eleverna kan vara självständiga när de vet vad de ska göra. Flera lärare beskriver att för elever på tidig utvecklingsnivå kan bilder

och symboler vara ett hjälpmedel som kan leda till självständighet. De menar att om de visar en bild eller symbol på det eleven ska göra så underlättar det elevens förståelse för vad som ska ske.

En lärare beskriver att man bland annat använder sig av så kallade “förmågekort” och hon ser en möjlighet för eleverna att förstå vad de behöver prestera för att nå målen. Dessa

“förmågekort” är ett verktyg som hjälper eleverna att få syn på vad som krävs för att nå nästa kunskapsnivå.

Flera lärare beskriver vikten av att individanpassa undervisningen så att den ligger på rätt nivå. En lärare beskriver att när de jobbar med en uppgift så ser det väldigt olika ut för olika elever, någon elev kan läsa, en annan kan lyssna när läraren läser medan den tredje jobbar med bilder. Läraren menar även att förmågan att ta till sig information är begränsad och att längden på arbetspassen därför måste anpassas till den enskilda eleven. Det är viktigt att uppgifterna är på rätt nivå, att eleverna kan starta upp arbetet själv, att ge eleverna små delmål samt få dem att våga prova själv och våga göra fel.

Många av lärarna pratade också om vikten av att all personal är medvetna och engagerade att arbeta för att eleverna ska vara så självständiga som möjligt. Det är viktigt att arbetslagen diskuterar och påminner varandra, så att man inte hjälper för mycket. De menar att om man hjälper eleverna för mycket blir de till sist osjälvständiga, både för att de tror att de inte kan och för att de inte vill. En lärare beskriver:

Att personal som jobbar med det här, även jag, assistenter, alla känner ett behov att vara behövd och det gör att man kastar fram handen fast eleven klarar av att gå själv på bommen. Vi måste påminna varandra, nä, nä ta bort handen! (L6)

Flera lärare påtalar även att eleven måste få en chans att vara självständig i till exempel matsituationen. Eleverna måste få tid till att prova själv. Lärarna måste våga tro att eleverna kan, de menar att man ofta är för snabb med att hjälpa till.

Många lärare påtalade att även föräldrar hjälper till för mycket. De kanske tycker synd om sitt barn, inte har tid och uthållighet och i all välmening så stjälper de istället. Flera lärare beskriver att föräldrarna många gånger har svårt att ställa krav på sina barn. Det är viktigt att prata med föräldrarna om vikten av att eleverna får göra själv för att de ska kunna bli så självständiga som möjligt. En lärare menar att en del föräldrar jobbar som assistenter åt sina

barn och att detta kan vara ett hinder för elevernas självständighet, ett skäl kan vara en ekonomisk aspekt, “ju mer självständig eleven blir, desto färre assistanstimmar beviljas” (L 12). En lärare menade att självständigheten hos eleven kan undergrävas om eleven har haft en personlig assistent under en lång tid. Att respektera elevernas vilja samt att de ska få

möjlighet att säga nej är viktiga förutsättningar för självständighet hos eleverna.

Några lärare menar att för lite personal är ett hinder när det gäller att “fånga tillfället” då elever visar egna initiativ. Detsamma gäller när eleverna behöver tid för att utföra vissa moment på egen hand. En lärare menar att när eleven visar intresse för att till exempel gå ut, kan tiden vara ett hinder på grund av att påklädning tar för lång tid då eleven ska klä på sig själv. Fysiska hinder i miljön såsom bristen på hygienrum och lämpliga lokaler utformade efter grundsärskolans behov kan hindra eleverna självständighet. Även bristen på lämpligt material kan vara ett hinder. Flera lärare beskriver att de själva måste tillverka material och att det tar tid.

En lärare menar att det gäller att få eleverna att bli så självständiga som de har möjlighet att bli. Vissa saker kommer de kanske alltid behöva hjälp med. Men det finns ju lösningar det “finns till exempel kardborreband så att man slipper försöka knyta skosnören när man är 37 år”(L2). Det gäller att tänka vad som är möjligt att göra? Så länge de går i låg- och

mellanstadiet ser läraren inget hinder utan man får ta det i små steg och träna och åter träna. Det kanske inte fungerar och då får man vila lite, hitta en annan lösning, det gäller att hela tiden vara otroligt kreativ, uppfinningsrik och se vad det är som fångar eleven. Ibland får man kanske gå tillbaka till någonting när de blivit lite äldre eller att de lär sig på något annat sätt någon annanstans. Läraren menar att “egentligen ser jag inte att det finns något hinder, däremot måste du hitta lösningar på hur det ska funka bäst “(L2). En lärare beskriver vikten av att ha anpassade bestick så att de kan äta själv, till exempel en gaffel för vänsterhänta.

7 Analys utifrån våra teoretiska utgångspunkter

Vi har utgått från det relationella perspektivet (Östlund, 2012a) tillsammans med Vygotskijs (1978) sociokulturella teori och proximala utvecklingszon. I studien kan vi utläsa att lärarna arbetar med att få eleverna delaktiga och självständiga i sin teoretiska kunskapsutveckling. Det sker bland annat genom att lärarna medvetet arbetar för en god relation till eleverna. Samspelet mellan människor är grunden för lärandet och utveckling (Vygotskij, 1978). Enligt det relationella perspektivet är det i det ömsesidiga mötet mellan elev och lärare som ett verkligt lärande kan ta form (Östlund, 2012a). Den sociokulturella teorin menar Säljö (2014)

utgår från att meningsskapande och lärande är vardagliga företeelser som finns i många olika sammanhang såsom i klassrummet, i samtalet i matsalen och på rasten. Lärarna menar att eleverna lär sig inte bara genom undervisning utan lärandet sker under hela dagen och i alla situationer. Detta är något vi kunde utläsa i vårt datamaterial och ger svar på frågan hur lärarna får eleverna delaktiga och självständiga i sin utveckling vad gäller livskunskap. Vygotskijs (1978) proximala utvecklingszon beskrivs som ett tillstånd då eleven först behöver hjälp att klara en bestämd uppgift, för att därefter kunna genomföra samma uppgift på egen hand, detta vi har kunnat utläsa att våra informanter anser är en stor utmaning. Det vill säga att den proximala utvecklingszonen definierar den närmast intilliggande utmaningen som behövs för att nå en progression i elevernas utveckling. Lärarna beskrev att de väver in omsorgen i lärandet. De menar att det är viktigt att de basala behoven hos eleverna är tillgodosedda annars sker inget lärande. Lärarna beskriver vikten av att ge eleverna tid att “göra själv” och inte hjälpa till för mycket. På så sätt ser vi att lärarna arbetar för att balansera upp kunskapsuppdraget kontra omsorgsbehovet.

8 Diskussion

Nedan kommer vi att diskutera vårt resultat i studien i relation till tidigare forskning och vår teoretiska utgångspunkt på området. Först kommer resultatdiskussion sedan

metoddiskussionen och slutligen en avslutande reflektion och slutsats.

8.1 Resultatdiskussion

8.1.1 Lärarnas beskrivning av sitt arbete med att få eleverna delaktiga och självständiga i sin teoretiska kunskapsutveckling.

Lärarna anser att kunskapskraven har blivit svårare att uppnå utifrån elevernas förmåga i den senaste läroplanen (Skolverket 2018 a). De flesta lärare i studien anser att läroplanen är för abstrakt. Detta kan medföra att det är svårt att få eleverna delaktiga och självständiga i sin teoretiska kunskapsutveckling. Om lärarna tar hänsyn till vad definitionen IF innebär, så förstår lärarna att eleverna har svårt för problemlösning, abstrakt tänkande, teoretisk inlärning och brister i adaptiv förmåga (APA, 2013; Granlund, 2012; SPSM, 2019; Söderman, 2016). Lärarna menar att det beror på hur de tolkar kraven i läroplanen om eleverna anses ha de förmågor som behövs för att nå kunskapskraven (Carlgren, 2015). Det gäller att ta på sig de ”snälla glasögonen” och tolka läroplanen på “rätt sätt” för att kunna koppla ihop

kunskapskraven med innehållet i undervisningen (SFS 2010:800).