M ETODVAL

Nästa ställningstagande att göra var att välja vilken slags kvalitativ metod som skulle utföras. Ryen (2004) menar att det inte finns någon standardmetod bland kvalitativa forskare utan ett flertal olika att välja på, bland annat enskild intervju, fokusgruppsintervju, fältobservation eller analys av text och bild. Då det som skulle undersökas var människor och deras upplevelser tedde sig analys av text och bild helt irrelevant. Østbye et al., (2013) redovi-sar att fältobservation och intervju ofta används tillsammans i samma studie, det här därför att forskaren får en större förståelse för de mönster denne ser i observationerna om den också får chansen att intervjua informanterna. Det var något som togs i bestänkning inför valet av metod till denna studie.

Ekström och Larsson (2010) menar att genom observationer kan forskaren undersöka det dem vill utan att behöva förlita sig på de inblandades egna berättelser. Dessutom stärks självklart det som de intervjuade säger om det även kan bekräftas i en observation. Att kombinera observation med en intervju inför min undersökning hade varit fördelaktigt på det sättet att det frågeställningarna eftersöker, meta-kommunikation och hur de anställda vet hur dem ska kommunicera internt, är inte något som varje person nödvän-digtvis reflekterar över. Handlingar som vore intressanta för resultatet kan ske omedvetet och personen som utför dessa förstår inte att dem är av vikt.

Säkerligen hade en del sådana intressanta iakttagelser kunnat visa sig under en observation, men att använda observation i denna studie hade också inneburit en del svårigheter. KBAB som organisation är något komplex både geografiskt och uppgiftsmässigt. Medarbetarnas uppgifter kan skilja sig drastiskt från varandra, medan några sitter på egna kontor jobbar andra ute på fältet. Om en observation skulle utföras skulle det som nämnts säkert resul-tera i en del användbara iakttagelser men det skulle krävas mycket tid för att upptäcka dem. För att se hur den enskilde tar del av internkommunikation och själv hanterar den hade observationerna även behövt ske över en person i taget, vilket inte hade varit en helt bekväm situation för personen. Processen

25

skulle dessutom ta mycket tid för att kunna inge någon validitet, det hade inte gått att dra några slutsatser av att observera två personer.

Ytterligare en kvalitativ metod som togs i betänkande var fokusgruppintervju.

Trost (2005) beskriver det som en intervju där en eller två intervjuare ställer frågor till en mindre grupp människor samtidigt. Intervjun speglas således mer av ett samtal mellan respondenterna som intervjuaren iakttar. Det som vore fördelaktigt med en fokusgruppsintervju är det vardagliga samtalet som kan uppstå genom att vara en grupp. Trost (2005) menar att dessa intervjuer tillåter ett samspel mellan intervjupersonerna där idéer och tankar kan byggas vidare på genom att intervjupersonerna samtalar med varandra. Ekström och Larsson (2010) håller med i det Trost säger och tillägger även att metoden är särskilt användbar när intresset ligger i att undersöka människors uppfattning om sitt eget handlande. Det resonemanget ligger i linje med syftet och fråge-ställningarna då de verkande inom KBAB behövde berätta om sitt vardagliga handlande för att dem skulle kunna besvaras. Trots det övervägde nackdelar-na fördelarnackdelar-na och fokusgruppsintervju valdes inte som metod. Det som avgjorde tar även Trost (2005) upp som en av de stora nackdelarna, att det som sägs förekommer i en social situation där det är lätt att utstickande åsikter tystas därför att dem inte anses passa in bland de andra. Vissa perso-ner har också svårt att ge kritiska synpunkter i en grupp där många människor sitter tillsammans, särskilt när det handlar om arbetssättet. I en situation som det skulle fungera bättre än i andra vore att ha en fokusgruppsintervju till-sammans med dem som jobbar i samma team och med liknande uppgifter.

Dem är på ett annat sätt vana vid att ge varandra kritik och diskutera med varandra. Det som gjorde att den idén lades ner var att varje anställd var väldigt upptagen i sina jobb och att tidsmarginalen för mig som uppsatsskri-vare var mycket liten. Att samla flera stycken från samma team samtidigt skulle således bli väldigt svårt. Fokusgruppsintervju valdes alltså bort som metod, mycket för att nackdelarna med att intervjua i grupp övervägde fördelarna gällande studien. Men plockas gruppen bort i en

fokusgruppsinter-26

vju så återstår en enskild intervju, vilket också kom att bli metoden som valdes.

4.1.1 Enskild intervju

Trost (2005, s. 15) hänvisar att när intervju används som metod gäller det att se verkligheten så som respondenten ser den, sätta detta i ett mönster till-sammans med de andra intervjuerna och genom tolkning se vad det kan innebära utifrån teorin och den givna situationen. Det också det som behöv-de göras för att svara på syftet och frågeställningarna. Det som i studien skulle undersökas är något av en lucka i forskningen, ingen teori om meta-kommunikation kombinerat med en platt organisationsstruktur gick att hitta.

Det gjorde att intervju som metod blev ett tämligen självklart val. Det fanns inte mycket att utgå ifrån och för att få så mycket djupgående information som möjligt var intervju den mest lämpade metoden. För att få svar på syfte och frågeställningarna gällde alltså precis som Trost anger, att utifrån dem verkande i organisationen se deras verklighet och tolka det som är relevant.

Det är precis som Kvale och Brinkmann (2009) menar, ”om man vill veta hur en människa uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem?” (s.

15) Den intervju som definierades blev således det som Ekström och Larsson (2010) kallar för en personlig intervju där ett samtal är målet och formen.

Syftet är att genom en slags dialog få insikt i intervjupersonens värld och dennes uppfattningar, intervjuaren är således tillåten att lägga in egna syn-punkter och visa reaktion på det respondenten berättar, även om det natur-ligtvis är intervjupersonen som ska svara för majoriteten av informationsby-tet.

Närmre hur en personlig intervju går till kan skilja sig åt. Østbye et al., (2013) menar att skillnaden ligger i hur i förväg bestämda intervjufrågorna och dess ordningsföljd är. Inför studien var tanken först att använda sig av en så kallad strukturerad intervjuform, Østbye et al. förklarar det som en intervju

27

där en förberedande intervjumanual bereds med frågorna som ska ställas i intervjun. Dessa är då definierade sedan innan. En sådan manual förbereddes inför den första intervjun och tanken var att den skulle användas i enlighet med de frågor som definierats. Dock blev insikten en annan under tiden som första intervjun genomfördes. Då det jag som intervjuare ville få ut av inter-vjun inte var självklart att respondenten ens reflekterat över, eller var med-veten om att denne gjorde blev det svårt att använda för specifika frågor. Det här kommer att vidare diskuteras i delen ”operationalisering” men från att ha använt sig av strukturerad intervjumall ändrades den till en att bli en kombi-nation mellan en strukturerad och semistrukturerad. En semistrukturerad intervju innebär att teman som ska tas upp i intervjun har i förväg definierats.

Därefter ges intervjuaren stor frihet att anpassa frågorna efter hur samtalet går. Blandningen av dessa tedde sig på så sätt att teman definierades men även ett antal frågor.