Med hjälp av ANT kan vi konstatera att stadsplanering kan ses som ett stort
aktörsnätverk som bärs upp av många olika aktörer exempelvis regler, dokument och kommunikation. Utifrån det här öppnar det upp för att bättre förstå varför
stadsplanering är en så komplicerad process. I detta kapitel kommer vi att analysera den empiri som framkommit ur tidigare avsnitt med utgångspunkt i vad EDD och ANT säger. Vi kommer att börja med att ställa oss frågan varför vi inte lyckades genomföra den urbana interventionen, och analysera vårt förlopp och kontakten med André utifrån ANT. Efter vi har analyserat vår kontakt med André kommer vi presentera en annan tjänsteman på Malmö stad, landskapsarkitekten Sten. Hans tankar kring mycket av de ämnen som vi har tagit upp i arbetet kommer att presenteras tillsammans med de oli- ka initiativen. Vi kommer belysa vad intervjuobjekten ansåg vara svårt/lätt med deras process att skapa sina inititativ. Detta kommer att analyseras med hjälp EDD och ANT. Vi kommer att dela in analysen i olika avdelningar: genomförandetid och organisa- tionsproblem, brukargrupper och innovationer, kontrakt och reglering, och organise- rad grupp, där vi samlar all emperi som framkommit från våra studieobjekt (och som subjekt). Initiativen och dess processer kommer presenteras tillsammans för att kunna jämföra dem och dra paralleller sinsemellan. Vi kommer att belysa hur medborgarinitia- tiv tas emot av Malmö stad och hur det fungerar idag, och hur det kan komma att se ut i framtiden.
Varför vårt projekt “gick åt pipan” enligt ANT
När vi hörde av oss till André i början på april hade vi en förhoppning om att
projektgruppen för avstängningen skulle uppfatta vårt förslag som en bra idé och att de skulle vilja ingå ett samarbete. I det första mejlet från André uttryckte han att: “vi i projektgruppen vill gärna att det ska hända saker på gatan under tiden som försöket pågår”. Vi fick ett bra bemötande av André som verkade intresserad av att hjälpa oss, men en aning osäker på vad han var befogad till att göra. Han var relativt ny på Malmö stad, och kände inte helt till hur man, som tjänsteman på Malmö stad, brukar gå till väga och vilka förhållningssätt som gäller i liknande fall som vårt. Han kände sig därför osäker på vad han skulle kunna göra för oss.
Eftersom André är ny inom organisationen verkade han inte ha upparbetat nog spelutrymme runt sin arbetsroll. Därför kan han inte ta sig de friheter som kanske andra personer som är mer bekanta inom organisationen kan göra. Han känner inte heller till alla kopplingar och aktörer som finns inom organisationen och har därför svårt att veta vilka han ska kontakta i nätverket. André tog emot vår symbol och översatte den till sin. I och med att han lyckades få bort markhyran för vår urbana intervention, modifierade han symbolen och fortsatte bolla den vidare. Vi tror att symbolen stannade av på grund av att André inte var helt inrättad i nätverken i Malmö stad, och att han därför inte kunde föra vidare symbolen till de rätta aktörerna. Hade André ingått i ett nätverk med fler aktörer som känner till hur man kan gå vidare och lägga beslag på symbolen för att förverkliga den, skulle kanske vår urbana intervention ha kunnat realiseras.
Genomförandetid och organisationsproblem
Sten Göransson har lång erfarenhet av att jobba på Malmö stad och har god insyn i organisationen. Vi blev nyfikna på att ta reda på vad Sten hade för tankar när han föreslog att göra Ronnebygatans Ekolivs odlingsprojekt till ett pilotprojekt tillsammans med Malmö stad och träffade Sten för en intervju. När vi kom till Stens kontor, på avtalad tid, verkade han förvånad över att vi tagit oss in dit själva. Efter en aningen förvirrad hälsningsceremoni begav vi oss till ett konferensrum. Han erbjöd oss att hämta kaffe i dryckesautomaten i entrén och frågade diskret om vi kunde klargöra vilka vi var igen, eftersom han haft kontakt med väldigt många studenter under våren. Vi fann mycket av det som Sten berättade värdefullt i förhållande till de frågeställningar vi har arbetat med.
Empirin från processavsnittet kommer här att ställas mot den kunskap och erfarenhet som Sten har inom Malmö stad. Vi kommer ytterligare bearbeta och analysera detta utifrån ANT och EDD.
När man får en idé och vill genomföra ett initiativ, så vill man helst att det ska hända på en gång, nu! Man vill kunna se snabba och konkreta resultat av sitt engagemang, annars riskerar man att tappa suget och fokus. När man är med och påverkar genom samråd i ett planprogram eller en detaljplan tar det månader och år innan det går att se
resultatet och ens egna inspel behöver inte alltid finnas med i den slutgiltiga planen. Utifrån vår undersökning kan vi se att de som har genomfört initiativ inte har gått gen- om de kanaler som Malmö stad har skapat för medborgardialog och deltagande. Istället ringer man sonika upp Malmö stad och frågar sig fram för att finna rätt person som kan hjälpa en, initiativtagaren försöker bolla vidare sitt initiativ, sin symbol, och hoppas på att finna en person som kan tolka och översätta den. För att översättningen ska lyckas är den beroende av aktörer, som till exempel kan vara attityder och förhållningssätt inom en förvaltning på Malmö stad. Eller som i fallet med Berlin, där en ny aktör, myndighet- en, har skapats för att ta hand om och hjälpa det tillfälliga användandet. Med ANTs ord går det att säga att en “översättningsmyndighet” har skapats i Berlin för att underlätta för medborgares initiativ. I Malmö finns ännu ingen sådan myndighet och vilken slags kontakt man får med staden kan därför se olika ut, och vara slumpartat.
Caféägaren tog kontakt med Malmö stad för att fråga om vem som hade ansvar för grönområdet mitt emot caféet och fick då besked om att det hyrdes av elbolaget. Hans kontakt med staden gick därför väldigt snabbt och smidigt. Sedan hörde han av sig till elbolaget för att se om han kunde få möjlighet att bruka platsen. Även denna process upplevde han som smidig och när han väl hade fått tag på rätt person på elbolaget tog det cirka två månader innan de hade en överenskommelse. Staffan däremot fick till ett samarbete med Malmö stad eftersom han var intresserad av att bruka mark som förvaltades av staden. Han menade att samarbetet mellan Malmö högskola och Malmö stad i sin helhet var smidig men att han dock var tvungen att skynda på det lite:
“Sen gick den in i förvaltningen och där så processades det och jag låg på lite grann. Vad händer nu, nu händer det ingenting och det här var våren 2010 [...] Första samtalet var tidigt oktober 2009 och att allting var klart och jag
hade beskedet nyåret 2010. Det gick fort, det gick jätte fort.”
Alltså tog processen över ett år, från det att idén om Plantparken presenterades till Malmö stad tills dess att beslutet kom. Matthias, på Ronnebygatans Ekolivs, tyckte att han fick ett bra bemötande av Malmö Stad när han väl hittade rätt person att prata med men blev uppgiven över att det tog för lång tid:
“Eh, eller jag gick först till gatukontoret, ringde där och Miljöförvaltningen och så fick jag så småningom kontakt med nån från gatukontoret, tror jag, som också skötte, han där killen som också var väldigt aktiv i Myhkoritzas odling och var deras kontaktperson. Jättetrevlig person men jag fick ju rel- ativt snabbt inse, och så hi, och så träffade jag en till person som jobba som konsult åt Malmö Stad med stadsodling och hon var också jätte trevlig och hjälpsam men det visade sig snabbt att det, det går så oerhört långsamt att, att hålla på med Malmö Stad eller med myndigheter bara, alltså dom kunde, det var segt, det kändes som att all, att vi aldrig skulle lyckas komma igång till säsongen, för vi hade ju bara till maj, april, tre månader var det kanske som vi hade, ehm.”
Kontakten med ABF däremot beskrev Matthias som enkel, vilket han misstänkte hade att göra med att Ronnebygatans Ekolivs och ABF haft ett långvarigt samarbete. ABF är ett studieförbund som har lång erfarenhet av att samarbeta med mindre aktörer. Matthias som aktör har allierat sig med aktören ABF och bildat ett aktörsnätverk, och på så sätt undkommit stadens regler gällande upplåtelse av offentlig plats. I fallet med Matthias och odlingsprojektet kan man säga att symbolen, enligt ANT, blev tolkad och översattes på var sitt håll när Sten och Matthias valde att inte fortsätta samarbetet, de tolkade sym- bolen och gjorde den till sin egen version. Eftersom själva odlingsprojektet, symbolen, inte innehöll någon
inneboende kraft, var den beroende av att bli bollad vidare. När Sten översatte symbolen fann han inspiration till odlingsnätverksprogrammet som tagits fram. Odlingsprojektet som Matthias kom med som förslag, tillsammans med andra odlingsinitiativ i Malmö har visat på att det finns ett stort intresse för att kunna odla i Malmö och fick därför ge- hör från Sten och Malmö stad. Matthias fortsatte undersöka möjligheterna för att kunna odla och symbolen fick en annan riktning och betydelse än vad han planerade från bör- jan. Den bollades sedan vidare till ABF som ingick ett avtal med Ronnebygatans Ekolivs och ett nytt aktörsnätverk uppkom. Den ursprungliga symbolen fick en annan betydelse än vad som var tanken från början, en översättning har skett.
Utifrån de här tre exemplen och vår egen upplevelse kan vi se att processerna ser olika ut beroende på vem du är, vem du kommer i kontakt med på Malmö stad och vad du har för förväntningar på kontakten. Både vi och Matthias kände att det inte riktigt fanns något bra organ som kunde möta vår förfrågan. Trots att Sten föreslagit för
Matthias att starta ett pilotprojekt valde han ändå att gå vidare med ABF, på grund av att det tog för lång tid. Sten själv nämner inte att tiderna i sig är ett problem men erkänner att det kan vara svårt att komma i kontakt med rätt person till följd av organisation- sproblem:
“[...] vi försökte samla alla våra förvaltningar och så där och åtminstone att ha, sätta upp ett telefonnummer som man kunde ringa så att kundtjänst, och
sen så kunde kundtjänst se vad var det för typ utav frågor sen så lotsa rätt i vilken förvaltning man då skulle hamna. Men alltså, det behöver, vi behöver organisera om det.”
På grund av att Malmö stad saknar organisering kring hur man ska ta emot initiativ verkar det bli väldigt slumpmässigt hur man bemöts. Som ett svar på detta behov har Sten varit med och tagit fram ett program för att underlätta för odlingsinitiativ i staden:
“Det ska, vårt program ska upp i nämnden nu i juni månad, så jag hoppas att man kommer att ta ställning till det. För det här har ökat och vi ser att vi be- höver ha någon typ utav policy för hur vi ska hantera det. Alltså någonstans behöver vi har någon typ av struktur i det. Det startade lite grann med gerilla odling och så där men det kan, det kommer förekomma i fortsättningen ju också. Uppenbarligen finns ett behov och ett intresse, och vår uppgift är ju också att tillgodose intressen av olika slag.”
Sten menar att staden måste anpassa sig efter de intressen som finns i staden och till följd av detta skapa en ny typ av organisation som kan ta hand om intressena: “[...] jag tror det kommer att gå åt det hållet att vi kommer att anställa några personer som fungerar som odlingskoordinatorer.” Staffan är inne på samma tankebanor som Sten och menar att det behövs någon som kan koordinera och lotsa initiativtagare till “rätt person och rätt sammanhang”. Han menar att avsaknaden av koordinering kan ses som ett
designproblem:
“[...] Man har en ambition, man har en väldigt, en teori och en teoretisk förståelse för ett problem och den är väldigt bra men hur tar man då den till praktiken? Hur ser det, dom många varierande stegen ut?”
Det nya programmet och odlingskoordinatorerna som Sten berättade om är ett steg på vägen att gå mot en mer centraliserad tillsyn och samordning. Förutom odling nämner Sten skateboardåkning och graffiti som fenomen som har fått staden att omvärdera hur platser skall användas. Istället för att förbjuda det, vilket de gjorde i början, har de nu istället skapat platser som är anpassade för aktiviteterna. Aktören skateboard i
aktörnätverket skateboardåkning har påverkat aktören markbeläggning (som inte var anpassad till att åka skateboard på) vilket i sin tur har påverkat tjänstemän och politiker att upprätta nya policys runt aktörnätverket skateboardåkning, som numera ingår i det större aktörsnätverket stadsplanering. Hur pass mycket organisationen inom Malmö stad har förändrats till att mer likna EDDs tre designprinciper på grund av de här fenomen är dock oklart.
Brukargrupper och innovationer
Sten tog upp ett exempel i Malmö där delegering och kolonisering av makten har skett. Ett byalag i Seved hörde av sig till Malmö stad och frågade om de fick ställa ut pallkragar vid en lekplats och de fick då ett “ja okej” av staden. Efterhand ville byalaget utöka sin delaktighet i området och efter två år finns nu en skriftlig överenskommelse om att byalaget delvis ansvarar för lekplatsen, mellan byalagets ordförande och Malmö stad. Byalaget får ett bidrag, som är framtaget för deras syfte, mot att de sköter vissa saker på
platsen. Genom att en kolonisering av makten har uppstått i samband med att byalaget har getts befogenheter har även den svarta lådan kring organisering synliggjorts och ifrågasatts. Sten berättar att de har varit i kontakt med Fritidsförvaltningen och Kulturförvaltningen för att se på hur de ska kunna förändra på organisationen och kontakter med andra grupper:
“Och sen så är det förvånande också att när fritidsförvaltningen, kulturför- valtningen har ju haft under alla år, jobbat med föreningar och föreningarna har fått bidrag och så har dom gjort aktiviteter eller skött idrottsplatser och så där. Men på allmän plats, på gatukontoret så har det inte förekommit. [...] Vi är inte vana att jobba på det sättet, men säger vadå varför skulle vi inte kunna ge bidrag till en förening att sköta en del av en park eller en trädgård eller något sånt där. Att det skulle vara minst lika bra, eller bättre [...] Om man verkligen vill fånga in allmänheten.”
Här kan vi se hur rutiner och traditioner eller vana som Sten benämner det har
bibehållit det stabila nätverket. Svartlådningen har dock börjat ifrågasättas och Sten gör en koppling till andra länder som har en starkare tradition av att ta hjälp av
volontärarbetare och föreningar:
“Men det är ju intressant det här för det är, mycket utav de här idéerna kom- mer ju ofta också, man inspireras ju av hur andra länder har jobbat. [...] Då ska man ju också vara medveten om att de har en helt annan lagstiftning. [...] Och det som jag tycker är förvånande i Sverige det är ju det att vi faktiskt det att vi har ju, det har ju att göra med att vi har haft väldigt tydliga
epoker. Sättet att hantera allmän platsmark, så under en period när man byggde upp eh, allmän platsmark och började jobba med det så var ju egentligen allt skött av kommunens regi. [...] Och sen så började det bli privatisering och man började jobba med entreprenörer och sånna privata intressen kom in. Och idag så börjar vi att se liksom att ideella
organisationer och volontärarbete och sånna saker skulle kunna vara någonting, ett sätt att jobba med, man jobbar med brukare. Och det är man ju van av i väldigt mycket i andra länder alltså, det har ju aldrig varit den här väldigt strikta uppdelningen på det här sättet.”
Sättet som Malmö stad jobbar på, och har jobbat på, ser vi som ett stabilt nätverk och en svart låda. De anställda vet, eller borde åtminstone veta, vilka lagar, rutiner och
regler som de arbetar efter på Malmö stad. Genom dessa men också av attityder och inställningar internt så stärks och bibehålls maktrelationerna inom det stabila
nätverket. Det som sker inne i en svart låda ifrågasätts oftast inte, eftersom bestämmel- serna lätt blir osynliga och agerar som definitiva traditioner som alltid kommer att förbli som de är. Det går inte att ifrågasätta och se osynliga strukturer, vilket
svartlådning innebär, och det blir därför svårt för alla att skärskåda en svart låda. I Sverige har det funnits en stark uppdelning mellan olika stabila nätverk vilket verkar ha försvårat för initiativgrupper att kolonisera makten, i alla fall inom stadsplaneringen. De stabila nätverken verkas nu delvis luckras upp till följd av påverkan utifrån och
Det har blivit allt vanligare att genomföra pilotprojekt i Malmö stad, vilket vi ser som ett sätt att luckra upp den annars strama stadsplaneringsapparaten. När vi träffade André, frågade vi hur det kom sig att Malmö stad beslutade att genomföra
avstängningen av Södra Förstadsgatan som ett pilotprojekt och han beskrev det så här: ”att, permanenta någonting direkt är lite riskabelt. Så då valde vi ett, eh, att göra på test för att kunna utvärdera. […] Om vi, om det är någonting vi ska göra på sikt, för i så fall kräver det ju, det kräver ju ombyggnad av gatan.”
André menar att vanligen pågår processen vid etablering av ett nytt projekt en längre tid där “man först utreder väldigt länge” och låter sedan allmänheten tycka till, för att slutligen ta fram ett förslag som ska realiseras. Innan beslutet om avstängningen togs, pågick politiska diskussioner och André menar att man var oense huruvida det borde genomföras eller inte. Vi frågade André om han tror det var fördelaktigt att säga att det skulle vara ett pilotprojekt och han svarade så här:
”[...] jag tror att dom som var emot, var mindre emot för att det var liksom ett pilotprojekt, ett försöks. Och det kanske även fick någon sväng över till det positiva. [...] Men, det är, av mina äldre kollegor är det många som har tyckt att det gick ovanligt lätt.”
Att det finns ett motstånd mot innovationer och att det kan vara lättare att genomföra något som ett pilotprojekt är något som även Sten nämnde:
“Kanske det störta motståndet finns av mera tjänstemän på högre nivå som känner, behöver ha kontroll eller vill ha kontroll och, eh, en sån här process innebär ju osäkerhet om man ska prova nytt. Och det är ingen som vet riktigt, man famlar.”
När man gör ett pilotprojekt och inte riktigt vet vart man är på väg, kan det fungera som ett gyllene ord och leda till en lättare ingång:
“Då är det ju det bästa man kan göra är ju att visa på exempel där det har funkat. För det mesta, det tycker jag är positivt här också att, pratar man bara okej men vi gör det här på försök, ett pilotprojekt och sen så får vi utvärdera