Handledare Emma Nilsson
Ett test av ett test
Rätten till staden
Testing, testing
The right to the city
20141-US488, BY212B
Kandidatuppsats i Byggd miljö, 20 hp
“Det är ju mycket lagstiftning som skapar problem. Det är ju innovation, eh, det
är ju, det kommer ju alltid före. Oftast består innovationer av att man tänjer på
gränser på olika sätt och så måste man skapa nya regler för att kunna hantera
det och dom kommer ju alltid efteråt”
Sammanfattning
Våra städer finns till för oss. I städerna befinner vi oss i ett gemensamt rum, ett rum som borde vara designat för vårt eget bästa. Vi har etablerat lagar och regler för att kunna planera och kontrollera våra städer men kan det vara så att dessa lagar har kommit att bli kontraproduktiva? Ibland i frustration, andra gånger av lekfullhet, har människor börjat ifrågasätta dessa regler och tagit planerarnas roll i sina egna händer. Runt om i världen har små och stora urbana interventioner uppstått, ingrepp i den annars konventionellt planerade staden. Dessa företeelser har numera plockats upp i den formella planeringen, tillfälliga projekt används för att pröva ut en ny typ av planeringsstrategi. Målet med den här undersökningen är att se på om Malmö, som en innovativ och progressiv stad, är öppen för denna typ av förändring. Är det möjligt för en privatperson att “hacka“ stadens planering genom att skapa en urban intervention, inom dagens regelverk? Och i så fall, vilka är de möjligheter och problem man kommer att stöta på?
Nyckelord: urbana interventioner, publikt rum, allmän plats, offentlig plats, stadsplaner-ing, regler, process, initiativ, medborgarinitiativ, hacka, innovationer, planeringsverktyg.
Abstract
The city we live in is for everyone. A shared public space which should be designed for our own best interest. We have established laws and rules to arrange and control our cities, but could it be that these laws sometimes have become counterproductive? Sometimes in frustration, other times for the pure joy of it, people have started to question these rules, and have taken the role of the planners into their own hands. Around the world, big and small, urban interventions have taken place. A rupture into the otherwise formally planned city. This has also been implemented into official planning processes, temporary projects to test out a new type of planning strategy. The aim of this paper is to look upon whether Malmö, as an innovative and progressive city, is open to these kinds of thoughts and if possible, as a private person, to ”hack” city planning by creating an urban interven-tion, through the opportunities that exists within the city regulations today? And if so, what would be the possibilities and challenges one would stumble upon?
Keywords: urban intervention, public space, city planning, regulations, process, initiative, participation, hack, innovations.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sammanfattning 1 Abstract 11.
INLEDNING
3
Bakgrund 3 Syfte 6 Frågeställningar 6 Avgränsning 6 Disposition 72.
METODER
OCH
TEORIER
8
Aktionsbaserad forskning 8
Undersökningsmetoder 9
Huvudsakliga begrepp och teoretiska utgångspunkter 13
3.
HUR
FUNGERAR
DET?
15
Användning av mark 15
Att ta plats i staden 17
Malmö vill 19
4.
ANALYSVERKTYG
21
EDD 21 ANT 245.
TESTET
30
Malmö stad och vi 32
6. PROCESSER & INITIATIV I MALMÖ
42
Verkligheten: kaffe latte, tomatplantor och nycklar 42
7.
MAKT
OCH
PLANERINGSANALYS
48
Varför vårt projekt “gick åt pipan” enligt ANT 48 Den stabila Stenen 49
Genomförandetid och organisationsproblem 49
Brukargrupper och innovationer 51
Kontrakt och reglering 54
Organiserad grupp 55
8.
DISKUSSION
57
9. SLUTSATSER
61
10.
REFERENSER
62
1. INLEDNING
Bakgrund
Stadsplanering handlar om makt och ansvar, det är en politisk fråga som berör oss alla. Stadsplanering är på grund av våra underliggande demokratiska rättigheter en trög process, en process som gemene man ofta finner allt för trögflytande och abstrakt för att engagera sig i. Den demokratiska processen i sig gör demokratin odemokratisk. Kan det vara så att planeringsapparaten har planerat och ”paragraferat” oss medborgare bort från att vara med och styra över hur vår närmiljö och vardag ska se ut? (Hickey & Mohan: 2004: 3-20; Swyngedouw m.fl.: 2002)
I artikeln Bara halvvägs på deltagandestegen belyses medborgardeltagandet som en viktig del i planeringsprocessen och att strategier för att kunna öka inflytandet håller på att utarbetas. Just nu pågår, enligt landskapsarkitekten Pål Castell, ”den
kommunikativa vändningen” och han menar att intresset för ökat medborgardeltagande i planeringen är idag stort överallt i Sverige (2013: 46). Philipp Oswalt och Klaus
Overmeyer menar att planerare, i många fall, ser medborgardeltagande som en byråkratisk process som försvårar deras arbete. Samtidigt känner sig medborgare som vill engagera sig i processen ofta maktlösa, eftersom de enbart har möjlighet att tycka till om saker, men har inte rätten att vara med och besluta (2013: 14).
Till följd av att stadsplaneringen anses vara långsam och svår att påverka, har det uppkommit alternativa tillfälliga lösningar inom stadsplaneringen (Klanten & Hübner: 2010:2ff) Dessa lösningar gör det möjligt att hantera stadsplanerarnas dilemman, om att behöva inkludera medborgare i stadsplaneringsprocessen, på ett alternativt sätt (Oswalt m.fl : 2013: 14). Detta är någonting som har uppmärksammats i Berlin de senaste 20 åren och beskrivs i boken Urban Catalyst som en av anledningarna till att alternativa
lösningar till stadsplaneringen har uppkommit (ibid: 7f).
En av de alternativa lösningar som uppstått är urbana interventioner som kan ses som ett exempel på medborgarinitiativ. Vi definierar medborgarinitiativ som ett
initiativ som startas av medborgare som vill påverka något i sin livsmiljö och sedan (är med och) utför det praktiska arbetet. Skillnaden mellan ett medborgarinitiativ och en urban intervention är, enligt oss, att ett medborgarinitiativ inte behöver utföras i det publika rummet. Urbana interventioner består av ingrepp i den fasta urbana miljön. De uppkommer ofta ur en frustration eller ett ifrågasättande av dagens städer och
samhällen. De kan också uppstå genom att människor vill “ta sig rätten“ att använda det publika rummet (Klanten & Hübner: 2010:2ff; Pinder: 2008: 733). Urbana
interventioner ses ofta som kritiska kommentarer i stadslandskapet. Deras skapare besitter oftast inte några svar utan intentionen är att lyfta en fråga, få människor att bli medvetna och uppmärksamma ting som föregår i deras vardag (Pinder: 2008: 730f).
Vi kommer dock använda oss av en bredare definition. Även om urbana
interventioner i grunden ofta uppstår ur ett konstnärligt eller kritiskt kontext så kommer vi också nämna mer vardagliga exempel som vi anser är urbana interventioner, skapade av till exempel näringsidkare eller andra med ett vinstdrivande syfte. Gränsdragningen kan därför bli svår, urbana interventioner kan å ena sidan ha som syfte att kritiskt
så vidare, som granskas i de kritiska exemplen också göra fysiska ingrepp i stadsmiljön, de ingreppen kan också beskrivas som urbana interventioner.
Artisten Isaac Cordal skapar miniskulpturer av gråglomiga tjänstemän, som ser ut att vara på väg att drunkna i vattenpölar, som en kommentar till hotet av den globala uppvärmningen (Wang: 2014). Jason Roberts däremot förvandlar hela gator med sitt projekt Better Blocks. Han ansåg att gatorna i Oak Cliff, Dallas där han bodde var tråkiga och inte bjöd in till socialt liv. Han insåg att anledningen till detta var att gaturummen var så hårt reglerade. Allt som, enligt honom, skapar trevliga miljöer så som grönska, uteserveringar, fruktstånd, markiser och så vidare fanns det för många regler kring och tillstånden för dem var dyra. Han bestämde sig för att “bryta varenda regel som gick”, så han och hans vänner placerade ut grönska, utemöblemang, cykelställ med mera för att visa hur gatorna skulle kunna se ut och upplevas och för att visa tjänstemännen i staden vad uppluckring av regelverket skulle kunna ha för effekt på stadens gator (TEDxOU: 2012).
Ett annat exempel på en urban intervention är guerilla gardening, eller
gerillaplantering, som går ut på att människor planterar växter i det publika rummet. Anledningen till att ordet gerilla används är på grund av att planteringarna ofta blir “illegala” då de uppförs på offentlig mark. Gerilla planteringsrörelsen har många
infallsvinklar, vissa ifrågasätter markanvändande och rätten till staden, medan andra gör det för att producera lokal mat, bekämpa fetma, skapa lokal sammanhållning eller bara för att försköna synen av en annars övergiven eller illa skött markbit i staden (O’Connor: 2009; TED: 2013).
Alla urbana interventioner behöver inte uppkomma ur en frustration, de kan lika gärna uppstå ur en önskan om att skapa sammanhållning och glädje. I Bogota 2012 startade projektet 100 en 1 Dia (100 på 1 Dag) och går ut på att skapa 100 olika urbana interventioner under en dag, för att få stadens invånare att inse sin egen styrka och dela skaparglädjen. 100 en 1 Dia ser sig själva som en “katalysator för förändring”, ett socialt initiativ som bygger på invånarnas drömmar (100 en 1 Dia: 2014).
Skaparna av urbana interventioner beskrivs ofta som aktivister, konstnärer eller andra personer med ett kulturellt intresse. Vi ser dock i de ovan nämnda exemplen att så inte alltid behöver vara fallet utan att “gemene man”, personer som inte identifierar sig själva som konstnärer eller som “kreativa eldsjälar” kan delta i och utföra urbana
interventioner (Pinder: 2008: 730f). Med stöd i bland annat Urban Catalyst, Urban Pioneers och Intravention, duration, effects, ser vi urbana interventioner som en trend som utvecklas i snabb takt (Oswalt m.fl : 2013; Overmeyer m.fl: 2007; Altés Arlandis & Lieberman: 2013). Vi frågar oss om detta kommer ur ett uppdämt demokratiskt behov av att kunna vara med och påverka och utforma sin egen närmiljö?
I det fjärde numret av Stad diskuteras planerarens roll men också hennes verktyg. Det beskrivs hur världen förändras i så rask takt så att de så kallade “masterplanerna”1
inte tycks vara anpassade till hur städer utvecklas idag. Istället verkar vi röra oss mot en utveckling som är mer processorienterad, där man måste anpassa sig efter uppkomna situationer. Caroline Dahl menar att det inte verkar särskilt tillförlitligt att man idag fastställer en plan som ska fungera 20 år framåt, när vi inte vet hur världen kommer att se ut då. Samhällsbyggandet påverkas av processer utifrån, som exempelvis
klimatförändringar och urbanisering, och det är därför inte rimligt att planera våra städer utifrån storskaliga och oföränderliga planer (2014: 12ff). Enligt, tidningens redaktör Titti Olsson, ställs det nya krav på stadsplanering hela tiden eftersom världen
konstant förändras. Hon menar att vi borde anpassa planeringsverktygen efter utvecklingen istället för tvärtom och att visionen är ett viktigt verktyg som “uttrycker vilken stadsplanering som ska tillämpas för att uppnå målet”. Olsson menar att vi borde upprätta en gemensam vision som sträcker sig utöver enskilda projekt och intressen och att detta skulle leda till en samhällsplanering som sträcker sig bortom plan- och
bygglagens ramar (2014a: 6).
Vi har funnit två av Malmö stads visionstexter av intresse och tolkar dessa som att de uppskattar innovation och initiativ som kommer från medborgare. Den första texten kommer från Malmö Miljöprogram 2009-2020 och lyder:
”Ett framgångsrikt miljöarbete avvaktar inte de perfekta lösningarna, utan måste präglas av experimentlusta och en mångfald av arbetsmetoder. Varje del av vår verksamhet måste hitta sitt sätt att arbeta mot de mål som miljöprogrammet ställer. Vi välkomnar även initiativ från medborgare och näringsliv. Vårt kreativa utvecklingsarbete gör Malmö till en god livsmiljö för människor och företag.” (Malmö stad: 2009: 2)
Texten välkomnar och uppmanar till initiativ, men huruvida praxis “präglas av
experimentlusta” och om Malmö stad är öppna för initiativ är någonting vi med det här arbetet kommer att undersöka. Den andra texten är skriven av gatukontoret och
återfinns i förordet till Policy för upplåtelser av offentlig plats:
”Malmö ska vara en spännande och attraktiv stad. En stad där du ska känna doften av en värld du inte riktigt förväntat dig. Där det omöjliga är möjligt och det oväntade planerat. En dynamisk stad som ligger i framkant för att ge luft åt innovationer och som inte är rädd att tappa fotfästet en stund för att ge möjligheten att lyfta.[...] Policyn ska genomsyras av en ton att ge tillstånd till ett evenemang eller upplåtelser som skapar mervärde och ökad attraktivitet. I syfte att bidra till en stad som aldrig stagnerar utan lever och lyfter, utvecklas och välkomnar samt förstärker bilden av Malmö som möjligheternas stad.” (Malmö stad: 2011: 5)
Utifrån dessa två visionstexter tolkar vi det som att Malmö stad ställer sig positiva till urbana interventioner och medborgarinitiativ. Det “omöjliga är möjligt” och initiativ från medborgare välkomnas.
Syfte
Det övergripande syftet med vårt arbete är att belysa vad invånare har för rätt till stadens publika rum och hur dessa rum kan nyttjas på ett mer mångsidigt sätt för att skapa en större känsla av tillhörighet i det demokratiska rummet. För att kunna undersöka och närma oss ett svar har vi följande undersökningssyfte:
Vi vill belysa hur Malmö stads visionstexter som berör initiativ i staden stämmer överens med de regler och lagar som bestämmer över hur det fungerar i praktiken. Vi vill ta reda på hur medborgarinitiativ tas emot av Malmö stad, och förstå de processer som leder till att ett initiativ lyckas genomföras innanför de ramar som finns. Genom att uppmärk-samma svårigheter men även peka på nya möjligheter vill vi skapa ett underlag, som kan komma att användas för att se över hur medborgare kan ges större utrymme i
stadsplaneringsprocesser och staden.
Frågeställningar Huvudsaklig frågeställning
Hur tillvaratas medborgares handlingskraft och vilja att påverka sin omgivning emot inom stadsplaneringen?
Undersökningsfrågor
Hur går en privatperson, en förening eller ett företag till väga om de vill genomföra en urban intervention i det publika rummet i Malmö? Vad för typ av stöd ges från Malmö stad och vilka problem kan man stöta på?
Hur ser Malmö stads visionstexter ut och vad kan man utläsa ur dem om urbana interventioner och medborgarinitiativ?
Hur ser lagarna och reglerna ut som reglerar nyttjandet av publika rum? Hur går tjänstemännen till väga för att sammanfoga dessa två poler?
Avgränsning
Genom att genomföra denna studie som initiativtagare ställer vi oss själva på “utsidan” i relation till Malmö stad. Avgränsningen kommer därför bestå av att vi genom arbetet kommer behålla initiativtagarens perspektiv och undersöka hur staden är anpassad till medborgarna och inte tvärtom. Vi har valt att inte gå vidare med all den information som vi fått från intervjuerna eftersom detta skulle kräva en grundligare undersökning.
Disposition
Uppsatsen är indelad i nio kapitel. Efter detta inledande kapitel följer metoder och teorier. Det tredje kapitlet ger en förklaring av hur stadsbyggnadsprocessen fungerar i Sverige och vad det finns för lagar som reglerar. Fortsättningsvis ges en förklaring av hur processen går till om att ansöka om lov att få genomföra ett initiativ i stadsrummet. Detta gör vi för att skapa en förförståelse för vad en initiativtagare rent praktiskt behöver förhålla sig till. För att få ett perspektiv av hur lång tid ett stadsbyggnadsprojekt kan pågå, presenteras ett exempel som realiserats i Malmö. Kapitlet avslutas med en presentation av vad medborgardeltagande betyder i stadsbyggnadsprocessen och hur Malmö stad uppmuntrar till detta.
Det fjärde kapitlet behandlar de analysverktyg som vi kommer att använda: Empowered Deliberative Democracy och Aktörnätverksteori. När vi presenterat våra teoretiska utgångspunkter förklaras kopplingen mellan analysverktygen och stadsplaneringsfältet. Därefter följer det femte kapitlet, testet, om vår urbana intervention och den process som vi gått igenom för att försöka genomföra denna.
I det sjätte kapitlet ger vi exempel på andra initiativtagare i Malmö för att skapa ytterligare förståelse för hur initiativ kan uppkomma. Syftet med kapitlet är att undersöka processen som ledde till att deras initiativ etablerades.
Uppsatsen går sedan över till makt och planeringsanalys i det sjunde kapitlet, där vi kopplar de processer som undersökts till våra analysverktyg.
Det efterföljande kapitlet, kapitel åtta, består av en diskussion där vi för ett resonemang kring resultatet av den empiriska undersökningen kopplat till analysverktygen.
I det nioende och slutliga kapitlet av uppsatsen presenterar vi de slutsatser som vi kommit fram till i diskussionsdelen, samt förslag på vidare forskning.
2. METODER OCH TEORIER
Aktionsbaserad forskning
Det du håller i din hand (eller ser framför dig på din skärm) är ett examensarbete i Byggd miljö, men det är samtidigt också dokumentationen av en process, ett test av ett test. Vi har i den här processen använt oss själva som ett verktyg, placerat in oss själva i utförandet av en process, för att finna svar på de frågor vi ställt. Att se på ett arbete och studera världen omkring sig som en process är vanligt förekommande inom kvalitativa studier där man vill undersöka vad vissa händelser har för påverkan och vad detta leder till (Bryman: 2008: 365).
När vi började med det här arbetet upptäckte vi att Malmö stad skulle stänga av en del av Södra Förstadsgatan i Malmö för biltrafik i form av ett pilotprojekt. Vi såg vår chans att “hacka” planeringsprocessen och kontaktade Malmö stad för höra om det skulle vara möjligt för oss som studenter och privatpersoner att genomföra en urban intervention på platsen. Vi ville placera ut grönska, mattor, möblemang, en gungställning och så vidare, som en yta för lek och rekreation, på en tidigare trafikerad väg i staden.
Planen att utföra en urban intervention, ett medborgarinitiativ, gjorde vi för att få förståelse för alla de steg som en privatperson måste gå igenom, men också för att
undersöka hur vi och vår idé skulle komma att bemötas av de myndigheter vi tog kontakt med. Våra kontakter med Malmö stad tog dock för lång tid för att hamna inom tidsramen för det här arbetet och den urbana interventionen skulle innebära att vi som privatpersoner själva skulle stå för allt ansvar och all finansiering. Vi bestämde oss för att inte genomföra initiativet rent praktiskt, vilket ledde till en annan inriktning på arbetet. Genom att vi planerade interventionen och samtidigt kontaktade Malmö stad angående den, placerade vi in oss själva i en process, en process som gick ut på att undersöka hur man går till väga för att få utföra en urban intervention. Genom att dokumentera denna process har vi och vårt initiativ blivit både undersökningsobjekt och subjekt (Sevaldson 2010: 22). Eftersom vi inte lyckades genomföra vårt projekt ledde det oss istället in på att undersöka andra initiativ som genomförts i Malmö. Vårt arbete fick en annan inriktning än vad som från början var tanken, vi kom in på andra intressanta spår, vilket Bryman menar är vanligt i kvalitativa studier. En “viss brist på struktur”, som Bryman beskriver det, kan leda till att nya upptäckter görs, upptäckter som vi inte hade kunnat förutse och därför har lett oss in på nya spår (Bryman: 2008: 366). Tanken att utföra en urban intervention övergick i att istället till att bli en undersökning om myndighetskontakter och människors upplevelser kring att driva igenom ett initiativ i Malmö.
Den form för forskningsstrategi som vi har valt kallas för aktionsbaserad forskning eller research by design (Biggs & Buchler: 2008: 5,16; Sevaldson: 2010: 11). Sevaldson har tagit fram underkategorier till research by design där en av dem, som vi har valt att översätta till praktikbaserad forskning i aktion, beskriver relationen mellan praktik och forskning som följande: “Knowledge is generated in the action. Real world aspects are investigated, created and reflected upon in real life context through
interventions” (2010: 26f). Detta var precis vad vi ville göra, vi ville skapa (designa) en urban intervention på Södra Förstadsgatan i Malmö, för att ta reda på hur man som privatperson måste gå till väga för att genomföra ett medborgarinitiativ.
Sevaldson menar att när denna typ av metod används är det viktigt att reflektera runt det arbete som utförs för att det ska kunna anses som forskning (2010: 11). Eftersom vi utfört en undersökning men även samtidigt deltagit i den, med vårt eget initiativ som ett fall, är det viktigt att ha i åtanke att våra egna upplevelser har påverkat inriktningen och utfallet av arbetet (Bryman 2008: 639). Sevaldson skriver att fördelarna med praktik-baserad forskning i aktion är att när man skapar något i “det riktiga livet” får man direkt respons och kunskap som genereras ur en given situation (2010: 26f). Istället för att observera och reflektera över vad en gestaltad intervention skulle ha fått för resultat, har nu arbetet lett till att vi har analyserat och reflekterat över de processer och personer/ tjänstemän vi har kommit i kontakt med. Vi kommer att syna både vår egen process utifrån, som objekt, men också inifrån, som subjekt (Sevaldson 2010: 22). Sevaldson beskriver att kontakt med olika personer och olika intressen ger upphov till olika typer av kunskap, som kan vara till hjälp då olika svar kan slå hål på förutfattade meningar (2010: 26f). Praktikbaseradforskning i aktion är en dynamisk, process- och resultatori-enterad metod. Genom att utföra en aktion är målet att förändra till exempel designen av ett system eller en praktik (2010: 26f). Genom att försöka genomföra ett initiativ i Malmö, har vi försökt att skärskåda hur dessa processer går till och vad som ska till, för att kunna förändra dem till det bättre.
Undersökningsmetoder
För att närma oss urbana interventioner har vi använt oss av olika tillvägagångssätt och kunskapskällor.
Urban Intervention
I februari 2014 beslutade Malmö stad att på prov stänga av kvarteret mellan Spångatan och Friisgatan på Södra Förstadsgatan i centrala Malmö. I samband med avstängningen som startade den 10 mars 2014 såg vi möjligheten att använda delar av området för att genomföra en urban intervention. Vår förhoppning var att göra det i samarbete med Malmö stad. Vi planerade att samla in kvantitativ data genom att dela ut enkäter före, under och efter interventionen för att kunna dokumentera utfallet och effekterna av denna.
Intervjuer
Vårt störta empiriska material består av intervjuer. Vi fann denna metod bäst lämpad, eftersom det inte fanns någon producerad data kring de initiativ vi har kommit i kontakt med. Vi ville inte bara ta del av fakta om initiativen utan även ta del av initiativtagarnas upplevelser.
Vi har utfört fem stycken flexibla semistrukturerade intervjuer. Denna intervju-typ lämpar sig bäst vid kvalitativa studier, för att de intervjuade ska kunna ha möjlighet att komma in på nya spår och berätta om saker som vi sedan tidigare inte har haft i åtanke (Bryman: 2008: 412ff).Valet av intervjupersoner har gått till på olika vis. Vi kände sedan tidigare till projekten Plantparken och Ronnebygatans Ekolivs odlingar, som finns i vår närmiljö. Valet av intervjuobjekt har därför skett genom ett så kallat
bekvämlighetsurval (Bryman: 2008: 194f). De andra intervjupersonerna har vi på ett eller annat sätt blivit tipsade om av andra, vilket Bryman kallar för ett snöbollsurval
(ibid: 196). Då de första intervjupersonerna valdes genom bekvämlighetsurval är det möjligt att vi kan ha missat andra intressanta intervjuobjekt, då vi inte gjorde en grund-lig undersökning för att ta reda på fler utförda initiativ i Malmö. Detta har bland annat lett till att vi endast har intervjuat män. Vi ansåg att den data som framkommit i de intervjuer som har genomförts var tillräcklig för att kunna visa på en bredd med olika exempel i Malmö och en bra grund för analysen. Exemplen har olika karaktär, men har alla på ett eller annat sätt varit i kontakt med Malmö stad. Vi har därmed fått förståelse för de olika problem man kan stöta på beroende på vem man är och vad man
representerar, men även för vilken typ av hjälp som finns att få. Här följer en kort presentation av de intervjuer som vi har genomfört: Café i Malmö
I centrala Malmö ligger ett litet café med bara ett fåtal bord och sittplatser, och tvärs över gatan finns ett inhägnat grönområde med ett elskåp. Vår handledare Emma Nilsson tipsade oss om att caféet under sommaren 2013 använde grönområdet till uteservering, och vi bestämde oss för att ta reda på hur de hade gått till väga för att få lov att använda området. Eftermiddagen den 26 mars begav vi oss till caféet för att göra en intervju med ägaren.
Ronnebygatans Ekolivs
Ronnebygatans Ekolivs är en ideell förening som drivs av medlemmarna sedan ungefär sju år tillbaka. Våren 2013 startade föreningsmedlemmen Matthias Lehner i
samarbete med studieförbundet ABF ett odlingsprojekt på ett område utanför ABFs lokaler. Vid korsningen Spånehusvägen/Ronnebygatan, platsen framför ABF:s entré, finns idag pallkragar utplacerade som det går att odla i. Tanken är att alla i området ska vara välkomna att delta, men det är Ronnebygatans Ekolivs som står som ansvariga för skötseln av odlingarna. Genom mejl kom vi i kontakt med Matthias, initiativtagare och den som ansvarar för projektet. Söndagen den 6 april skulle Matthias förbereda inför vårens odling och vi bestämde träff i butiken för en intervju.
Plantparken
Som en del av kursen Design för hållbar utveckling, vid K3, Institutionen för Konst, kultur och kommunikation på Malmö högskola, har studenterna fått avsatt ett område för odlingsprojektet Plantparken av Malmö stad. I nära anslutning till havet i Västra hamnen finns ett område på ungefär 700 kvadratmeter mark, som boende, studenter och förskolor kan använda sig av. Plantparken är inte ett koloniområde utan en öppen plats för odling, forskning, studier och gemenskap. Det är studenter som har ritat och designat odlingsområdet, samt tagit kontakt med boende och intresserade personer i
omgivningen (Orban: 2011). Den 31 mars besökte Eva institutionen K3 på Malmö högskola för att träffa Staffan Schmidt, kursansvarig för Design för hållbar utveckling och ansvarig för Plantparken.
Trafikplaneraren André Kingstedt
André Kingstedt är trafikplanerare på gatukontoret i Malmö sedan oktober 2013, och jobbar som projektledare på pilotprojektet som pågår på Södra Förstadsgatan i centrala Malmö. Den 2 maj träffade vi André i stadshuset för en intervju, för att ta reda på vad
planen med avstängningen var och för att höra vad han hade för tankar kring vår planerade intervention.
Landskapsarkitekten Sten Göransson
Under intervjun med Matthias Lehner (Ronnebygatans Ekolivs) blev vi tipsade om att ta kontakt med Sten Göransson. Sten jobbar med projektledning på stadsmiljöavdelningen på gatukontoret. Hans arbetsuppgifter innefattar upprustning, renovering och
utveckling av allmänna platser; allmän platsmark i staden. Sten menar att det är viktigt med samverkan mellan allmänheten och Malmö stad, och att initiativ skall tas tillvara på eftersom “dom flesta människorna är jätteintresserade av sin närmiljö”. Han jobbar också med att ta fram en strategi för hur allmän platsmark kan komma att användas i framtiden, för att underlätta initiering av bland annat odlingsprojekt i Malmö. Den 30 april träffade vi honom i Malmö stadshus för en intervju.
Till några av intervjuerna hade vi med oss vissa nedskrivna frågor (se bilaga 1), en form av intervjuguide (Bryman: 2008: 415), mest som en minneslapp och stöd till oss själva för att inte glömma något som vi var intresserade av att få reda på. Frågorna på
intervjuguiden var främst de rent praktiska frågorna, som till exempel kring kontrakt mellan parterna. De huvudsakliga ämnena under intervjuerna bestod av tidsperspektiv, myndighetskontakter, bemötande, regelverk, tillvägagångssätt och avtal. När vi kommit förbi formaliteter så som namn, yrke och andra relevanta fakta började vi med att
ställa en så kallad öppen inledande fråga i stil med “Hur gick det till när…?” och “Vill du berätta om…?” (ibid: 422). Vi förhöll oss inte till en specifik ordning utan frågorna och följdfrågorna kom naturligt beroende på vad intervjuobjektet berättade om. Den interv-juade fick ofta sväva ut över ämnen som inte var helt relevanta för vår undersökning men vi upplevde att vi på så sätt fick till en avslappnad stämning som underlättade flytet och förtroendet under intervjun.
Bryman beskriver hur “kvalitativa intervjuer [tenderar] att vara flexibla och föl-jsamma efter den riktning som intervjupersonernas svar går i, och undersökningens fokus kan också anpassas efter de viktiga frågor som dyker upp under intervjuerna” (ibid: 413). Vi upplevde ofta att intervjuerna i mitten eller i slutet började glida över i något som mer kan liknas vid informella samtal, där vi även delade med oss av egna erfarenheter och inte bara ställde frågor. Under kvalitativa intervjuer är det viktigt att inte ställa ledande frågor (ibid: 419). Vi fann det dock ibland svårt att hålla oss objektiva och inte blanda in för mycket av våra egna upplevelser som skulle kunna påverka
intervjuobjektets svar. Bryman menar dock att ingen person kan vara objektiv, alla bär med sig värderingar som kan avspegla sig i till exempel val av undersökningsområde eller i vilka ordval som görs (ibid: 43f). Vi upplevde vid vissa tillfällen att
intervju-objektet verkade ha liknande värderingar som oss vilket gjorde att vi kunde få en djupare förståelse för varandras upplevelser och ståndpunkter, men det kan också ha lett till att vi gick miste om information då vi var för inrutade i vårt sätt att tänka och ställa frågor.
Intervjuerna transkriberades och presenteras i bilaga (se bilaga 2) i slutet av arbetet. Intervjun med caféägaren gick snabbt och vi slog av inspelningen efter fem minuter. Vi satt sedan kvar och fortsatte prata med ägaren och slog därför på
inspelningen igen när intressanta ämnen kom upp. Totalt varade intervjun i ungefär 10 minuter. Vår andra intervju med Staffan varade i drygt en halv timme. Intervjun med Matthias pågick i nästan 50 minuter och vi kom ofta in på sidoämnen, som till exempel
transkriberingsteknik, och vi har därför valt att inte transkribera hela intervjun. Intervjun med Sten varade i en halv timme och med André i 20 minuter.
Publicerade verk
Vi har använt oss av litteratur i form av publicerade böcker och artiklar. Här presenteras de huvudsakliga verken som vi har använt oss av. För att få en förförståelse för urbana interventioner har vi läst bland annat Philipp Oswalts Urban Catalyst, Klaus Overmeyer och Holger Lauringers Urban Pioneers, och Alberto Altés Arlandis och Oren Liebermans Intravention, durations, effects. Analysverktygen som har använts till vår studie har baser-ats på Archon Fung och Erik Olin Wrights artikel Deepening Democracy: Innovations in Empowered Participatory samt Bruno Latours verk Artefaktens återkomst: ett möte mellan organisationsteori och tingens sociologi, och Reassembling the social: an introduction to actor-network-theory. Vi har även använt oss av olika artiklar ur tidningarna Stad och Arkitekten.
Myndighetsdokument
Vi har studerat offentliga dokument, producerade av Malmö stad och svenska staten. Förutom Policy för upplåtelser av offentlig plats och Miljöprogram för Malmö stad 2009-2020 som citeras i bakgrunden, har vi studerat Plan- och bygglagen 2010:900,
Översiktsplan för Malmö ÖP2012, Stadsbyggnadsprocessen i Malmö, PBL Kunskapsbanken - Boverkets vägledning för plan- och bygglagen, Malmö stads allmänna villkor och informa-tion för begagnande av offentlig plats och Utvecklingsplan för Möllevångens stadsmiljö. Processer och kontakter
Vår kontakt med Malmö stad angående vår egen urbana intervention blev för långdragen för att passa in i ramen för detta arbete. I stället för att genomföra hela processen i verkligheten, att skapa den urbana interventionen, övergick vår
undersökning istället till att undersöka förloppet av en process. Detta ledde oss även in på att undersöka andra initiativ. En stor del av det empiriska material som vi har samlat in består av mejlkorrespondens med tjänstemän från Malmö stad.
Internetkällor
För att få en större förståelse för urbana interventioner har vi använt oss av
internetkällor, eftersom urbana interventioner uppstår plötsligt och främst sprids via internet. För att undersöka hur Malmö stad arbetar med medborgarinitiativ har vi granskat deras hemsida.
Fokus på Malmö stad
För att kunna svara mot vårt syfte har vi begränsat oss till Malmö stad. Vi har valt att beröra deras förhållningssätt till medborgardialog men inte lagt fokus på det. Vi kommer dock att presentera kanaler där medborgare har möjlighet att lämna åsikter och förslag som de sedan får återkoppling på.
Huvudsakliga begrepp och teoretiska utgångspunkter
Empowered Deliberative Democracy
Empowered Deliberative Democracy (EDD), som vi väljer att översätta till Maktlig-görande deliberativ demokrati, används för att få människor närmare demokratins beslutsprocesser. För att undersöka hur medborgarinitiativ utförs och tas emot i Malmö stad kommer vi att använda oss av Archon Fung och Erik Olin Wrights tre
designprinciper för organisering; delegering, centraliserad tillsyn och samordning, samt kolonisering av makten. De tre designprinciperna används för att föra människor närmare demokratin och är tagna från Fung och Wrights modell för Maktliggörande deliberativ demokrati som vi hädanefter kommer referera till som EDD. Principerna har använts i bland annat Porto Alegre i Brasilien och Chicago, USA som ett sätt för
människor att involvera sig i demokratiska beslutsprocesser i sin närmiljö på ett mer praktiskt plan än vad som annars är brukligt. Fung och Wright skriver att EDD kan användas när lokala grupper ställs inför ett påtagligt och greppbart problem, och att lösningen ska tas fram tillsammans med alla berörda parter på ett deliberativt sätt (2001:6ff).
Aktörnätverksteori
Vi kommer att använda oss av aktörnätverkteori, ANT, för att försöka förstå de processer som EDD innebär och även för att göra de processer som vi och andra
initiativtagare i vår undersökning har gått igenom mer begripliga. ANT går ut på att följa alla de kopplingar som finns mellan människor och objekt för att förstå sig på processer och maktrelationer. Aktörnätverk består av både människor och objekt, allt är samman-flätat. Genom att förstå och hitta kopplingar mellan människor och objekt går det att komma underfund om hur våra samhällen är uppbyggda och hur makt kan utövas med hjälp av dessa nätverk (Latour & Wennerholm: 1998: 145). Enligt ANT måste alla försök att i förhand kategorisera världen förkastas (Latour: 2005: 11f; Dudhwala: 2009: 6). Om inte så riskerar man att missa många intressanta spår, spår som kan leda till nya tankesätt och innovationer (Dudhwala: 2009: 3).Vi kommer i vårt arbete att försöka följa och spåra processer och maktförhållanden som vi själva antingen har skapat eller kommit i kontakt med genom vår undersökning. Vi kommer att analysera hur situationen ser ut i Malmö utifrån de tre designprinciperna för organisering och ANTs synsätt på makt och
processer. Vår uppsats kommer att ha ett processorienterat perspektiv, då vi vill undersöka varför saker och ting blir som de blir och, och vilka förklaringar som kan finnas till det. ANT kan ses som ett hjälpmedel för att kunna se och följa
händelseförlopp. När vi säger processorienterat perspektiv menar vi att vi är minst lika intresserade av vägen fram till ett resultat som resultatet i sig. Vi måste kunna förstå ett händelseförlopp för att kunna förändra på utfallet av det.
Begreppsförklaring
Här kommer en förklaring av hur svensk lag, Malmö stad och vi själva definierar allmän plats, offentlig plats, kvartersmark och publika rum.
Enligt svensk lag avses en allmän plats vara ett område avsett för ett gemensamt behov och får endast tillfälligtvis upplåtas för enskild verksamhet. Om kommunen är ansvarig myndighet för området skall de allmänna platserna redovisas i detaljplanen (Boverket: 2013).
Allmän plats, offentlig plats, kvartersmark
Malmö Stads definition är följande:
”Med offentlig plats enligt ordningslagen menas i första hand gator, vägar, torg, parker och andra platser som i detaljplan redovisas som allmän plats. Den offentliga platsen är öppen för alla och avsedd för allmänheten. Kvartersmark är all mark som inte är allmän plats eller vattenområde. Kvartersmark kan klassas som offentlig plats under de tider den är tillgänglig för allmänheten. Några exempel är inomhustorg i köpcentra eller gång-banor under arkader” (Malmö stad: 2011: 9).
Publika rum
I artikeln Evaluating Public Space har författaren Vikas Methas definierat “public space”, vilket vi har valt att översätta till publika rum, som en plats som alltid är öppen för allmänheten, oavsett dess ägandeform. Methas har dock bara använt sig av publika rum som påträffas utomhus. Exempel på dessa områden är gator, torg och parker, trottoarer osv. Det vill säga alla de platser som du, lagligen, har tillgång till och kan beträda i stadsrummet. När vi talar om publika rum i denna studie kommer vi att anvisa till Menthas definition, och kommer inte att göra någon uppdelning av det privata och det offentliga (Mehta: 2014: 53f).
3. HUR FUNGERAR DET?
Att bygga städer är en trög process, när en stad redan är byggd är det, enligt Ullstad, svårt att göra snabba ändringar, eftersom det är många som är inblandade och kommer att bli påverkade. Ullstad menar att Sverige har “ett väl utvecklat och fungerade regelverk för hur planproceduren ska hanteras” men att planering kan ta lång tid (2008: 31,66). För att kunna förstå hur processen kan se ut, och hur lång tid den kan ta, när man vill genomföra en urban intervention eller ett medborgarinitiativ i ett publikt rum, behöver vi se på de lagar och regler som finns angivna i Sveriges lagstiftning. Utöver de lagar och regler som finns behöver man också undersöka stadens, i detta fall Malmös policys och ansökninsprocesser, för att veta vad som krävs för få använda sig av en offentlig plats, samt vilka undantag som finns.
Användning av mark
Plan- och bygglagen, PBL, är den lagstiftning som reglerar planläggning av mark, vatten och byggande i Sverige. Enligt 1 kap. 1-2 i PBL är kommunen ansvariga för planlägg-ningen (SFS 2010:900). Lagen behandlar specifika tillfällen då tjänstemän eller politiker ska ta kontakt med berörda parter genom samråd och hur dessa ska gå till:
“När kommunen upprättar ett förslag till översiktsplan eller ändring i planen ska kommunen samråda med länsstyrelsen samt med de berörda kommuner, regionplaneorgan och kommunala organ i övrigt som har ansvar för region-alt tillväxtarbete och transportinfrastrukturplanering. Kommunen ska också ge kommunens medlemmar, de andra myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget tillfälle att delta i samrådet.” (SFS 2010:900: 3 kap §9)
Lagtexten fastställer att samråd ska bidra till förbättring av beslutsunderlaget men också ge möjlighet till insyn och påverkan av beslutsprocessen. Kommunen har skyldighet att redovisa vad förslaget innebär, grunden till förslaget och vilka konsekvenser det har (ibid). Det är stadsbyggnadskontoret i Malmö som har det huvudsakliga ansvaret för planering och beviljade av bygglov, rivningslov och marklov samt mätning och
kartläggning med mera. Stadsbyggnadskontoret fungerar som en utförande förvaltning för Stadsbyggnadsnämnden. I Stadsbyggnadsprocessen i Malmö stad beskriver Malmö stadsbyggnadskontor de olika planer och regler som de förhåller sig till (Malmö stad: 2008).
Planverktyg
Enligt PBL ansvarar kommunstyrelsen för kommunens översiktliga planering och översiktsplanen antas av kommunfullmäktige. Varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunens område. Denna plan ska ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden används samt hur den byggda miljön skall utvecklas. Översiktsplanen fungerar som kommunens styrning vid planering av den fysiska miljön med en långsiktig inriktning. Vid varje mandatperiod har
kommunfullmäktige ansvar att uttala sig om den gällande översiktsplanen, huruvida den är aktuell eller bör förändras. I Stadsbyggnadsprocessen i Malmö stad skriver Malmö stad att deras deras genomsnittliga handläggningstid för omarbetning av en
översiktsplan är två år (Malmö stad: 2008). Malmö stads nya översiktsplan ÖP2012 har precis vunnit laga kraft, efter en process på över tre och ett halvt år. Samråd kring den nya planen skedde från maj till november 2011 och planen ställdes ut mellan februari och maj 2013 (Malmö stad: 2014a). Kommunen ska enligt 3 kap §12; §15 i Plan-och bygglagen ställa ut planförslaget under minst två månader och den som vill kan lämna synpunkter under utställningstiden (SFS 2010:900). Kommunstyrelsen godkände planen den 15 januari 2014 och skickades vidare till kommunfullmäktige för
godkännande. Planen återremitterades vid kommunfullmäktiges sammanträdande den 30 januari 2014 och ärendet gick tillbaka till kommunstyrelsen igen, den 22 maj antogs så översiktsplanen av kommunfullmäktige (Malmö stad: 2014a).
Kommunen ansvarar för att bestämma och ange gränserna, och användningen av allmänna platser, kvartersmark och vattenområden (SFS 2010:900: 4 kap: §5). Detta visas med en detaljplan, som anger vad marken får användas till, var och hur byggnader får uppföras, samt vad fastigheterna får användas till. Det är Stadsbyggnadsnämnden som ansvarar för utformningen av alla detaljplaner. En första detaljplaneskiss sänds ut till sakägare och visas för allmänheten vid samrådsmöten. Därefter ställs ett slutgiltigt förslag av detaljplanen ut för granskning i stadshuset, och allmänheten har minst tre veckor på sig att framföra sina synpunkter. För att den färdiga planen skall gälla måste den antas av antingen kommunfullmäktige eller stadsbyggnadsnämnden. Sakägare och andra berörda har därefter tre veckor på sig att överklaga beslutet hos länsstyrelsen, och finns inga invändningar vinner den laga kraft. Mindre detaljplaner antas av
stadsbyggnadsnämnden, vilket kan ta ungefär sex månader. Större och mer omfångsrika planer antas av kommunfullmäktige och tar upp till femton månader (Malmö stad: 2008).
Om ett detaljplaneförslag överensstämmer med översiktsplanen och om länsstyrelsen godkänner förslaget kan ett enkelt planförfarande tillämpas istället för detaljplan. Om planförslaget inte är av stor vikt eller av grundläggande betydelse är det tillräckligt att kommunen informerar länsstyrelsen och andra berörda parter, men kan hoppa över många av de steg som krävs vid fastställande av en detaljplan (Boverket: 2012). Det finns många andra regler i PBL, utöver översiktsplan och detaljplaner, som man behöver förhålla sig till. För att få uppföra en ny byggnad, bygga till eller ändra en befintlig byggnad så behövs ett bygglov. Den genomsnittliga ansökningstiden för ett bygglov i Malmö stad ligger mellan sex och tio veckor. Om man vill förändra mark som är kontrollerad i en detaljplan, t.ex. om man vill schakta, fylla upp mark, plantera eller fälla ett träd behöver man ett marklov. Vill man riva en byggnad inom ett område som har en detaljplan krävs det att man har ett rivningslov. Vid byggnadsarbeten skall man senast tre veckor innan byggstart lämna in en bygganmälan till stadsbyggnadsnämnden (Malmö stad: 2008).
Fyrkantiga planer
I artikeln Förändringsbenägen planering- omständligt eller nödvändigt? kritiseras Sveriges främsta planeringsverktyg eftersom de anses vara fyrkantiga och begränsande.
stadsmiljö skulle kunna se ut i framtiden (Dahl: 2014: 11ff). Likaså anser Ullstad att planeringsverktygen inte alltid passar vid alla tillfällen och menar att PBL lämpar sig för utbyggnad och nybygge men att den inte är anpassad för att planera om befintlig
bebyggelse. Han betraktar översiktsplanen som allt för översiktlig. Han anser att det behövs alternativa metoder för upprustning och förändring av befintlig bebyggelse, som PBL saknar (2008: 60). Enligt Dahl har vi vant oss vid de verktyg och regler som finns idag och förutsätter att det inte finns andra sätt att representera och planera städer på. Istället för att reglera och begränsa borde fler planeringsverktyg tas fram, där variation och flexibilitet kan få utrymme (2014: 11ff).
I Hållbar stadsutveckling- En politisk handbok från Sveriges Arkitekter beskriver Ullstad att sedan införandet av PBL 1987 har planeringen övergått till kommunal nivå där staten har inflytande genom lagar och myndigheter. Han menar att om
stadsbyggandet ska kunna utvecklas på ett progressivt sätt är det viktigt att planeringen inte uteslutande bestäms uppifrån, utan att det finns ett samspel med stadens aktörer. Ullstad menar att regler och lagar borde vara mer anpassningsbara till städers lokala värden och behov. Varje enskild myndighet ser till sitt ansvarsområde och anpassar sig inte efter andra, vilket leder till att värden som handlar om helhet och samband
försummas. Det är svårt för kommuner att sammanväga lokala värden med övergripande regler. Ullstad anser att den nuvarande lagstiftningen som reglerar stadsbyggandet borde ses över, med stadens och brukarnas behov i fokus (2008: 64).Vi håller med om att planerna kan uppfattas som fyrkantiga och att det skulle vara bra med ett komplement som gör det enklare för lokala initiativtagare att använda det publika rummet. I följande avsnitt kommer vi att presentera den process som en initiativtagare behöver gå igenom för att ansöka om upplåtelse av offentlig plats.
Att ta plats i staden
För att få använda sig av en offentlig plats, “för annat ändamål än vad den är avsedd för”, kräver ordningslagen att man ansöker om tillstånd från polisen, samt att man får ett slutgiltigt godkännande från kommunen. I Policy för upplåtelser av offentlig plats beskrivs Malmö stad som en spännande och attraktiv stad, där man vill uppmuntra och ge
möjlighet att utveckla staden:
“Policyn ska genomsyras av en ton att ge tillstånd till ett evenemang eller upplåtelser som skapar mervärde och ökad attraktivitet. I syfte att bidra till en stad som aldrig stagnerar utan lever och lyfter, utvecklas och välkomnar samt förstärker bilden av Malmö som möjligheternas stad.”
(Malmö stad: 2011: 5)
I gatukontorets dokument om hur offentlig mark får användas finns anvisningar för hur du kan ansöka om tillstånd. Beroende på vad du ska använda den offentliga platsen till finns det olika ansökningskrav. Alla ansökningar lämnas till polisen, som granskar och skickar dem vidare till gatukontoret, som i sin tur ger det slutgiltiga beskedet om till-stånd ska ges eller ej. Markens ägare eller förvaltare måste ha gett sitt tilltill-stånd (Malmö stad: 2011: 10). Polisen tar ut en ansökningsavgift på 700 kr, som inte återbetalas om du får avslag på ansökan (Polisen: 2013). Handläggningstiden ligger på mellan två och fyra
veckor (Event Organizer: 2014). De uppgifter som ska finnas med i ansökan till polisen är: uppgift på sökande, ansvarig arrangör, val av plats, storlek på plats angivet i
kvadratmeter, datum och syfte för vad marken ska användas till. Dessutom behövs en ritning av platsen, där anordningar som planeras är utmarkerade och som visar vad man i detalj planerar att göra med platsen. Malmö stad tar ut en avgift för att hyra ut den offentliga marken, enligt en taxa som kommunfullmäktige i Malmö har beslutat. Det finns en fast taxa (se bilaga 3) för upplåtelser men för vissa ändamål finns en rörlig avgiftsgräns som bestäms utifrån ändamålet med upplåtelsen. Uppgifter om dessa kostnader verkar ges på förfrågan, då vi inte har funnit dokumentet via Malmö stads hemsida utan fått det skickat till oss (Malmö stad: 2011: 25; Engström: 2014).
Om ansökan går igenom och upplåtelsen får genomföras, ställs det krav både före, under och efter upplåtelsen. Innan är det viktigt att ansöka om tillstånd och kontakta gatukontoret så att det kan titta på platsen för att avgöra om den är lämplig. Under tiden upplåtelsen är på plats ställs höga krav på underhåll av området och polisens tillstånd måste finnas till förfogande på plats. Senast 24 timmar efter att upplåtelsen upphör skall platsen vara återställd, ren och fri från klotter. Eventuella skador återställs av tillståndssökanden på egen bekostnad (Malmö stad: 2011: 10). I Malmö stads allmänna villkor och information för begagnande av offentlig plats presenterar gatukontoret de villkor som gäller för upplåtelse av allmän mark. Malmö stad avsäger sig allt ansvar för skadestånd och övriga kostnader. Det är personen/ företaget som har gjort ansökan som står som ansvarig om något skulle skadas på den markyta som upplåtits (Malmö stad: 2014b).
Tid och perspektiv
I det här avsnittet kommer vi att undersöka hur lång tid en process kan ta, när ett projekt i stadsrummet utförs, och kommer att använda ett exempel på ett projekt som har genomförts i Malmö. I anslutning till Karlskronaplan, i stadsdelen Västra Sorgenfri, finns en hundrastgård som blev färdigställd våren 2013. Vi kommer att titta på projek-tet för att ta reda på hur lång tid det kan ta att genomföra ett projekt som är initierat av staden.
Via gatukontoret kom vi i kontakt med landskapsarkitekten Tobias Starck, som var ansvarig för planeringen och skapandet av hundrastgården vid Karlskronaplan. År 2008 ombads han att undersöka möjligheterna att förflytta den dåvarande hundrast-gården och miljöstationen på Karlskronaplan. I Utvecklingsplan för Möllevångens stad-smiljö, 2006 lyftes Karlskronaplan fram som en outvecklad plats som borde ses över i sin helhet. Bakgrunden till att flytta hundrastgården var delvis att boende i området ansåg att platsen hade stor potential och att det stökiga intrycket skulle kunna upphöra om man utnyttjade platsen bättre. Miljöstationen kommer nu att flyttas när bygglovet för nuvarande placering går ut, och man valde att flytta hundrastgården till ett närliggande grönområde. I maj 2011 fick Tobias klartecken att börja arbeta mer aktivt med projektet, eftersom det var först då som budget för att genomföra flytten fanns tillgänglig. I augusti 2011 började han arbeta med platsen. Entreprenaden av projektet påbörjades i
månadsskiftet oktober-november 2012 och den nya hundrastgården stod färdig 11 juni 2013. Byggnadstiden var planerad till ungefär tre månader, men den kalla vintern försvårade arbetet och orsakade förseningar. I november 2012, strax efter att byggna-tionen startat, skickades ett “byggblad” ut till boende i området med information om att hundrastgården skulle flyttas och rustas upp. På byggbladet fanns kontaktuppgifter
direkt till Tobias, men man uppmanade inte mottagarna av bladet att lämna in synpunkter, utan ville främst informera. Från idén om att hundrasgården skulle flyttas/byggas om tills dess att den färdigställdes tog det ungefär tre år (Malmö stad: 2006; Starck: 2014). Enligt oss är tre år en lång tid för att förflytta och rusta upp en hundrastgård, och anser att det är beklagligt att det tar så lång tid. Karlskronaplan
uppmärksammades redan 2006 som ett område i behov av förändring, det vill säga sju år före det att hundrastgården stod färdig. Miljöstationen finns än idag kvar på samma plats och Karlskronaplan har inte modifierats annat än att hundrastgården har tagits bort.
Malmö vill
I det här avsnittet kommer vi att undersöka vad det finns för olika verktyg som gör att medborgare kan delta i den demokratiska processen i Malmö stad. Malmö stad menar att ju fler människor som är med och kan delta i demokratiska processer, desto mer kunskap får Malmöborna men också beslutsfattarna. Staden eftersträvar att föra en dialog med medborgare “som ska vara en naturlig del i kommunens arbete med att skapa underlag för beslut” (Malmö stad: 2014c). De vill låta Malmöborna vara delaktiga i både planeringsprocessen och inför politiska beslut. På Malmö stads hemsida finns : “Var med och och påverka!”. En sida där man som medborgare erbjuds kanaler för att uttrycka sina åsikter (ibid). I februari 2008, på beslut av kommunstyrelsen i Malmö, etablerades
kanalerna Malmöinitiativet och Malmöpanelen, för att enligt Malmö stad “skapa
engagemang och göra både Malmöbor och förtroendevalda mer delaktiga” (Malmö stad: 2014d).
Malmöinitiativet
Genom Malmöinitiativet kan man som Malmöbo, men även personer utanför Malmö, skicka in förslag på vad man skulle vilja se i stadsrummet samt diskutera och ge synpunkter på andra personers förslag. Det går att stödja ett initiativ genom att skriva under och får initiativet minst 100 underskrifter kommer förslaget att överlämnas till aktuell nämnd som ett informationsärende. Idag finns det 100- tals olika initiativ på hemsidan, både aktiva och inaktiva. På vissa av de inaktiva förslagen (med över 100 underskrifter) finns svar från respektive nämnd, på huruvida det är rimligt eller ej att genomföra förslaget. Det finns inget register över vilka förslag som har realiserats, utan sidan fungerar som ett underlag för nämnderna vid intresse. Politikerna i Malmö kan få inspiration att ta med sig in i sitt arbete. Malmö stad beskriver Malmöinitiativet som ett snabbt och enkelt sätt för medborgaren att kunna tycka till. Eftersom allt sker online kan förslaget lätt nå ut till många jämfört med tidigare insamlingar av namnunderskrifter i pappersform (Malmö stad: 2014e).
Malmöpanelen
Malmöpanelen ger Malmöborna möjligheten att tycka till och bidra med sina
synpunkter om staden. Malmöpanelen består av 1.600 personer, som blivit inbjudna från Malmö stad, att delta som representanter för övriga medborgare. Deltagarna gör sina röster hörda ett par gånger per år i frågor som de blivit tilldelade av nämnderna i Malmö stad. De får även svara på enkäter, där svaren sammanställs och redovisas på Malmö stads hemsida, så att övriga Malmöbor kan ta del av resultatet (Malmö stad: 2014f).
Medborgarförslag
Alla som bor i Malmö har möjlighet att lämna in ett förslag, ett så kallat medborgarför-slag, till den stadsområdesnämnd som de tillhör. På Malmö stad finns en blankett för att fylla i ett förslag, och du har som medborgare möjlighet att själv presentera ditt förslag inför stadsområdesnämndens politiker (Malmö stad: 2014g).
I artikeln Bara halvvägs på deltagandestegen kritiserar Pål Castell kommuners
formulering av vad innebörden av medborgardialog är. Många kommuner framhåller i sina riktlinjer vikten av att en medborgardialog “ska övervägas vid förslag som direkt och i betydande grad rör invånarna”. Castell menar att “En sådan formulering säger något om hur försiktigt man går ut” och frågar sig vad som är skillnaden mellan medborgardialog och den lagstiftningen som kräver plansamråd, vid förändring av planer. Han ställer sig kritisk till att planlagstiftningen, som nyligen har setts över, inte har förändrats till fördel för att kunna stödja eller underlätta deltagandeprocesser. Enligt Castell, finns det
tjänstemän som är rädda för medborgardeltagande eftersom de riskerar att tappa kontrollen över processer. Han menar att det som tjänsteman är riskabelt, att involvera medborgare i projekt med snäva ramar, speciellt om man inte är beredd på att lämna utrymme för konkreta nya idéer (2013: 46).
Trots den stora “boomen” kring medborgardeltagande och medborgardialog är det många som ställer sig kritiska till om det verkligen fungerar på ett optimalt sätt (Yvede: 2011: 13). Malmö stad har skapat utrymme för att medborgare ska ha möjlighet att göra sin röst hörd, men vi frågar oss hur väl strukturerna bakom kanalerna kan ta emot denna röst? Vi lever i en digitaliserad värld och Malmö stad har skapat nya forum anpassade till det men den bakomliggande beslutsprocessen ser likadan ut som tidigare. Man har endast lagt till medium för att göra sin röst hörd. Trots det är kanalerna viktiga, men det behövs ingångar som låter medborgaren aktivt vara med och delta, inte bara tycka till. Malmöinitiativet, Malmöpanelen och Medborgarförslag är för oss system som öppnar upp för medborgardialog, men inte för medborgardeltagande.
4. ANALYSVERKTYG
I detta kapitel kommer vi gå in djupare på EDD och ANT. Vi kommer först att presentera EDD, som sedan vävs ihop med ANT. Vi kommer att använda analysverktygen för att presentera två olika exempel som berör urbana
interventioner; designstudion ReBars installation Park(ing) i relation till ANT och staden Berlins förhållningssätt till tillfälligt användande kommer att redogöras för tillsammans med EDD.
EDD
Fung och Wright skriver om hur statens och politikens ansvarsområden har blivit fler och mer varierade och hur modellen för demokrati som togs fram under 1800-talet, med representativ demokrati och teknisk- och byråkratisk administration, inte längre tycks passa de utmaningar vi ställs inför idag (2001:5). Malmö stad har tagit fram nya kanaler för att försöka anpassa sig till denna förändring, för att försöka få fler medborgare att bli aktiva i den demokratiska processen.
Empowered Delibrative Democracy, används för att att ta människor närmare demokratins beslutsprocesser och har använts i flera olika fallstudier runt om i världen (ibid:7). För att kunna använda sig av EDD krävs tre premisser; ett specifikt och
greppbart problem; problemet ska komma underifrån och upp där “vanligt” folk som påverkas av detta problem involveras men även berörda tjänstemän och slutligen; att lösningar tas fram på ett deliberativt sätt, det vill säga på ett överläggande och
diskuterande sätt (ibid:17f). Detta kan ses i relation till hur processen idag går till när det gäller de svenska översikts- och detaljplanera. Stadens tjänstemän planerar och bjuder sedan in medborgarna under en viss tid för att de ska kunna ge synpunkter på planen. I EDD-modellen finns ett annat upplägg på hur medborgardialog eller kanske hellre medborgardeltagande ska ske. För att lyckas med det krävs en omorganisering av institutioner.
Vi kommer att fokusera på de tre sätt att designa institutioner och processer som Fung och Wright har definierat för att EDD ska vara fruktbart. Den första principen är att mer makt ges till lokala grupper. Den andra att skapa formella nätverk mellan dessa grupper, i form av ansvarstagande och fördelning av resurser och även öppna etablerade kontakter med centrala auktoriteter inom myndigheter och institutioner. Den tredje principen går ut på att skapa och använda nya former av organ inom myndigheterna/ institutionerna som ska se till att processen och problemlösandet tillvaratas på ett professionellt sätt, det får inte ses som ett typ av informellt volontärsarbete (ibid). Tre designprinciper för organisering
Delegering - Mer makt förs över från myndigheter och politiker till lokala grupper.
Till exempel så kan boende i ett område anses vara lokala i geografisk mening, och ett fotbollslag och dess åskådare behöver inte bo i området men anses intressemässigt vara lokala på grund av att de nyttjar en fotbollsplan i området. Med grupper menas ofta föreningar, men de kan också bestå av arbetstagarna på en arbetsplats eller boende i ett visst bostadshus eller område. Grupperna ansvarar för och genomför uppgifter och har
krav på sig att prestera (ibid:21).
Centraliserad tillsyn och samordning - För att de lokala grupperna ska lyckas krävs att
det finns en central samordning, ett organ som har ett överblickande och samlande ansvar. Detta organ ska kunna hjälpa till att koppla ihop de lokala grupperna med varandra eller kunna guida vidare till andra myndigheter som kan vara till hjälp. Man ska även kunna utdela och fördela resurser, fungera som medlare och hjälpa till när grupper inte lyckas komma fram till lösningar på egen väg. Kanske viktigast av allt är att de ska kunna “sprida innovationer och lärande” mellan olika grupper (ibid:22).
Kolonisering av makten - De lokala grupperna ska inte endast ses som
volontärarbetande grupper som underlättar för myndigheternas nuvarande uppbyggnad och arbete. Fung och Wright skriver att många “aktivistgrupper” ofta försöker påverka och lobba för utfall de är intresserade av, men att de gör det utifrån. Myndigheterna, deras uppbyggnad och hur de går att påverka tas för givet och man jobbar utifrån de förutsättningarna. Grupperna bör istället försöka påverka hur beslutsfattandet och involverande av medborgare ser ut. Genom att “ta sig in” i beslutsfattandet och makten är förhoppningen att den ska omorganiseras för att bättre passa underifrån och
upp-initiativ generellt, för att demokratin på så sätt bli mer “hållbar och allmänt
tillgänglig” (ibid:23). Det handlar inte om att slåss mot makten utan att hellre kolonisera och förändra uppbyggnaden av beslutsprocesser.
Det är viktigt att påpeka att “vanligt folk” inte ska ta över experters, politikers och tjänstemäns jobb men att de i sin tur kan inte räkna med att ha exklusiv rätt att fatta alla beslut. Deras uppgift blir istället att underlätta och möjliggöra för deliberativa
beslutsprocesser och samarbeten (ibid:18). Om detta implementeras, kan människor lägga ner mer energi på att genomföra det praktiska arbetet de vill utföra och mindre energi på att “komma åt/till makten” (ibid:23)
Modifiering i Berlin
Det är allmänt känt att Berlin är en nytänkande stad som gillar att tänja på gränserna. Malmö omnämns ibland som “Sveriges Berlin” och i Berlin har urbana interventioner fått ett stort utrymme och genomslag. I boken Urban Pioneers beskrivs temporary use, vilket vi har valt att kalla för tillfälligt användande och som vi menar är en typ av urban intervention. Tillfälligt användande beskrivs som det stadie en plats kan hamna i, när dess syfte har övergivits och framtiden är osäker. Platsen kan därför få ett nytt
användningsområde (Overmeyer m.fl: 2007: 17,36). Tillfälligt användande har plockats upp av staden Berlin eftersom det anses vara ett bra sätt att ge liv och ny mening till annars övergivna platser. Urban Pioneers är skriven på uppdrag av Berlins Senatsverwaltung für Stadtentwicklung (senats förvaltning för stadsutveckling) och tar bland annat upp 43 olika urbana interventionsprojekt. Till följd av att Berlin har
mycket oanvänd mark och många lokaler som står tomma har det tillfälliga användandet setts som en tillgång för att få områden att utvecklas istället för att förfalla (ibid: 28ff). Myndigheterna har insett att det tillfälliga användandet är till fördel för staden och har försökt att skapa sätt för att underlätta för initiativtagarna och brukarna (ibid: 21ff).
Eftersom det tillfälliga användandet är något som har uppkommit och finns till, utan stadens hjälp, har Berlin insett att tillfälligt användande är någonting som man
måste jobba med och anpassa sig efter (ibid:118). Att Berlin som stad har anpassat sig och försöker förhålla sig till de förutsättningar som gäller skulle vara, enligt oss, även nyttigt att anamma i svensk stadsplanering. Planinstrumenten i Sverige får mycket kritik för att de är begränsande och att de behöver ses över eller kompletteras med lokala föreskrifter. Det som har gjorts för att underlätta för initiativtagarna i Berlin går att koppla ihop med EDDs tre designprinciper för organisering:
Delegering - Lokala grupper i Berlin så som privatpersoner, föreningar, företag och så
vidare har tagit, men även tilldelats, kontroll över områden i staden. Några exempel på dessa områden är odlingar, trädgårdar, skateparker och teaterscener med mera. Den mest förekommande typen av delegering är när en grupp ingår ett kontrakt med staden, eller stadsdelen, som fastslår att de får använda plasten utan att betala markhyra, i utbyte mot att de ansvarar för underhållet (ibid:50ff). Detta är en väldigt generaliserad bild, det finns en mängd olika konstellationer mellan olika intressen och grupper som alla har olika arrangemang och överenskommelser. Tongivande är dock att staden har delegerat ansvaret till aktörer att ta hand om områden i sin stad.
Centraliserad tillsyn och samordning - För att kunna handskas med det tillfälliga
användandet har det skapats en en ny myndighet i Berlin för tillfälligt användande (Zwischennutzungsagentur). Myndigheten ansvarar för att samordna mellan olika
intresserade parter, så som markägare, föreningar, stadsdelsförvaltningar och så vidare. I Urban Pioneers beskrivs hur myndighetena måste samordna initiativ till tillfälligt användande genom att ha tydliga riktlinjer och ramverk. Myndigheten ska även kunna fungera som medlare mellan olika parter och kunna hjälpa till att guida initiativtagare i deras process (ibid: 121ff,159ff).
Kolonisera makten - I vilken grad det tillfälliga användandet har koloniserat makten är
svårt att avgöra. Klart är dock att staden har anpassat sig och sitt regelverk till det tillfälliga användandet. Den nya myndigheten har uppkommit som ett svar på ett behov som initiativtagarna i staden har haft (ibid). Vissa grupper har även fått resurser då de tilldelats pengar av stadsdelsförvaltningar för att sköta områden eller fått hjälp med att finansiera personalkostnader genom arbetsprogramsatsningar (ibid: 50ff). 62% av det tillfälliga användandet i Berlin får offentlig finansiering och 42% får medel från samarbeten med sponsorer (ibid:39). Förutom finansiering är ofta ansvarstagandet en problematisk del för grupperna. De typer av försäkringar som finns blir allt för dyra för dem som utövar tillfälligt användande. I Berlin finns det exempel på att staden går in som garant för en grupp i relation till en markägare. Även det motsatta existerar, då företag går in som garanter och står för den försäkring som behövs (ibid: 166). Genom de tre designprinciperna har allmänheten i Berlin fått möjlighet att komma närmare den demokratiska beslutsprocessen och vara med och påverka användningen av de publika rummen. Den nya myndigheten, Zwischennutzungsagentur, finns och används idag och borde, enligt oss, uppmärksammas för andra städer att ta efter, som ett sätt att organisera medborgarnas deltagande i staden. För att göra detta i Sverige krävs att nuvarande lagar och regler ses över och att nya skapas.
Med hjälp av dessa tre designprinciper; delegering, centraliserad tillsyn och samordning, och kolonisering av makten kommer vi undersöka om och i sådana fall
hur dessa har implementerats i Malmö i de exempel vi har studerat. Vi kommer därefter diskutera hur Malmö stad skulle kunna använda sig av dessa tre designprinciper i framtiden.
ANT
ANT är ett typ av förhållningssätt man kan ta hjälp av för att studera olika processer och händelseförlopp, hur människor och objekt interagerar med varandra och vad det leder till (Tryselius: 2007:52). Ett av Latours mest kända exempel för att beskriva detta förhållningssätt är historien om hotelldirektören och hans nycklar. Hotelldirektören har problem med att gästerna inte lämnar in sina nycklar till receptionen när de lämnar hotellet över dagen. Om det är av glömska, lättja eller arrogans går inte att avgöra. Han sätter därför upp en skylt som uppmanar att gästerna ska lämna in nycklarna när de lämnar hotellet. Han delegerar på så sätt till skylten att vidarebefordra hans önskan. Trots skylten fortsätter gästerna att ta med sig nycklarna ut från hotellet. Direktören bestämmer sig för att ta hjälp av en “innovatör” som föreslår att direktören ska fästa tunga och stora nyckelringar på nycklarna. Efter detta börjar gästerna att lämna in nycklarna vid receptionen när de går ut. Inte för att de har fått större respekt för skylten utan för att det helt enkelt blir för otympligt att gå omkring med den stora nyckelringen. Hotelldirektören har lyckats delegera sin önskan till ett fysiskt objekt som har
påverkat gästernas beteende (Latour 1998:146f). Historien vill beskriva att människor själva inte alltid har möjlighet att påverka eller utöva makt över andra människor, ofta behövs antingen fysiska objekt, lagar eller traditioner för att upprätta och stödja det sociala beteendet.
Sammanbunden värld
Kristina Tryselius beskriver aktörnätverk som:
“relationsbaserade kedjor av människor och icke-människor […]. För att för-stå exempelvis samhällets maktrelationer måste vi enligt Latour därför vända oss bort från att uteslutande intressera oss för sociala relationer och istället väva in dem i en struktur som inkluderar icke-mänskliga aktanter 2, aktanter
som erbjuder möjligheten att hålla ihop samhället som en hållbar helhet. Ingen har väl nämligen, skriver Latour, ”någonsin sett en social
relation ensam.”” (2007:52).
Detta betyder att vi måste granska alla länkar av sociala relationer men även de objekt som sammanbinder dem för att förstå händelseförlopp och maktrelationer. Att grupper i Berlin har fått mer makt över platser i staden går att beskriva med hjälp av ANT,
människor har skapat nya platser, processer och institutioner, men hade aldrig kunnat göra det om det inte vore för de fysiska objekt som finns i vår omgivning. Om det inte vore för att det finns så mycket oanvända platser i Berlin hade det tillfälliga användandet aldrig fått sådan stor genomslagskraft i staden. Fysiska platser utan något specifikt an-vändningsområde har lett till ett förändrat beteende och brukande av dessa platser, vilket i sin tur har medfört att en ny organisation inom staden har skapats, och nya dokument
