Verkligheten: kaffe latte, tomatplantor och nycklar
Att Malmö stad erbjuder medborgare att vara med genom att tycka till har vi sett i tidigare avsnitt. Malmöinitiativet, malmöpanelen och medborgarförslag fungerar som kanaler för att lämna synpunkter och komma med egna förslag. De initiativ som vi har kommit i kontakt med har inte gått igenom dessa kanaler. De har uppkommit underifrån och upp, där medborgare har fått en idé om ett initiativ som de har velat genomföra i det publika rummet i Malmö stad. Tre olika exempel på initiativtagare i Malmö, som har lyckats genomföra olika typer av projekt genom olika avtal och processer kommer att beskrivas. Det första exemplet har haft minst kontakt med Malmö stad, det andra mer och det tredje initiativet har fått till ett samarbete med Malmö stad.
Café i Malmö
Sittandes vid bardisken, med varsin kaffe latte i handen, fick vi möjlighet att göra en intervju med caféets ägare. Det märktes att det var ett stammishak, och ägaren verkade känna igen de flesta av sina kunder och pratade mer än gärna. Ibland blev vi tvungna att pausa samtalet, för att låta andra cafégäster göra sina beställningar. På trottoaren framför caféet står det två långsmala träbänkar längs med husväggen som, enligt ägaren, används flitigt. Caféägaren var ovetande om att det krävs tillstånd och att man behöver betala hyra för dem, och blev överraskad den dag när en person från Malmö stad kom förbi och sa till att han inte hade lov att ha dem där. Sedan dess betalar han hyra för sina bänkar. Malmö stad föreslog att om han ville utöka uteserveringen, var det tänkbart att
undersöka om det skulle kunna gå att avsätta även en del av den bilväg som går framför caféet. Ägaren ansåg att det verkade dumt och komplicerat och skulle hellre använda en av de parkeringsplatser som finns på andra sidan vägen, vilket Malmö stad menade inte skulle fungera eftersom uteserveringen borde vara på samma sida av vägen som caféet. Ägaren slutade fundera på uteserveringsmöjligheter och en dag frågade en boende i området caféägaren varför han inte använde det inhägnade grönområdet mitt emot caféet, som uteservering till caféet. Det var en plats som han knappt visste fanns. Ägarens första reaktion var “Not a chance”, men efter lite eftertanke och efterforskning började han fundera på om det skulle kunna gå att genomföra. För att ta reda på vem marken tillhörde så kontaktade han Malmö stad. Han beskriver processen som mycket smidig. Caféägaren ringde Malmö stad och beskrev vilken plats det handlade om och efter bara någon timme blev han uppringd och fick veta att platsen hyrs av ett elföretag. Han kontaktade elföretaget och beskrev processen så här:
“Yeah, at the beginning the electric company were talking about, well we were saying, well how much do you want for the rent and stuff like that, and they said in the end, they said, well we spoken to our lawyers and we spoke to everybody about this and it would cost so much money and organization for us to work out how to do that and to be able to sell that to you or to rent it to you. That they said, ok well you can just use it, but you have to look after this space, you got to cut the grass, you got to keep it tidy, eh, but you can use it during the summers.”
Det finns alltså inget officiellt kontrakt mellan caféet och elföretaget, bara ett muntligt avtal. De får använda det inhägnade grönområdet under sommaren, så länge de tar hand om det. Ägaren har en nyckel och elföretaget har en nyckel. Huruvida elföretaget har haft kontakt med Malmö stad för att fråga om lov vet ägaren ingenting om, men det
förutsätter han att de har gjort. Han menar att elföretaget hyr marken av Malmö stad och själva ansvarar för vad den används till. Från det att ägaren kontaktade elbolaget, tills dess att han hade nyckeln till området i handen tog det ungefär två månader. Han menar att det svåraste var att få tag på rätt person, och att det var mycket kommunikation fram och tillbaka.
“[..]once we had found the appropriate person to speak to, eh, they came and visited us, we talked about it, we told them exactly what we wanted to do and then he went away and they talked to lawyers about how they could make this agreement with us and then they decided that was just ridiculous, they are not into the business of renting land, they, they sell electricity.”
Elbolaget ansåg att det skulle vara trevligt för omgivningen och “the community” om någon kunde använda detta utrymme som stått tomt så länge. De låter caféet använda grönområdet, utan att ta ut en hyra. Caféägaren tycker det är väldigt smart att
samutnyttja platser på detta sätt, och liknar det med vad som pågår i Berlin.
Intervjun var avspänd och det var enkelt att få reda på det vi ville veta. Vi kände att ägaren hade ungefär samma referensramar kring ämnet som oss, och han tog själv upp många saker som vi träffat på under arbetets gång. Här har en företagare, en aktör, har ingått ett avtal med en annan aktör, elbolaget, för att få tillgång till ett publikt rum. Istället för att gå via myndigheten, och de processer som krävs för att ansöka om lov, valde caféägaren en alternativ väg som möjliggjorde att caféet fick en uteservering. Ronnebygatans Ekolivs
Det var en gråmulen förmiddag som vi stod utanför Ronnebygatans Ekolivs och spanade efter Matthias. Han dök upp från ingenstans iförd jordiga arbetskläder, efter att ha grävt i växtbäddarna. Vi bjöds in till den lilla, men mysiga butiken på hörnet, och Matthias plockade fram ett rangligt trädgårdsbord och tre stolar. Butiken var egentligen stängd och vi märkte hur flera personer som gick förbi nyfiket tittade in. Han bjöd oss på kaffe och att äta frukost med honom. Matthias berättar att det var efter en fyra månaders vistelse i Manchester, England, där det finns gott om kooperativa rörelser, som han fick inspirationen till att starta odlingsprojektet i Malmö. Han beskrev händelsen så här:
“[...] för lite mer än ett år sen, kanske februari 2013, så stod jag här i butiken. [...] Så jag tittade ut och det såg ut exakt som idag och det var ju bara grå överallt och sådär mitt emot är det såna där ytor som inte används för nånting. [...] Det ser ju jättetråkigt ut och samtidigt hade jag lust att göra någonting. Så då tänkte jag, ah men jag, jag ser, jag ska kolla om det går att, att odla.”
Det första Matthias gjorde därefter, var att kontakta Malmö stad. Exakt i vilken ord- ning minns han inte, men efter några turer med Malmö stad kom han i kontakt med landskapsarkitekten Sten Göransson på gatukontoret. Efter drygt en månads kontakt
bestämde Sten och Matthias att de skulle träffas. Matthias fick ett positivt bemötande av Sten, som föreslog att det skulle kunna bli ett pilotprojekt i samarbete med Malmö stad, och menade att vissa regler bör förändras till fördel för att få igenom fler projekt som detta. Matthias tyckte att det lät bra men aningen vagt. Matthias menar att något som kan vara problematiskt med den byråkratiska processen är att den “dödar allt initiativ”. I ett tidigt försöksstadium, när ingenting är bestämt men man har en massa idéer, vill man prova sig fram för att se om det fungerar eller inte. För att se om det är värt att jobba vidare med. Enligt Matthias behövs det mer flexibilitet och mindre regler att förhålla sig till. Ansökningstiden för att söka tillstånd om upplåtelse av allmän plats är två till fyra veckor. Vid ansökningen måste man specificera exakt vad det är du vill göra, vilket man kanske inte exakt har bestämt vid den tidpunkten. Matthias insåg ganska snabbt att det skulle ta för lång tid att gå via Malmö stad och myndigheter för att kunna få igång projektet i tid till odlingssäsongen tre månader senare, och misstänkte att det var till följd av organisatoriska problem inom förvaltningarna hos Malmö stad. Han ställer sig generellt negativ och misstänksam till kontakt med myndigheter:
“Mm, jaa, ehm, alltså jag gick ju in i det hela med en viss skepsis mot myn- digheter, det var, jag hade väl, jag tänkte väl att det, det skulle vara ett prob- lem och ingen, och ingen hjälp, så jag tänkte, ehm, jag måste ta kontakt med Malmö stad men jag tänkte väl inte att, alltså min ide var inte att ta kontakt med Malmö stad för att jag behöver hjälp. [...] Min idé var, jag tar kontakt med Malmö stad för att jag måste, och jag får väl hoppas att det går igenom men hade jag inte behövt så, jag skulle ju helst inte behöva prata med Malmö stad för att, för att göra sånt.”
Matthias slutade att trycka på och valde istället att avvakta om ett svar, men hörde ingenting mer från Malmö stad. Han funderade istället vidare på vilka andra alternativ som fanns, och fick reda på att ABF hyr ytan framför sin egen entré och valde därför att vända sig till ABF istället. ABF:s reaktion var positiv, och tillät Ronnebygatans Ekolivs använda platsen samt deras vatten. Det finns inget skriftligt kontrakt, även i det här fallet är det bara ett muntligt avtal + en nyckel till ett förråd för att komma åt vattnet.
Ronnebygatans Ekolivs har sen länge haft samarbete med ABF, relationen och förtroendet fanns sedan tidigare, vilket Matthias tror underlättade processen att starta odlingsprojektet. Han tror också att det var en viktig del att han kontaktade ABF i egenskap av förening, och inte som privatperson. För även om han genomför projektet med butiken i ryggen, så är det han personligen som har huvudansvaret. Han menar att det kan vara problematiskt att starta något liknande som privatperson och förstår varför Malmö stad skulle vara skeptiska till det:
“privatpersoner som kommer upp med fantastiska idéer för att ett problem med individer är att, att människor kan ändra sig så snabbt. Att man, ett år så brinner man för nånting, en månad, jag vet inte och så försvinner intresset och så är människan borta helt plötsligt och det har väl, det märks med ABF också, dom var ju väldigt positiva men dom är ju också lite försiktiga med att ha för, alltså man måste typ visa dom att dom kan lita på en för annars är dom rädda att dom är kvar med, alltså vi bara försvinner och så har dom massa pallkragar kvar och sånt.”
Han tror att det behövs en organisation i grunden för att på lång sikt kunna driva vidare projekt som detta. Matthias vet inte om ABF har varit i kontakt med Malmö stad
angående upplåtelsen, men efter att ha placerat ut en låda på offentlig mark, kontaktades de av Malmö stad:
“jag visste inte riktigt, eller ville inte riktigt veta hur regler och sånt ser ut, så den, den, den stora lådan [...] Den skulle stå längs ABFs andra vägg här, som på, vad heter gatan? Där ner till Chez Madame. [...] Ehm, men då ställde vi upp den där lådan på odlingsdagen och planterade tomat å också gurka och chili och sånt. Såg jätte bra ut tyckte jag, och det passade vi också ehm men det tog ju..två dagar innan Malmö Stad tog kontakt med ABF då och sen skickade ABF vidare till oss och var så, ni har gjort nånting på offentlig mark det är inte tillåten, ni måste flytta på det, annars så händer nånting.”
Matthias var imponerad av Malmö stads effektivitet med att upptäcka felet, och berättar att de inte hade något annat alternativ än att flytta på lådan. Att hyra den offentliga marken från staden, var ingenting som Malmö stad tog upp som en möjlighet för Matthias. Intervjun kändes avslappnad och skön, och Matthias verkade glad över att vi var så intresserade av hans projekt. Processen som Matthias gick igenom är, enligt oss, ett bra exempel på att visa vilka vägar ett initiativ kan behöva gå för att realiseras. Matthias var inte intresserad av att ansöka om lov för att få nyttja det offentliga rummet och betala en markhyra för det. Han hade sett andra exempel när intressegrupper fått godkännande om att odla i städer, kostnadsfritt, och ville prova om det även skulle vara möjligt för honom.
Plantparken
Staffan stod i entrédörren och väntade, prick det klockslag som vi bestämt. Vi letade upp en liten sittavdelning, i en trång och lång korridor med avskilda kontor. En instängd plats där bara ett fåtal personer passerade. Idén om Plantparken uppkom då Staffan fick möjlighet att bli kursansvarig för Design för hållbar utveckling på Institutionen för K3. Han kände att han det vore bra att ha något konkret projekt att jobba med, en form av praktikbaserad undervisning. Det finns en stor diskussion kring vilka värden hållbar- heten ska handla om och Staffan ansåg att vad vi äter är väldigt grundläggande och ville därför jobba med det i utbildningen. Till en början kontaktade Staffan parkförvaltningen på Malmö stad, och frågade den dåvarande stadsträdgårdsmästaren om hjälp. Staffan uppmanades att prata med gatukontoret och kom då i kontakt med en planarkitekt om att få använda delar av det obebyggda området i Västra hamnen som en möjlig plats att odla på. De begav sig ut tillsammans i en snöstorm för att titta på områden som skulle kunna vara aktuella att använda, och kom överens om en plats belägen mellan Vimpel- gatan och havet. Staffan tog kontakt med Malmö stad första gången i oktober 2009 och våren 2010 var han tillsammans med planarkitekten från Malmö stad ute i Västra hamnen och bestämde platsen, han fick det slutgiltiga beskedet vid nyår 2010. Enligt Staffan finns det ett skrivet kontrakt mellan Malmö högskola och Malmö stad, men efter mejlkontakt meddelar han att det inte alls finns något officiellt kontrakt utan bara en muntlig överenskommelse som säger att de kan använda ytan fram tills dess att Malmö högskola ska flytta till nya lokaler 2015. Malmö högskola betalar en liten summa pengar varje år för att få använda platsen. Staffan säger att det var viktigt att klargöra av vem och
hur marken skulle användas när avtalet bestämdes med Malmö stad:
“Det var väldigt viktigt i förhandlingarna med Malmö stad var att det fick inte uppfattas som kolonimark, och det är också intressant för det är också viktigt för mig för jag ville pröva en form utav odling där det individuella ägandet var rätten att bruka. Inte rätten att äga.”
Staffan tror att det är en stor fördel att vara en institution för att få igenom ett projekt som detta, och att man antagligen skulle behöva gå igenom många fler steg som en förening eller privatperson.
“Malmö högskola lär ju finnas kvar om tag va, och även Malmö stad lär ju finnas kvar i bästa fall om ett tag också då. Vi kan ju säga så att, är det någonting så kommer vi ju att fixa det. Är det någonting som inte passar alla just nu så kommer vi hitta ett sätt, bara vi talar med varandra så kommer vi fortsätta att finnas och då löser vi det här.”
Staffan tyckte att processen gick förvånansvärt fort, och menar att han kanske hade en aningen naiv inställning: “[...] jag tänkte nog att det här är en sån bra idé, det vill dom säkert ha och dom har en bra samarbetspartner, det vill dom säkert samarbeta med.” På visionsnivå ställde sig Malmö stad sig positiva till Plantparken, men ju längre in i processen de kom desto mer jobb och besvärligare blev det:
“[..] när man sitter på ett kontor och diskuterar en massa saker så känner man, det här är kul och det här är bra. Det är bra för Malmö, för bilden av Malmö och det hållbara tänkandet. Det finns alldeles för lite
odlingsmöjligheter. Så alla dom sakerna fungerade jätte bra, men sen så måste någon faktiskt ta tag i det. Faktiskt konkret, tänkas ut och planera.” Både Staffan och Eva var överens om att initiativ uppskattas av Malmö stad, men att processen för att genomföra dessa tar upp mycket tid och kraft. Enligt Staffan är detta ett designproblem:
“Man har en ambition, man har en väldigt, en teori och en teoretisk
förståelse för ett problem och den är väldigt bra men hur tar man då den till praktiken? Hur ser det, dom många varierande stegen ut? “
Staffan gav som förslag att man skulle kunna ha någon slags organiserad odling, där det skulle kunna finnas någon sorts emissarie för detta:
“Men att man hade emissarier eller lotsar som skulle kunna samordna, något ansvar att koppla upp det här till rätt person och rätt sammanhang. Det verkar vara en bra idé. Hur man möter dom, hur man träffar dom och hur, så att säga, hur uppdraget ser ut. “
Staffan hoppas på att kommunen ska låta Plantparken vara kvar i Västra hamnen och behålla karaktären även efter det att Malmö högskola lämnar ifrån sig området. Han berättar att det redan nu är många som har hört av sig och är oroliga för att det ska
försvinna. Staffan pratade tyst och hade lätt att komma in på ämnen som inte direkt berörde frågeformuleringen. Det märktes att han brinner för det han sysslar med och ville gärna berätta så mycket som möjligt. Plantparken står som exempel för ett initiativ som har tagits emot och hanterats av Malmö stad. Processen att etablera ett samarbete och att få projektet godkänt gick, enligt Staffan fort. Han menar att kontakten med Malmö stad var smidig och tror att det beror på att han kom i egenskap av institution, inte som privatperson, och även för att det ger en positiv bild av Malmö utåt.