Marshallhjälpen

Marshallplanen blev ett viktigt steg i Europas uppdelning i två delar. Sovjetunion och de folkdemokratiska länderna tog inte emot den ekonomiska hjälpen då den betraktades som en otillåten inblandning av USA i de europeiska ländernas angelägenhet. Följden blev att Sovjetunion och andra socialistiska länder tvingades att förstärka sina samarbeten i enlighet med internationalismens anda. Sovjetunionen och de socialistiska länderna önskade inte leva i ett stängt block men det imperialistiska blocket ville isolera dem. Imperialisternas strävan att isolera de socialistiska länderna stärkte deras känsla av beroende av varandra och ökade misstänksamheten mot imperialismen.

9.1.7 NATO

År 1949 grundades NATO av imperialistiska stormakter. NATO var den mest betydande militäralliansen som bildades av västmakterna med en gemensam politisk och militär ledning. Det var den amerikanska ledningens vilja som var gällande i NATO.

9.1.8 Warsawapakten

Den aggressiva västtyska ledningens politik bidrog till att krigsfaran ökade under kalla kriget. Efter att Västtyskland blev en del i NATO bildades försvarsorganisation Warsawapakten. Östblockets stater betraktade Warsawapakten som en försvarsorganisation som ett svar mot bildandet av NATO. Sovjetunion bedrev en politik som innebar ett fredligt samliv med andra länder efter det andra världskrigets slut.

9.1.9 Kapprustningen

Kalla krigets upprustningstävling tvingades på Sovjetunion av imperialistiska länder. Det styrkeförhållandet som gällde under 1950-talet förändrades till USA:s nackdel efter att Sovjetunionen bröt mot USA:s monopol på kärnvapen och vätebomben. Förändringen i USA:s ledning som kom till stånd 1952, då det demokratiska partiet ersattes av det republikanska, bidrog till att spänningen ökade mellan makterna. Utrikesministern John Foster Dulles politik påverkade ofördelaktigt det imperialistiska blocket men även det socialistiska blockets inrikespolitik. Anledningen var att Dulles nya politik innebar en massiv vedergällning som gick ut på att trovärdigt hota med USA:s överlägsna arsenal av kärnvapen.

9.1.10 Koreakriget

Korea delades i två länder med olika samhällsstrukturer. Mellan de två länderna, Nordkorea och Sydkorea, utbröt sedan ett krig. Krigets betydelse visades när makter utanför ländernas gränser lade sig i och styrkorna från de deltagande länderna representerade de två fientliga blocken. Konflikten i Korea blev därmed en sammandrabbning mellan socialism och imperialism.

9.1.11 Vietnamkriget

USA:s syfte i Vietnam var att förhindra den socialistiska revolutionen som skedde i landet. Vietnamkriget utvecklades till ett självständighetskrig med antikapitalistiska strömningar i samband med att USA deltog i konflikten.

9.1.12 Kubakrisen

9.2 Historia 1995

9.2.1 Två supermakter med olika idéer växer fram

Efter andra världskrigets slut ansåg den amerikanska ledningen att det fanns två politiska system i världen. Det var den kommunistiska diktaturen som var i konflikt med den kapitalistiska demokratin. USA gav stöd till de länder som kämpade emot den kommunistiska spridningen då det fanns en rädsla för dominoteorin. Teorin innebar att ett land som blev kommunistiskt skulle ge stöd åt kommunister i andra länder. Det antogs starta en ohejdbar serie av kommunistledda revolutioner i olika länder.

9.2.2 USA:s och Sovjetunionens intresseområden

Josef Stalin var inte nöjd med den territoriella expansionen efter andra världskriget. Stalin ville förändra och bestämma över den politiska strukturen i de länder som befriades och ockuperades av den röda armén. Efter andra världskriget var det kontrollkommissionen som kontrollerade de besegrade ländernas inrikespolitik. I Italien var Sovjetunionens roll bara formell i kontrollkommissionens arbete. Sovjetunionen räknade också med att kommissionens västliga medlemmar hade en liknande roll i Central- och Östeuropa. Parallellt med att Sovjetunions inflytande blev starkare ökade spänningen mellan öst och väst.

9.2.3 Churchills tal i Fulton

År 1946 var Winston Churchill i USA. I ett tal i staden Fulton talade han om en mörk framtid för Central- och Östeuropa. Churchill ansåg att en järnridå hade dragits ner över Europa och Stalin fördömdes. Han menade att Stalin tagit friheten från de folk som levde på östra delen av Europa och tvingade dem att följa den kommunistiska diktaturen.

9.2.4 Pragkuppen

9.2.5 Trumandoktrinen

År 1947 bestämde sig den amerikanska presidenten, Harry S. Truman, att föra en hårdför politik. Enligt Trumandoktrinen fanns det bara två politiska system i världen, demokrati och diktatur. Med diktatur menades den kommunistiska diktaturen. Truman lovade att ge stöd till de länder som kämpade emot den kommunistiska spridningen eftersom USA var rädd för dominoteorin.

9.2.6 Marshallhjälpen

Den amerikanska utrikesministern G. C. Marshall betonade i ett tal på universitet i Harvard att USA vill förstärka sitt inflyttande på det ekonomiska området i Europa. Syftet var att de västeuropeiska länderna skulle kunna stå emot den kommunistiska spridningen. Länderna fick 10 miljarder dollar och deras ekonomi ökade med 30 procent jämfört med före kriget. Stalin reaktion var att förbjuda de länder som tillhörde Sovjetunionens intressesfär att ta emot biståndet.

9.2.7 NATO

USA, Frankrike, Italien och Storbritannien bildade NATO år 1949. Anledningen till att NATO bildades var rädslan för Sovjetunionens spridning och den militära koalitionens syfte var att försvara dess medlemsländer. Ledningen i Moskva definierade denna händelse som ett hot mot Sovjetunionens säkerhet.

9.2.8 Warsawapakten

Som ett svar på Västtysklands medlemskap i NATO grundades Warszawapakten 1955 av åtta socialistiska länder. Den sovjetiska ledningen betonade att Warszawapakten var en försvarsorganisation.

9.2.9 Kapprustningen

9.2.10 Koreakriget

Kina och Sovjetunionen ville få kontroll över Korea och med de två ländernas stöd attackerade nordkoreaner Koreas södra del. När de var nära att ta över kontrollen i hela landet började USA en motoffensiv. Båda USA och Sovjetunionen drabbades av stora förluster i kriget men ville samtidigt undvika ett världskrig.

9.2.11 Vietnamkriget

USA:s inbladning i den vietnamesiska konflikten förklaras med att USA var rädd för att Vietnam blev kommunistisk stat. Rädslan för det scenariot relateras till dominoteorin.

9.2.12 Kubakrisen

1959 tog Fidel Castro och hans gerilla makten i Kuba efter att Havanna erövrades. USA ville undvika ett militärt angrepp och införde ekonomiska och politiska påtryckningar mot landet. Ledningen i Moskva såg en stor möjlighet till att kommunismen kunde spridas från Kuba till Amerika och därför investerade det sovjetiska östblocket mycket till Kuba för att hålla liv i det kubanska systemet. Den kubanska ledningen sökte även militär hjälp från Sovjetunionen och från 1962 började Warszawapaktens länder skicka försvarsvapen och kärnvapenbärande raketer. John F. Kennedy reagerade bestämt och införde en blockad mot Kuba. Situationen ledde till att båda de militära organisationerna, NATO och Warszawapakten, mobiliserade sina styrkor. Efter två veckors spänning kom den amerikanska och sovjetiska ledarna överens och skrev ett avtal som innebar slutet av den amerikanska blockaden och de sovjetiska ramperna på Kuba.

9.3 Vägar till nuet

9.3.1 Två supermakter med olika idéer växer fram

Andra världskriget slutar med en värld i spillror och inte i någon formell fred eftersom det fanns olika idéer om hur samhället skulle organiseras. Det medförde att klyftan mellan Sovjetunionen och dess lydstater i östblocket och västmakterna med Förenta staterna i spetsen

fördjupades. Ett kallt krig befäste olikheterna mellan en östlig socialistisk och en västlig kapitalistisk värld.

9.3.2 USA:s och Sovjetunionens intresseområden

Sovjetunionen och USA hade sina respektive intresseområde. Josef Stalin hade angett kontrollen över Östeuropa som sitt mål och USA ville som världens starkaste makt ha fri tillgång till hela världen, inklusive Östeuropa. Winston Churchill och Franklin D. Roosevelt utformade därför Atlantdeklarationen. Enligt den kämpade de allierade för en fred grundad på folkens självbestämmande och inte för att utvidga de egna territorierna. I Jalta 1945 kom de tre ledarna överens om en kompromiss. Fria val skulle hållas i de östeuropeiska staterna men endast regeringar som var vänligt inställda till Sovjetunionen skulle tillåtas i dem. Kompromissen gav utrymme för skilda tolkningar. Den ryska blev till slut bestämmande då röda armén redan fanns på plats i Östeuropa och landet därmed utövade den faktiska makten i länderna. Följden blev att folkdemokratier efter sovjetiskt mönster upprättades i en rad länder vars inre och yttre politik ställdes under sovjetisk kontroll. Östeuropa förvandlades således till sovjetiska satellitstater och avspärrades från väst genom en järnridå som bestod av minfält och elektriska stängsel. Den utvecklingen skedde under en gradvis ökande spänning i förhållande till västmakterna. Kommunistiska partiers inflytande var även stort i en del Västeuropeiska länder. Och då deras politik uppfattades som ett hot mot Västeuropa ökade den internationella spänningen.

9.3.3 Churchills tal i Fulton

Talet berörs inte i läroboken.

9.3.4 Pragkuppen

Pragkuppen omvandlade Tjeckoslovakien till en folkdemokrati enligt sovjetiskt mönster och ingick i uppbyggandet av Sovjetblocket som var en följd av det kalla kriget. Det var det enda land i Östeuropa som haft demokratiska traditioner sedan mellankrigstiden. Att just Tjeckoslovakien drogs in innanför järnridån och demokratin i landet krossades väckte därför särskilda farhågor i västvärlden. Pragkuppen hade stor psykologisk och propagandamässig betydelse i relation till kapprustningen.

9.3.5 Trumandoktrinen

Länder utsattes för påtryckningar när Sovjetunionen ville stärka sin kontroll. President Harry S. Truman ansåg därför att världsfreden äventyrades om fria länder tvingades in under ett totalitärt styre. Resultatet blev Trumandoktrinen som innebar att USA förband sig att hjälpa icke-kommunistiska stater oavsett styrelsesätt mot kommunistiska omvälvningsförsök eller påtryckningar från Sovjetunionen. Trumandoktrinen inledde en ny fas i amerikansk utrikespolitik.

9.3.6 Marshallhjälpen

För att få Västeuropas ekonomi på fötter och därmed förstöra grogrunden för kommunismen lanserade den amerikanska utrikesministern Marshall en plan 1947. Marshallplanen innehöll erbjudande om ekonomiskt bistånd till alla europeiska stater som var beredda att samarbeta om en återuppbyggnad av Europa. Sovjetunionen fick också erbjudandet men ansåg att villkoren var oantagbara. Därefter hindrade Sovjetunionen också de övriga östeuropeiska staterna från att ta emot marshallhjälpen.

9.3.7 NATO

Sovjet ville att västmakterna skulle sluta avtal med DDR och ge upp sin ställning i Västberlin. Konflikten i Tyskland nådde sin höjdpunkt 1961 då den östtyska regimen uppförde ett taggtrådsstängsel, som senare ersattes av en mur, genom Berlin. Den lucka i järnridån som Västberlin hade utgjort täpptes därmed till och den uppkomna Berlinkrisen skapade en stark internationell spänning. Bakgrunden till västmakternas agerande i Tysklandsfrågan var deras önskan att säkra hela Västeuropa i politiskt och ekonomiskt avseende. För detta syfte bildades försvarspakten NATO 1949.

9.3.8 Warsawapakten

De östeuropeiska satellitstaterna infogades i Sovjetunionens försvarssystem och militärallians Warsawapakten som formellt bildades 1955. Warsawapaktens direkta anledning var NATO och Europas delning var efter dess bildande befäst. Avsikten bakom Sovjetunionens politik

var att ta vad som låg inom räckhåll i Östeuropa och därmed bygga upp ett försvar mot ett återupprustat Västtyskland.

9.3.9 Kapprustningen

Kapprustningen började när det visade sig att även Sovjetunionen förfogade över atombomber. I den västliga alliansen kunde därmed regeringarna, med motivering att det förelåg ett hot från Sovjetunionen, förmå folket att ta på sig ökade rustningsbördor. Då USA hade sina långtgående och kärnvapenbärande basflyg och kunde de bygga sin politik på hoten om massiv vedergällning. Ett sämre och mera spänt förhållande till USA är orsaken till att det ännu 1984 var ett primärt säkerhetsintresse för Sovjetunionen att behålla kontrollen över Östeuropa. Detta har i sin tur lett till att militariseringen blivit mer utpräglad än någonsin tidigare under fredstid.

9.3.10 Koreakriget

Nationalistregeringen i Kina fick stöd av USA gentemot kommunisterna i landet. Efter det kommunistiska maktövertagandet förordade Kina en oförsonlig kamp mot USA-imperialismen och gav understöd till revolutionära socialistiska rörelser. Misstron mellan USA och Kina kom att öka under Koreakriget då Kina ingrep mot USA och gav stöd till Nordkorea. Konflikten i Korea resulterade i ett vapenstillestånd mellan Nord- och Sydkorea.

9.3.11 Vietnamkriget

USA och Sovjetunionen disponerade över kärnvapen och konventionella styrkor som saknar motstycke i historien. Det var en anledning till att de två makterna blev indragna i en mycket stor del av världens konflikter vilket visades genom att de gav stöd till parter ekonomiskt och sände vapen och rådgivare. De sände ibland ut sina egna trupper som en styrkedemonstration. Konflikten i Vietnam är ett exempel.

9.3.12 Kubakrisen

1962 skedde en ny kraftmätning mellan USA och Sovjetunionen. Risken för ett kärnvapenkrig var då överhängande då byggandet av en bas på Kuba kunde tolkas som att Sovjetunionen

stärkte sin strategiska ställning och skapade möjlighet att från nära håll rikta ett dödligt slag mot USA.

9.4 Historiens spegel

9.4.1 Två supermakter med olika idéer växer fram

Efter andra världskriget dominerade två supermakterna USA och Sovjetunionen världspolitiken. Sovjetunionen var krigshärjat men hade en stor industriell potential och enorm militär styrka. Framförallt hade Sovjetunionen flyttat fram sin västgräns under andra världskriget och skaffat sig ett bälte av satellitstater i östra Europa. Det fanns ingen motvikt till Sovjetunionen bland Europas länder och landet blev nu en supermakt. USA hade inte lidit av kriget på sitt eget territorium. Deras ekonomiska styrka var både agrart och industriellt och överträffade Sovjetunionens.

9.4.2 USA:s och Sovjetunionens intresseområden

Sovjetunionen flyttade fram sin västgräns under andra världskriget och skaffade sig ett bälte av satellitstater i östra Europa. USA var inte heller, som efter första världskriget, isolationistiskt. Amerikanska trupper stannade istället kvar i olika länder runt om i världen och USA var och ville vara en supermakt.

9.4.3 Churchills tal i Fulton

Talet berörs inte i läroboken.

9.4.4 Pragkuppen

Josef Stalin hade under sina konflikter mot inre och yttre fiender utvecklat en självhärskarstil och en syn på omvärlden med paranoida drag. Och Stalins sista regeringstid präglades av en än mer total maktkoncentration än tidigare. Stalin behärskade staten, partiet och krigsmakten och alla resurser inriktades på återuppbyggnaden och expansionen av den tunga industrin, inte minst krigsindustrin. Stalin var fast besluten om att behålla det militära och politiska greppet

över alla de länder som de sovjetiska arméerna intagit under andra världskriget. I Tjeckoslovakien styrde en demokratisk vänsterregim men med Pragkuppen tog kommunisterna makten och genomförde en likriktning av stat och samhälle efter sovjetiska direktiv. Det var den händelse som till störst del övertygande opinionen i väst om att världskriget hade övergått i ett kallt krig.

9.4.5 Trumandoktrinen

Det som framkallade de första konkreta motåtgärderna från USA och dess allierades sida mot Sovjetunionen var kommunistiska aktioner utanför den ockuperade östzonen. I Grekland pågick ett inbördeskrig mellan regeringstrupper och en kommunistisk gerilla. USA misstänkte att Stalin gav stöd till den kommunistiska gerillan och därför utfärdades Trumandoktrinen. Det var signalen till att kalla kriget nu var ett faktum. Doktrinen lovade militär och ekonomisk hjälp från USA till alla länder som kämpade mot kommunistiska och sovjetstödda underkuvningsförsök. Principen kom att bestämma USA:s agerande i hela världen. Den amerikanska isolationismen var därmed dödförklarad och ersatt med ett globalt amerikanskt engagemang.

9.4.6 Marshallhjälpen

USA:s första försvarslinje mot kommunismen gick genom Europa och därför beviljade kongressen Marshallhjälpen. Den ställdes till alla europeiska staters förfogande och skulle hjälpa dem med en ekonomisk återuppbyggnad efter krigets förödelse. Sovjetunionen förbjöd sina satelliter i Östeuropa att ta emot hjälpen.

9.4.7 NATO

1949 undertecknades Atlantpakten och samordningen av stridskrafter till försvar mot Sovjetunionen skedde genom NATO.

9.4.8 Warsawapakten

Västblocket försökte införa fria val i Tyskland men Sovjetunionen ville behålla greppet över DDR. För att markera östblockets ogenomtränglighet skapades Warsawapakten som

garanterade ömsesidigt militärt bistånd mellan paktens länder. Ur sovjetisk synvinkel var Västberlins existens ett hot eftersom det efter Stalins död hade uppkommit sprickor inom östblocket.

9.4.9 Kapprustningen

Nazisternas förföljelse av judar och oliktänkande hade orsakat en brain-drain till USA som gett landet försprång i kapplöpningen om atombomben. Resultatet blev att USA för en tid fick monopol på det makt- och terrorvapnet. Leonid Brezjnev satsade på tung militär upprustning och Sovjet nådde under hans ledning höjden av sin makt i militär mening. Både ifråga om kärnvapen och konventionella stridskrafter gick Sovjetunionen om USA och skapade därigenom förutsättningar för kapprustningen mellan blocken.

9.4.10 Koreakriget

Huvudscenen för kampen mellan blocken flyttade för en tid till Östasien. Där utbröt Koreakriget med sovjetiska ockupationstrupper i norr och huvudsakligen amerikanska trupper i söder. När amerikanska trupper trängde norrut mot den kinesiska gränsen kastade Kina in stora trupper i Korea. I Kina var huvudlinjen i politiken en kamp mot det kapitalistiska samhället och därför ingrep kinesiska arméer i Koreakriget mot de USA-ledda FN-trupperna.

9.4.11 Vietnamkriget

John F. Kennedy inledde ett kraftigare amerikanskt engagemang i Vietnam som en del i försvaret mot kommunismen. Men det var under Lyndon B. Johnson som USA blev ohjälpligt indraget i Vietnamkriget. USA hade länge stött den kommunistfientliga regimen i Sydvietnam mot den kommunistdominerande FNL-gerillan. 1975 blev Vietnam en socialistisk folkrepublik vilket var USA:s största militära och ideologiska nederlag genom tiderna. Tanken bakom de amerikanska insatserna i Vietnam var dominoteorin som innebar att om ett land blev kommunistiskt skulle också andra länder bli det.

9.4.12 Kubakrisen

Det var också president Dwight D. Eisenhowers och utrikesminister Dulles som inledde den hårda linjens politik mot alla företeelser med kommunistiska sympatier i Latinamerika. Kuba blev centrum för latinamerikansk revolutionsideologi. Politiken efter revolutionen på Kuba skrämde genom sin radikalism USA som avbröt sockerimporten och de diplomatiska förbindelserna med landet. Steg för steg drevs Castro in i det marxistiska lägret. Han försökte sprida sina tankar men misslyckades och blev alltmer beroende av Sovjetunionen p.g.a. sin ekonomi och landets exportberoende. Som en konsekvens av det blev Kubas politiska system allt mer likt det sovjetiska.