Introduktion
Syftet med min avhandling är att beskriva och analysera en lokal kunskaps-kultur i förfluten tid. För att få kunskap om föreställningar och värden i kun-skapskulturen har såväl dokument som intervjuer använts. Den kunskap jag presenterar är konstruerad av mig som forskare utifrån det material som jag har haft tillgång till. Denna konstruktion svävar dock inte fritt eftersom den relaterar till ett historiskt skeende.
En översiktlig presentation av materialet
Det dokumentmaterial jag använt är huvudsakligen material från före detta Lärarhögskolans, numera Stockholms universitets, arkiv: material som har nära anknytning till vårdlärarutbildningen. Materialet är omfattande och utgörs av:
• protokoll från:
- kollegiemöten/arbetsmöten (1962-1999) - planeringskonferenser (1964, 1967-1977)228 - SIHUS styrelsemöten (1959-1977)
- utbildningsnämndens möten (1967-1977) - kursplanedelegationen (1960-1962) - ämneskonferenser (1966-1977) - betygskollegieprotokoll (1970- 1992) - institutionsstyrelsen (1981-1992)229 - linjenämnden (1981-1993)230
• utbildningsplaner/kursplaner/lokala planer/kursbeskrivningar/studiebrev (1958-1999)
228 Åren 1965 och 1966 anordnades inte några planeringskonferenser.
229 Institutionsstyrelsen upphör 1992.
230 Vad de olika styrelserna och nämnderna hade för uppgifter och vilka grupper som fanns representerade i respektive grupp preciseras senare, delvis under beskrivningen av doku-mentmaterialet i detta kapitel men också i resultatkapitlen.
• prov/examinationsuppgifter (1958-1999)
• tjänstebeskrivningar (1959-1961)
• årsredogörelser (1958-1977), verksamhetsberättelser (1981-1989), verk-samhetsplaner/verksamhetsbeskrivningar (1990-1996)
• korrespondens mellan Utbildningsdepartementet - Medicinalstyrel-sen/SÖ/UHÄ - SIHUS styrelse/Linjenämnden (1958-1992)
• betygs- och bedömningsformulär (1958-1982)
• elevutvärderingar
• litteraturlistor
• fortbildningsansökningar
• tjänstematriklar
Bilagor som medföljer protokoll är ofta mer informativa än själva protokol-len, eftersom där ofta finns en utvidgad beskrivning av ärenden som tas upp.
Ofta kan dock bilagorna kategoriseras som något annat än bilagor för att tydliggöra vilken typ av dokument det rör sig om. Årtalen efter de olika do-kumenten sammanfaller ofta med under vilken period, eller under vilka år, den typen av dokument existerar. Vissa upphör vid högskoleanknytningen 1977, då andra tillkommer. Undantag är linjenämndens protokoll som jag under de allra sista åren aktivt uteslutit på grund av det allmänna innehållet.
Jag har inte heller studerat protokoll från institutionsstyrelsen och linje-nämnden mellan åren 1977 och 1981. Skälet är att jag fann att de protokoll från senare tid som jag först studerade inte innehöll så mycket information, samt att de bilagor som medföljde protokollen också fanns arkiverade under diarieförda handlingar.
För att få klarhet i formuleringsarenans intentioner för vårdlärarutbild-ningen har jag granskat tryckta källor såsom statliga utredningar, propositio-ner och lagar/stadgar.Tidigare forskning har också hjälpt till att belysa for-muleringsarenans intentioner och beslut. Jag har även integrerat en intern forskningsrapport som beskriver forskningsanknytningen i dokumentmateri-alet.
Intervjumaterialet består av elva intervjuer med verksamma och pensione-rade vårdlärarutbildare som alla arbetat under undersökningsperioden.
Dokumentstudien
Urvalet av dokumentmaterial
Syftet att få kunskap om vårdlärarutbildarnas kunskapskultur har varit ut-gångspunkten för urvalet av material. För att få fatt på den interna kunskaps-kulturen har jag främst använt mig av det material som vårdlärarutbildarna
själva producerat, eller material som beskriver skeenden vid möten där de deltar. Huvuddelen av dokumentmaterialet är lämningar från ett förflutet, t.
ex. prov, kursplaner, protokoll, skrivelser, betygs- och bedömningsdoku-ment, verksamhetsplaner och litteraturlistor. Vissa av lämningarna har ibland använts direkt i undervisningen. Källorna har uppstått under den tid som undersöks och uppfyller därmed det källkritiska kriteriet om närhet till det beskrivna.231 Vissa källor kan betraktas både som lämningar och berättande källor, t. ex. när verksamheten under ett år beskrivs i en verksamhetsberättel-se. I dokumentstudien framträder även en specifik berättande källa, i och med att jag använt Heymans studie av forskningsanknytningen vid vårdlä-rarutbildningen. Eftersom källans upphovsman är en av vårdlärarutbildarna i den undersökta kunskapskulturen har jag betraktat den både som ett uttryck för föreställningar och värden i kunskapskulturen och som en berättande källa om kunskapskulturen.
Utomstående betraktare skulle kunna ha inkluderats i högre utsträckning, t. ex. lärarstuderandes utsagor, men jag har valt att främst komma kulturen nära via dess bärare.232 Det är även anledningen till att jag valt vårdlärarut-bildare som informanter.
För att kunna besvara frågan om hur kunskapskulturen förhåller sig till den statliga styrningen av vårdlärarutbildningen krävs kunskap om formule-ringsarenans intentioner; intentioner som rör kunskap och lärande. Den styr-ning som direkt rör vårdlärarutbildstyr-ningen finns att tillgå i arkivet i form av t.
ex. direktiv, förslag och information. Mer övergripande dokument som lagar, delar av propositioner och utbildningsplaner har också ofta arkiverats.
Utbildningsplaner, kursplaner, kursbeskrivningar och studiebrev Studiet av utbildnings- och kursplaner och liknande dokument har varit vik-tigt för att identifiera föreställningar och värden i kunskapskulturen. Under hela tidsperioden har vårdlärarutbildarna haft ett stort eller relativt stort in-flytande över dessa planer. Utbildnings- och kursplaner synliggör bland an-nat vilken kunskap som de blivande vårdlärarna anses behöva. Jag har be-traktat planer som konstruerats av vårdlärarutbildare som ett uttryck för före-ställningar om kunskap och lärande i kunskapskulturen.
I utbildnings- och kursplaner framkommer även hur utbildningen till vårdlärare organiseras samt vilka arbets- och examinationsformer som an-vänds. Det innebär att föreställningar inom kunskapskulturen även kan iden-tifieras utifrån organiseringen av det egna lärararbetet vid lärarutbildningsan-stalten.
231 Kjeldstadli 1998, kap 12, om källgranskning.
232 I begränsad omfattning har jag tagit del av lärarkandidaters utvärderingar och deras åsikter och beskrivningar av utbildningen. I intervjuerna med vårdlärarutbildarna kan också vissa av utsagorna som rör tiden som lärarkandidat ses som betraktelser utifrån.
Vid studiet av utbildnings- och kursplaner över tid synliggörs även för-ändringar och stabilitet i föreställningar och värden. Vid användning av Bernsteins begrepp framträder i planerna även lokala maktförhållanden mel-lan olika ämnen och ämnesföreträdare samt melmel-lan lärare och studerande.
Studiebrev tillkommer på 1990-talet när vårdlärarutbildningen börjar an-ordnas på distans med ett färre antal fysiska möten. I breven ges en ganska omfattande beskrivning av kursen, där till exempel examinationsuppgifter, litteratur, teoretiska perspektiv och innehåll presenteras. Det finns också översiktliga kursbeskrivningar. Dessa studiebrev och kursbeskrivningar kan i princip betraktas som en utvidgad kursplan där föreställningar inom kun-skapskulturen framträder.
Kollegiemöten/arbetsmöten
Protokoll från möten där vårdlärarkollegiet träffas finns från nästan hela perioden. De varierar dock när det gäller vilket kunskapsbidrag de ger. Un-der perioden fram till 1977 är det främst vid planeringskonferenser som kun-skaps- och lärandefrågor diskuteras, medan kollegiemöten i stor utsträckning ägnas åt praktiska spörsmål. Efter nedläggningen av SIHUS, i och med hög-skoleinträdet, blir kollegiemötena, som så småningom byter namn till ar-betsmöten, något mer informativa. Kollegieprotokoll ger dock en bild av en grupps arbetsliv, i dess vardag av möten, praktiska frågor och undervisning.
De ger också en bra bild av kunskapsintressen i kollegiet, i och med att kol-lektiv och enskild fortbildning liksom deltagande i konferenser, ofta nämns vid dessa möten. Om en tydlig inriktning mot vissa kunskapsområden kan skönjas har jag betraktat det som en indikation på att områdena ses som cen-trala inom kunskapskulturen.
Planeringskonferenser, ämneskonferenser och kursplanedelegationen Vid vissa möten förekommer deltagare som jag inte inkluderar i kunskaps-kulturen. Ibland innebär det inte något större problem. Om inte enighet råder, t. ex. vid ämneskonferenser eller vid kursplanedelegationens möten där både timlärare och vårdlärarutbildare från Stockholm deltar, preciseras ofta gruppspecifika åsikter, vilket gör att det vårdlärarutbildarna som grupp ut-trycker ändå framträder. Planeringskonferenser, som pågår fram till 1977 två gånger per år, intar här en särställning, eftersom dessa konferenser är gemen-samma för hela gruppen av vårdlärarutbildare i Sverige. Dessa konferenser är tillika de möten som via protokollen ger mest information om föreställ-ningar om kunskap och lärande under tidsperioden 1958-1977, eftersom pedagogiska frågor ofta diskuteras. Min bedömning att dessa möten ändå bidrar med mycket kunskap om kunskapskulturen i Stockholm, grundar sig på att vårdlärarutbildarna från Stockholm är i klar majoritet, ofta till antalet
fler än dubbelt så många som övriga orters deltagare tillsammans.233 Stock-holm har också status som centralort för utbildningen, och mötena hålls alltid i Stockholm. Det innebär att medan representanter skickas från övriga SI-HUS-orter Göteborg, Malmö och Umeå, kan lärarna i Stockholm delta med full styrka.234 Protokollen är utförliga, vilket innebär att personer som fram-för åsikter eller presenterar idéer ofta namnges, något som har inneburit att jag ofta kan särskilja åsikter mellan representanter för olika orter. Enigheten vid mötena ter sig dock stor, vilket kan tyda på stora likheter i föreställningar och värden vid de olika utbildningsorterna.235 Enigheten kan också vara ett uttryck för Stockholmslärarnas dominans.
Prov/examinationsuppgifter
Prov finns bevarade i ett stort antal från den tidiga perioden. Under senare år försvinner prov som examinationsuppgift. I stället redovisas kunskap till exempel genom diskussionsfrågor och utredande frågor utifrån litteratur eller genom skrivuppgifter enskilt eller i grupp.
På vilket sätt kunskapsredovisningen sker säger en hel del om föreställ-ningar om kunskap och lärande och om den sociala ordning som råder. Provs och uppgifters innehåll signalerar också vilken kunskap som anses vara vär-defull att erövra, eller som i vissa perioder, vad som anses vara möjligt att bedöma. Jag har studerat prov från alla ämnen, men har utifrån utrymmes-skäl och studiens syfte valt att endast närmare presentera några prov som konstruerats av vårdlärarutbildarna i ett av dessas huvudämnen. Däremot har studiet av prov i olika ämnen gett mig förståelse för vilka kunskaper som vårdläraren anses behöva i ett mer helhetligt perspektiv.
Betyg och bedömningsformulär
Betygs- och bedömningsformulär är informativa, i och med att de ger kun-skap om vad som anses vara värt att bedöma och/eller betygsätta. Kampen om betygens existensberättigande är också en kamp där grundläggande före-ställningar om kunskap och lärande synliggörs. I min studie försvinner bety-gens betydelse under 1980-talet, i och med att särskiljande betyg inte längre ges, endast godkänd eller icke godkänd.
233 Från Malmö och Umeå deltar endast en till två studieledare medan Göteborg representeras av två till fyra personer.
234 Antalet studieledartjänster 1975 (förutom de centrala administrativa tjänsterna som alla finns i Stockholm) är 13 i Sthlm, 11 i Mölndal/Göteborg, 3 i Malmö och 2 i Umeå, rapport 1975 11 04 – inventering vid SIHUS inför högskoleanknytningen. Rektor för alla orter finns i Sthlm. Två biträdande rektorer finns dessutom, en i Stockholm och en i Mölndal/Göteborg.
235 Detta styrks i Walldals beskrivning av vårdlärarutbildningen i Göteborg mellan åren 1977 och 1996. Vid högskoleinträdet, vilket är samma år som SIHUS upphör, anger hon att utbild-ningen är behovsbaserad, att en mångfald av arbetsformer förordades och att undervisning i projektform och smågrupper var vanligt. Beskrivningen visar på likheter med kunskapskultu-ren i Stockholm.
Årsredogörelser, verksamhetsberättelser och verksamhetsplaner Årsredogörelser sammanställs av SIHUS styrelse på uppdrag av departe-mentet. De ger främst kunskap om sakförhållanden, t. ex. utbildningens di-mension och anställda lärare. Verksamhetsberättelser skrivs under 1980-talet av prefekten vid vårdlärarutbildningen, och prefekten är en av vårdlärarut-bildarna. I verksamhetsberättelserna, som tillkommer utifrån direktiv upp-ifrån, presenteras kollegiets synsätt på kunskap och lärande. Presentationen kan ses som ett sätt att profilera utbildningen, genom att framhålla det som anses vara specifikt för utbildningen och det som internt uppfattas som cent-ralt. Utifrån kunskap från övrigt material och utifrån framställningsformen, betraktar jag dessa beskrivningar som uttryck för ett kollektivt synsätt. Un-der några år på 1990-talet finns verksamhetsplaner eller verksamhetsbeskriv-ningar, där avdelningen för vårdlärarutbildningen utifrån direktiv uppifrån bland annat framhåller interna styrkor och svagheter. Detta material har jag betraktat på ett likartat sätt som verksamhetsberättelserna.
Protokoll från SIHUS styrelse, linjenämnd och institutionsstyrelse Protokollen från SIHUS styrelse har varit informativa för att få en bild över vårdlärarutbildningen och dess villkor vid tiden före högskoleinträdet. Dessa protokoll är ofta detaljrika. Efter 1977 blir protokollen från institutionsstyrel-sen och linjenämnden mer knapphändiga, och kräver ofta ytterligare infor-mation för att kunna tolkas, till exempel i form av medföljande bilagor. I och med institutionsstyrelsens nedläggning 1992, och en gemensam linjenämnd för Institutionen för pedagogik, har jag avslutat min granskning av dessa protokoll på grund av deras allmänna inriktning.
Korrespondens mellan departement, statlig myndighet och vårdlärarutbildningen
Under 1960-talet och i början av 1970-talet skedde korrespondens i alla rikt-ningar. SÖ skickade t. ex. förslag om utbildningens utformning och diskus-sionspromemorior till såväl SIHUS som departementet. SIHUS styrelsordfö-rande kunde tillsammans med institutets rektor framföra institutets/kollegiets synpunkter på givna förslag. Departementet informerade om fattade beslut.
Korrespondensen ger kunskap om vilka frågor som var på dagordningen, samt formuleringsarenans intentioner och beslut, och även vad SIHUS anser om föreslagna förändringar. Vid UHÄ: s övertagande sker inledningsvis viss korrespondens, t. ex. när det gäller direktiv för lokal kursplanekonstruktion.
Denna instans blir dock allt osynligare under åren, och information från UHÄ och departement verkar endast skickas vid större förändringar. Kor-respondens från vårdlärarutbildningen sker nu mest internt, till rektor och till den lokala högskolestyrelsen.
Min ambition med studiet av korrespondensen är att synliggöra villkor för utbildningen samt formuleringsarenans synsätt på kunskap och lärande i
vårdlärarutbildning/lärarutbildning. Här har jag dock även tagit hjälp av tidi-gare forskning, eftersom statliga intentioner för lärarutbildning och övrig utbildning redan finns beskrivna i hög utsträckning. Jag har dock närstuderat några utskick av SÖ från 1970-talet för att granska skillnader mellan formu-leringsarenans och kunskapskulturens föreställningar under den andra perio-den. Under 1980- och 1990-talet riktas främst statliga intentioner mot över-gripande frågor som rör all lärarutbildning, vilket speglar den decentralise-ring som skett.
Statliga utredningar, propositioner och lagar/stadgar
Jag har tagit del av ett flertal statliga utredningar. Det gäller utredningar som rör sjuksköterske- och vårdlärarutbildning, utredningar om lärarutbildning, högskoleutredningen U 68 och yrkesutbildningsutredningen under 1960-talet. SIHUS stadgar, högskolelagen liksom propositioner som direkt påver-kar vårdlärarutbildningens utformning har jag också granskat, liksom den centrala utbildningsplanen 1977 samt 1993 års högskoleförordning med ex-amensbeskrivningar.
Rapport
En av de rapporter som skrivs internt, Ingrid Heymans Tio år av forsknings-anknytning, har fått utrymme som material eftersom det hon skriver är cent-ralt för min studie.236 Rapporten innehåller beskrivningar av vad som hänt mellan 1977 och 1987, vilket innebär en nära skildring av aktiviteter som skett i riktning mot ett mera vetenskapligt förhållningssätt. Rapporten är också intressant därför att intervjuer skett med vårdlärarutbildare i senare delen av 1980-talet, vilket innebär att deras subjektiva uppfattningar om vårdlärarutbildningen just då framträder; uppfattningar som ibland har tydli-ga kopplintydli-gar till föreställnintydli-gar om kunskap och lärande i kunskapskultu-ren. Tillika är rapporten intressant därför att dess utkikspunkt är ”inifrån”
kunskapskulturen, i och med att författaren är en av de verksamma vårdlä-rarutbildarna.
Övrigt material
Vissa delar av materialet går inte att på ett enkelt sätt kategorisera i ett visst fack. Eftersom mitt syfte har varit att få kunskap om föreställningar i kun-skapskulturen och att förstå dessa föreställningar i relation till formulerings-arenans intentioner och lokala och samhälleliga maktförhållanden, har inget material som jag ansett bidragit till sådan kunskap uteslutits. Vissa material dyker upp sporadiskt i arkivet, som t. ex. tjänstebeskrivningar och elevut-värderingar. Litteraturlistor har jag använt mig av för att få en bild av inne-hållet i utbildningen, men inte refererat till i någon nämnvärd utsträckning.
Tjänstematriklar har bidragit med kunskap om antalet anställda och med
236 Heyman 1989.
namn på tänkbara informanter. Fortbildningsansökningar har varit ett sätt att spåra dels vilken fortbildning som ses som intressant samt när fortbildningen differentieras i kollegiet. I anslutning till möten finns ofta underlag till be-slut, t. ex. arbetsgrupper som skriftligt presenterar sina slutsatser. Det kan också röra sig om diskussionsunderlag eller informationstexter.
Sammanfattningsvis har arkivet haft en stor betydelse för min studie, och dess omfång har möjliggjort en belysning av hela tidsperioden.
Metod
Hur har jag då granskat de texter som producerats av vårdlärarutbildare eller i nära anslutning till deras kultur? Min ständiga mentala följeslagare i denna granskning har varit huruvida dessa texter säger något om vårdlärarutbil-darnas föreställningar om kunskap och lärande. Det kan handla om att ett kunskapsinnehåll eller vissa undervisnings- och utvärderingsformer hålls. Vad som anses som viktigt och/eller problematiskt kan också fram-komma genom att observera vilka frågor som står på dagordningen. Det handlar dock hela tiden om att jag som forskare måste tolka dessa utsagor i sitt sammanhang och i relation till andra utsagor i materialet. Eftersom mitt syfte är att identifiera dominerande föreställningar och värden i kunskapskul-turen krävs att ett flertal utsagor/övrigt material samspelar i en viss riktning.
Jag har också varit intresserad av när strider och motsättningar uppstår mellan vårdlärarutbildarna och andra lärargrupper eller överordnade organ.
Sådana motsättningar är synliga i protokoll från vissa möten där både timlä-rare och vårdlärarutbildare deltar. De framträder också i skrivelser från vård-lärarkollegiet till högre instanser, t. ex. som en reaktion mot centrala/lokala förslag som påverkar vårdlärarutbildningen. Motsättningar har visat sig vara en viktig informationskälla, eftersom de åsikter som vårdlärarutbildarna har ofta uttrycks särskilt tydligt inför en grupp/statlig myndighet med annan åsikt. Argumenterande texter eller argument som protokollförts har på så sätt bidragit med mycket kunskap om vårdlärarutbildarnas kunskapskultur.
Dessutom ger dessa motsättningar en insyn i den sociala ordning som råder mellan olika grupper, och när denna ordning är på väg att förändras. Ibland uttrycks t. ex. ganska tydligt hur vårdlärarutbildarna ser på lärares och stude-randes roller.
Jag har dock hela tiden försökt vara lyhörd i min tolkning av vad argu-mentationen syftar till, för att förstå vilka föreställningar och värden som den kan ses som ett uttryck för. Det kan också beskrivas som att jag utifrån käll-kritikens tendenskriterium varit uppmärksam på om källorna präglats av en viss tendens som inte har att göra med föreställningar om kunskap och läran-de.
I granskningen av materialet har jag varit observant på förändringar och förskjutningar som sker inom kunskapskulturen. Jag har försökt upptäcka
nyanser i ”talet” som ger en fingervisning om att ett nytt sätt att tänka är i antågande. Det kan gälla t. ex. förändrade åsikter och beslut i en viss fråga, nya lösningsstrategier på problem, nya begrepp och nytt innehåll som får utrymme och ett ökat intresse för nya fenomen. Jag har också varit observant på när differentierade åsikter blivit synliga i gruppen vårdlärarutbildare, och vilka åsikter som gått segrande ur striden. Granskningen har lett till struktu-reringen av resultatet i tre perioder utifrån identifierade brott. Brotten har inneburit att vissa föreställningar ersatts av andra, eller att nya föreställning-ar tillkommit vid sidan av de tidigföreställning-are.
Sökningen i det interna arkivmaterialet har kännetecknats av att hellre granska för mycket material än för lite. Det har bidragit till att jag inte gått miste om material som kunde ha bidragit till svar på mina frågeställningar.
Ett exempel är att jag endast har kunnat göra stickprov i det material som består av alla diarieförda handlingar på grund av dess omfattning. Det har dock varit sällsynt att stickproven resulterat i nytt material med bäring för min studie, eftersom de texter jag hittat där redan förekommit som bilagor till protokoll jag tidigare granskat.
Vid genomgången av materialet har jag dels tagit kopior av relevant mate-rial, dels fört anteckningar vid granskning av protokoll. Min ambition har varit att hellre ta en kopia för mycket än för lite, om jag inte med säkerhet vid insamlingen varit klar över materialets relevans. Det har varit
Vid genomgången av materialet har jag dels tagit kopior av relevant mate-rial, dels fört anteckningar vid granskning av protokoll. Min ambition har varit att hellre ta en kopia för mycket än för lite, om jag inte med säkerhet vid insamlingen varit klar över materialets relevans. Det har varit