Materialredovisning - Ristad, polerad, målad: En kritisk granskning av dateringarna av den norr

Nedan redovisas samtliga funna hällbildslokaler i Norrland tillsammans med allmän information om platserna. Ifall en lokal består av mer än två Raä-nummer får de en var sin rubrik, om inte så hamnar de under samma rubrik. Materialredovisningen inleds av en redovisning av norska Alta eftersom lokalen bedömdes vara värd en egen del då den varit av betydelse för uppfattningen och dateringen av vissa svenska lokaler.

Det påträffades för övrigt inga hällbildslokaler som med säkerhet ansågs tillhöra historisk tid.

Emellertid fanns vissa lokaler som angavs som omdiskuterade. Målningen i Jansjö (Fjällsjö 219) och huruvida den är förhistorisk har exempelvis diskuterats på grund av dess

korsliknande figur. Av de hällbildslokaler som detta arbete gått igenom har alltså inga platser som allmänt tros vara från historisk tid noterats.

Figur 3: Överblickskarta över de norrländska hällbildslokalerna (Gjord i QGIS med data från FMIS)

Alta

De norska hällristningarna i Alta ligger längst in i Altafjorden i fylket Finnmark och är fördelade på två områden vilka ligger på höjder mellan 18 och 50 meter över havet (Helskog

2014:26). Totalt utgörs Altaristningarna av över 6000 figurer. De vanligast förekommande motiven än älgar, människor och båtar men utöver dessa finns ett flertal olika motiv på platsen, exempelvis björnar och fiskar. (Gjerde 2010:242 – 243; Helskog 2014).

Figur 4: Området kring Altaristningarna (Lødøen 2010)

Likt Nämforsen har Altas ristningar delats in i kronologisk ordning baserat på figurernas utseende och höjd över havet. Knut Helskog är en av de som forskat om Alta och dess ålder och delar in ristningarna i perioder, från Period I till Period VI. Ursprungligen delade Helskog in ristningarna i fem perioder, men denna tanke har han alltså övergivit på senare tid. Vad som tidigare var Period I har blivit till Period II då han lagt till en ny första period, samtidigt som han korrigerat vissa perioders tidsspann en aning (Lødøen 2014:23; Helskog 2014:29). I den första periodindelningen ansåg Helskog att ristandet i Alta påbörjats kring 4200 f.Kr. och pågått till 200 e.Kr. I den nyare periodindelningen menar han däremot att det istället började kring 5000 f.Kr. och upphörde ungefär 100 e.Kr.

Hällristningarna i Alta har varit av betydelse för dateringsförslag för andra hällbildslokaler i Fennoskandia då vissa lokaler innehåller liknande figurer. Ett exempel som Ramqvist tar upp är hällmålningarna i finska Vitträsk. Vid Vitträsk finns en ramformad målning vars insida utgörs av fyra grupper v-formade linjer som riktas in mot mitten. På alla sidor bortsett från ovansidan finns streckade linjer som påminner om fransar. Motivet har tolkats som en kappa av vissa forskare och som en väska av andra (Helskog 2014; Ramqvist 2016) Vad än

målningen i Vitträsk föreställer så har en ristad version av samma motiv påträffats i Alta, och tillhör Period III, som Helskog anser ha pågått 4000 – 2700 f.Kr. (Ramqvist 2016:25). Alta har även använts som grund för att ge dateringsförslag för vissa svenska hällbildslokaler och ett exempel på detta är Finnforsberget (Skellefteå stad 118). Här påträffades en ensam ristad människofigur bland hällmålningarna. Denna figur uppvisade viss likhet med

människofigurer typiska för Altas Period IV som anses av Helskog ha pågått 2700 – 1700 f.Kr. På grund av detta har Finnforsbergets hällbilder föreslagits vara samtida med Period IV (Larsson 2013).

7:1. Polerade hällbilder

Jämtlands län

Gärde: Offerdal 1:1, 349 m ö h.

Hällbilderna ligger på klipphällar vid Gärdeåns södra strand samt på hällar på en ö i ån.

Hällristningsplatsen består i sin helhet av 19 konturtecknade figurer. Motiven inkluderar älgar samt fotspår av såväl människor som älgar. Bland motiven på ön finns två djurfigurer av betydande storlek och den största av dessa två är en 3,65 m lång älg (Hallström 1960:44).

Ytterligare en stor älg finns, vilken är 1,15 m lång, men den tror Hallström är ett senare försök att återskapa de två större, betydligt äldre figurerna (Hallström 1960:46). Utöver den stora älgfiguren finns ytterligare en stor figur vilken Hallström tror är en björn medan Lindgren skriver att även den är en älg (Hallström 1960:47; Lindgren 2004:8).

Figurerna vid denna lokal tros kunna vara bland de äldsta i Sverige baserat på antagandet om att figurerna som gjorts i naturlig storlek är de äldsta. Dessa hällbilders karaktär anges vara polerade, även kallad slipad, och att denna teknik tillhör mesolitikum (Forsberg 1993:229).

Hallström noterar att tekniken är speciell, och liknar motiven med de i Nordland men nämner inte tydligt att de skulle vara polerade/slipade (Hallström 1960:46). En sak som är värt att nämna är att samtidigt som vissa av figurerna vid Gärde klassas som slipade finns även vanliga ristningar på platsen. Ingrid Fuglestvedt tycks däremot inte anse att Gärdes stora älgfigurer är polerade, men menar ändå att de är mesolitiska. Hon tar även kort upp de mindre figurerna och menar att de gjorts under perioden 4500 – 3500 f.Kr. (Fuglestvedt 2018:36 och 44).

Landverk: Åre 1:1 och Åre 1:2, 526 m ö h.

Ristningarna finns på udden Bergstånga och är gjorda på en klipphäll som sluttar ner i Ånnsjöns norra del. Ristningarna utgörs av två stora och två små djurfigurer samt två linjer och är konturristade. Alla ristningar bortsett från en av de mindre djurfigurerna tillhör Åre 1:1 medan den kvarvarande figuren tillhör Åre 1:2 och skiljer sig från de andra djurfigurerna i att den ”riktas bort från sjön” (FMIS/Fornsök; Hallström 1960:84). De två stora djurfigurerna föreställer älgar och är betydligt större än de andra djurmotiven. Den ena älgen är 1,40 meter

lång medan den andra är 1,65 meter lång. De mindre figurerna är relativt otydliga och fragmentariska. Hallström tror att åtminstone den ena är en älg, medan den andra är han mer osäker på och nämner att den tidigare tolkats som en hund (Hallström 1960:81). Lindgren menar däremot på att de mindre figurerna troligen är älgar (Lindgren 2004:9). Ett antal linjer finns likt noterat på platsen och dessa tror Hallström är motiv som idag vittrat bort eller som aldrig färdigställdes (Hallström 1960:83)

Även om de är något mindre än de vid Gärde så har Landverks stora älgar antagits vara från ungefär samma tid och kopplas till de polerade Nordlandsälgarna. Baserat på detta antagande så tros de alltså kunna tillhöra mesolitikum (Forsberg 1993:228 - 229). Hallström menar även att de två stora älgarna är betydligt äldre än övriga motiv men har ingen konkret gissning på hur stor åldersskillnaden är (Hallström 1960:83). Jenssen menar att de stora ristningarna skapats genom att konturerna huggits ut för att sedan slipas. Han håller även med Hallström om att de mindre ristningarna är yngre och pekar på att de är gjorda genom prickhuggning och inte lika bearbetade som de stora (Jenssen 1989:68).

7:2. Hällristningar

Hällristningar i Jämtlands län

Duved: Åre 396:1 och Åre 397:1, ca 386 m ö h.

Ristningarna vid Åre 396:1 är gjorda på en södersluttande klipphäll intill Indalsälvens norra strand, 44 meter nordost om en järnvägsbro (FMIS/Fornsök). Ristningarna utgörs av tre konturristade älgar på led efter varandra. Älgarna saknar linjer för ben och mage. Den största är 1,4 meter lång och 1,1 meter hög medan den minsta är 55 cm lång och 40 cm hög medan den sista älgens dimensioner inte anges. De tre älgarna noteras påminna om en älgfamilj. Den främre figuren ser ut att vara en älgko då den saknar horn. Den minsta figuren är i mitten och skulle kunna föreställa en kalv och älgen längst bak har horn och hakskägg och kan tänkas föreställa en älgtjur (Sandström 2000:39).

Hällristningarna vid Åre 397:1 ligger 103 meter ostnordost om järnvägsbron och är gjord på en södersluttande klippvägg. Även denna lokal ligger intill Indalsälvens norra strand

(FMIS/Fornsök). På platsen finns två konturristade älgfigurer varav en är en stiliserad sådan med hela kroppen avbildad och är 40 cm lång och 37 cm hög. Den andra älgen är mer naturligt avbildad och är ungefär 1,5 meter lång och 1,1 meter hög. Älgfiguren saknar likt figurerna vid Åre 396:1 linjer för ben, mage samt delar av baken (Sandström 2000:38).

Samtidigt som ristningarna saknar linjer för de nedre delarna av kroppen så behöver det inte vara så egentligen. Sandström beskriver att ristningarna ligger alldeles intill vattenlinjen och att det som avbildas i dokumentationen är vad som syns. Resten av figurerna kan ligga under vatten.

Glösa: Alsen 13:1, 340 m ö h.

Ristningarna vid Glösa ligger på klipphällar intill Glösabäcken som mynnar ut i sjön Alsen, ungefär 500 meter åt sydväst och vattnet flyter stundvis över ristningsytorna (Hallström 1960:64). Hällristningarna utgörs av totalt 69 figurer varav merparten är djur. Vilken art det rör sig om är om är osäkert, men Hallström tror att det kan vara älgar som avbildas (Hallström 1960:74). Ristningarna delas in i fyra grupper, A – D, medan en ristningsyta längre bort benämns som grupp E (FMIS/Fornsök).

Grupp A ligger på nordvästra sidan om bäcken och består huvudsakligen av 36 konturristade djurfigurer vilka tros mestadels utgöras av älgar, mellan 16 och 64 cm långa. Djurfigurerna beskrivs ha fyra ben i de flesta fall, men tre- och tvåbenta motiv förekommer. Dessutom noteras 14 figurer ha inre motiv i kroppen. Utöver dessa finns två ramfigurer, fyra obestämbara figurer och tre fragmentariska motiv (FMIS/Fornsök).

Grupp B ligger tre meter sydväst om grupp A och består av sju fragmentariska figurer

(FMIS/Fornsök). Ristningarna vid B finns på ett stenblock som någon gång sprängts loss från klipphällarna. (Hallström 1960:68).

Grupp C ligger tre meter sydväst om A och utgörs av två konturristade djurfigurer, 37 och 42 cm långa. Båda har fyra ben och den ena har inre markeringar. Ytterligare en obestämbar figur finns på platsen (FMIS/Fornsök).

Grupp D ligger två meter söder om A och består av åtta djurfigurer, en obestämbar figur och ett fragmentariskt motiv. Djuren är mellan 35 och 60 cm och är konturristade. Tre har inre motiv och alla utom ett har fyra ben (FMIS/Fornsök).

Grupp E ligger på den sydöstra sidan av bäcken och består av en ensam djurfigur, 37 cm lång (FMIS/Fornsök).

Hallström noterar att samtidigt som djurfigurerna är konturhuggna så är huvudet ofta helt ifyllt, eller bestående av endast en linje (Hallström 1960:73). Forsberg anser att ristningarna vid Glösa är att betrakta som en av de äldsta ristningsplatserna då han menar på att motiven är

tidigneolitiska (Forsberg 1993:219). Baudou menar istället att de är från 2000 f.Kr. utan någon närmare förklaring (Baudou 1995).

Håltbergsudden: Åre 2:1 och Åre 3:1, 526 m ö h.

Ristningarna ligger vid norra sidan av Ånnsjön i Jämtland, samma sjö som figurerna vid Landverk. På platsen finns åtminstone tio älgar avbildade och ytterligare fyra otydliga motiv som också kan föreställa älgar (Lindgren 2004:9). Utöver dessa finns ett antal obestämbara figurer. Trots att de ligger i närheten av Landverks ristningar så tros de vara betydligt yngre än dessa, baserat på ristningarnas utseende. Forsberg anser att ristningarna vid

Håltbergsudden är en av de yngre platserna och innehåller älgar av en variant som han tror är relativt sentida (Forsberg 1993:229) Mellan de två lokalerna som utgör Landverkristningarna finns en boplats som grävts ut och fynden har daterats till årtal mellan mesolitikum fram till äldre järnålder (Lindgren 2004:48).

Västerbottens län

Laxforsen: Nordmaling 332:1, 45 m ö h.

Ristningarna ligger på berghällar på västra sidan av Laxforsen som är del av Öreälven, vilken är ett oreglerat vattendrag (FMIS/Fornsök). Vid lokalen finns totalt elva motiv och utgörs av fyra skeppsfigurer, en djurfigur, ett par fotsulor, en halvcirkel och ett antal obestämbara figurer (Lindgren 2004:23). Samtliga motiv är konturristade (FMIS/Fornsök).

Det är möjligt att det ursprungligen funnits fler ristningar på platsen men då sprängningar genomförts i området kring ristningarna i samband med flottning kan dessa ha förstörts (Larsson & Broström 1999:188). Ristningsytan beräknas ha höjts ur havet omkring 1800 f.Kr.

och de första ristningarna kan ha gjorts vid den tiden. Däremot menar Lindgren att

skeppsmotiven och fotsulorna kan vara sentida och att åtminstone dessa kan ha ristats någon gång under perioden 1500 – 500 f.Kr. Lindgren tar även upp att samtidigt som platsen blev tillgänglig kring 1800 f.Kr. så har vissa menat att motiven snarare tillhör 1000 f.Kr. (Lindgren 2004:24 och 43). Larsson och Broström drar en liknande slutsats och de anser att tre av

skeppsfigurerna är av sydsvensk karaktär och att platsen bör tillhöra bronsåldern (Larsson &

Broström 1999:189).

Norrfors: Umeå stad 365:1, 58 m ö h.

Ristningarna är gjorda på klipphällar på vad som ursprungligen var en ö i Norrforsen men som idag är torrlagd till följd av kraftverksbygge. Totalt finns det omkring 95 ristningar på platsen och utgörs av 40 älgfigurer, tio båtar, en människofigur och 43 obestämbara figurer.

Sex skålgropar finns även på platsen (FMIS/Fornsök). Älgfigurerna och båtarna anges vara konturristade. Älgristningarna är nämnvärda då merparten av dem har inre linjer och prickar i kroppen, något som Evert Baudou tolkar som inre organ. Ett fåtal liknande älgar ska ha påträffats vid Nämforsen vilket får Baudou att tro att platserna kan kopplas till varandra (Baudou 1995:89).

Ristningarna tros vara betydligt yngre än exempelvis Nämforsen och platsen där ristningarna är belägna blev tillgänglig kring 2000 f.Kr. genom landhöjning (Forsberg 1993:216). Baudou nämner också att det finns stenåldersboplatser i närheten av ristningarna men att dessa har daterats till omkring 3000 f.Kr. vilket gör en koppling till ristningarna tveksam (Baudou 1995:92).

Västernorrlands län

Nämforsen: Ådals-Liden 193:1, 87 – 73 m ö h.

Nämforsen är den överlägset största hällristningslokalen i Norrland med ungefär 2595 ristningar (Nämforsens museum 2018:13). Ristningarna är gjorda både vid forsens stränder samt på öar i själva forsen. Utifrån detta delas de av Hallström in i tre olika grupper. Grupp I utgörs av ristningarna som ligger vid de södra och norra strandkanterna samt på Laxön. Laxön var ursprungligen en del av norra strandkanten, men i och med att sprängningar genomförts på platsen är det idag en ö (Malmer 1981:41). Grupp II utgörs av ristningarna som ligger på Notön och Grupp III utgörs av ristningarna på Brådön (Hallström 1960:139). Av de motiv som finns representerade vid Nämforsen är älgfigurerna de vanligaste, följt av skeppsfigurer.

Utöver dessa förekommer även motiv såsom människor, fåglar, skålgropar och fotsulor (Lindgren 2004:27).

Älgen tycks dock vara det dominanta motivet då det inte begränsas till de ristade älgarna.

Istället förekommer älgen ofta på exempelvis båtristningar då flera av dessa är gjorda med vad som ser ut att vara ett älghuvud i stäven (Baudou 1992:85). Samtidigt som älgen som motiv dominerar finns flertalet olika sätt att avbilda älgar vid Nämforsen. Vissa kan exempelvis ha raka ben medan andra kan ha böjda, samtidigt som det finns konturhuggna såväl som ythuggna ristningar. I och med att stilen skiljer sig åt så har flera försök gjorts för att dela in dessa i olika kronologiska faser. Lars Forsberg är en av dem som försökt dela in

Nämforsens ristningar i olika perioder och utgår från älgarna utseende och attribut för att se hur de förändrats över tid (Forsberg 1993).

Nämforsen har daterats av ett antal forskare sedan 1900 – talet. Tidigare uppfattningar placerade merparten av ristningarna i bronsåldern (Hallström 1960; Malmer 1981; Ramqvist 1989:219), men denna uppfattning tycks ha övergivits idag. Den uppfattning som verkar vara den mest aktuella är att merparten av ristningarna är från perioden kring 4000 – 2000 f.Kr.

(Baudou 1993; Lindqvist 1994; Broström 2018:13). Emellertid menar Gjerde att de gjordes under perioden 5000 – 1000 f.Kr., men att ristandet började avta efter 2000 f.Kr. (Gjerde 2010:357).

7:3. Hällmålningar

Hällmålningar i Jämtlands län Bodsjö, Bodsjö 178:1, 310 m ö h.

Målningen ligger vid Bodsjöns östra strand under en klippvägg och exponeras mot

västsydväst. Målningen i sig består av minst ett färgfält som tros en gång ha varit en eller flera figurer som idag är förstörda. Bergväggen noteras dessutom vara vittringsskadad

(FMIS/Fornsök).

Bodsjön 1, Bodsjö 175:1, 310 – 320 m ö h.

Målningarna vid Bodsjö 175:1 är gjorda på en fyra meter hög lodrät bergvägg med ett litet överhäng. Bergväggen är belägen på en liten udde intill ett mindre vattenfall i Forsån och platsen ligger på öster sida om ån. Ytan med hällmålningar exponeras mot väst och själva målningarna består av två otydliga färgfält gjorda i mörkröd färg men deras nyans skiljer sig från varandra och den ena fläcken är mörkare än den andra. Författaren till beskrivningen på FMIS/Fornsök tror att målningarna sannolikt varit helt ifyllda en gång (FMIS/Fornsök).

Bodsjön 2, Bodsjö 176:1, 310 m ö h.

Målningarna är gjorda på en lodrät bergvägg med överhäng på östra sidan av Forsaån strax söder om åns utlopp i Bodsjön och de exponeras mot västsydväst. Hällmålningarna utgörs bland annat av en djurfigur som tros vara en älg, vilken är ca 28 cm lång, med inre streck.

Utöver denna finns på platsen en sicksackfigur som liknar en orm samt fem färgfält. Älgen och den ormliknande figuren är konturmålade och gjorda i en mörkröd färg (FMIS/Fornsök).

Bodsjön 3, Bodsjö 177:1, 310 m ö h. Målningarna är belägna på en lodrät bergvägg med ställvisa överhäng och exponeras mot västsydväst. Bergväggen ligger i norra delen av en vik i västra sidan av Forsån. Hällmålningarna utgörs av totalt nio figurer. Av dessa är tre

djurfigurer varav en är en tydlig men fragmentarisk älg, de andra djuren är troligen också älgar. Dessa är mellan 22 och 32 cm långa. Tre andra obestämbara figurer finns även, vilka författaren tror kan vara söndervittrade älgar, men denna tolkning är osäker p.g.a.

söndervittring. Utöver dessa figurer finns tre färgfläckar som inte heller kan tydas då även de är söndervittrade. Samtliga motiv tros ha varit helt ifyllda och har en rödbrun nyans

(FMIS/Fornsök).

Bodsjön 4, Bodsjö 178:1, 310 m ö h. Målningen exponeras mot västsydväst och är gjord på en lodrät bergvägg nordnordväst om samma vik som Bodsjö 177:1, ca 50 m från stranden.

Målningsytan är så pass vittrad att det är mycket svårt att urskilja något motiv, endast ett färgfält går att se. Detta tros ha varit en eller flera figurer som ursprungligen var helt ifyllda.

Nyansen är mörkröd (FMIS/Fornsök).

Boforsklacken, Fjällsjö 196:1, 225 – 230 m ö h.

Målningarna finns på en lodrät bergvägg exponerad mot sydsydöst och är fördelade på tre olika målningsfält. Målningen ligger inte i anslutning till vatten men ligger ca 200 m norr om Vängelån. Själva hällmålningarna är fördelade i tre fält. Det mellersta fältet anges vara det största och består av en färgfläck, ett älghuvud samt en otydlig älgfigur. De två andra fälten består av färgfläckar (FMIS/Fornsök). Lindgrens beskrivning skiljer sig och enligt henne finns här sju älgfigurer och ett antal färgfläckar. I närheten av målningarna finns en halvgrotta där två älgfigurer avbildas horisontellt vilket noteras vara unikt inom den norrländska

hällkonsten (Lindgren 2004:11).

Brattforsberget, Fjällsjö 191:1, ca 255 m ö h.

Målningen är gjord på en 10 meter hög flat och lodrät klippvägg och består av två älgfigurer med inre linjer. Utöver älgarna finns ett par färgfläckar på platsen. Klippväggen anges ligga i en liten vik som är en del av Vängelån. Utifrån FMIS/Fornsök teckning av bilderna ser ena älgen ut att ha horn medan den andra inte har det (FMIS/Fornsök). Forsberg anser att älgfigurerna vid lokalen är från mellan- eller senneolitikum (Forsberg 1993:229 – 230).

Brattberget, Föllinge 346:1, 365 m ö h.

Målningen är gjord på en lodrät klippvägg vid sjön Skärvångens östra strand och exponeras mot sydsydväst (FMIS/Fornsök). Målningarna är i dåligt skick på grund av att klippväggen som målningarna befinner sig på är vittrad samtidigt som färgen är blekt. Även om det är svårt att urskilja vad som en gång avbildats på klippväggen, så tror Hallström att det inte funnits mer än tolv motiv på platsen. Målningarna tros inkludera två djurfigurer, tre figurer som tolkats vara antingen fåglar eller båtar, människofigurer, två linjegrupper, tre otydliga figurer och ett antal färgfläckar. Den större av djurfigurerna är 27 cm lång och anses av Hallström föreställa en älg och noterar att den är konturmålad men att dess huvud, nacke och skuldror är ifyllda. Vidare anser Hallström att målningarna vid Brattberget är speciella på så sätt att de tillhör en mer avancerad stilgrupp då han anser att de skiljer sig stilistiskt från många andra målningslokaler. Den tidigare nämnda älgfiguren tros av Hallström höra till en äldre period än övriga målningar baserat på dess utseende. Slutligen nämns även färgen på målningarna som skiljer sig från den vid Hällberget som ligger i närheten av samma sjö, Skärvången. Färgen noteras vara mörkare vid Brattberget än vid Hällberget (Hallström 1960:22 – 23).

Brinnåsklippen, Fjällsjö 218, 335 – 340 m ö h.

Hällmålningen på berget Brinnåsklippen är gjord på en klippvägg med ett litet överhäng och själva målningsytan exponeras mot sydväst. Målningen har inte någon direkt anslutning till vatten och ligger ungefär en kilometer från Vängelälven. Själva målningen består av en 55 cm lång konturmålad älgfigur som är delvis ifylld. Direkt bakom älgen finns en 63 cm hög

människofigur vilken Bernt-Ove Viklund anmärker kan ha avbildats med en fallos riktad mot älgens bakdel. Utöver dessa figurer finns ett 27 cm långt zigzag-mönster på platsen. Viklund noterar även att i närheten av målningen finns en formation i bergväggen som påminner om ett antropomorft ansikte i profil. Under denna formation ska även något rött ha setts men vad

In document Ristad, polerad, målad: En kritisk granskning av dateringarna av den norrländska bergkonsten (Page 23-52)