Med ekonomin i åtanke

Sex av de sju intervjuade socialarbetarna i uppsatsen upplever att organisationen de arbetar inom styrs utifrån ekonomiska faktorer och att det påverkar det dagliga ar- betet med klienter. Nour upplever att de ekonomiska besparingarna hela tiden är överhängande i arbetet med klienterna. Detta eftersom fokus utifrån hennes roll som boendehandläggare ligger på att förflytta dygnskostnader till en månatlig hyreskost- nad i genomgångslägenheterna. Det går i hand med Knutagårds (2009) forskning

att minimera kostnaden för klientens placering (a.a.). Nour berättar att under av- stämningsmöten med cheferna letar de efter socialt hemlösa klienter som kan flyttas till genomgångslägenheter istället för stödboenden eftersom det är ett billigare al- ternativ. Nour upplever att det i sin tur minskar hennes handlingsutrymme som bo- endehandläggare och att hon inte får möjlighet att göra egna bedömningar i den utsträckning hon vill. Lundström & Sunesson (2016) skriver att socialarbetare har ett stort handlingsutrymme om socialarbetaren förhåller sig till organisationens rikt- linjer och ramar. Det föreligger även svårigheter för socialarbetare att förändra de här ramarna vilket medför att de kan uppleva en ambivalens där de å ena sidan är fria inom ramarna för organisationen men kan samtidigt inte förändra det som mins- kar deras handlingsutrymme (a.a.). Nours upplevelser av organisationen kan såle- des förklaras med att hennes autonomi begränsas eftersom hon upplever att hon inte kan hålla sig inom de ramar där hennes fria handlingsutrymme existerar med hän- syn till klientperspektivet. Därtill är hon inte enig med cheferna gällande hur de ekonomiska riktlinjerna används eftersom hon ser vilka negativa effekter det har på klienterna.

Även Jesper arbetar som boendehandläggare och upplever att han enligt direktiv ska flytta klienter från boenden med dygnskostnader till genomgångslägenheter. Detta trots att cheferna vet att klienterna inte kommer erhålla ett likvärdigt stöd för att kunna möjliggöra att de skulle klara av att bo där långsiktigt. Jesper upplever att även om han kartlagt klientens behov spelar det i slutändan ingen roll vad han tycker eftersom chefen har det sista ordet och tar större hänsyn till budget än klientens behov.

Jesper: [...] vi ska hitta behoven och så ska vi typ hitta det billigaste för att möta det behovet. Nej men där är ju det så att jag kan komma fram till det här behovet men chefen behöver inte hålla med mig alls om det, och det blir ju många gånger också motstridigt för en handläggare jobbar många gånger med denna klienten i dagar för att få fram en bedömning och så sitter cheferna där på fem minuter, så här tycker jag. Då blir det ju en motstridighet för dom tar hänsyn till budget många gånger där dom kanske inte ska, alltså dom kanske inte ska det utifrån den utred- ningen som vi har kommit fram till.”

Det Nour och Jesper berättar ovan kan förklaras som en vertikal konflikt. Hatch (2002) menar att de vertikala konflikterna uppstår när medarbetare och chefer inte är eniga med varandra. När cheferna och medarbetarnas intressen skiljer sig åt inom en organisation uppstår oförenlighet mellan målsättningar. Båda parter vill således uppnå olika syften eftersom de inte utgår från likvärdiga målsättningar (a.a.). Det är tydligt att Nour och hennes chefer har olika intressen och målsättningar när indi- vider ska placeras inom boendetrappan vilket bidrar till motsägelser. Nour upplever att hennes mål är att motverka hemlösheten i Malmö samtidigt som hon upplever att chefernas mål är ekonomisk effektivisering. Utifrån den tidigare forskningen där studier från Clark m.fl. (2015), Jönsson (2019), Zufferey (2008) och Weng & Clark (2017) konstaterar hur stor roll ekonomisk effektivitet spelar i det sociala arbetet sedan nyliberalistiska organisationsformer implementerats. Socialarbetarna i de här studierna upplever att deras autonomi minskat som en konsekvens av de ökade kra- ven på ekonomisk effektivitet och dokumentation (a.a.).

Nour och Jespers upplevelser bekräftar vad som påvisats i forskning från Storbri- tannien och Australien. Clark m.fl. (2015) skriver med utgångspunkt från sin studie

i Storbritannien att när en socialarbetares autonomi försvagas bidrar det till att det professionella omdömet minskar och omöjliggör självständiga beslut. Det beskrivs vara ett resultat av nyliberalistiska förändringar inom organisationen (a.a.). Även Zuffrey (2008) har i sin studie från Australien kommit fram till att nyliberalismen förändrat det sociala arbetet utifrån den ekonomiska effektiviteten där socialarbe- tare upplever att de har en minskad inverkan på de beslut som tas från ledning och politiker (a.a.). Det motverkar i sin tur vad Bakka m.fl. (2001) kallar för en stark organisationskultur vilket skapas när medarbetare och chefer har liknande värde- ringar. En sådan kultur krävs inom en organisation för att målen ska integreras och överleva (a.a.). Nour och Jespers värderingar utgår från att ge klienterna en funge- rande boendesituation, för dem är det att anse vara moraliskt och etiskt korrekt. När cheferna inte kan tillmötesgå deras värderingar på grund av de ekonomiska begräns- ningarna, eller snarare målet att begränsa de ekonomiska utgifterna, medför det till inskränkningar i socialarbetarnas autonomi eftersom de i slutändan inte tar beslu- ten. Det bidrar till en bristande organisationskultur där gemensamma mål inte kan integreras i verksamheten utifrån bristen av gemensamma värderingar.

Frank är den enda intervjupersonen som inte nämner varken ekonomi eller budget som ett av de organisatoriska problemen och har liksom i andra delar av resultat och analys-avsnittet frångått från vad de andra socialarbetarna upplever. Frank an- ser snarare att de administrativa arbetsuppgifterna är en bidragande faktor till den problematik han upplever inom organisationen eftersom han hela tiden måste vara i fas med dem vilket resulterar i att klientarbetet blir lidande på grund av tidsbrist. Det är något även Nour och Jesper upplever sig vara missnöjda med utgångspunkt i de organisatoriska problemen. Det socialarbetarna berättar bekräftas av Jönssons (2019) studie där svenska socialarbetare upplever att det administrativa arbetet er- satt det traditionella sociala arbetet som bidrar till att socialarbetarna får mindre tid till att träffa sina klienter. Clark m.fl. (2015) skriver att nyliberalistiska organisat- ionsformer där administration blivit mer centralt i det sociala arbetet. Tanken med en sådan förändring i organisationen är att effektivisera dess resultat genom att göra det mätbart genom dokumentation. Det har resulterat i att socialarbetare upplever att de inte har den tid som krävs för att klienterna ska kunna erhålla rätt stöd. (a.a.). De administrativa kraven i kombination med boendetrappan, en metod de intervju- ade socialarbetarna inte upplever fungerar i praktiken, bidrar till att socialarbetarna inte kan erbjuda det stöd klienterna behöver.

Karl upplever att det ekonomiska perspektivet är en bidragande faktor till att boen- detrappan fortfarande används av socialtjänsterna eftersom genomgångslägenhet- erna på den sekundära bostadsmarknaden i Malmö sparar stora summor pengar varje månad. Karl anser att många av de socialarbetare som, enligt honom, har “bra” värderingar inte stannar på socialtjänsten särskilt länge utifrån de förutsättningarna de får för att utföra socialt arbete. Det Karl återger är ännu ett exempel på att med- arbetare inom socialtjänsten intervjupersonerna arbetar inom inte har samma grund- läggande värderingar vilket enligt Bakka m.fl. (2001) bidrar till en stark organisat- ionskultur. Utan den starka organisationskulturen uppstår inte enbart en brist på gemensamma målsättningar utan även missförstånd och konflikter inom verksam- heten (a.a.). Konflikterna i det här avseendet består utav att socialarbetarna anser att klienternas rättigheter inte ska mätas efter organisationens budget utan efter de- ras behov. Däremot anser cheferna att behoven kan tillgodoses utifrån billigare al- ternativ vilket Karl och de andra intervjuade socialarbetarna inte håller med om.

Det som framkommer i det här avsnittet är att socialarbetarna och cheferna arbetar efter olika organisationskulturer eftersom de inte utgår från likvärdiga målsätt- ningar. Socialarbetarnas utgångspunkt är klientperspektivet och chefernas från or- ganisationens ekonomiska förutsättningar. Bakka m.fl. (2001) skriver att det kan resultera i vad de beskriver som den onda cirkeln där organisationskulturen inte lär sig av sina misstag vilket resulterar i att kompetensen i organisationen blir omodern. Den onda cirkeln reproducerar sig själv om organisationen letar efter syndabockar istället för att genomföra förändringar i syfte av att korrigera misstagen (a.a.). I det här fallet är ett av misstagen att boendetrappan fortfarande används som metod i samband med ekonomiska besparingar vilket inte löser klienternas grundläggande problematik. Organisationen blir även omodern utifrån att boendetrappan används som primärmetod för socialt hemlösa individer trots att det föreligger svårigheter för dem att klara av den. Syndabocken i det här fallet är sålunda klienterna som inte klarar av att lösa sin egen situation men även bostadsbristen där Frank anser att socialtjänsten inte ska ta ansvar för något som är en politisk fråga.

Enligt Abrahamsson & Aarum Andersen (2005) slutar organisationer utvecklas när de mål vilka var de främsta motiven till att verksamheten etablerades inte längre går att uppnå (a.a.). Med utgångspunkt i det här avsnittet tydliggörs det utifrån in- tervjuerna med socialarbetarna att verksamhetens främsta mål är ekonomisk effek- tivitet framför klienternas bästa. Den minskade autonomin och ökade byråkratin socialarbetarna upplever i form av administration i kombination med den ekono- miska effektiviteten resulterar i att socialarbetarna upplever att organisationen mot- arbetar både dem och klienterna. Det Bakka m.fl. (2001) beskriver som den onda cirkel (a.a.) är således sluten.