Strategier och metoder för klientens bästa

De intervjuade socialarbetarna berättar om olika strategier de arbetat fram genom att erhålla ett ökat handlingsutrymme för att se till klientens bästa i en budgetstyrd organisation. Nour uppger att det viktigaste för att få igenom sina beslut är chefens klientperspektiv vilket medför att hon blir mer självständig i sitt arbete för att ta egna beslut. Vidare anser Nour att eftersom varje beslut måste förankras hos en chef har hon lärt sig att gå till olika chefer beroende på vilket beslut eller stöd hon vill att klienten ska erhålla.

Nour: Det hänger väldigt mycket på vad man har för chef helt enkelt, eftersom jag måste dra alla mina beslut med en sektionschef så beroende på om sektionschefen har ett brukarperspektiv så har jag ganska mycket handlingsutrymme för då kan jag bara lyfta behov efter behov och liksom lite sälja in min klient. Så jag kan uppleva det med vissa chefer så är det mycket enklare att få dom besluten jag vill ha, men med vissa andra kan det vara mycket svårare.

Det Nour beskriver ovan styrker Jönssons (2019) resonemang gällande att socialar- betare upplever minskad tillit till chefer eftersom deras ursprungliga bedömningar måste förankras hos en chef (a.a.). Nour har som ett resultat av det här utvecklat en strategi där hon går till olika chefer beroende på vad hon vill ha för bedömning. Besluten som sker på socialtjänsten kan sålunda betraktas vara godtyckliga ef- tersom Nour kan få olika besked beroende på vilken chef hon går till, något hon även utnyttjar eftersom hon arbetar för klientens bästa och inte organisationens bästa. Enligt SOU 2018:32 beror bristande bedömningar av det här slaget bero på att socialtjänstlagen enbart är en ramlag och att avsaknaden av tydliga riktlinjer kan bidra till bristande bedömningar (a.a.). I det här fallet upplever däremot inte Nour att det beror på hennes bristande bedömningar utan att cheferna tar sina beslut uti- från avsaknaden av tydliga riktlinjer av lagen där budgeten sätts i det främsta rum- met framför klienterna. Det Nour beskriver har varit ett genomgående tema utifrån intervjuerna med socialarbetarna där de upplever sig motarbetade från chefer och ledning angående hur arbetet med hemlöshet ska genomföras. Däremot föreligger den en skillnad i den ovan beskrivna situationen där även cheferna utgår från olika mål vilket bidrar till fler motsägelser inom organisationen. Bristen på gemensamma mål orsakar enligt Hatch (2002) konflikter, särskilt i politiskt styrda organisationer där det finns flera övergripande mål för att täcka alla gruppers rättigheter och möj- ligheter. (a.a.). I det här fallet skapar det dock snarare möjligheter för Nour som på ett strategiskt tillvägagångssätt lärt sig chefernas mål med utgångspunkt från deras egna värderingar och normer där Nour kan utnyttja det till fördel för klienterna. Frank upplever att det är ojämlikt mellan stadens socialtjänster eftersom de fem olika socialtjänstområdena har olika utbud av insatser. Det innebär att även om kli- enterna tillhör samma kommun får de olika förutsättningar beroende vad just den socialtjänsten erbjuder. Även det bidrar till antingen ett ökat eller minskat hand- lingsutrymme eftersom vid fler insatser kan klienten erbjudas med stöd. Finns inte insatserna på en socialtjänst kan den handläggaren upplevas vara bakbunden där denne ska tänka på kostnader genom interna placeringar och insatser samtidigt som det inte tillgodoser klientens behov. De intervjuade socialarbetarna som arbetar inom öppenvården upplever att de arbetar utifrån klienternas mål vilket ibland mot- arbetar organisationen och dess handläggare. Karl upplever svårigheter med att vara lojal mot organisationen samtidigt som att vara lojal mot klienterna vilket bidrar till en obalans.

Karl: Asså det är ju svårt att hålla lojalitet mot organisationen och att hålla lojalitet mot klienterna. men samtidigt så upplever jag att organisationen trycker mer på lojaliteten för organisationen, asså så då blir det naturligt för mig, för hur jag är som person, att känner jag en viktobalans med organisationen så då försöker jag kompensera den med brukarperspektivet, men det är svårt eftersom jag räcker inte till [...].

Hatch (2002) skriver att normer är de informella reglerna inom en organisation som påtalar för individerna inom den hur de förväntas agera där värderingarna snarare utgår från vad individerna anser vara rätt eller fel (a.a.). I ovanstående citat tydlig- görs det att lojaliteten i organisationen är en norm men att denna norm är oförenliga med de värderingar Karl innehar. Det har varit återkommande i intervjuerna att or- ganisationens förväntningar är oförenliga med socialarbetarnas uppfattningar av

Jönssons (2019) studie där de intervjuade socialarbetarna upplevde att de kunde skapa tillitsfulla relationer med klienter utifrån hur organisationen var uppbyggd. Antingen gav de upp och accepterade verksamhetens spelregler eller så upplevde de sig vara dåliga socialarbetare (a.a.). Karl och de andra intervjuade socialarbe- tarna ger däremot inte efter för de givna spelreglerna inom Malmö stads socialtjäns- ter utan försöker hitta andra lösningar. Svårigheterna med det är att Karl i det här fallet inte upplever sig “räcka till”.

Samtliga intervjupersoner uppger att Bostad först både är en proaktiv och reaktiv metod som borde implementeras i större utsträckning i Malmö. Kajsa anser att en satsning på metoder som Bostad först hade kanske kostat mycket pengar för kom- munen till en början men att det långsiktigt varit en bättre lösning ur både klient- perspektivet och utifrån den ekonomiska effektiviteten. Kajsa tillägger att det hade medfört att klienter skulle erhålla en egen bostad snabbare vilket hade minskat ris- ken för att de blir beroende av socialtjänstens stöd. Studier som presenterats i upp- satsen av Andvig m.fl. (2018) och Benjaminsen (2018) konstaterar de skaderedu- cerande förhållanden Bostad först medför gällande individer som är kroniskt hem- lösa med missbruk och social ohälsa. I bägge studierna som är genomförda i länder med väletablerade välfärdssystem framgår det att det sociala arbetet som genom- förts tidigare med socialt hemlösa individer inte fungerat där Bostad först anses vara lösningen (a.a.). Däremot finns det enligt Bostad först (u.å.) enbart 60 lägen- heter i Malmö trots att de socialt hemlösa i Malmö stad består av 622 individer (Malmö Stad, 2018). Benjaminsen (2018) skriver att problematiken med att imple- mentera den nya metoder främst beror organisatoriska svårigheter (a.a.). Det är nå- got som kan förklaras utifrån av att socialtjänsten i första hand ser över den ekono- miska effektiviteten snarare än klientperspektivet.

Karl och Jesper är inne på ett liknande resonemang som Kajsa där de anser att Bo- stad först hade varit kostnadseffektivt i längden men uppger å andra sidan att pro- blematiken ligger i att hyresvärdarna inte vill släppa sina lägenheter till Bostad först. Hyresvärdarna vill ha individer som redan är “färdigbehandlade” och ska vara lika självgående som hyresgästerna på den primära bostadsmarknaden. Det spelar således ingen roll vad organisationen eller politikerna tycker utan boendetrappan blir per automatik den modell i Malmö stad som i dagsläget kan möta de individu- ella behoven i så stor utsträckning som möjligt. Trots att den inte visat sig möta behoven särskilt väl utifrån socialsekreterarnas upplevelse av modellen.

Däremot bör de även poängteras att Källmen & Blid (2016) som genomförde en jämförande studie gällande boendetrappan och Bostad först från klienternas per- spektiv inte hittade några avsevärda skillnader mellan metoderna. Det förelåg inga skillnader kring klienternas mående eller bruk av droger oavsett vilken metod som användes. Den främsta skillnaden var snarare att klienter som erhåll en bostad via Bostad först hade större möjligheter att bo i sin bostad i flera år utan den förelig- gande risken av att flyttas runt vilket klienter via boendetrappan ofta får erfara (a.a.). Däremot har flertalet av de intervjuade socialarbetarna i uppsatsen uppgett att de har flera drogfria boenden via boendetrappan i Malmö och studien kan följaktligen inte appliceras på de här boendeformerna.

7. Resultatdiskussion

Syftet med uppsatsen var att undersöka socialarbetares upplevelse av boendetrap- pan samt hur de uppfattar organisationens betydelse i arbetet med socialt hemlösa individer som har ett boende genom boendetrappan. Det som framkommit är att boendetrappan utifrån de intervjuade socialarbetarna upplevelser inte är en funge- rande metod för en stor del av de socialt hemlösa i Malmö stad. Faktum är att bo- endetrappan är en metod som sedan länge konstaterats vara bristfällig i arbetet med socialt hemlösa individer. Att den fortfarande används bidrar till att organisationen blir omodern och inte förändras genom att samma misstag begås gång på gång, organisationen hamnar i den onda cirkeln. I uppsatsen har även ekonomin påvisats ha en stor påverkan på arbetet med socialt hemlösa individer. I kombination med boendetrappan upplevs det av socialarbetarna medföra svårigheter att utföra det so- ciala arbetet då man hamnar i en målkonflikt mellan att hålla budget och klientens bästa. Däremot är det inte enbart organisationen som är avgörande utan även hyres- värdarna som kräver att socialtjänstens klienter ska leva upp till deras standard in- nan ett eget kontrakt kan bli aktuellt. Både ekonomin och hyresvärdarnas krav med- för minskade möjligheter att utöka Bostad först i Malmö stad, trots att det både enligt socialarbetarna och den tidigare forskningen är den arbetsmetod som funge- rar bäst för målgruppen.

Utifrån Foucaults teori gällande disciplinering och normalisering har vi förstått bo- endetrappan som en modell där normalisering sker genom både straff och belöning. Med normalisering åsyftas att individen ska formas efter vad socialtjänsten och hy- resvärdar anser vara en adekvat hyresgäst, en individ som uppnår kraven som ställs och anses vara förutsägbar. Boendetrappan som modell är tänkt att fungera som en institutionell karriär där individen utvecklas steg för steg, från akutboendet till top- pen med det egna kontraktet. Vår uppsats har visat en annan bild än hur boende- trappan är tänkt att fungera i teorin. Istället för att individen “lär sig att bo” och genomgår en normaliseringsprocess utefter kraven som ställs kan vi konstatera att disciplineringen skapar ett ökat lidande och inte goda hyresgäster. Att straffa otrygga individer som lider av social problematik genom att ge dem mer otrygghet är inte en ekvation som går ihop. Att straffas inom boendetrappan innebär att indi- viden flyttas nedåt och då ofta till ett akutboende. Det skapar inte förutsättningar för att stötta upp individen i den problematiken som många gånger föranledde hem- lösheten från början.

Däremot kan boendetrappan inte anses vara helt oanvändbar eftersom samtliga in- tervjupersoner hade erfarenhet av att det funnits socialt hemlösa individer som er- hållit ett förstahandskontrakt. Utöver detta är boendetrappan även en metod som fungerat för de strukturellt hemlösa, de är dock en målgrupp som socialtjänsten i Malmö stad inte längre erbjuder boende utifrån den förändrade riktlinjen som nämnts. Som det beskrivits i uppsatsen är boendetrappan en metod som inte funge- rar till gruppen den i själva verket är avsedd för i annat än i enstaka fall. Men hur kommer det här påverka de socialt hemlösa individerna i Malmö stad? Vi har dis- kuterat två möjliga utfall den förändrade riktlinjen kan resultera i. Den förändrade riktlinjen kan möjliggöra fler tillfällen för socialt hemlösa individer att erhålla lä- genheter på de högre trappstegen eftersom de som haft lättare att klättra i boende- trappan inte längre får tillgång till den. Vilket förutsätter att socialtjänsten och hy- resvärdar ändrar sina krav vilket kan bli verklighet då vi antar att de vill undvika

vakanta lägenheter. Det kan även som en av intervjupersonerna uppgett bidra till en ökning av socialt hemlösa individer beroende på hur de strukturellt hemlösa påver- kas av förändringen.

Det framkommer även att socialarbetarna upplever att organisationen spelar en av- görande roll i klientarbetet och att det är särskilt märkbart när chefernas värderingar är oförenliga med socialarbetarnas huvudsakliga uppdrag. Ekonomisk effektivise- ring och administration var tänkt att effektivisera det sociala arbetet men att det i realiteten fått motsatt effekt. Socialarbetarna upplever att de arbetar utifrån organi- satoriska krav som strider mot deras värderingar, värderingar som bidragit till att de valt sin profession till att börja med. Förutom det ska de även förhålla sig till att de ständiga misslyckanden klienterna får erfara genom att bo via boendetrappan. Det står klart att organisationen är tvungen att anpassa och förhålla sig till den eko- nomiska styrningen som råder. Vi tror inte att det är någonting som kommer minska kommande år då vi inte fått någon sådan indikation av intervjupersonerna. Ett eko- nomiskt tryck är något som offentlig verksamhet måste ta hänsyn till då det rör sig om skattemedel och därför har vi valt att inte problematisera det på något djupare plan. Något vi däremot måste beakta och problematisera är vad som görs för de medel som finns, vad får klienterna och varför? Är det så att när en budget läggs fram så är den så kortsiktig att det inte finns rum för långsiktiga och hållbara lös- ningar som exempelvis bostad först? Boendetrappan kan ge sken av att ge snabba resultat, om den fungerar som den ska men när den inte fungerar som den ska så blir det dyrt väldigt länge.

Avslutningsvis anser vi att utifrån vad som framkommit under intervjuerna och den samlade bilden vi anskaffat oss av hemlöshetsarbetet i Malmö stad drar vi slutsatsen att flertalet faktorer behöver förändras till det bättre. Detta särskilt eftersom hem- lösheten i Malmö det senaste decenniet tredubblats. Därtill är organisationen är inte enbart betydande i arbetet med socialt hemlösa individer utan försvårar även det där det ibland kan upplevas vara omöjligt för dem att klättra hela vägen till sista trapp- steget. Vi kan konstatera att det finns kritiskt reflekterande socialarbetare inom Malmö stad, inte minst våra intervjupersoner som visat på stor kunskap och ett brin- nande engagemang för sin målgrupp. Vi vill även avsluta med en positiv reflektion gällande hemlöshetsarbetet som bedrivs i staden. För bara ett fåtal år sedan fanns inte Bostad först som metod i Malmö men är idag ett alternativ till boendetrappan. Det går inte snabbt men det går framåt.

7.1 Metoddiskussion

Eftersom vi enbart intervjuat socialarbetare från tre av Malmös fem socialtjänstom- råden är uppsatsen nödvändigtvis inte applicerbar på de socialtjänsterna som inte ingick under insamlingen av empirin. Därtill kan studien inte anses representera samtliga socialarbetare vilka arbetar med hemlöshet i Malmö stad utifrån att enbart sju intervjuer genomfördes. Förutom detta har samtliga intervjupersoner varit ne- gativt inställda till boendetrappan som metod under intervjuerna vilket har medfört att det kunnat påverka uppsatsens generaliserbarhet. Detta genom att de som valt att medverka möjligen haft intresse av att framföra sina åsikter gällande boende- trappan som metod vilket kan ha riskerat att bli ett snedvridet urval utifrån social- arbetares upplevelser i Malmö stad. Däremot är uppsatsen generaliserbar utifrån att resultatet bekräftar den redan befintliga forskningen kring ämnet.

Vi har reflekterat över möjligheten att intervjupersonerna som valde att medverka kunde besitta en viss partiskhet gällande att boendetrappan inte fungerar som metod och att de möjligtvis haft ett visst intresse av att medverka för att synliggöra sina åsikter kring metoden.

Frank var den intervjuperson som avvek mest utifrån organisationens betydelse för arbetet med socialt hemlösa individer. Trots att Frank ansåg att organisatoriska pro- blem förelåg i hans arbete med hemlöshet poängterade Frank faktorer som ingen av de andra sex intervjupersonerna gjorde. Att han skiljer sig från övriga intervjuper- soner kan bero på att Franks arbetsuppgifter skiljer sig åt markant gentemot övriga intervjupersoner och att han därför ser problematiken ur ett annat perspektiv. Det kan också bero på individuella skillnader som personliga värderingar och åsikter vilka kan skilja mellan intervjupersonerna. Vad den avvikande åsikten beror på kan vi inte veta med säkerhet men det tillför ett djup till resultatet och visar på att ur- valsgruppen inte är homogen med utgångspunkt ur frågeställningen om organisat- ionens betydelse.

Referenser

Aakvaag, G. (2011). Modern sociologisk teori. Lund: Studentlitteratur

Abrahamsson, B & Jon Aarum Andersen. (2005). Organisation- att beskriva och

förstå organisationer. Malmö: Liber

Andersson, C. (1994). Organisationsteori. Lund: Studentlitteratur.

Andvig, E S, Knut Tore Sælør & Esther Ogundipe. (2018). Harm reduction in Nor- wegian housing first project: a qualitative study of the treatment providers’ practice.

Advances in Dual Diagnosis, 11(1), 4-15.

Bakka, J.F, Egil Fivelsdal & Lars Lindkvist. (2001). Organisationsteori: Struktur,

kultur, processer. Malmö: Liber ekonomi

Benjaminsen, L. (2018). Housing First in Denmark: An Analysis of the Coverage Rate among Homeless People and types of Shelter Users. Social Inclusion, 6(3), 327-336.

Blid, M. (2008). Ett folkhem för alla?: kommunala insatser mot hemlöshet. Diss. (sammanfattning) Sundsvall: Mittuniversitetet, 2008. Sundsvall.

Bostad först. (u.å.). Erfarenheter av Bostad först i Sverige. Hämtad 2019-04-08 från, http://www.bostadforst.se/rapporter-och-utvarderingar/

Bryman, A. (2013). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Li- ber.

Börjesson, M & Gullberg, A. (2000). Att undersöka grupper i svaga positioner på bostadsmarknaden I: Wedding Runquist & Hans Swärd (red.) Hemlöshet En anto-

logi om olika perspektiv & Förklaringsmodeller. Stockholm: Carlsson bokförlag

Clark, M, Michelle Cornes, Jill Manthorpe, Catherine Hennessey & Sarah Ander- son. (2015). Releasing the grip of managerial domination. The role of communities of practice in tackling multiple exclusion homelessness. Journal of Integrated Care, 23(5), 287-301.

Denscombe, M. (2018). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt

inom samhällsvetenskaperna. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Denvall, V, Shari J Granlöf, Marcus Knutagård, Marie Nordfeldt, & Hans Swärd. (2010). Utvärdering av ”Hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar”: Delrapport.

Research Reports in Social Work; Vol. 2010, Nr. 1. Socialhögskolan, Lunds uni-

versitet.

Foucault, M. (2003). Övervakning och straff. Fängelsets födelse. (Fjärde upplagan). Lund: Arkiv förlag

Giertz, A. (2000). Långvarig och tillfällig bostadslöshet -ett exempel från Malmö I: Wedding Runquist & Hans Swärd (red.) Hemlöshet En antologi om olika per-

spektiv & Förklaringsmodeller. Stockholm: Carlsson bokförlag

Göteborgs stad. (2018). Hemlösa och utestängda från bostadsmarknaden april

2018. Hämtat 2019-05-07 från,

http://www5.goteborg.se/prod/fastighetskontoret/boendeportal/dalis2.nsf/vyFilAr- kiv/Boinv_rapp2018.pdf/$file/Boinv_rapp2018.pdf

Hall P. (2012) Managementbyråkrati: organisationspolitisk makt i svensk offentlig

förvaltning. Malmö: Liber.

Hansen Löfstrand, C. (2010). Reforming the Work to Combat Long-Term Home- lessness in Sweden. Acta Sociologica, 53(1), 19-34.

Hansen Skog, I-L. (2018). Users’ choice in providing services to the most vulnera- ble homeless people. Social Inclusion 6(3), 319-326

Hatch, M.J. (2004). Organisationsteori. Lund: Studentlitteratur

Hedin, K., Clark, E., Lundholm, E., & Malmberg, G. (2012). Neoliberalization of housing in Sweden: gentrification, filtering and social polarization. Annals of the

Association of American Geographers, 102(2), 443- 463.

Jönsson, J.H. (2019). Servants of a “sinking titanic” or actors of change? Contested identities of social workers in Sweden. European Journal of Social Work, 22(2), 212-214.

Knutagård, M, Marie Nordfeldt & Bengt Larsson. (2007). Natthärbärget som vand- rande lösning. Sociologisk Forskning, 44(4), 30-57.

Knutagård, M. (2009). Skälens fångar: Hemlöshetsarbetets organisering, katego-

riseringar och förklaringar. Égalité.

Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö (2013). Malmös väg mot en hållbar

framtid: hälsa, välfärd och rättvisa. (2. uppl.) Malmö: Kommissionen för ett socialt

hållbart Malmö.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Källmen, H, & Mats Blid. (2016). Free from Homelessness: Is “Housing Frist” the Solution?- A comparison with the “Staircase Model”. A Feasibility Study. Int Arch

Addict Res Med, 2(1), 1-6.

Lundström, T & Sune Sunesson. (2016). Socialt arbete utförs i organisationer. I:

Anna Meeuwisse, Sune Sunesson, Hans Swärd & Marcus Knutagård (red.). Socialt arbete: en grundbok. Stockholm: Natur och kultur.

Malmö Stad. (2018). Kartläggning av hemlösheten och insatser för hemlösa 2018. Hämtad 2019-04-09 från,

https://motenmedborgarportal.malmo.se/welcome-sv/namnder-styrelser/arbets- marknads-och-socialnamnden/mote-2019-03-28/agenda/rapport-kartlaggning-av- hemloshet-och-insatser-for-hemlosa-2018pdf?downloadMode=open

Malmö Stad. (u.å.) Socialtjänst. Hämtad 2019-04-16 från,

https://malmo.se/Service/Om-Malmo-stad/Var-organisation/Forvaltningar/Arbets- marknads--och-socialforvaltningen/Vara-namnder/Medborgarservice/Social- tjanst.html

Nordfeldt, M (2007). Bostadslöshetsarbete i fyra kommuner - boendetrappor, koalitioner och mellanrum. I Cecilia Hansen Löfstrand & Marie Nordfeldt (red.)

Bostadslös! lokal politik och praktik. Malmö: Gleerup.

Olsson, L-E & Marie Nordfeldt. (2008). Homelessness and the Tertiary Welfare System in Sweden- The Role of the Welfare State and Non-profit Sector. European