"Vem orkar hålla på såhär, så länge?" - Socialarbetare om boendetrappan och organisationens betydelse i arbetet med socialt hemlösa

”VEM ORKAR HÅLLA PÅ SÅHÄR,

SÅ LÄNGE?”

SOCIALARBETARE OM BOENDETRAPPAN

OCH ORGANISATIONENS BETYDELSE I

ARBETET MED SOCIALT HEMLÖSA

DAVID NILSSON

”VEM ORKAR HÅLLA PÅ SÅHÄR,

SÅ LÄNGE?”

SOCIALARBETARE OM BOENDETRAPPAN

OCH ORGANISATIONENS BETYDELSE I

ARBETET MED SOCIALT HEMLÖSA

DAVID NILSSON

JOHANNA OSCARSSON

Nilsson, D & Oscarsson, J. ”Vem orkar hålla på såhär, så länge?”. Socialarbetare om boendetrappan och organisationens betydelse i arbetet med socialt hemlösa.

Ex-amensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö Universitet. Fakulteten för

hälsa och samhälle: institutionen för socialt arbete, 2019.

Uppsatsen utgick från att fördjupa förståelsen för den problematik som visats i tidi-gare forskning gällande boendetrappan som metod i arbetet med socialt hemlösa individer. Uppsatsen utgick från Malmö stad eftersom hemlösheten stadigt har ökat i staden under det senaste decenniet. Kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer genomfördes där sju socialarbetare som arbetar med hemlöshet i Malmö stad intervjuades. Insamlad empiri analyserades utifrån Foucaults teori om

norma-lisering och disciplinering samt organisationskultur. Det som påvisades i uppsatsen

var de föreliggande svårigheterna som var rådande för socialarbetare i arbetet med social hemlöshet vid användning av boendetrappan som metod. Det framkom att boendetrappan ställer för höga krav på socialtjänstens klienter och är en metod som i många fall resulterat i misslyckande. Resultatet visade även att organisatoriska svårigheter förekom både genom motstridiga krav och brist på gemensam målupp-fyllelse gällande hur arbetet med socialt hemlösa individer skulle genomföras. Vi-dare visade resultatet att socialtjänsten är en ekonomistyrd organisation där fokus ibland kan förskjutas mot att hålla budget framför klientens bästa. Det förelåg även svårigheter inom socialtjänsten som organisation att implementera andra metoder än boendetrappan utifrån de ekonomiska förutsättningarna och krav från samarbets-partners såsom hyresvärdar.

Nyckelord: Boendetrappan, hemlöshet, socialt arbete, organisation, disciplinering,

“WHO CAN BEAR THIS, FOR SO

LONG?”

SOCIAL WORKERS OPINION ON THE

STAIRCASE MODEL AND THE IMPORTANCE

OF THE ORGANIZATION IN THE WORK WITH

SOCIALLY HOMELESS

DAVID NILSSON

JOHANNA OSCARSSON

Nilsson, D & Oscarsson, J. “Who can bear this, for so long?”. Social workers opin-ion on the staircase model and the importance of the organizatopin-ion in the work with socially homeless. Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö Uni-versity: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2019.

The aim of the essay was to deepen the understanding of the difficulties that has been proven in previous research of the staircase model as a method in the work of socially homeless individuals. The essay was based of the homelessness in the city of Malmö since it has had a steady increase in the city over the past decade. Quali-tative method in the form of semi-structured interviews was performed with seven social workers who works with homelessness in the city of Malmö. The collected empirical data was analyzed based on Foucault's theory of normalization and

dis-cipline and also organizational culture. The results presented in the essay was the

present difficulties that were prevalent for social workers in the work on social homelessness when using the staircase model as a method. It turned out that the staircase model places too high demands on the social services clients and is a method that in many cases has resulted in failure. The results also showed that or-ganizational difficulties existed both through conflicting requirements and lack of common goal fulfillment regarding how work with socially homeless individuals should be implemented. Furthermore, the result showed that the social service is a financially controlled organization where focus sometimes can be shifted towards keeping budget to the disadvantage of what’s best for the client. There were also difficulties within the social services as an organization to implement methods other than the staircase model based on the economic conditions and requirements from partners such as landlords.

Keywords: Staircase model, homelessness, social work, organization, Foucault,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 4

1.1PROBLEMFORMULERING 4

1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 6

1.3AVGRÄNSNINGAR 6 1.4BEGREPPSFÖRKLARINGAR 7 1.4.1 Hemlöshet 7 1.4.2 Social hemlöshet 8 1.4.3 Boendetrappan 8 1.4.4 Bostad först 8

1.4.5 Nyliberalism och new public management 8

2. BAKGRUND 9 2.1DEN SVENSKA BOSTADSMARKNADEN 9 2.2AKTUELL SITUATION 9 2.3MÄTFEL 11 3 KUNSKAPSLÄGET 11 3.1LITTERATURSÖKNING 11 3.2BOENDETRAPPAN 12

3.3BOENDETRAPPAN OCH ORGANISATIONENS BETYDELSE 15

3.4SOCIALARBETARE OM BOENDETRAPPAN OCH ORGANISATIONEN 16

4. TEORI 17

4.1DISCIPLINERING OCH NORMALISERING 17

4.2ORGANISATIONSKULTUR 19

5. METOD 21

5.1VAL AV METOD OCH METODOLOGISKA REFLEKTIONER 21

4.2URVAL 21

5.3TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 22

5.4ANALYSFÖRFARANDE 24

5.5ETISKA PRINCIPER 25

5.6ANSVARSFÖRDELNING 25

6. RESULTAT OCH ANALYS 26

6.1PRESENTATION AV INTERVJUPERSONERNA 26

6.2HÖGT TILL NÄSTA TRAPPSTEG 27

6.3DEN LÅNGSAMMA BOENDETRAPPAN 29

6.4LÄTT ATT FALLA NER 31

6.5MED EKONOMIN I ÅTANKE 34

6.6ORGANISATORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR I BOENDETRAPPAN 37

6.7STRATEGIER OCH METODER FÖR KLIENTENS BÄSTA 39

7. RESULTATDISKUSSION 42

7.1METODDISKUSSION 43

REFERENSER 45

BILAGA 1.MODELL AV BOENDETRAPPAN 49

BILAGA 2.INFORMATIONSBREV 50

1. Inledning

I Sverige har alla medborgare rätt till en bostad vilket är förankrat i svensk grundlag genom regeringsformen men även i FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Att inte ha en bostad är påfrestande för individers psykiska och fysiska hälsa (Malmö Stad, 2018). Det medför även till svårigheter gällande att erhålla och upprätthålla ett socialt liv med studier, arbete och vänner. För individer vilka redan lever i social utsatthet med missbruksproblematik eller psykisk ohälsa förvärras situationen vä-sentligt av hemlöshet. En stabil boendesituation är ofta en förutsättning för att kunna erhålla ett tryggt liv med minskad utsatthet. I Malmö stad gjordes det en kartläggning av hemlöshet 2018 som visade att hemlösheten i staden mer än tre-dubblats sedan 2011 vilket visar att staden står inför stora utmaningar (a.a.). Socialtjänsten har utifrån Socialtjänstlagen (2001:453) ansvaret för att hemlösa in-divider ska erhålla tak över huvudet. Malmö stad använder sig av boendetrappan som metod för att motverka hemlöshet och stödja individen till att i slutändan få ett eget kontrakt. Forskning har visat att metoden inte fungerar som det är tänkt, den skapar en sekundär bostadsmarknad och de som betraktas vara socialt hemlösa in-divider tenderar att fastna i flera år (Socialstyrelsen, 2017). Därför blir det viktigt att undersöka vilka problem det finns i arbetet med boendetrappan och varför dessa uppstår.

1.1 Problemformulering

Utifrån Socialstyrelsens (2011) tidigare kartläggning av hemlöshet framgick det att ordna en bostad inte var tillräckligt för att täcka de hemlösa individernas behov. Istället krävs det så kallade paketlösningar där det erbjuds en helhetssyn och insat-ser som riktar sig till individens och familjens problematik. Paketlösningar erbjuds bland annat genom stödinsatser i form av praktiskt eller socialt stöd (a.a.). De indi-vider vilka kräver så kallade paketlösningar med stödinsatser benämns i Malmö stad som socialt hemlösa och utgör utifrån Malmö stads kartläggning 32 procent av de hemlösa individerna i staden (Malmö stad, 2018).

Statens offentliga utredning (2018) har kartlagt de insatser och det stöd målgruppen är i behov av både utifrån att de redan hemlösa individerna samt implementera fö-rebyggande arbete för att förhindra att fler individer blir hemlösa. Dock föreligger det svårigheter i att implementera nya eller förebyggande arbetssätt på kommunal nivå eftersom arbetsbelastningen och personalomsättningen på socialtjänsterna i Sveriges kommuner är hög. Detta resulterar i att de akuta ärendena prioriteras och det långsiktiga arbetet i högre utsträckning läggs åt sidan. En annan bidragande faktor är att socialsekreterare upplever svårigheter i att utföra sitt arbete vilket re-sulterar i bristande bedömningar. Det beror bland annat på att socialtjänstlagen en-bart är en ramlag samt att det råder brist i lagstiftningen kring vägledning och me-toder. Utöver det har införandet av det nyliberalistiska styrsystemet New Public Management bidragit till ett ökat krav på effektivitet och ekonomiska besparingar som resulterat i att verksamheterna riskerar att bli akutstyrda snarare än förebyg-gande (SOU 2018:32). Utredningens syfte med att kartlägga insatser är däremot otydlig. Inga specifika insatser konkretiseras i kartläggningen utöver att kommu-nernas insatser ska verka förebyggande för att motverka en djupare problematik samt att insatserna ska vara evidensbaserade. Insatser ska därtill anses vara sociala

investeringar snarare än ännu en sak som kostar kommunen pengar vilket proble-matiseras i kartläggningen.

Marcus Knutagård (2009) skriver om hur hemlöshetsarbetet påverkats av effektivi-seringar och ekonomiska besparingar. När socialtjänsten är i behov av akuta lös-ningar för hemlösa individer eller familjer blir hotell en kostnad som medför svå-righeter med att hålla sig inom budgetens ramar. Det har medfört att hotell inte längre anses vara en lösning för att placera akut hemlösa individer utan istället an-vänds härbärgen eller barackbyggnader för att tillgodose det akuta behovet innan en lägenhet finns tillgänglig inom socialtjänstens sekundära bostadsmarknad. De här lösningarna legitimeras genom att de anses vara mer värdiga bostäder än hotel-len samtidigt som de även är kostnadseffektiva vilket gör att chefer på socialtjänster ser det som en ekonomisk vinst att bland annat använda härbärgen istället. Därtill upplever socialarbetare att de ständigt tvingas arbeta för att byta dygnskostnader mot en månatlig hyreskostnad och kan först efter placering på ett boende arbeta med klienternas problematik (a.a.). Liksom det beskrivs i SOU 2018:32 har social-tjänsten blivit benägen att hitta lösningar på problemen istället för att ha tid till att kunna förstå den ursprungliga problematiken eftersom verksamheten blivit akut-styrd.

Sveriges kommuner har skapat en sekundär bostadsmarknad i ett försök att lösa hemlösheten. I Malmö stads (2018) kartläggning av hemlösa framgår det att stadens insatser för hemlösa bland annat utgörs av kommunens sekundära bostadsmarknad som skapats utifrån att målgruppen inte har tillgång till den primära bostadsmark-naden (Malmö stad, 2018). Enligt Statens offentliga utredningar (2018) består den primära bostadsmarknaden av bostadsrätter eller hyresrätter i form av förstahands-kontrakt. Den sekundära bostadsmarknaden skiljer sig gentemot den primära ge-nom att vara tillfällig och förekommer enbart i kommunens regi, ofta gege-nom soci-altjänsten. Vidare saknar boende på den sekundära bostadsmarknaden rättigheterna som stadgas i hyreslagen, under vilken hyresvärdarna på den primära marknaden lyder. Socialtjänsten hyr lägenheter av kommunala aktörer för att i sin tur hyra ut till klienter genom olika föreskrifter och specialkontrakt som gör inskränkningar i hyreslagen. Den sekundära bostadsmarknaden består utöver ovan beskrivna lägen-heter även härbärgen, hotell och andra bostäder vilka är tänkta som kortvariga bo-endealternativ (a.a.).

Den metod som används i Sveriges kommuner för att motverka hemlöshet är främst boendetrappan, det är även den primära metod som används i Malmö stad (Knuta-gård, 2009). Metoden bygger på idén om att hemlösa individer stegvis ska förflytta sig mot en egen bostad med förstahandskontrakt vilket markeras som det högsta trappsteget. Målet är inte enbart en egen bostad utan det anses även vara en process som avser hur individen i framtiden ska har möjlighet att behålla en egen bostad på den primära bostadsmarknaden (Denvall, Granlöf & Knutagård, 2010; Nordfeldt & Swärd 2010; Nordfeldt, 2007). Det lägsta steget i boendetrappan redovisar boende-former som härbärgen och kommunens lågtröskelboenden. Därefter representerar nästa steg den sekundära bostadsmarknaden i socialtjänstens regi. Det högsta trapp-steget avser en lägenhet där den boende erhåller en bostad med möjlighet till första-handskontrakt. Boendetrappan har visat sig vara en ineffektiv och dyr metod ef-tersom få når det högsta trappsteget (Denvall m.fl., 2010). Nackdelar med

boende-trappan är att det kan ta flera år att nå det högsta trappsteget eftersom flertalet indi-vider uppges fastna på de olika trappstegen utan möjlighet att kunna komma vidare. Misslyckas individerna att uppfylla kraven kan de även förflyttas nedåt ett eller flera steg i den så kallade trappan. Då trappan är oöverkomligt lång upplevs det vara svårt för den enskilde att bli motiverad till förändring (Denvall m.fl., 2010). Boen-detrappan har enligt forskning haft motsatt effekt än tanken varit från början ef-tersom den inte löst hemlösheten i Sverige utan bidrar snarare till svårigheter att inta den primära bostadsmarknaden (Swärd, 2008; SOU 2018:32).

Knutagård (2009) har även problematiserat boendetrappan som metod eftersom den har stora brister både utifrån klientperspektiv och socialarbetare som arbetar med den. Klienter tenderar att fastna i boendetrappan och även trilla nedåt ett eller flera trappsteg. Det är sällan att någon med social problematik erhåller ett förstahands-kontrakt. Socialarbetare som arbetar med metoden är mer benägna att “trycka in” sina klienter inom ramarna för boendetrappan, mycket beroende på var det finns platser för tillfället och inte utifrån dennes prognos att klara av ett eget kontrakt. Socialtjänsten tenderar att utöka stegen i trappan med fler boenden och andrahands-kontrakt allt eftersom antalet klienter stiger och få lyckas erhålla ett eget andrahands-kontrakt. Det gör i sin tur att socialtjänsten hamnar i en ambivalent och besvärlig situation. Socialtjänsten ska å ena sidan se till klientens bästa men ska å andra sidan se till så att hyresvärdar inte säger upp hyreskontraktet med socialtjänsten på grund av att klienterna inte följer reglerna (a.a.).

Utifrån problemformuleringen går det att konstatera att boendetrappan har många brister. De socialarbetare vilka arbetar med boendetrappan har ett unikt perspektiv med sin praktiska kunskap, till exempel om vad som fungerar, vilka individer som klarar att genomföra stegen, vilka som fastnar samt grunderna för detta. Socialar-betarna arbetar i ett organisatoriskt sammanhang som kan verka bidragande för eller motverkande gentemot deras arbete. Socialarbetarna arbetar inom en fast organisa-torisk kontext som de är tvungna att förhålla sig till med konsekvenser av förändring som bland annat ökad ekonomisk effektivitet och höjd arbetsbelastning. Det blir därför tydligt att socialtjänsten som organisation har en betydelsefull inverkan på arbetet med hemlösa i Malmö stad.

1.2 Syfte och frågeställning

Mot bakgrund av den forskning som bedrivits gällande boendetrappan är syftet att fördjupa förståelsen av de problem som finns med boendetrappan som metod i det sociala arbetet för socialt hemlösa individer i Malmö Stad. Syftet innefattar att un-dersöka socialarbetarnas upplevelse av boendetrappan samt de organisatoriska för-utsättningarna som föreligger i arbetet med metoden.

 Vilka problem upplever socialarbetare att det finns med boendetrappan i ar-betet med socialt hemlösa individer?

 Vad är socialarbetarnas uppfattningar om organisationens betydelse i arbe-tet med den sociala hemlösheten?

1.3 Avgränsningar

Uppsatsen kommer utgå från Malmö stad eftersom ökningen av hemlöshet inom Malmö utgör en markant skillnad i jämförelse med övriga Sverige (Malmö stad,

2018; Socialstyrelsen, 2017), vilket medför att Malmö stad anses vara en intressant kommun att studera utifrån hemlöshetsfrågan.

I flertalet av kartläggningarna som nämnts i problemformuleringen diskuteras hem-löshet med utgångspunkt ur barnperspektivet där hemhem-löshet och trångboddhet på-verkar barns möjligheter till en god hälsa med jämlika levnadsvillkor. Därtill har hemlösheten bland barn i Malmö ökat både bland barn och ungdomar vilket resul-terar till sämre levnadsvillkor (Malmö stad, 2018; Malmökommissionen, 2013; So-cialstyrelsen, 2017). Trots att barnens rättigheter är en viktig del av hemlöshetsfrå-gan har en avgränsning genomförts där inget särskilt fokus kommer att åläggas barnperspektivet eftersom det utifrån Malmö stads (2018) kartläggning enbart är tre

procent av de hemlösa barnen i staden som anses leva i social hemlöshet.

Flertalet forskare som bland annat Swärd (2008), Knutagård (2009) och Sahlin (2007) använder sig av begreppet bostadslös i sin forskning (a.a.). Vi har gjort en avvägning och kommer istället använda oss av Socialstyrelsens definition hemlös. Begreppet hemlös används i Socialstyrelsens och Malmö stads kartläggningar vil-ket är utgångspunkten för uppsatsen. Definitionen bostadslös kommer därför inte att användas i uppsatsen.

Utöver att frågeställningen främst åsyftar den sociala hemlösheten vilket innebär att strukturell hemlöshet inte kommer undersökas finns det fler grupper som inte kommer ingå i uppsatsen. Malmö stad utgår från Socialstyrelsens definition av hemlöshet från 1999 vilket även inkluderar de avgränsningar Socialstyrelsen gjorde då. Därför kommer samma avgränsningar att göras i den här uppsatsen (Malmö stad, 2018). Den första gruppen som inte ingår i uppsatsen inbegriper barn och unga under 18 år som är placerade via socialtjänsten och bor någon annanstans än hos sina föräldrar. Den andra är individer vilka bor i boenden med särskilt service uti-från Socialtjänstlagen (SoL) eller Lag om stöd och service till vissa funktionshind-rade (LSS). Den tredje gruppen är ensamkommande flyktingbarn som även de är placerade via socialtjänsten. Den fjärde gruppen som inte ingår i uppsatsen är indi-vider födda i länder utanför EU/ESS som saknar uppehållstillstånd. Den sista grup-pen som inte kommer ingå består av individer från andra länder inom EU/ESS som saknar förankring i kommunen, även om de är hemlösa har de inte rätt att få lagligt stöd via socialtjänsten (Malmö stad, 2018).

1.4 Begreppsförklaringar

I följande avsnitt kommer fyra begrepp som används genomgående i uppsatsen att redogöras.

1.4.1 Hemlöshet

Utifrån svensk och internationell litteratur definieras hemlöshet olika beroende på vilket perspektiv som efterforskas. Eftersom utgångspunkten i uppsatsen är Malmö stad kommer definitionen i deras kartläggning från 2018 att användas i uppsatsen. Malmö stad utgår från Socialstyrelsens gamla definition från 1999 och inte den från 2011 eftersom det anses vara av vikt att kunna följa utvecklingen av hemlöshet i Malmö genom att göra jämförelser med äldre kartläggningar (Malmö Stad, 2018). Det som skiljer sig mellan Socialstyrelsens (2017) gamla och nya definition är att den nya definitionen innehåller även en kategori som kallas långsiktiga

socialtjänstens bestånd (a.a.). Hemlöshet kommer i uppsatsen att användas när in-divider:

 är inskrivna på kriminalvårdsanstalt eller institution inom socialtjänst, SiS eller landsting, om personen planeras skrivas ut inom tre månader efter mät-perioden men ännu inte har någon bostad ordnad.

 bor på akut/dygnsboende som drivs av Malmö̈ stad eller på entreprenad  bor på hotell eller hotelliknande boende anvisat av socialtjänsten  bor i boende i privat eller frivilligorganisationers regi

 för en ambulerande tillvaro och pendlar mellan olika kortvariga boendefor-mer t.ex. mellan hotell, uteliggande, kompisboende, boende på Stadsmiss-ionen osv. Med kortvarig avses en varaktighet på högst tre månader.  är uteliggare

 uppgift om aktuell vistelse saknas (Malmö Stad, 2018:6).

1.4.2 Social hemlöshet

De socialt hemlösa är främst individer vilka har sociala problem som kräver andra insatser än enbart en bostad. Gruppen utgörs främst utav individer med missbruks-problematik och/eller psykisk ohälsa samt individer som är utsatta av hot och våld (Malmö Stad, 2018).

1.4.3 Boendetrappan

Boendetrappan är i särklass den vanligaste modellen för svenskt arbete mot

hem-löshet och därmed även ett centralt ämne i denna uppsats. Boendetrappan är en in-sats som är menad att fungera linjärt, likt en trappstege, vars syfte är att komma från gatan till att ha en egen bostad. Stegen på vägen mot den egna lägenheten kan gå via exempelvis härbärgen, träningslägenheter, sociala kontrakt eller andra lokala lösningar. Tanken är att den hemlösa individen ska få en gradvis normalisering av boendesituationen, alltså i teorin en “träning i att bo” (Blid 2008). Metoden nämns i viss litteratur som “trappstegsmodellen” eller “staircase model” men benämns i uppsatsen som boendetrappan. Se bilaga 1 för modell över boendetrappan.

1.4.4 Bostad först

Trots att syftet och frågeställningen utgår från boendetrappan har en stor del av den svenska och internationella litteraturen om hemlöshet och boendetrappan hänvisat till Bostad först som metod. Metoden kommer i uppsatsen därför beskrivas som ett alternativ metod till boendetrappan. Utifrån Socialstyrelsen (u.å.) är syftet med Bo-stad först att hemlösa individer med missbruk och psykisk ohälsa ska erhålla en långsiktig boendelösning där individernas behov och mål är i fokus. Tanken med Bostad först är att individen inte ska behöva uppsöka vård för sin psykiska ohälsa eller blir drogfri innan denne erhåller ett boende. Individen ska istället motiveras till att göra detta genom att erhålla den trygghet som ett eget boende innebär (Soci-alstyrelsen, u.å.).

1.4.5 Nyliberalism och new public management

Det har framkommit i stor del av den tidigare forskningen av hemlöshet att det so-ciala arbetet förändrats sedan nyliberalistiska styrsystem implementerats i flertalet länder. Enligt Hall (2012) är nyliberalism en ideologisk tanke om att offentliga or-ganisationer ska utsättas för konkurrens på marknaden med privata företag för att på så vis bli mer effektiva. New Public Management (NPM) är en nyliberalistisk

organisationsform som utvecklats inom den privata sektorn men i bland annat Sve-rige även används inom offentlig sektor i viss utsträckning sedan 1980-talet. NPM är en del av nyliberalismen och kan ses som ett verktyg för att verkställa tanken om en kostnadseffektiv offentlig verksamhet genom mätbarhet och konkurrens. För den offentliga sektorns organisationer innebär det även intern förändring med starkare målorientering och tydligare ledning. Däremot framför kritiker att det kan innebära betydande problem med att introducera NPM i offentlig sektor eftersom målstyr-ning skapar plötsliga förändringar vilket riskerar att bli kontraproduktivt i längden. Vidare kan det bli ett överdrivet fokus på kontroll och utvärdering av mål snarare än att uppnå reella resultat. Förespråkare för NPM menar att det är positivt med den privata marknaden eftersom konkurrens föder effektivitet (a.a.).

2. Bakgrund

Följande avsnitt innehåller redogörelser av bakgrunden till hemlösheten i Sverige samt hur den aktuella situationen ser ut där vi jämför hur situationen ser ut i Malmö stad med hela landet, Stockholm stad och Göteborg stad.

2.1 Den svenska bostadsmarknaden

Sedan 80-talet har forskare, journalister och tjänstemän börjat problematisera andra grupper av hemlösa individer än missbrukande män som tidigare ansetts vara den främsta målgruppen. Kvinnors, nyanländas och barnfamiljers sårbarhet på bostads-marknaden började synliggöras i och med att hemlösheten ökade bland dessa grup-per runt 80- och 90-talet. Ökningen beror på flera samverkande faktorer som bland annat den ekonomiska krisen på 90-talet och skattereformer som medfört till högre hyreskostnader på bostadsmarknaden (Swärd, 2008).

I början av 90-talet bidrog nyliberalismens inflytande till att gentrifieringen och utfiltrerandet av låginkomsttagare ökade på den svenska bostadsmarknaden. Det resulterade i att det blev allt svårare för fattiga och socialt utsatta att erhålla en bo-stad på den primära bobo-stadsmarknaden (Hedin, Clark, Lundholm & Malmberg 2012). På 90-talet byggdes det cirka 70,000 bostäder i Sverige. Siffran sjönk till cirka 10,000 vid 1997, det var den lägsta siffran på över 50 år samtidigt som be-folkningen ökade med en kvarts miljon under samma tidsperiod. Staten upphörde att bistå de kommunala hyresbolagen vilka istället blev konkurrensutsatta och var tvungna att anpassa sig efter marknaden. Det bidrog till att exkluderingen av socialt utsatta blev ett faktum. Nyliberala reformer ändrade tidigare grundpelare och trad-itioner inom bostadspolitiken som besittningsrätt och hyresskydd vilket medförde till ökad segmentering av olika former av hyresavtal. Under en period på 25 år gick bostadsmarknaden i Sverige från att vara en av den mest reglerade i Europa till att vara den mest marknadsstyrda. Hyrorna steg konsekvent under tidsperioden samti-digt som inkomsterna för samhällets fattigaste sjönk, gentrifieringen av Sveriges tre största städer ökade kraftigt och i kölvattnet en drastisk ökning av hemlöshet (Clark m.fl., 2012).

2.2 Aktuell situation

I Malmö stad går det att se hur förändringarna på bostadsmarknaden har skapat en brist på bostäder för stadens invånare. Malmös hemlöshet påverkas av en svåråt-komlig bostadsmarknad särskilt då flertalet individer och familjer i staden har låga

eller inga egna inkomster. Bristen på inkomster innebär att de här individerna och familjerna riskerar att bli hemlösa om bostaden inte tillhandahålls av kommunen (Malmö stad, 2018).

I Malmökommissionens (2013) rapport om hemlöshet beskrivs det att den rådande bostadsbristen i Malmö skapar hemlöshet samtidigt som kommunen är ansvarig för invånarnas bostadsförsörjning. Huvudmålet som Malmökommissionen kommer fram till är att “Staden ska säkerställa att alla Malmöbor har förutsättningar för en passande bostad och en bra boendemiljö” där åtgärderna är att genom bostadspoli-tiska åtgärder minska bostadsbristen genom att bygga fler bostäder i Malmö” (2013:70). Trots att rapporten beskriver hur hemlöshet kan bidra till ohälsa för sta-dens invånare saknas konkreta lösningar som bidrar till att arbeta med hemlöshet för stadens socialtjänster för de som benämns vara socialt hemlösa. Socialstyrelsen (2017) beskriver att de faktorer som bidrar till social hemlöshet i Sverige är miss-bruk och/eller psykisk ohälsa men även här beror det på avsaknad av, för hyresvär-darna, accepterade inkomster. Många av de här individernas främsta inkomstkälla är försörjningsstöd vilket flertalet hyresvärdar inte godkänner. Därtill bidrar gamla hyresskulder eller betalningsanmärkningar till att inte få möjligheten till att erhålla förstahandskontrakt (a.a.).

Hemlösheten bland vuxna och barn i Malmö stad har gått från 1.024 individer sedan 2009 till 3.306 under 2018, det har således ökat tredubbelt (Malmö stad, 2018). Däremot följer inte ökningen av hemlösheten i Malmö den nationella situationen. Utifrån Socialstyrelsens (2017) hemlöshetskartläggning var det under 2017 cirka 32.250 hemlösa individer i Sverige vilket är en minskning gentemot 2011 där kart-läggningen konstaterade att cirka 34.000 individer levde i hemlöshet. (Socialstyrel-sen, 2011; Socialstyrel(Socialstyrel-sen, 2017). Härtill ska även nämnas att Socialstyrelsen utgår från ännu en hemlöshetskategori som Malmö stad inte använder i sina kartlägg-ningar. Det medför att fler individer anses vara hemlösa utifrån den nationella ni-vån.

Vid jämförelser med Göteborg och Stockholm framgår det att städerna inte följer samma utveckling som Malmö stad. I Göteborg stads (2018) kartläggning av hem-löshet från 2018 görs den tidigaste jämförelsen med 2015 där hemhem-lösheten i Göte-borg har ökat med åtta individer. Under 2016 fanns där en ökning på cirka hundra individer som minskat igen till 2018. I Göteborg finns således ingen ökning av hem-lösa utan förändringarna sker isåfall inom de olika typerna av boendesituationer (a.a.). I Stockholm hemlösheten minskat de senaste åren. Vid 2018 års kartläggning har hemlöshet framgår det en minskning av cirka 550 individer vid jämförelser med 2010 års hemlöshetskartläggning (Stockholm Stad, 2018). Hemlösheten i Malmö går följaktligen i en annan riktning gentemot andra städer och övriga landets kart-läggningar. Det bör tilläggas att Göteborg stad använder Socialstyrelsens senaste definition av hemlöshet där Malmö utgår från den äldre definitionen där gruppen som bor via egna kortvariga andrahandskontrakt inte ingår. Stockholm utgår från sin egen definition som är snarlik Malmö stads. Det medför att det föreligger svå-righeter att göra jämförelser nationellt och de tre städerna. Till följd av det har vi det här stycket i uppsatsen enbart valt att ta upp om hemlösheten ökat eller minskat. Utöver de 32 procenten som är socialt hemlös benämns de andra 68 procenten som

hemlösa delas in i två grupper där det antingen inte föreligger någon känd proble-matik, förutom den rådande bostadsbristen, eller så anses de ha annan individuell problematik. De strukturellt hemlösa har ökat mest vilket bidragit till att antalet hemlösa tredubblats i Malmö stad mellan åren 2009 och 2018. Däremot framgår det även en konsekvent ökning av gruppen som anses vara socialt hemlösa. Därtill re-dovisar Malmö stads kartläggning att de individer som varit hemlösa sammanhäng-ande i fyra år eller mer till största delen utgörs av gruppen socialt hemlösa, gruppen utgörs i kartläggningen av 176 personer av de vuxna som lever i hemlöshet (Malmö stad, 2018). Det som inte konkretiseras i kartläggningen är vad “annan individuell problematik” innebär och hur det kommer sig att den gruppen tillhör de strukturellt hemlösa trots att de innehar annan problematik utöver rådande bostadsbrist.

2.3 Mätfel

Ett problem som flertalet forskare vittnar om när det kommer till att studera hemlösa och deras boendesituation är att det är näst intill omöjligt att få fram tillförlitliga siffror på hur många som lever med den här utsattheten. Hemlösa individer flyttar ofta och det är inte ovanligt att individerna är felaktigt registrerade i folkbokfö-ringen. Det är många gånger så att definitionen av hemlöshet är olika beroende på vem som gjort undersökningen samt var den är gjord vilket resulterar i att jämfö-relser kan bli olämpligt eller i vissa fall omöjligt. Alla hemlösa individer har inte kontakt med socialtjänsten eller andra myndigheter (Börjesson & Gullberg, 2000; Giertz, 2000). Det bör även nämnas att samtliga hemlöshetskartläggningar i upp-satsen kan innehålla mätfel eftersom mätningarna genomförts under en vecka och endast ger en överblicksbild för den specifika mätveckan. Situationen som presen-teras i uppsatsen är således baserade på de resultat som framkommit under de mät-veckor kartläggningarna utgår från (Göteborgs stad, 2018; Malmö stad, 2018; So-cialstyrelsen, 2011; SoSo-cialstyrelsen, 2017; Stockholm stad, 2018).

3 Kunskapsläget

Här följer en genomgång av kunskapsläget som bygger på vetenskapliga artiklar och rapporter samt hur litteratursökningen av de vetenskapliga artiklarna genom-förts.

3.1 Litteratursökning

Sökningar efter relevanta vetenskapliga artiklar gjordes på Libsearch med inställ-ningen “Peer Review och vetenskapligt material”. Samtliga sökningar som genom-fördes innehöll två sökord som kombinerades med undantag från två sökningar. Samtliga 13 artiklar som valdes förutom två stycken var relaterade till hemlöshet, antingen utifrån metoder eller organisatoriska förutsättningar.

Den första sökningen som genomfördes innehöll sökorden “social work” och

“homeless” vilket gav ett sökresultat på 8.080 artiklar. Där gick vi igenom de 80

första artiklarna och valde ut 18 stycken av dem utifrån deras abstracts, när vi läste igenom artiklarna valdes två stycken till uppsatsen. Den andra sökningen innehöll sökorden “social worker” och “homeless” med 1.852 stycken sökresultat. De första 60 artiklarnas abstracts lästes igenom varav 11 artiklar lästes igenom, två av dem valdes som underlag till den tidigare forskningen. Valet av samtliga fyra

artik-lar från båda sökningarna gjordes utifrån vårt andra syfte vilket är berör organisat-ionens betydelse i arbetet med social hemlöshet. Samtliga artiklar beskrev organi-satoriska svårigheter som föreligger för socialarbetare i organisationer som genom-gått nyliberalistiska förändringar.

Nästa sökning utgick från orden “homelessness” och “sweden” med 335 stycken sökresultat. Från sökningen lästes 60 abstracts där nio av artiklarna lästes igenom. Två av dem ansågs relevanta för uppsatsen eftersom de berörde hemlöshet utifrån socialt arbete i Sverige. En av artiklarna beskrev boendetrappan i Sverige och en av dem handlade om hur härbärgen, det lägsta trappsteget i boendetrappan, används som en långvarig lösning istället för kortsiktig.

Sökning på orden “social work” och “sweden” med 9.859 artiklar som sökresultat. Där lästes de första 25 beskrivningarna av artiklarna varav fem valdes ut för vidare läsning, en artikel ansågs vara relevant för uppsatsens tidigare forskning. Det var en av de två valda artiklarna vilka inte berörde hemlöshet som ett specifikt ämne men vi ansåg att den var relevant utifrån att dess syfte gjorde avstamp från social-arbetares upplevelser av hur den svenska välfärden påverkats av organisatoriska förändringar genom åren.

Utifrån att det ena syftet utgick från boendetrappan utgjordes en artikelsökning från orden “staircase model” och “homeless” vilket gav tre sökresultat varav en av ar-tiklarna valdes då en av arar-tiklarna redan valts ut i en tidigare sökning och den andra inte ansågs vara relevant för uppsatsen. Artikeln som använts i den tidigare forsk-ningen berörde boendetrappan som metod i Tjeckien och valdes ut för att få ett internationellt perspektiv på metoden. En sökning med enbart “staircase model” som sökord gav fler resultat men hade ingen relevans till socialt arbete utan till andra forskningsfält. En sökning gjordes av sökorden “boendetrappa” och

“hem-löshet” där inga resultat framkom vilket resulterade i en sökning på enbart ordet “boendetrappa” men även där framkom det inga artiklar. Därtill sökte vi även på

orden “housing” och “sweden” vilket medförde 917 träffar. 20 av de första artik-larnas abstracts lästes igenom varav fem lästes mer ingående. Vid denna sökning valde vi en av artiklarna eftersom den berörde liknande förändringar som de inter-nationella artiklarna konstaterat utifrån hur socialt arbete förändrats av införande vid nyliberalistisk styrning men från ett svenskt perspektiv.

Den sista sökningen som genomfördes var “housing first” och “homeless” med 2.349 sökresultat. Sökningen ansågs vara relevant eftersom flertalet artiklar och an-nan litteratur nämnt Bostad först som metod både i förhållande till boendetrappan och hemlöshet. Abstracts till 60 artiklar lästes och 14 valdes ut för vidare läsning varav fyra av de artiklarna valdes till uppsatsen. En av artiklarna valdes me utgångs-punkt från att författarna genomfört en jämförande studie mellan boendetrappan och Bostad först utifrån hemlösa individers perspektiv i Sverige. De andra tre larna valdes för att få ett internationellt perspektiv på Bostad först där två av artik-larna utgick från Norge och den sista från Danmark.

3.2 Boendetrappan

Swärd (2018) beskriver i SOU 2018:32 hur socialtjänsterna i Sverige tvingats skapa en sekundär bostadsmarknad eftersom många individer inte kan uppnå

hyresvär-darnas krav för att kunna erhålla ett förstahandskontrakt. Problematiken som upp-stått beror på att socialtjänsten enligt socialtjänstlagen är skyldiga att bistå med stöd och hjälp till hemlösa individer samtidigt som socialtjänsten saknar de verktyg som krävs för att påverka hyresvärdarna krav (2018). Olsson & Nordfeldt (2008) är där-emot kritisk till den parallella värld som kommunernas sekundära bostadsmarknad skapar eftersom det förstärker klienternas utanförskap och svårigheter med att kunna delta på primära bostadsmarknaden (a.a.). Särskilt svårt blir det när den se-kundära bostadsmarknaden kombineras med boendetrappan som metod.

Knutagård (2009) beskriver boendetrappan som en försvårande faktor gällande hemlösa individers väg till att erhålla egna bostäder bland annat på grund av att det kan uppstå institutionsskador. Det beror på att klienten bor i ett härbärge för länge och då får ett nytt handlingsmönster som inte är lämpligt vid andra boendeformer. Enligt socialtjänsten föreligger det således att en viss grupp av hemlösa individer är i behov av stöd för att klara av något som de egentligen haft kunskap om när de först kom i kontakt med socialtjänsten. Det här uppkomna behovet läggs till på en redan befintlig kategorisering som gjorts av socialtjänsten, såsom exempelvis “missbrukande hemlös”, varpå individen blir hänvisad till ett härbärge. Vidare ut-görs en markant skillnad att definieras som ensamstående med barn än ensamstå-ende utan hemmavarande barn. Det kan vara i slutändan innebära att det för den ensamstående blir en placering i en jourlägenhet eller ett härbärge eftersom barnens behov till en trygg och stabil bostad prioriteras. Barnens behov medför att de famil-jerna får förtur till lägenheterna på den sekundära bostadsmarknaden (a.a.). Enligt Hansen Löfstrand (2010) blir syftet med boendetrappan likt den metod som är starkt förankrad i USA som kallas “treatment first”. Till skillnad från Bostad först innebär treatment first att den hemlöse individen ska bli drogfri eller medici-neras för sin psykiska ohälsa innan denne “förtjänar” att erhålla en bostad. Den här metoden syftar till att individer ska motiveras till att få behandling innan de får en bostad vilket beror på antagandet att individen inte klarar av att behålla en bostad innan dess. Likaså fungerar boendetrappan i Sverige där ett antagande föreligger för att klienten inte ska kunna sköta ett eget boende. De här svårigheterna utgår från vad socialarbetaren anser om klientens behov av stöd och utifrån vad klienten upp-lever sig behöva. Det beror på den förutfattade meningen att klienten uppges behöva

lära sig att bo innan denne är redo för en egen bostad (a.a.).

Knutagård (2009) påvisar Hansen Löfstrands argument att nyttjandet av boende-trappan som metod i hemlöshetsarbetet där det lägsta trappsteget å ena sidan är in-gången till boende via den sekundära bostadsmarknaden men å andra sidan samti-digt är den sista utvägen. Det problematiska blir att det egentliga syftet med härbär-gen som akutlösningar inte ses över när andra boendealternativ uttömts. Härbärget blir istället en väntplats under en pågående utredning eller i väntan på att andra former av boenden ska bli tillgängliga eller att socialarbetare inte anser att klienten har förmågan att bo i ett etablerat boende (a.a.). Det beror bland annat på att hus-hållet trots dokumenterad skötsamhet tvingas förflytta sig stegvis uppför trappan. Det bidrar till att under perioden behöver flytta till olika platser trots att de egentli-gen är redo för en eegentli-gen läegentli-genhet. Att flytta mellan olika boenden medför vidare svårigheter som att rota sig, skapa relationer till grannar och sitt område samt att skapa en betryggande känsla som en bostad innebär. Sociala kontrakt med social-tjänsten innebär därtill en känsla av att socialsocial-tjänsten har låga förväntningar men

höga krav. De höga kraven kan medföra att individerna straffar ut sig bara genom att ta hem en vän eller annan mindre förseelse som anses vara normaliserat på den primära bostadsmarknaden (Denvall m.fl., 2010).

Strnad & Marek (2014) skriver om boendetrappan som används i Tjeckien där lik-nande resultat påvisas. Varje klient måste uppnå de krav som ställs för att erhålla möjligheten till ett bättre boende. Däremot ökar även kraven och den sociala kon-trollen för varje steg klienten avancerar. Statistik påvisar att det är få klienter som slutför boendetrappan och erhåller en permanent bostad. Det beror bland annat på de tjeckiska politikerna där hemlösa individer anses vara en av de lägst ställda grup-perna i landet och blir därför inte prioriterade. Men det beror även på att många klienter saknar det tålamod som krävs för att avancera i boendetrappan eftersom det är en långsiktig metod i syfte av att återintegrera de hemlösa till samhället med att ställa krav. De som inte klarar av att slutföra programmet anses inte vara motiverade och har därför inte rätt till att erhålla något annat slags boende (a.a.). Det resultat som framgår utifrån den boendetrappan i Tjeckien har flera likheter med den svenska forskningen där syftet med boendetrappan blir att uppfylla de krav som ställs eftersom inga andra alternativ föreligger.

Hansen Skog (2018) skriver att individer som lider av psykisk ohälsa, missbruk samt befinner sig i hemlöshet många gånger har svårt nå hela vägen fram till ett eget förstahandskontrakt via boendetrappan. Även i Norden där länderna tradition-ellt sätt har ett välfärdssystem som täcker upp för merparten av medborgarnas be-hov så riskerar den här gruppen av människor att hamna utanför och inte få den hjälpen som de behöver. Ett alternativ till boendetrappan är Bostad först och an-vänds därför i ett flertal länder där utgångspunkten är individens primära hjälpbe-hov vilket är att få en egen bostad och att erhålla stödgällande missbruk eller psy-kisk ohälsa. Internationellt skiljer sig det dock åt mellan vilken fokusgrupp som Bostad först riktas till. I Portugal är fokus psykisk ohälsa samtidigt som Norge fo-kuserar på missbruk och psykisk ohälsa vilket i sin tur kan jämföras med Finland som har en ännu bredare upptagning. Enligt Hansen Skogs forskning i Norge upp-lever personer som fått lägenhet och stöd via Bostad först inte samma känsla av stigmatisering där rädslan över att misslyckas minskar i och med att risken för ex-kludering inte är lika påtaglig när denne var hemlös (a.a.).

Utifrån studier genomförda i Danmark och Norge gällande Bostad först konstateras vikten av metoden ur ett skadereducerande perspektiv. Metoden skapar möjligheter för kroniskt hemlösa med missbruk och psykisk ohälsa att erhålla ett liv med stabi-litet och trygghet. I båda studierna står det klart att nya perspektiv måste användas i länder där människor är fortsatt hemlösa trots starkt förankrat välfärdssystem (Andvig, Sælør & Ogundipe, 2018; Benjaminsen, 2018). Danmark har en av de mest utarbetade Bostad först programmen i Europa. Trots det är får enbart fyra pro-cent av den hemlösa befolkningen i Danmark tillgång till den här sortens insatser. Det främsta hindret med att implementera Bostad först framför andra metoder beror bland annat på de organisatoriska svårigheter som föreligger gällande att gå från att få behandling först till Bostad först (Benjaminsen, 2018). Bostad först har imple-menterats i flertalet kommuner i Sverige men metoden är enbart en mindre del av socialtjänsternas verksamhet med tanke på hur få lägenheter Bostad först erhåller av hyresvärdar. Under 2019 har Malmö stad har 60 stycken Bostad först-lägenheter

(Bostad Först, u.å.), vilket kan jämföras med att Malmö stad har 622 individer vilka anses vara socialt hemlösa (Malmö stad, 2018).

Däremot påvisar en svensk studie av Källmen & Blid (2016) att det inte föreligger särskilt stora skillnader beroende på om klienterna bor enligt boendetrappan eller Bostad först. Studiens syfte var se över skillnader över tid för hemlösa individer missbruksproblematik beroende på om de bodde i en Bostad först-lägenhet eller via boendetrappan. Den enda stora skillnaden som framkom var att de som erhöll en bostad via Bostad först hade större chans till att behålla sitt boende under flera års tid för att slippa flytta runt till olika boendeformer. Det förelåg således inte några skillnader i hur klienterna såg på sitt bruk av alkohol eller narkotika trots att Bostad Först anses vara en skadereducerande metod Författarna drog slutsatsen att boen-detrappan inte helt och hållet kan bortses som en fungerande metod utan det som är av vikt för klienter med missbruk är att erhålla en stabilitet och trygghet i form av en bostad innan eventuell drogfrihet. Det som framgår i studien är även att de med-verkande klienterna som erhöll bostad genom boendetrappan fick likvärdigt stöd som de vilka hade sin bostad via Bostad först (a.a.).

3.3 Boendetrappan och organisationens betydelse

Lundström & Sunesson (2016) skriver att människobehandlande organisationer som socialtjänsten kontrollerar de resurser som klienter efterfrågar. Socialarbetare inom socialtjänsten kontrollerar resurserna inom organisationen och kan därmed villkora resurser och insatser klienterna vill har med motkrav. Socialarbetaren kan därför med sin maktutövning till viss del styra sina klienters beteenden och hand-lingar. Socialarbetares handlingsutrymme är stort så länge de förhåller sig inom organisationens ramar och riktlinjer. Däremot föreligger det svårigheter för social-arbetare att förändra de ramar och riktlinjer som styr dem vilket beror på att orga-nisationen är uppbyggd på en ambivalens mellan tvång och stöd (a.a.).

Knutagård, Nordfeldt & Larsson (2016) skriver att socialarbetare rättfärdigar och motiverar förekomsten av härbärgen i syfte av att lösa en hemlös individs boende-situation. Intervjuade socialarbetare anser att individer med missbruk och psykisk ohälsa inte har förmågan att klara sig i samhället samtidigt som individerna anses sakna motivation att klara av att behålla en bostad där härbärgen tycks vara den enda lösningen. Det finns även uppfattningar bland socialarbetare att de som vill kan få tak över huvudet vilket medför att ansvaret läggs på individnivå snarare än på de samhällsstrukturer som bidragit till en svårare åtkomst till den primära bo-stadsmarknaden. Det råder följaktligen en ambivalens kring huruvida det är klien-ten som tvingas anpassas till inrättningarna i samhället eller om det är klienklien-tens behov som står i centrum (a.a.). Dock framgår det, liksom Lundström & Sunesson uppger, att socialarbetarna förhåller sig inom de organisatoriska ramarna. Knuta-gård (2009) skriver att individer med missbruk eller psykisk ohälsa på det här sättet kan straffas ut ur boendetrappan eftersom det inte finns en plats avsedd för individer med deras problematik. Den enskilde socialsekreterarens upplevda handlingsut-rymme blir begränsat när det inte är möjligt att uppfylla klientens grundläggande behov av en bostad på grund av omständigheter som socialsekreteraren inte kan råda över (a.a.).

Socialarbetare i Knutagårds (2009) avhandling upplever att de individer som får tillgång till det högsta steget i boendetrappan enbart är välfungerande individer. De

är inte i behov av det stöd som individer med missbruk och psykisk ohälsa haft behov av i de här lägenheterna under 90-talet. Istället bor klienter med missbruk och psykisk ohälsa på hotell, härbärgen och lågtröskelboenden. De intervjuade so-cialarbetarna nämner flertalet gånger i avhandlingen att många klienterna straffat ut sig och att det därför inte finns särskilt många boendealternativ för dem. Dessa kli-enter hamnar istället på Malmö stads egna lågtröskelboenden där det enda som leder till uppsägning är om klienterna är hotfulla mot personal eller grannar. Övriga här-bärgen och hotell tar inte emot de klienter som straffat ut sig trots att det är de som behöver stödet mest. Detta bidrar till att klienterna inte får samma förutsättningar för att klättra i boendetrappan. Därtill upplever de intervjuade socialarbetarna att kommunen inte vill bistå de hemlösa klienterna med “för bra boendeformer” ef-tersom de ska bli avskräckta från att ta emot en bostad via socialtjänsten och istället bli motiverade till att lösa sin situation på egen hand. Socialarbetarna upplever även att individer med missbruk som klarar av det högsta steget i boendetrappan gör det eftersom de är trötta på härbärgen och lågtröskelboenden. De blir därav motiverade till att klara av att bo i en bättre boendeform trots att det innebär högre krav med fler förväntningar på klienten (a.a.).

3.4 Socialarbetare om boendetrappan och organisationen

Jönsson (2019) genomförde en intervjustudie utifrån socialarbetares upplevelser av hur den svenska välfärden påverkats av nyliberalistiska förändringar. Det svenska välfärdssystemet som anses vara ett av de starkaste i världen har påverkats av ned-skärningar vilket inneburit att de mest utsatta individerna i Sverige fått en försämrad levnadsnivå och fått betala för vad nedskärningarna medfört. Socialarbetarna i stu-dien upplevde att deras arbetsförhållanden försämrats där administrativa arbetsupp-gifter ersatt det traditionella och solidariska sociala arbetet. De administrativa ar-betsuppgifterna bidrog till att socialarbetarna inte hade tid att arbeta med socialt arbete. Det fanns således inte möjlighet till att arbeta med klienternas grundproble-matik eftersom socialarbetarna inte fått möjlighet till att genomföra detaljerade be-dömningar. Därtill upplevde socialarbetarna en minskad tillit från både politiker och chefer där varje beslut skulle förankras hos en chef, socialarbetarnas handlings-utrymme och autonomi uppgavs vara försämrat (a.a.). En av intervjupersonerna i studien beskrev följande:

“I feel like a ‘bad social worker’, I am educated to help people but I can’t do that. I do not have the possibilities or time to do so. I feel frustrated and incomplete. The level of social work today has fallen dramatically. I think that you cannot be the social worker you wanted to be when you choose the profession.“ (Jönsson, 2019:220).

En annan socialarbetare Jönssons (2019) studie uppgav att det enklaste är att accep-tera de givna spelreglerna eftersom det bidrar till mindre konflikter och en förbätt-rad arbetsmiljö. Socialarbetaren resonerar så även om det bidrar till att klienterna inte får det stöd de behöver. Systemet skapar således frustration, besvikelse och ilska bland klienter där socialarbetarna inte har tid att bemöta klienternas känslor eller skapa en tillitsfull relation. Det bidrar till att flera av de intervjuade socialar-betarna i studien upplever sig själva som dåliga socialarbetare eftersom de inte er-håller de organisatoriska verktyg som krävs för att hjälpa sina klienter (a.a.). Socialarbetare som arbetar med hemlösa i Storbritannien, USA och Australien har

ett ökat krav på ekonomisk effektivitet och dokumentation minskar deras upplevda handlingsutrymme. Det ökade kravet på dokumentation innebär i realiteten mindre tid för klientarbete men används, med utgångspunkt ur nyliberalismen, för att på-visa att organisationen uppnår resultat. Därtill upplever socialarbetare i de här län-derna att de inom de nyliberala organisatoriska formerna måste redovisa behovet av insatser för hemlösa eftersm det annars finns en överhängande risk för ytterligare nedskärningar. Genom en försvagad autonomi genom minskat handlingsutrymme påverkas socialarbetarnas förmåga att utöva sitt arbete utifrån sitt professionella omdöme. Särskilt eftersom fokus ligger på den ökade byråkratiseringen av det so-ciala arbetet. Soso-cialarbetarna utformar istället strategier för att kringgå de regelverk som organisationen skapat. Det föreligger således en ambivalens eftersom socialar-betare å ena sidan ska följa organisationens agenda men å andra sidan försöker hitta vägar förbi den (Clark, Cornes, Manthorpe, Hennessy & Anderson, 2015; Zufferey, 2008; Weng & Clark, 2017).

Från Zuffereys (2008) studie om hur socialarbetare i Australien förhåller sig till sitt arbete med hemlösa tydliggörs det att socialarbetare inte kan verka självständigt utan att deras arbete formas av hur organisationen definierar socialt arbete och social problematik. Detta innefattar även hur socialsekreterare ska förhålla sig till hemlöshet. I Australien har nyliberalismen förändrat det sociala arbetet där fokus ligger på att arbeta med utgångspunkt från ekonomisk och produktiv effektivitet. Det har resulterat i att socialarbetarna inte har en lika stor inverkan kring de politiskt förankrade besluten eller ledningens riktlinjer vilket har bidragit till att deras pro-fessionella autonomi försvagats (a.a.). Smith & Anderson (2018) skriver att social-arbetare i USA upplever svårigheter med att hjälpa hemlösa klienter utifrån byrå-kratiska svårigheter där socialarbetarna måste motivera sina klienters rätt till en bo-stad. Det upplevs även av klienterna att deras behov inte kan tillgodoses med de insatser som erbjuds av socialarbetarna (a.a.).

4. Teori

I det här avsnittet kommer det teoretiska ramverket att beskrivas. Utgångspunkten är Foucaults teori kring disciplinering och normalisering samt organisationskultur. Båda teorierna valdes utifrån det empiriska underlaget som samlats in från intervju-erna. Foucaults teori avser att förklara hur boendetrappan åsyftar disciplinering och normalisering för de individer som befinner sig inom den. Vidare ska organisat-ionskultur skapa förståelse för hur värderingar och mål påverkar individerna inom organisationen.

4.1 Disciplinering och normalisering

Boendetrappan är en metod som erbjuder både stöd och motsvarande krav och möj-liga sanktioner om dessa inte följs där det finns en tanke om att individerna ska lära sig att bo genom att förhålla sig till krav och regler. Foucaults teori gällande disci-plinering och normalisering kommer ge oss en djupare förståelse av boendetrappan som verktyg för förändring.

Foucaults tanke om panoptisk disciplinering är att det ligger ett finmaskigt nät över delar av samhället som, likt ett fängelse, övervakar och disciplinerar människor för att upprätta social ordning. Panoptikon betyder “som ser allt” eller “allseende”. Det

finmaskiga nätet är ett bildligt uttryck för någonting alla är medvetna om men som inte går att se. Den panoptiska disciplineringen är en metafor för panoptisk arkitek-tur, en fängelsebyggnad där vakterna sitter i mitten med celler byggda i en cirkel omkring. Fångarna vet aldrig när de har ögonen på sig då vaktkuren är i spegelglas men de är medvetna om att de alltid är synliga och då föremål för granskning (Foucault 2003). Ett mildare men också bildligt talande exempel är en lärare som sitter vid en upphöjd kateder och har full överblick på raderna av elever. Exemplet skiljer sig dock genom att läraren är synlig, vilket en vakt i ett panoptikon inte är (Aakvaag 2011).

Disciplineringsnätet består av flera beståndsdelar som samverkar för att inrätta människor i ledet och bli välfungerande samhällsmedborgare. Panoptiska institut-ioner får individen att underkasta sig en särskild tidsregim som verkar i både kort som långt perspektiv. Exempel på det kan vara att följa ett schema, som i skolans värld består av minutiöst planerade lektioner och rasteroch därtill en “institutionell

karriär” som ska följas från första klass till examen. Tiden delas in i enheter som

sedan fylls med aktiviteter bestämt av organisationen. På så vis tvingas individen göra avkall på sin naturliga rytm och istället inordnas i samhällets rytm (Aakvaag 2011).

Vidare innebär disciplinering i det moderna samhället att det görs en organisering av rummet. Arbetaren har sin plats i fabriken och internen har sin särskilda cell i fängelset vilket alltid ska vara förutbestämt för att individen ska vara förutsägbar och därför inte utgöra ett hot mot ordningen. För att upprätthålla någon form av disciplinering av individen är institutionen beroende av effektiva sanktioner i form av verkningsfulla straff men även genom att klanderfritt beteende belönas. Avvi-kande beteende kan straffas i olika grad, från exempelvis en tillsägelse till allt mer allvarliga tillbud som uppsägning från ett arbete eller från ett hyreskontrakt. Detta är en maktform som bygger på att personen som är utsatt för makten är ständigt bevakad ingen aktivitet kan försiggå i hemlighet. Disciplineringen utgörs i en vidare bemärkelse än att subjektet är övervakat där individen även är medveten om att denne bevakas vilket påverkar beteende och handlande. Principen är att individen handlar som om den är övervakad hela tiden. Nästa led i disciplineringen är, enligt Foucault, att individen underkastas en rad tester, klassificeringar, och hierarki-seringar som han liknar vid en examinering. Denna examinering producerar en massa information om individen i form av journaler, utredningar och utlåtande som gör varje individ unik och därmed jämförbar med andra (Foucault 2003).

Alla steg i den panoptiska disciplineringen leder till ett slutmål som knyter samman sanktioner, övervakning och examinationerna med tid och rum i relation till orga-nisationen där den verkar. Det skapade slutmålet är ett starkt normaliseringstryck mot vad varje organisation eller institution definierar som en “lydig elev” eller “god medborgare”. Den här normen eller kriteriet tvingas individen införliva i sig själv vilket resulterar i en standardisering och normalisering av individens beteende (Aakvaag 2011). Den panoptiska disciplineringen formar en individ steg för steg, påverkar inställning och värderingar, genom ett omsorgsfullt avvägt tvång. Slutpro-dukten är enligt Foucault en foglig och disciplinerad kropp som nu är till samhällets förfogande utifrån rådande norm.

“Det som lyder under det disciplinära straffsystemet är försummelsen, allt inade-kvat, allt som avviker från regeln, alla sidosprång. Allt som befinner sig inom det icke-överensstämmandes oändliga område är straffbart: en soldat begår “fel” varje gång han inte uppnår den fastställda nivån; skolbarnets “fel” kan lika gärna vara dess oförmåga att klara av sina uppgifter som en mindre förseelse.” (Foucault 2003:180).

Det aldrig vilande straffsystemet löper genom varje individ och fostrar individen inom de disciplinära institutionerna. Det normaliserar individen genom uteslut-ning, differentiering och hierarkisering - kort sagt: normalisering genom discipline-ring (Foucault 2003).

4.2 Organisationskultur

Organisationer definieras som ett verktyg vars syfte är att uppnå särskilt uppsatta mål där individer arbetar tillsammans i organisationen för att uppnå målen (Abra-hamsson & Aarum Andersen, 2005). Hatch (2004) skriver i sin tur att organisat-ionsteori åsyftar att förstå hur organisationer fungerar och vad som äger rum inom dem. Det är även ett teoretiskt ramverk som bidrar till en djupare förståelse av de sociala konstruktioner som föranleder aktörernas handlingar inom organisationen (a.a.). Boendetrappan som metod verkar i en organisation därför utgjordes valet av organisationskultur som teori utifrån att erhålla en djupare förståelse av de organi-satoriska tillgångar och problem som socialarbetarna uppgav under intervjuerna.

Organisationskultur är ett uttryck inom organisationsteori som står för de

värde-ringar, normer och inställningar som dominerar inom en organisation. Kulturen inom en organisation har två betydelser vilka dels rättfärdigar organisationens ex-istens och anpassning till sin omgivning och dels att målen och processerna inte-greras och överlever inom organisationen. Individer inom en organisation skapar en sådan kultur på arbetsplatsen när de gemensamt under en längre tid arbetar för att uppnå organisatoriska mål vilket i sin tur formar normer och uppfattningar om vad som är ett gott arbete och arbetskvalitet. Det reproducerar även ett gemensamt synsätt gällande vad som är rätt eller fel men även vad den huvudsakliga målgrup-pen är i behov av (Abrahamsson & Aarum Andersen, 2005; Bakka, Fivelsdal & Lindqvist, 2001).

Hatch (2002) skriver att värderingar inom en organisation utgör grunden för vad individerna som arbetar inom den anser vara rätt eller fel utifrån moraliska och etiska koder. Normer utgörs däremot av organisationens informella regler om vad som förväntas av individerna inom den. Värderingar är således vad som är viktigt för individerna och normerna utgör vilka förväntningar de gällande andras beteende (a.a.). Sammanfaller individernas värderingar och normer inom en organisation bi-drar det till en stark organisationskultur vilket även kan bidra till att förebygga missförstånd och konflikter. Däremot kan det uppstå något som kallas den onda

cirkeln vilket innebär att organisationen inte lär sig av sina misstag när de formella

reglerna ständigt bryts och därmed blir kompetensen inom den omodern. Det bidrar i sin tur till att organisationen skyller motgången på yttre faktorer som individer och grupper vilka står utanför den. Istället för att anpassa sig till den förändring omgiv-ningen åberopar läggs mestadels av energin inom organisationen på att hitta synda-bockar och undanflykter. Det resulterar i en minskning av sammanhållning och ef-fektivitet för organisationen och dess aktörer (Bakka, m.fl., 2001).

Andersson (1994) skriver att Philip Selznick var en teoretiker som analyserade or-ganisationskultur utifrån ett nytt perspektiv där de institutionella förhållandena inom en organisation blev centrala. Brister som sker inom en organisation beror ofta enligt Selznick på hård styrning där alltför avgränsade arbetsuppgifter kan bi-dra till att individerna inom en organisation istället tänker utifrån revir. Konsekven-ser av det blir att individerna arbetar efter att uppnå sina egna mål istället för att uppnå organisationens övergripande målsättningar (a.a.). Abrahamsson & Aarum Andersen (2005) uppger att Selznick ansåg att de formella strukturerna inom en organisation är mäktiga men kan inte ha fullständig kontroll över individerna inom den. Det beror dels på att individerna går utanför sina formella roller och dels på att de formella strukturerna är motstridiga till organisationens mål. Selznick ansåg så-ledes att de riktlinjer och rutiner en organisation skapar stå i konflikt med de mål som organisationen är till för från början. Vidare kan det inom den institutionella organisationsteorin sägas att organisationer vill uppnå effektivitet men att det be-gränsas från sociala och kulturella värden som inte kan övervinnas med formella strukturer (a.a.).

Organisationen strävar efter att överleva och växa, och den förefaller i denna pro-cess ibland att sälja ut de mål och den mening som en gång var orsaken till att

den etablerades” (Abrahamsson & Aarum Andersen, 2005:218).

Abrahamsson & Aarum Andersen (2005) skriver att organisationer behöver balan-sera stabilitet med anpassning och förändring av organisationsstrukturerna. Finns det en god struktur inom en organisation erhåller den både en stabil utgångspunkt samtidigt som förändringar tas väl emot vilket är en grund för ett effektivt resurs-användande samtidigt som organisationens mål uppfylls (a.a.). Däremot kan det en-ligt Hatch (2002) uppstå problematik inom politiskt styrda organisationer eftersom dessa styrs utifrån flera intressen. Det resulterar i att olika gruppers rättigheter och möjligheter kolliderar på grund av begränsade resurser och få möjligheter till alla gruppers lika rättigheter (a.a.).

Konflikter kan då uppstå mellan individer eftersom deras intresse skiljer sig åt be-roende på vilka mål individerna ska uppnå inom organisationen eller om de lägger sig i varandras arbetsuppgifter. Konflikterna kan både uppstå horisontellt, mellan enheter, och vertikalt, mellan ledning och medarbetare. När individerna inom en organisation har ett ömsesidigt beroende av varandra som kräver kontinuerlig kom-munikation bidrar det till flertalet tillfällen där konflikter kan uppstå. Beroende-ställningen utgår från att de behöver varandra för att uppnå sina mål men måste samtidigt backa för att en annan aktörs mål anses vara mer angeläget utifrån den givna situationen. Däremot behöver inte individernas beroendeställning till varandra per automatik leda till konflikter om det finns en fungerande samverkan. Konflikter kan även uppstå om det föreligger motsägelser inom organisationen eller mellan olika verksamheter. Innebörden av motsägelser är att exempelvis ett mål står i konflikt med ett annat. Eftersom sociala konstruktioner ständigt förändras inom samhället blir det detsamma inom en organisation. De sociala konstruktionerna inom en organisation vidmakthåller de system organisationen styrs av. När föränd-ringar sedan sker leder det till motsägelser av redan etablerade sociala konstrukt-ioner vilket bidrar till konflikt bland aktörerna (Hatch, 2002).

5. Metod

I följande avsnitt följer beskrivningar av uppsatsens metodologiska ansats. Vi be-skriver val av metod för insamling av empiri och hur vi gått tillväga utifrån urval, insamling av empirin, bearbetningen av empirin samt de etiska övervägandena.

5.1 Val av metod och metodologiska reflektioner

Utgångspunkten för datainsamlingen i uppsatsen var kvalitativ metod. Kvale (1997) beskriver kvalitativ metod som ett redskap vars syfte är att erhålla förståelse för den sociala verklighet individen befinner sig i (a.a.). Inom den kvalitativa ansatsen valde vi att utföra semistrukturerade intervjuer. Kvale (1997) skriver att semistruk-turerade intervjuerna ger en djupare möjlighet till att förstå intervjupersonernas so-ciala verklighet (a.a.). Denscombe (2018) skriver att intervjuer är lämpligt att an-vända när forskaren vill komma åt intervjupersonerna uppfattningar och erfaren-heter. Forskningens syfte handlar om att förstå ämnet som studeras på djupet sna-rare än med statistik eller enstaka ord (a.a.).

Utifrån ovanstående ansåg vi att kvalitativa intervjuer var den mest fördelaktiga metod i syfte av att besvara uppsatsens frågeställningar. Därtill kunde vi med den semistrukturerade ansatsen avvika från de förskrivna frågorna i intervjuguiden när intervjupersonerna tog upp ämnen och faktorer som bidrog till nya perspektiv som inte framkommit i den tidigare forskningen. Vi ansåg att metoden var förenlig med vårt syfte då vi ville komma åt socialarbetares uppfattningar och åsikter gällande boendetrappan och organisationen de arbetar inom. Vi ansåg inte att kvantitativ metod skulle ge oss det empiriska underlaget vi behövde för att besvara uppsatsens frågeställningar. Bryman (2013) skriver att den kvantitativa ansatsen innebär in-samling av numeriska data för att mäta något. Empirin blir således inte lika djupgå-ende även om urvalet ofta är större och kan anses vara mer representativt (a.a.). Med utgångspunkt från detta stärktes vårt val av den kvalitativa ansatsen eftersom den kvantitativa metoden inte hade bidragit en fördjupning i ämnet som utforskas.

4.2 Urval

Intervjupersonerna valdes utifrån ett målinriktat urval vilket enligt Bryman (2013) innebär att intervjupersonerna väljs i syfte av att, på ett relevant och strategiskt sätt, besvara uppsatsens frågeställningar (a.a.). Samtliga intervjupersoner valdes utifrån relevansen i förhållande till frågeställningen där intervjupersonerna arbetade med hemlöshet på Malmö stads socialtjänster där det dagliga klientarbetet utgår från bo-endetrappan. Malmö stads socialtjänster tillhör samma förvaltning men är indelade i fem olika socialtjänstområden med fem geografiska indelningar (Malmö stad, u.å.). Ett socialtjänstområde valdes bort i urvalet eftersom en av oss arbetar där och har således personliga relationer till personalen i stadsområdet.

Sju socialarbetare som arbetar med hemlöshet i Malmö stad intervjuades för upp-satsen och urvalet gjordes enligt följande. Fyra chefer tillfrågades i fyra olika soci-altjänstområden i Malmö där vi erhöll samtycke från tre av cheferna till att till att genomföra intervjuer med den personal på arbetsplatsen som ville medverka. Den fjärde av de tillfrågade cheferna uteblev med svar. Två av de tillfrågade cheferna frågade sina anställda om de var intresserade av att bli intervjuade där tre social-sekreterare valde att ställa upp och återkom till oss via mail. De andra socialsekre-terarna som medverkade tillfrågades via mail efter att samtycke från respektive chef