2 Planering och kommunika tion – makt och mottagande
2.3 Media som ”agendasättare”
Statsvetaren och medieforskaren Kent Asp (1986, s. 23) menar att individen kan komma i kontakt med den politiska världen på tre skilda sätt: genom direkta personliga iakttagelser, indirekt genom andra personers förmedling eller indirekt genom någon form av teknisk förmedling. Bland de senare antas massmediernas rapportering spela en särskilt stor roll.
Medias har en viktig roll i dialogen mellan medborgare och de politiska makthavarna, och har dessutom allt mer intagit en tolkande roll å läsarnas vägnar (Nord 2000, s. 9, 12). Därför kan medias inverkan på människors med- vetenhet och attityder kring vindkraft antas vara betydande, genom hur de väljer att framställa frågan. Idag har föreställningen övergivits om att mediernas rapportering skulle fungera enbart som en ”injektion” av information som ger förutsägbara tolkningar och reaktioner bland allmänheten. Istället talar fors- karna (t.ex. Cohen 1963; Strömbäck 2000) om mediernas roll som ”agenda- skapare”. Det innebär att snarare än att medierna styr vad människor tänker, så har det visat sig att mediernas rapportering ha stor inverkan på vad människor
tänker på. Det som debatteras flitigt i medierna uppfattas också i hög grad som
en viktig fråga bland allmänheten (Cox 2006, s. 183–184, Nitz 2000, s. 47). Som redan märks representerar media en smalare innebörd av kommunika- tionsbegreppen än som tidigare definierats. Detta eftersom nyhetsförmedling och även debatt i traditionella media (tidningar, TV, radio) i mindre utsträck- ning handlar om att utbyta information och mer om att överföra information.
I forskningen har diskussionen innehållit resonemanget att medierna på ett annat plan har en potential att inverka på debatten, och i förlängningen på det
politiska och rumsliga sammanhanget (t.ex. förekomsten av vindkraft i land- skapet). Detta genom att reproducera och förstärka den existerande rumsliga utformningen och förståelsen om rummet (Jansson & Falkheimer 2006, s. 16). Forskningen har visat att utvecklingen i Sverige har gått mot att journalister är delaktiga i den offentliga makten. Detta sker genom bedömningar och utspel i artiklar (Ekecrantz & Olsson 1994, s. 219, 248f). Inom medieforskningen diskuteras bland annat mediernas roll gentemot den lokala maktinstitutionen i termer av motpart eller ”medpart”. Detta anger diametralt olika förhållande mellan aktörerna där de antingen håller sig skilda från varandra eller arbetar som en sammanhängande aktör. Den vanligaste bilden är dock att det före- kommer ett slags bytesförhållande mellan medieaktörerna och de institutionella aktörerna, som utgör ett slags mellanting. Denna samverkansform bygger på att nyhetsunderlaget kontrolleras av de institutionella aktörerna medan kanalen, kontrolleras av journalisterna och media (Larsson 1998, s. 14–15). Forskarsamhället är dock ganska samstämmigt om att beslutsfattarna har ett stort inflytande över media, i synnerhet över de lokala nyhetstidningarna. På det lokala planet har det också visat sig att de lokala medierna i första hand backar upp de lokala institutionerna och ledarna, och på det sättet även får ett visst inflytande på beslutsfattandet (ibid., s. 21, 34–35).
Det för oss till den här mycket centrala poängen att de lokala medierna inte bara har en funktion som nyhetsförmedlare. De innehar också rollen som ”agent för lokalsamhällets välgång” genom att ”Pressen deltar i strävan att skapa en positiv bild av orten och bygden utåt” (Larsson 1998, s. 36). När det gäller bygdens utveckling finns enligt forskningen, en särskilt stark tendens bland lokal- medierna att inta ett beskyddande förhållningssätt som yttrar sig genom en annan bevakningsattityd. Sådana frågor kan gälla sådant som turism, näringslivsutveck- ling, lokaliseringsfrågor, kommunens påtryckning på nationella organ. De kom- munala aktörerna visar sig också i hög grad förvänta sig ett sådan hållning bland de lokala medierna (ibid., s. 132–133). I Sverige har man funnit att lokala medier också engagerar sig starkt i lokala ”hotfrågor” som har med lokalsamhällets välfärd att göra (ibid., s. 38). En avhandling om plankontroverser har också visat att media används som arena av motståndare till planförslag, där ”motsättning- arna framträder i renodlad eller tillspetsad form” (Henecke 2006, s. 128).
2.4 Sammanfattning
Idag är den kommunikativa planeringen ett starkt ideal i utövandet av samhälls- planeringen. Allt större vikt läggs vid själva processen att utveckla planer, än vid plandokumentet i sig, vilket bekräftar att den kommunikativa planeringen har fått genomslag. Vidare har inflytandet över planeringen gått från att vara den enskilde professionella planerarens expertuppdrag, till att idag inkludera alla tänkbara parter som har intresse av att påverka utvecklingen. Inte bara allmänheten utan även marknadsaktörer har beretts stora möjligheter till deltagande och inflytande. Detta är i sin tur ett utslag för tyngdförskjutningen inom den kommunala planeringen från fysisk planering till utvecklingsplanering.
Vilket inflytande olika möjliga aktörer har beror i hög grad på det enskilda sammanhanget och den aktuella frågan.
Tillit och legitimitet är centrala begrepp i varje planeringsform, men de får en djupare innebörd i den kommunikativa planeringen där det finns en ambi- tion och därmed en förväntan om ett brett inflytande. En planeringsform som har stor risk att uppfattas som illegitim är förhandlingsplaneringen, genom sin betoning på informella kontakter och uppgörelser där allmänheten inte har en given insyn och möjlighet att påverka. Men även den rationella planeringen har visat sig ha uppenbara problem med att uppnå legitimitet genom experter- nas starka position i planeringen. Tilliten mellan aktörerna kan istället knytas mer till hur kommunikationen gestaltar sig. Den har visat sig vara starkt kopplad till en proaktiv planering och en meningsskapande syn på kommuni- kation. Transmissionssynen på kommunikation, som betonar informationsö- verföringen i kommunikationen, förefaller betonas i en reaktiv planering där information tenderar att betraktas som ett övertalningsverktyg.
Den teoretiska kontext som skissats upp här kommer att ligga till grund för analysen i kapitel 6. Innan vi når dit presenteras de fallstudier som ligger till grund för slutsatserna i analysen.