Detta drag innebär att utomhuspedagogik inte ses som ett möjligt historiedidaktiskt
förhållningssätt, men utomhuspedagogik i historia är ändå relevant. Exempelvis kan därför stadsvandringar mer ses som en trevlig och intressant dag, än en lärandeprocess i historia. Detta innebär inte att det inte är intressant med utomhuspedagogiska aktiviteter i historia, men att exempelvis prata om Engelbrekt under en stadsvandring ses inte som en del av historieämnet i skolan. Därför är utomhuspedagogik inte ett historiedidaktiskt begrepp.
Till hög grad tycks dessa ställningstaganden angående utomhuspedagogik i historia vara oreflekterade. Uppfattningen skönjs i hög grad under samtalens gång:
9 Jag kommer fortsättningsvis att kalla de två dragen enbart för Men utomhuspedagogik i historia är ändå relevant
Lärare B: I klassrum och datasal. Ja. Vi ligger ju en bit ifrån allfarvägarna. […]I höstas så var vi ju i och för sig och hade historielektion i skogen när jag kommer att tänka på det. […]
Vi var förresten vid Öby kulle och tittade på… Promenerade, tittade på blommorna, kollade på ormarna och så pratade vi lite Hjälmar-sänkning och sådana saker. […]
Stadsvandringar har jag ju gjort. Ja det är ju också, jag passar ju på när jag är inne. Då har jag ju gått runt i stan om vi har kommit en timme innan vi ska på rättegång till exempel och besöka tingsrätten, så har jag knatat runt i stan och så har de fått följa med mig. […] Ja just det… Det har jag ju gjort också.
Lärare D: Något jag faktiskt har gjort är ju stadsvandringar. […] Det tänkte jag på, nu! Och då har vi knallat runt där i kärnan av Örebro och ner till Wadköping ungefär, utgångspunkt Nicolaikyrkan och så runt Storbron och ner till Wadköping.
De utomhuspedagogiska aktiviteterna kan ha ett medvetet syfte, men de är inte kopplade till historieämnet i skolan eller inplanerade i den ordinarie undervisningen.
B: Nej det blir ju, man får passa på liksom, när man är i stan. Det blir en separat lektion, det kommer ju inte in i något tema där. Det vet jag inte riktigt hur man ska hinna…
Lärare D: Det blir något som man gör utöver det. Att ”Det här vore kul också”. Intervjuare: Man ser det inte riktigt som historielärande?
Lärare D: Som en undervisningssituation nej…
I draget Men utomhuspedagogik i historia är ändå relevant uppfattas meningen med utomhuspedagogik i historia vara socialt samspel och ökad motivation samt bättre minne. Synen är att utomhuspedagogiska aktiviteter skapar ett bättre socialt samspel mellan lärare och elev än vad som skapas i skolmiljön:
Lärare B: Ja det är roligt att vara ute med ungarna, och göra speciella grejer. […] Ja man kan börja småprata och…[…] Det är väl alltid kul för dem också med lite avbrott i
vardagen. Och så kan jag ju passa på att berätta mina egna barndomsminnen också (skratt).
Lärare C: Nej men ibland kan det vara skönt att komma bort från skolmiljön. Man märker det generellt att när man träffar elever på ett annat ställe (ohörbart) då beter de sig på ett annat sätt. […] Ja det är en social…
Den sociala samvaron mellan elev och lärare i en utomhusmiljö uppfattas också vara det som bidrar till ökad motivation:
Lärare C: Varje elev har ju sin inställning till vad som ska ske i klassrummet. Och det är lättare att bryta upp det som de har innan, vad de har för förutfattade meningar om saker och ting, om man kommer bort. De har ju förutfattade meningar om vad som ska hända där också, eller förväntningar. […] Ja och så ser de sig nog lite mer sedda, lite mer speciella. Det är mycket det. Jag kan ju prata om vad som helst men når jag inte ungarna och har en relation med dem, då kommer de inte att lyssna på mig i alla fall.
Denna tanke är kopplad till synen på utomhuspedagogik i historia skilt från historieämnet och därmed skolkontexten. Då kan det faktum att lärandet inte betraktas som lärande i skolan, bidra till ökad motivation:
Intervjuare: Man ser det [utomhuspedagogik i historia, exempelvis stadsvandringar] inte riktigt som historielärande?
Lärare D: Som en undervisningssituation nej… Och det kanske inte eleverna heller gör, vilket kanske är väldigt bra. För jag menar, då… En del elever har en ganska negativ inställning till allt skolarbete och så fort man säger att ”Då slår vi upp sidan blablabla och så ska vi börja läsa om det” eller ”Nu ska jag berätta om det här…”, då blir det ”Åh fy fan nu är vi igång igen och ska lära oss saker”. Men sitter de och kollar på en film hemma så kan den vara faktaspäckad och de lär sig mycket där. Och datorer naturligtvis, andra media, man lär sig jättemycket kring det med. Och en sådan här situation också, att man lär sig jättemycket utan att man egentligen är så himla medveten om att det är en sån
lärandesituation, absolut. Att det kan sudda ut konturerna för vad som är en lektionsdel, så att säga.
Meningen med utomhuspedagogik i historia utifrån draget Men utomhuspedagogik i historia är
ändå relevant uppfattas också vara bättre minne. En frekvent återkommande ståndpunkt är att
eleverna minns kunskaperna bättre om de tillägnat sig dem i en utomhuspedagogisk aktivitet:
Lärare D: […] man kommer ihåg det man gör och det man deltar i. Det man praktiskt gör med händerna kommer man ihåg bättre än det man bara läser eller bara hör. […] Och det finns ju de som kan ha det jättesvårt att sitta still bara i ett klassrum, kan man komma ut lite och röra sig lite grann så kan det gå ännu bättre att lära sig saker och ta in saker över huvud taget. […] berättar jag någonting om Engelbrekt till exempel när jag står vid den statyn, så tror jag att de har bilden framför sig, de känner vinden slår och kylan eller vad det är, man skapar en miljö som är unik. Just då känner de precis så. Vilket gör att de kanske kan komma ihåg det på ett bättre sätt, även fast de… Det är svårt att få dem att ta anteckningar och sådär.
Lärare A: […] Utomhuspedagogik, det är ju suveränt! Att man ger sig upp på fältet så att säga, lämnar skolan ett tag. […] Jag tror att man faktiskt kommer ihåg bättre, att man tillägnar sig lite mer.
Detta kan också vara kopplat till en syn på att helhetsupplevelser stärker minnet:
Lärare B: Ja, för att man ska komma ihåg det bättre. Gör någon mat kanske. Inte för att jag vet vad de åt riktigt men, man kan väl fantisera ihop någonting i alla fall. Kanske göra något redskap eller inte vet jag.
Intervjuare: Just för att komma ihåg det?
Lärare B: Ja för att det ska bli mer en helhetsupplevelse.
Draget Men utomhuspedagogik i historia är ändå relevant innefattar alltså två underrubriker som beskriver meningen med utomhuspedagogik, vilken är att eleverna minns kunskaperna bättre och att den sociala samvaron mellan lärare och elever stärks samt att motivationen hos eleverna ökar. Detta kan sammanfattas som följande figur:
Uppfattning
Utomhuspedagogik är inte ett möjligt historiedidaktiskt
förhållningssätt -
Men utomhuspedagogik i historia är ändå relevant
Underkategori