Meningsfullhet – att se ett värde i att välja det som främjar hälsa

Meningsfullhet är den komponent i känsla av sammanhang som Antonovsky benämner motivationskomponenten. Det innebär att handlingar och situationer i livet ses som värdefulla, att de ger livet mening och därmed är värda att engagera sig i (Antonovsky, 2005). Vad uppfattar elever och lärare som meningsfullt inom hälsa och hälsorelaterad undervisning?

Lärarna har som mål med undervisningen att eleverna ska ägna sig åt fysiska aktiviteter i ett livslångt perspektiv, och att ta ansvar för sin hälsa. Detta är ett syfte med undervisningen, att skolämnet ska väcka nyfikenhet för att eleven ska delta i aktiviteter på egen hand (Skolverket, 2000a). Med Antonovskys termer ska skolämnet ses som motiverande för livslång regelbunden fysisk aktivitet på egen hand. Elevernas kunskap om hälsa, hur och varför eleverna ska främja hälsa är presenterat i föregående avsnitt. Men räcker det med att veta vad, hur och varför för att ta ansvar för sin hälsa? Kan lärarna motivera eleverna att självständigt välja åtgärder som främjar hälsa? En elev i undersökningen talar om vikten av att läraren är en förebild. Det tolkar jag som att lärarens egna tankar om hälsa påverkar undervisningen och således även eleverna. Lärare B berättar att en del andra (elever, föräldrar, andra lärare), förväntar sig att Idrott och hälsa-läraren ska vara starka muskelpaket, och han känner sig då närmast förolämpad. Han menar att det behövs mer hjärna än muskler. Genom att ständigt reflektera över undervisningens syfte, innehåll och arbetssätt och hur eleverna uppfattar detta, kan lärarna svara upp till elevernas behov (Annerstedt, 2001b).

Lärarna utgår ofta från egna tankar om hälsa i undervisningen och kombinerar detta med kursplanens innehåll. Lärarna har genom sin tolkning av kursplanen möjlighet att betona det som anses vara värdefullt för eleverna (Ekberg, 2009). När Lärare B betonar vikten av att eleverna är fysiskt aktiva för sin egen skull, tolkar jag att han strävar efter både kursplanens mål och de dagliga rekommendationerna för fysisk aktivitet, men även att rikta sig till eleverna individuellt (Skolverket, 2000a, Statens Folkhälsoinstitut, 2010c). Lärare A ägnar en

stor del av sin fritid åt löpning, och hon berättar för sina elever när hon ska springa ett lopp. Hon förklarar för eleverna hur hon tränar, vad hon äter, och vad det betyder för henne och hennes hälsa. Genom att dela med sig och berätta om sina egna intressen och visa att hälsa är viktigt, är lärarna en källa till inspiration för sina elever, och det kan vara motiverande i sig. Lärarna visar vad de tycker är värdefullt för dem och varför de väljer hälsofrämjande åtgärder. Lärare A menar att det öppnar upp för en närhet mellan henne och eleverna och att de upplever en ökad trovärdighet för undervisningen:

Det blir mycket samtal med åttorna och niorna, efter lektionen när de har slutat och man pratar, de vill prata ganska mycket om hälsa, hur de ska träna och mat och även det sociala med vänner. Det är då man får förtroende, det är då man kan lägga fram mer privata grejer vad som gäller just den eleven. […] Ja det är allt med hälsa hur man ser ut, det är viktigt, det är ingenting man skojar på lektionen om (Lärare A).

Att individuellt nå fram till eleverna möjliggör för Lärare A att prata om det som är viktigast för den enskilde eleven, och som hon menar utgör en otroligt viktig del av den hälsorelaterade undervisningen. Dessa samtal handlar ofta om ätstörningar, kroppsideal, elevers önskan om viktminskning eller om sociala relationer. Lärare A berättar att eleverna när de talar om hälsa ofta hänvisar till medias hälsobild som framställer (ofta retuscherade) bilder av kroppar som optimala när de är smala, vältränade och felfria. Hon menar att dessa samtal om hälsa är ett viktigt inslag för att realisera klyftan mellan verkligheten och medias framställning av kroppen. Lärare B strävar efter att skapa en atmosfär på lektionerna som gör det behagligt för eleverna att träna med andra, vilket är ett led i att motivera eleverna till att delta på lektionerna. Jag tolkar det som en ambition av Lärare B att stärka elevernas självkänsla, både vad gäller kroppen utseendemässigt och färdighetsmässigt.

Att uppleva fysisk aktivitet som meningsfull är kopplat till det värde en individ tillskriver det. Lars-Magnus Engström (2006), professor vid Lärarutbildningen och Idrottshögskolan i Stockholm och Malmö, menar att det finns två olika värden en individ kan tillskriva valet av fysisk aktivitet, investeringsvärde och egenvärde. Investeringsvärde innebär att värdesätta det som ligger utanför eller efter den fysiska aktiviteten, som att få god hälsa, bättre fysik eller framgång i sin idrott. Målet är viktigare än aktiviteten. Egenvärde innebär att den fysiska aktiviteten utförs för sin egen skull, för att nå en speciell upplevelse, ha roligt, eller bara koppla av (Engström, 2006). Följande presenterar jag några elever som värdesätter sina val av fysisk aktivitet på lite olika sätt. Denna elev har tidigare varit aktiv i stor utsträckning,

men hittar ingen aktivitet som är intresserant just nu. Däremot försöker eleven hålla konditionen igång med löpning och argumenterar för det på detta sätt:

Jag vill ju ha en bra grundkondition för att… För att jag skulle kunna ha det lättare senare i livet om jag skulle vilja börja med något liknande igen (Elev B19).

Den här eleven ser det som en självklarhet att inom snar framtid delta i fritidsaktiviteter precis som tidigare. Att träna och hålla igång konditionen är ett investeringsvärde som ger eleven mening för att fortsätta engagera sig i fysisk aktivitet framöver. Nästa elev tränar och tävlar inom sin idrott på SM-nivå, vilket innebär ett träningsengagemang nästan alla dagar i veckan. Men hälsa nås inte endast av hård träning:

Om man inte äter rätt och sover och sånt här går det inte ihop med idrotten heller, för då blir det ju bara fel om man blir övertränad eller tvärtom. […] Att man måste ju må bra psykiskt, och det är också något man gör med motion så mår man bättre psykiskt, och att man liksom har lugnt runt omkring, bra hemma, bra i skolan och allting sånt för annars blir det… Det är också hälsa (Elev A5).

Detta synsätt på hälsa är holistiskt och ser till individens välbefinnande i flera dimensioner (Winroth & Rydqvist, 2008). För att kunna hålla sig på SM-nivå räcker det inte med att träna rätt och att träna mycket. Eleven visar medvetenhet om att vikten av att äta rätt, att må bra psykiskt och ha en fungerande omgivning är lika avgörande faktorer för hälsan som den fysiska aktiviteten, och allt hänger ihop. Att må bra psykiskt är också meningsfullt för att ha ett bra välbefinnande. Helheten är det värdefulla, och eleven betraktar valet av idrott som ett investeringsvärde, men framgång nås inte utan det holistiska välbefinnandet.

Fysisk aktivitet har valts av ovan citerade elever antingen som ett livslångt deltagande, för att kroppen ska vara frisk och må bra eller för att kunna vara framgångsrik i sin idrott. Så här kan även värdet med fysisk aktivitet och hälsa upplevas:

Jag tycker det är jättekul! Det är det roligaste ämnet tycker jag! Jag ger alltid hundra procent och då mår man alltid mycket bättre efteråt. […] Jag älskar att träna, det är riktigt kul när man spelar fotboll. […] Hälsa betyder att man mår bra fysiskt, psykiskt, alltså, det är jättehärligt att må bra fysiskt och träna mycket, ge allt, man blir ju starkare, presterar bättre på lektionerna, får bra tider och så (Elev B12).

Alltså det är skönt att efter att man tränat, det är skönt för kroppen. Man tänker bra jobbat, och sen är det helt skönt efter (Elev B15).

Dessa elever, liksom många fler, upplever det ”roliga” och det ”sköna” som meningen med träningen. De utför aktiviteten för egenvärdets skull. Det utesluter inte att en individ kan se både ett investerings- och egenvärde i aktiviteten, och betrakta hälsa ur ett eller flera perspektiv. Det viktiga är att finna en mening som upplevs vara värdefull för individen, oavsett vilken meningen och värdet är (Antonovsky, 2005). Lärarnas mål med undervisningen, och kursplanens ämnesinnehåll, är att motivera eleverna till att vara fysiskt aktiva resten av sina liv. Om eleverna väljer att vara fysiskt aktiva för att det är kul, skönt, givande, kroppsformande, prestationsbaserat, framgångsrikt eller för att hålla kroppen frisk, är oväsentligt.