4.1 Undersökningsmetod
Inom det sociala arbetets forskningsfält används i hög utsträckning kvalitativa
forskningsmetoder (Nygren, 2009). I denna studie används en kvalitativ metod i form av fysiska intervjuer, det vill säga intervjuer ansikte mot ansikte med tillgång till icke-verbal kommunikation i form av ansiktsuttryck och gester (Kvale & Brinkmann, 2014). Däremot blev vi tvungna att göra två intervjuer via telefon på grund av oro kring coronaviruset covid-19 och kommunens restriktioner mot besök. Bryman (2011) förklarar att en utgångspunkt inom kvalitativ metod är att forskningen är tolkningsinriktad samt att det råder en tanke om att sociala egenskaper är ett resultat av någonting som händer mellan individer och inte ett
fenomen som finns där ute. För att besvara syfte och dess frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer. Forskarens syfte med semistrukturerade intervjuer är att få svar på sina frågeställningar genom att rikta intresset mot intervjupersonens perspektiv (ibid.).
Semistrukturerade intervjuer innebär enligt Bryman (2011) att forskaren har en intervjuguide, en lista över teman och frågor som sedan ger intervjupersonen stor frihet att själv utforma sina svar. Intervjuguiden är ett stöd och frågorna behöver inte följas i den strikta ordning som står i intervjuguiden. Dessutom kan frågor som inte ingår i intervjuguiden också ställas. Denna typ av intervjuer rymmer flexibilitet i och med att denna typ av intervjuer kan röra sig relativt fritt i olika riktningar för att på så sätt fånga upp intervjupersonens upplevelser av vad som är viktigt och relevant. Intervjuerna blir därmed följsamma och flexibla efter intervjupersonens riktning. Flexibilitet var någonting som eftersträvades i forskningsprocessen. Fortsättningsvis ger denna metod detaljerade samt fylliga svar (ibid.). Kvalitativa intervjuer spelas ofta in (Bryman, 2011), vilket även intervjuerna i denna studie gjordes. Bryman (2011) förklarar att den kvalitativa forskaren ofta är intresserade av vad som sägs i intervjun samt hur det sägs.
Vid utformning av intervjuguiden lades tanke vid vilka frågor som skulle vara aktuella för att besvara de specifika frågeställningarna. Det lades stor vikt vid att inte göra frågorna allt för specifika, någonting som Bryman (2011) varnar för. Ledande frågor undveks. Vid
utformningen av intervjuguiden skapades en viss ordning i de olika teman och frågorna som inkluderats, då Bryman (2011) menar att detta gör att intervjun får en röd tråd och frågorna följer varandra på ett bra sätt. Dessutom beskriver författaren vikten av att notera
bakgrundsfakta såsom ålder, kön, år i organisationen och utbildning varpå det i intervjuguiden börjar med frågor kring just detta.
4.2 Data, urval och bortfall
I början av uppsatsskrivande är ett råd att göra en litteraturgenomgång.
Litteraturgenomgången görs för att visa vilken kunskap som finns och för att ha som stöd vid argumentationen av det egna forskningsområdet (Bryman, 2011). Vid sökandet efter artiklar användes Universitetsbibliotekets hemsida samt Google Scholar som sökmotor där
kombinationer och variationer av sökord som äldre, alkoholmissbruk, alkohol, behandling och biståndshandläggare gjordes, både på svenska och engelska. En avgränsning vid sökandet var att referee-granskade artiklar och artiklar där hela texten var tillgänglig blev inkluderade.
Efter sökningarna lästes rubrikerna samt abstract för att avgöra om de var relevanta för
studien. Verkade artiklarna relevanta lästes hela artikeln innan viktiga delar togs ut och skrevs om. Källor innan år 2000 exkluderades då samhället och fenomen kan ändras under 20 år.
Främst söktes svenska artiklar då socialt arbete kan variera mellan länder. Några engelska artiklar inkluderades dock, bland annat gällande alkoholproblematik då detta är relativt unisont världen över. Vidare undersöktes referenslistor på redan hittade artiklar för att få förslag på fler artiklar. Även relevanta böcker som använts under tidigare kurser på Socionomprogrammet har använts.
Inom kvalitativ forskning är målstyrda urval vanliga. Målstyrda urval innebär att
intervjupersonerna är medvetet utvalda utifrån forskningsfrågan (Bryman, 2011). Syftet i denna studie är att undersöka biståndshandläggares arbete, därför styrs urvalet till just
biståndshandläggare. Hemtjänstpersonal och enhetschefer exkluderades, trots att de mest troligt har relevant kunskap, för att få kunskap av de som primärt tar besluten vilket är
biståndshandläggare. Den initiala idén var att studera norra inlandets kommuner med fokus på Västerbotten, oavsett geografisk plats. Norrlands inland valdes för att tidigare forskningar fokuserat på kommuner i södra Sverige eller större kommuner. Under arbetets gång ändrades det dock till kommuner närmare den kommun vi befinner oss i eftersom det då blir närmare resväg. En kommun exkluderades eftersom en av oss känner de biståndshandläggare som jobbar där. I och med att det blev närmare kommuner, blev det även ett bekvämlighetsurval.
Det är ett bekvämlighetsurval om forskarna gör urvalet för att det är tillgängligt (Bryman, 2011). I Västerbotten finns femton kommuner och fem kommuner relativt nära oss valdes.
Det innebär att cirka en tredjedel blir inkluderade, trots att det är ett bekvämlighetsurval. De valda kommunerna har en befolkning på upp till 10 000 invånare, därför beskrivs
kommunerna som små i arbetet. I dessa kommuner fanns det en till tre stycken biståndshandläggare i vardera. Vi valde att skicka ut vårt informationsbrev till alla
biståndshandläggare i respektive kommun vilket totalt blev tio stycken. Vår initiala idé var att få tillgång till fem stycken intervjupersoner från olika kommuner. Vi valde därför att skicka ut informationsbrev till flera personer för att på så sätt ha större chans att få till de fem
intervjuerna vi önskat. Kvale och Brinkmann (2014) förklarar att i vanliga intervjustudier brukar antalet intervjuer ligga mellan fem och tjugofem, detta beroende på vilken tid och vilka resurser forskaren har samt hur många som behövs för att ta reda på vad man behöver veta.
I urvalet är inkluderingskriterierna att det ska vara biståndshandläggare i någon
inlandskommun relativt nära vår vistelsekommun som har möjlighet att intervjuas någon gång under de veckor som vi har till vårt förfogande. Det är läggs inte någon vikt vid kön, ålder eller antal år inom yrket. Däremot är yrket kvinnodominerat vilket gör att det automatiskt finns en risk för stor representativitet av kvinnor. Urvalet påverkas även av hur
biståndshandläggarnas schema ser ut och deras personliga villighet att medverka i ett examensarbete.
Bortfallet i studien innefattar att vi i två kommuner i ett första skede fick kontakta socialchef för respektive kommun för att få tillgång till biståndshandläggarens kontaktuppgifter. Från den ena kommunen fick vi dock ett nej till svar direkt, detta med orsaken tidsbrist. Vi fick därmed inte möjlighet att prata direkt med biståndshandläggaren utan i detta fall var det högsta chefen som bestämde att biståndshandläggare i kommunen inte hade tidsutrymme för en intervju. I en tredje kommun möttes vi av ett automatiskt svar när vi skickade
informationsbrevet, och det visade sig att de kontaktuppgifterna vi hittat på hemsidan var inaktuella. Därav behövde vi kontakta deras enhetschef, för att få tillgång till nuvarande biståndshandläggares mailadresser. En vecka efter informationsbrevet skickades, skickades en påminnelse då endast ett fåtal hade svarat. Informationsbrevet skickades vecka 9 och
påminnelsen skickades vecka 10, vilket är då norra Sveriges skolor har sportlov. Det kan ha medfört att några biståndshandläggare hade tagit ledigt och därför inte såg
informationsbrevet. Den initiala idén var som beskrivits ovan, att få tillgång till fem
biståndshandläggare i fem olika kommuner. Dock valde några att inte delta, eller att inte svara överhuvudtaget på våra mail. Detta resulterade i att vi valde att göra två intervjuer i en
kommun, och därefter en intervju vardera i tre kommuner. Resultatet blev att vi endast fick tillgång till fyra olika kommuner, men trots detta fem intervjupersoner. Den inledande tanken var att göra alla fem intervjuer fysiskt i respektive kommun. Under skrivprocessen
uppmärksammades coronaviruset covid-19, som dock satte vissa käppar i hjulen då två kommuner inte fick ta emot besök, varpå vi istället valde att genomföra dessa intervjuer via telefon.
4.3 Datainsamling
För att få tillgång till biståndshandläggare sökte forskarna på biståndshandläggare i de olika kommunerna på Google. På deras hemsidor stod hänvisningar till mailadresser eller
kontaktformulär. Vissa kommuner hade dock ingen mailadress direkt till
biståndshandläggarna och därför behövde kontakt först tas med socialchef för att få tillgång till biståndshandläggarnas mailadresser. Efter ett informationsbrev hade skrivits skickades detta på mail till adresserna som hittats. I 16§ EPL, Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor, står det att intervjupersonerna ska informeras om forskningens syfte, övergripande plan, forskningens metoder, möjliga följder och risker, frivillighet och rätten att avbryta medverkan om det önskas. Informationsbrevet som skickades till biståndshandläggarna innehöll information om syftet, planen, metoden och frivillighet. Syftet med informationsbrevet var att rekrytera intervjupersoner och bestämma tider för intervjuer samt som en del av de forskningsetiska principerna som beskrivs under 4.5 Etik. Därefter förbereddes en intervjuguide inför intervjuerna. Back och Berterö (2019) menar att en semistrukturerad intervju beräknas ta minst 60 minuter. Intervjuerna i denna studie varierade, men var i genomsnitt 60 minuter långa.
Undersökningspersonernas identitet ska hanteras på ett konfidentiellt sätt. Detta innebär ett krav på att se till att intervjupersoner inte kan identifieras när resultatet publiceras (Bryman, 2011; Kvale & Brinkmann, 2014). För att följa konfidentialitetskravet och anonymisera har det lagts mycket tankearbete på detta. För det första nämns inte vilka kommuner som används i studien, bara att ett antal i Västerbotten relativt nära oss valts. Norra Sverige och
Västerbotten är geografiskt sett väldigt stort vilket gör det svårare att ta reda på vilka kommuner som inkluderas. För att anonymisera får varje intervju ett nummer istället för ett namn för att det inte ska gå att räkna ut vilken kommun eller person det är. Dessa nummer är IP 1, IP 2, IP 3, IP 4 och IP 5. Dessutom framkommer det inte någon specifik information om de enskilda kommunerna. Alla kommuner har liknande egenskaper, vilket gör att ingen
sticker ut. Anonymisering kan enligt Vetenskapsrådet (2017) göras genom att ta bort namn för att försvåra eller omöjliggöra ihopkoppling av namn och svar. I studien skrivs inte något namn på intervjupersonerna och vid eventuella detaljer om intervjupersonerna har dessa gjorts anonyma genom små ändringar eller exkluderats.
4.4 Innehållsanalys
Intervjuer och utskrifterna från dessa genererar ett stort datamaterial (Bryman, 2011). Efter intervjuerna genomförts transkriberades dessa för att sedan koda och kategorisera materialet. I studien används en konventionell innehållsanalys. Hsieh och Shannon (2005) skriver att konventionell innehållsanalys innebär att, utifrån materialet, först ta ut koder under
genomläsningen och sedan göra teman av kategorier och underkategorier av dessa. Efter att ha plockat ut meningsbärande enheter och kodat materialet blev nästa steg att kategorisera, vilket enligt Kvale och Brinkmann (2014) innebär att man begränsar och förkortar meningen i intervjuutskrifterna till få enklare kategorier. I studien genererades sex kategorier vilka var:
målgruppen & frekvens, biståndshandläggning & riktlinjer, handlingsmöjligheter, relationsarbete, samverkan och för- & nackdelar med små kommuner. Utifrån dessa kategorier gjordes även två teman; ohälsa och möjlighet vs maktlöshet.
4.5 Etik
När resonemang ska föras ur ett etiskt perspektiv, kring hur forskning ska bedrivas och vem som har ansvaret är det av stor vikt att särskilja den enskilda forskarens ansvar
(Vetenskapsrådet, 2017). Vid forskning används etik för att reflektera medvetet om vad forskningen kan innebära för personerna som deltar i forskningen, forskarsamhället och samhället, vilket sedan vägleder hur arbetet går vidare i olika delar av forskningsprocessen.
Detta kallas forskaretik (Kalman & Lövgren, 2012; Vetenskapsrådet, 2017). Denna studie handlar om hur biståndshandläggare arbetar med alkoholproblematik bland äldre. Det är intervjuer med yrkesverksamma vilket gör att det inte är lika många etiska dilemman som om det exempelvis hade varit äldre med alkoholproblematik som blivit intervjuade. Vid forskning som gäller människor finns det dock alltid etiska dilemman (EPL, SFS 2003:460;
Vetenskapsrådet, 2017). En viktig del inom forskningsetik är frågan om hur forskarna behandlar de personer som medverkar i forskningen (Vetenskapsrådet, 2017).
Vid forskning behöver man ta ställning till vilka risker och vilken nytta som finns (Nygren, 2012; Vetenskapsrådet, 2017). Risker med studien är att som följd av att det är intervjuer från olika kommuner kan någon kommun pekas ut som bättre eller sämre. Denna risk förebyggs genom att inte nämna vilka kommuner som används och att det inte görs någon jämförelse.
Nygren (2012) nämner dock svårigheten att anonymisera städer om något negativt skulle framkomma, speciellt i media, då personer i städerna kan känna igen beskrivningen. Genom att visa skillnader och likheter mellan det som undersöks kan det lätt leda till hierarkisering eller stigmatisering, trots att inte skillnader i sig är problematiskt (Wolanik Boström &
Öhlander, 2012). Trots att syftet inte är att göra någon jämförelse mellan små och stora kommuner finns det en risk att läsaren gör det.
Bryman (2011) beskriver fyra etiska principer som gäller vid forskning vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att forskaren ska ge information om forskningen till de personer som ingår. Detta görs genom ett informationsbrev i studien. Fortsättningsvis beskriver
författaren att samtyckeskravet innefattar att intervjupersonerna har rätt att bestämma över sin medverkan och ska därmed ge samtycke till deltagandet i studien. Konfidentialitetskravet beskriver uppgifter om personerna som ingår i studien ska behandlas med stor
konfidentialitet, det vill säga att det är sekretessbelagt och ska förvaras så att inte obehöriga kan komma åt detta. Nyttjandekravet innebär att det material som insamlats endast ska användas till forskningen (ibid.). För att förhålla sig till de etiska principerna skickades som tidigare nämnt ett informationsbrev, samt att de viktiga delarna togs upp vid intervjutillfället.
Intervjupersonerna fick information kring anonymitet, samtycke samt nyttjandet av intervjumaterialet.
Nygren (2012) skriver att genom att uppmärksamma en grupp personer, exempelvis
åldersdementa, kan det leda till ökat strukturellt förtryck. I denna studie skulle denna grupp kunna vara äldre med alkoholproblem. Det finns en risk att genom att uppmärksamma alkoholproblem med äldre, öka eller skapa ett förtryck mot dem. Detta är dock en risk som finns vid all forskning som handlar om människor i utsatta situationer. Genom att ha intervjuer med biståndshandläggare istället för de äldre läggs fokus dock på själva arbetet snarare än på gruppen.
För intervjupersonerna kan det också vara en speciell situation. Nyström (2012) skriver att det kan finnas risker som är av social och psykologisk art. Den psykologiska risken kan innebära en upplevelse att framstå på ett oönskat sätt framför andra, medan den sociala kan handla om identitet. Den sociala risken är störst inom forskning om eller i grupper (ibid.). Det finns alltså en risk att det som framkommer inte stämmer överens med intervjupersonernas bild av sig själv eller sitt arbete, men precis som med uppmärksamhet kan detta hända i all forskning.
Denna risk kan tänkas uppstå om personen inte reflekterat kring frågorna tidigare, men personerna väljer själva vad de vill berätta. Studien undersöker arbetet, därför finns det en chans att personerna har reflekterat över frågorna tidigare, vilket minimerar denna risk.
Nyttan överväger riskerna i och med att nyttan med studien är att uppmärksamma en relativt bortprioriterad grupp inom forskningsfältet och det arbete som görs kring
alkoholproblematiken bland äldre då detta fenomen blir vanligare i samhället samt att äldre människor idag lever längre. Studien medför att det blir ett nytt fokus på gruppen äldre med förhoppningen att ny kunskap ska generera möjligheter för förbättrade villkor samt
förhållningssätt och riktlinjer bland kommunernas biståndshandläggare.
4.6 Reliabilitet, validitet & generaliserbarhet
Reliabilitet innefattar resultatens tillförlitlighet och replikerbarhet. Hög reliabilitet kan minska subjektivitet, till exempel vid kategoriseringen. Det handlar om huruvida studien kan
replikeras med samma resultat, både samma resultat av forskningspersonerna och tolkningarna (Kvale & Brinkmann, 2014). För att öka reliabiliteten i denna studie skrivs metoden utförligt för att göra den replikerbar, det ska vara möjligt att göra om studien utifrån det som beskrivs i metoden med urval och processen. Varje steg och beslut som gjorts
beskrivs och motiveras i metoden. Dessutom är intervjuguiden en bilaga för att tydliggöra ytterligare. Det är svårt att kontrollera vad andra människor kommer säga, men genom att ställa samma frågor ökar sannolikheten att frågorna tolkas på samma sätt.
Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att validitet knyts an till giltighet och sanning där fokus ligger på styrka och riktighet i materialet. För att en slutsats ska vara giltig behöver det vara övertygande, försvarbart, välgrundat, vägande och hållbart. I ett vidare perspektiv diskuteras validiteten i form av huruvida den valda metoden mäter det man vill undersöka.
Kvalitativ forskning kan utifrån detta perspektiv leda till giltig vetenskaplig kunskap.
Tonvikten på validering ska ligga kontinuerligt under hela forskningsprocessen och inte bara i slutet, därav kan man se valideringen i sju olika stadier - tematisering, planering, intervju, utskrift, analys, validering och rapportering (ibid.). För att fokusera på validering under processen har vi återkommande funderat och reflekterat över de källor vi använt, samt syftet med vår studie. För att uppfylla de sju olika stadierna av validering har vi har länge funderat över vilka teorier som skulle vara bäst lämpliga, noggrant utformat intervjuguide, lagt mycket tid vid att stärka kvaliteten på intervjuerna och göra logiska tolkningar utifrån en valid
transkribering av intervjuerna. Sammanfattningsvis har vi kontinuerligt på olika sätt försökt få fram ett material med så stor sanningshalt som möjligt.
Frågan som återstår när man bedömt att resultaten från intervjustudien är valida och reliabla är huruvida resultaten är generaliserbara, det vill säga om resultaten kan överföras till andra kontexter, personer och situationer. Frågan som behöver ställas gäller huruvida intervjuernas producerade kunskap kan överföras till andra situationer av liknande karaktär (Kvale &
Brinkmann, 2014). Ett sätt att generalisera är enligt författarna, att göra en väl genomförd bedömning kring i vilken mån de genererade resultaten kan vara vägledande för andra situationer och det som kan hända där, detta kallar de för analytisk generalisering. Vid
intervjuer får läsaren med utgångspunkt i kontextuella förklaringar och beskrivningar bedöma om resultaten kan generaliseras. Generaliseringen blir därmed läsarbaserad (ibid.) Utifrån våra fem intervjuer har vi sett mönster kring de fördelar som biståndshandläggare upplever med att arbeta i små kommuner. Det som framkommer kring äldre och alkoholproblematik ser väldigt lika ut i de olika kommuner där vi intervjuat biståndshandläggare. Svaren har liknat varandra och haft likartade beskrivningar. Dessutom har svaren haft tydlig koppling med den tidigare forskning som finns inom området och därmed anser vi att materialet kan
generaliseras till motsvarande situationer och samhället i stort. Vid de nya fynd som
genererats finns även där en tydlig röd tråd genom alla intervjuer där fokus mer eller mindre legat på samma saker. Materialet kan främst generaliseras till andra kommuner i liknande storlek, men biståndshandläggningen och arbetet med äldre med alkoholproblematik kan också generaliseras till kommuner av större storlek. De svårigheter och möjligheter biståndshandläggare nämner med sitt arbete är likt över alla intervjuer, och därmed finns tanken att även detta går att generalisera till andra situationer. Däremot framkommer att det kan skilja sig åt beroende på kommunens storlek och resurser.