I detta avsnitt kommer jag att redogöra för hur jag har gått tillväga vid genomförandet av min undersökning. Det jag kommer redogöra för är först och främst varför jag valde den metoden jag gjorde. Efter detta kommer en beskrivning om hur mitt urval såg ut och vilka respondenter jag valde att intervjua. Detta följs sedan upp med en förklaring om hur jag konstruerade min intervjuguide och hur denna tillämpades. Jag kommer även ge en förklaring till hur jag valde att analysera och bearbeta informationen som jag samlade in, för att sedan ta upp begreppet etik och vad det har för betydelse. Avslutningsvis kommer jag föra en diskussion kring reliabilitet och validitet.
3.1 Metodval
Mitt syfte med uppsatsen har varit att öka förståelsen för hur och varför olika arbetsgivare arbetar med work-life balance. Vidare har jag velat ta reda på vad arbetsgivare har för inställning gentemot work-life balance. Med andra ord har min uppsats varit av väldigt upptäckande art, där jag helt enkelt haft som målsättning att gräva djupare inom ett viktigt område där det egentligen inte finns så mycket skrivet. Under uppsatsens gång har jag stött på studier där man med kvantitativ metod mätt hur många organisationer som erbjuder sina anställda olika flexibla arrangemang såsom flextid, men jag har inte stött på någon studie där man undersöker fenomenet kvalitativt. Även om det självfallet är intressant att undersöka kvantitativt hur arbetsgivare arbetar med work-life balance faller en viktig dimension bort om jag skulle välja denna ansats framför den kvalitativa. Jag skulle då inte få möjligheten att undersöka hur den egentliga inställningen ser ut på området. Bland mina förhoppningar var ju trots allt att med min undersökning ta reda på vad arbetsgivare egentligen har för inställning mot work-life balance. Således ville jag egentligen vaska fram så många åsikter, erfarenheter, ståndpunkter och synpunkter som det bara gick. Patel & Davidson (2011, s. 14) menar att man bör ägna sig åt kvalitativt inriktad forskning om undersökningsproblemet handlar om att tolka och förstå något. Den kvantitativt inriktade forskningen bör snarare användas när det primära intresset i undersökningen exempelvis ligger i frågor som vilka skillnader som finns och vilka relationerna är. Trost (2010, s. 31f) är inne på samma spår. Han menar att man ska göra en kvantitativ studie om man exempelvis vill kunna ange vad en procent av befolkningen anser och en kvalitativ studie om man vill förstå ett fenomen eller upptäcka variationer i olika handlingsmönster. Således var min uppfattning att den kvalitativa metoden var bättre lämpad för det jag ville undersöka än vad den kvantitativa metoden var.
Således valde jag alltså den kvalitativa ansatsen till min undersökning eftersom jag ansåg den passa bra för det jag ville undersöka. Som datainsamlingsteknik valde jag intervjuer, som av naturliga anledningar lämpade sig bättre framför andra tekniker såsom observation. Eftersom syftet trots allt innefattade att ta reda på vad arbetsgivare har för inställning mot work-life balance vore en observation ganska svår att få till på ett tillfredsställande sätt, medan intervjun skulle vara passande. Patel & Davidson (2011, s. 82) menar nämligen att den kvalitativa intervjun syftar till att upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenhet hos något. Ett exempel kan vara att upptäcka uppfattningar om något fenomen, vilket omöjliggör förutbestämda svarsalternativ på en fråga. Svaren kan vara så många och olika att det helt enkelt är omöjligt att ha olika svarsalternativ på många frågor i den kvalitativa intervjun.
Många utav mina frågor besvarades på sådana sätt som jag aldrig kunnat förutspå och det om något motiverar mitt metodval.
23
3.2 Urval
När jag skulle bestämma mig för vilka jag skulle intervjua hade jag självfallet hela tiden det jag ville undersöka i baktankarna. Det centrala för mig var inte att prata med den som var högst upp i en organisations hierarki, utan snarare att prata med någon som i organisationen satt inne på kunskap inom det område jag faktiskt ville undersöka. Således spelade det ingen roll för mig om jag pratade med en VD, en HR-specialist, en personalchef eller kontorschef.
Det centrala var snarare att få prata med de som i respektive organisation hade nödvändig kunskap för att kunna besvara mina frågor. Därmed saknade individens befattning i viss mån betydelse och det är därför jag valt att inte uppge vilken befattning mina respondenter innehade i sina organisationer vid intervjuernas tidpunkt.
För att klart och tydligt bestämma vilka jag skulle kunna intervjua satte jag tidigt upp ett par kriterier för mig själv. Detta var för att underlätta valet av intervjupersoner. Den urvalsmetod jag kom att använda var således det strategiska urvalet. Enligt Trost (2010, s. 138) kan detta slags urval beskrivas som att man väljer ut ett antal variabler som är av betydelse. Dessa variabler, som kommer gås igenom nedan och benämnas som kriterier, är en utgångspunkt när man söker efter intervjupersoner.
Det första kriteriet jag ställde var att personen jag intervjuade inte skulle vara nyanställd på organisationen. Jag satte gränsen på ett år, då det kändes som en tillräcklig period för en individ att hinna sig sätta in i hur organisationen arbetar med sin personal och vilka olika policys och bestämmelser som finns inom organisationen. Mitt nästa kriterium var att respondenten skulle ha personalansvar, eller åtminstone insyn i personalen. Detta hänger tätt samman med mitt första kriterium. Den enkla anledningen till att jag ställde detta krav var att jag ville intervjua personer som hade insyn i vad deras organisationer egentligen gjorde för sina anställdas strävan efter att uppnå balans. Ett område som då var viktigt för respondenten att ha koll på var exempelvis vilka olika flexibla arbetsarrangemang som erbjuds i organisationen, samt i hur stor utsträckning dessa nyttjades på organisationen. Dessutom var det nödvändigt för min undersökning att respondenterna hade viss erfarenhet av dessa flexibla arbetsarrangemang, så att de har haft möjlighet att bilda sig själva en uppfattning kring dem.
Detta tillät mina respondenter att uttala sig om hur de såg på dessa och vilken effekt de tyckte sig se på organisationerna. Ett tredje kriterium jag ställde var av geografisk art. Jag ville av naturliga skäl inte åka till Luleå och hålla i en intervju, utan jag ville att intervjuerna skulle hållas någonstans i Värmland. Detta kriterium innebar dock inte i sin tur att organisationen var tvungen att befinna sig i Värmland, utan snarare att respondenten skulle ha möjlighet att befinna sig i Värmland när intervjun skulle hållas.
Ett medvetet val jag gjorde var att välja så olika organisationer jag bara kunde, eftersom detta skulle tillåta mig att få en stor variation i mitt material. Därför hade jag i min uppsats med respondenter som var verksamma inom organisationer som tillhörde såväl privat som offentlig sektor. Vissa organisationer hade tusentals anställda och vissa hade så få som ett 50-tal.
Dessutom var dessa organisationer verksamma inom olika branscher och sysslade med helt olika saker. Syftet med detta var att få stor variation i datamaterialet. Trost (2010, s. 137) menar nämligen att man i de flesta kvalitativa studier faktiskt medvetet har så hög variation som möjligt i sitt urval och detta har även jag försökt efterleva med min studie. I mitt fall var jag ju som tidigare nämnt intresserad av att intervjua representanter för organisationer och då gällde det för min del att hitta organisationer som var varierande i såväl storlek som bransch.
24
Efter att jag ställt upp mina kriterier valde jag att utifrån dessa kontakta olika organisationer. I vissa fall fick jag gå via någon i organisationen för att få tag på en respondent med passande kunskap men i många fall kunde jag redan på organisationens hemsida finna kontaktuppgifter hos potentiella respondenter som intresserade mig. Dessa tog jag en första kontakt med genom att sända iväg ett informationsbrev (se Bilaga 1). I de flesta fall bokades sedan en intervju genom fortsatt mejlkontakt men i ett enstaka fall bokades detta in via telefonsamtal där respondenten ville ha lite ytterligare information om uppsatsen. Min upplevelse var att jag vid samtliga kontakter, såväl via mejl som telefon, blev väldigt positiv bemött av mina respondenter. Jag blev ändå aningen förvånad över antalet organisationer som inte besvarade mina intervjuförfrågningar. Detta kommer att tas upp under uppsatsens diskussionsdel.
3.2.1 Respondenterna
Jag valde att intervjua sex personer från sex olika organisationer. Som tidigare nämnt innehade dessa sex personer olika befattningar, men hade viktiga gemensamma nämnare såsom kunskap om organisationen och personalansvar eller åtminstone insyn i personalen.
Eftersom jag utlovat mina respondenter att behandla det de sade under intervjuerna konfidentiellt har samtliga respondenter fått erhålla ett annat namn än sitt egna. Detta namn speglar nödvändigtvis inte deras kön. Att behandla alla uppgifter från respondenterna konfidentiellt är mycket viktigt (Patel & Davidson 2011, s. 63). Således kommer det inte vara möjligt att koppla det som står i denna uppsats till en specifik individ eller organisation.
De respondenter jag valde att intervjua samt vilken typ av organisation de tillhörde listas nu nedan.
Kristina
Verksam inom organisation i offentlig sektor med cirka 50 anställda Organisationen har 80 % kvinnor och 20 % män.
Magnus
Verksam inom organisation i offentlig sektor med cirka 1000 anställda Organisationen har 50 % kvinnor och 50 % män.
Helena
Verksam inom organisation i offentlig sektor med cirka 5000 anställda Organisationen har 80 % kvinnor och 20 % män.
Peter
Verksam inom organisation i privat sektor med cirka 50 anställda Organisationen har 40 % kvinnor och 60 % män.
Samuel
Verksam inom organisation i privat sektor med cirka 50 anställda Organisationen har 60 % kvinnor och 40 % män.
Ida
Verksam inom organisation i privat sektor med cirka 1000 anställda Organisationen har 20 % kvinnor och 80 % män.
25
3.3 Intervjuguide
Alvesson (2011, s. 16) menar att man kan dela in intervjuer som strukturerade, halvstrukturerade och ostrukturerade. I den strukturerade intervjun är strukturen väldigt tydlig i och med att man som intervjuare följer en strikt plan och ställer frågor i en förutbestämd ordning. Motsatsen till detta är den ostrukturerade intervjuformen där man som forskare tillåter intervjun att ta oväntade vändningar. Min intervjuguide kan bäst beskrivas som halvstrukturerad, även om den kanske lutar lite mer åt det ostrukturerade hållet där alla intervjuer egentligen blev olika. Patel & Davidson (2011, s. 81f) menar att en intervju i princip alltid har låg strukturering i form av att respondenten kan svara på frågorna med egna ord. De menar dock att en intervju med låg grad av standardisering kännetecknas av att frågorna ställs i den ordning som passar det unika fallet. Hade jag valt att ha en högre grad av standardisering hade jag ställt frågorna i en bestämd ordning. Patel & Davidson redogör vidare för en semistrukturerad intervjuform, där forskaren har vissa teman. Denna kan likställas med den halvstrukturerade intervjuformen som Alvesson (2011, s. 16) nämner och var således den man kan säga att jag använde mig utav.
Jag valde att dela in mina frågor i fem olika huvudkategorier (se Bilaga 2) och hade således någorlunda struktur på mina intervjuer, och jag väljer därmed att beskriva just min intervjuguide som halvstrukturerad. Mina kategorier handlade om praxis, inställning, tillgänglighet, flexibilitet och familj. Trost (2010, s. 71) ser en poäng i att låta respondenten styra intervjun till viss del. Som intervjuare ska man således inte vara alldeles för strikt med frågor i ordningsföljd. Inte heller ska man besvära de intervjuade med för många frågor, menar han. Dessa tips försökte jag i möjligaste mån följa, då mina intervjuer kom att vara ganska öppna och fria utan att egentligen följa ordningen på frågorna en enda gång. Eftersom mitt område var relativt brett valde jag för säkerhetens skull att ha med flera frågor i min intervjuguide, men i samtliga intervjuer kom flera av dessa frågor att naturligt sammanslås under intervjuns skede och vissa frågor lades större fokus på i vissa intervjuer än andra.
Organisationers syn och arbete med work-life balance visade sig nämligen vara av väldigt varierande art och då blev intervjuerna formade efter detta. Trost (2010, s. 71) menar vidare att intervjuerna inte behöver vara identiska, dock är det självfallet viktigt att de är jämförbara.
Jag försökte följa detta i möjligaste mån och strävade efter att jämförbarheten skulle vara möjlig, även om jag inte drog mig från att dyka djupare i olika områden i vissa intervjuer.
Frågorna som ställdes under intervjuerna av mig var varierande där vissa frågor var öppna och andra relativt slutna. Flertalet utav frågorna följdes upp med följdfrågor på grund av den stora variationen i hur olika organisationer faktiskt arbetar med och ser på fenomenet.
3.4 Genomförande
Som tidigare nämnt hade jag sex respondenter som var och en intervjuades vid ett tillfälle.
Sammantaget hölls således sex stycken intervjuer. Dessa intervjuer varierade av naturliga skäl aningen i längd, där de kortaste intervjuerna tog 35 minuter och den absolut längsta tog 60 minuter. I genomsnitt tog intervjuerna ungefär 45 minuter och variationen kan helt enkelt förklaras med att olika individer är olika villiga att prata och att vissa helt enkelt har mer att säga än vad andra har. Med andra ord ser jag inte variationen i tid som något avvikande, utan snarare som något naturligt.
Jag valde att hålla intervjuerna med en respondent i taget och uteslöt i ett tidigt skede gruppintervjuer. Enligt Trost (2010, s. 67) bör man nämligen undvika att intervjua flera personer samtidigt eftersom de mer tystlåtna inte kommer få så mycket utrymme. Därav var intervjuer med mer än en respondent i taget aldrig riktigt aktuellt för min del. Samtliga intervjuer hölls på respondenternas arbetsplats i ett avskilt och tyst kontor. Jag var väldigt
26
tydlig i kontakten med respondenterna att jag var flexibel avseende plats och absolut inte krävde av dem att de skulle lämna sin arbetsplats för att komma till en plats som jag önskat.
Dock ville jag självfallet sitta i ett rum där respondenten fick möjligheten att tala fritt utan olika störningsmoment. Därav hölls således samtliga intervjuer i tysta och störningsfria rum.
Trost (2010, s. 65) menar nämligen att intervjuerna skall hållas utan åhörare i en så ostörd miljö som möjligt. Han anser att det är av stor betydelse att respondenten upplever trygghet i miljön och poängterar att intervjuarens bostad i princip alltid är utesluten, eftersom den kan resultera i ett visst underläge för respondenten. Även Alvesson (2011, s. 92) poängterar den fysiska miljöns betydelse för intervjuer. Svaren som intervjuaren får kan bli olika beroende på vart respondenten frågas ut. Således kan svaren man får på en restaurang eller på arbetsplatsen vara helt olika och därför valde jag samma fysiska miljö för samtliga intervjuer, så att valet av plats inte skulle komma att påverka mina intervjuer i någon särskilt hög utsträckning. Min uppfattning var att de intervjuer jag höll inte skulle lämpa sig särskilt bra på allmän plats, eftersom jag under samtliga intervjuer försökte vaska fram respondenternas åsikter och inställningar. Jag ville inte att respondenterna skulle behöva oroa sig för lyssnande öron och bli störda av någonting, så allmänna platser var uteslutna och det var tysta och avskilda kontor som kom att gälla som intervjuplats i min undersökning.
Samma flexibilitet som jag gav mina respondenter avseende plats gav jag dem även vad gäller tid. Även där valde jag således att anpassa mig efter vad respondenterna önskade och samtliga intervjuer kom att hållas under någon period på en normal arbetsdag. Inför varje intervju valde jag att ta upp konfidentialiteten och hur jag skulle komma att hantera de uppgifter och den information som jag fick av respondenterna och deras respektive organisationer. Detta var för att jag ville inge förtroende och undvika att mina respondenter kände sig oroliga över hur materialet skulle komma att användas. Dessutom valde jag att informera respondenterna lite snabbt om vad mitt forskningsområde, work-life balance, handlade om så att inte frågorna skulle missuppfattas på något sätt. Slutligen valde jag också att informera respondenterna om att de gärna fick avbryta intervjun om någonting kändes oklart eller obekvämt i något avseende, eller att de kunde välja att avstå från att svara på en viss fråga om så önskades.
Detta inträffade dock aldrig utan alla mina frågor besvarades och ingen valde heller att avbryta intervjun. Jag avslutade varje intervju med att stämma av med respondenterna hur de upplevde intervjun. Detta skedde alltså utanför ramen för min undersökning och syftet var helt enkelt att upptäcka eventuella frågor i intervjun som upplevdes som komplicerade eller om det fanns något som jag som intervjuare kunde göra bättre för att underlätta. Det verkade dock som att mina respondenter inte upplevde intervjuerna som obehagliga utan tyckte att alla frågor gick att besvara och jag fick egentligen inte höra annat än att det var en bra intervju.
3.5 Databearbetning och analys
Jag valde att spela in samtliga intervjuer för att undvika att gå miste om viktig information.
Detta gjordes med hjälp av en iPhone som har en bra ljudupptagningsförmåga.
Transkriberingen valde jag att göra så nära själva intervjuerna som möjligt. Anledningarna till detta var många. Dels ville jag självfallet transkribera medan jag hade intervjuerna i huvudet samtidigt som jag ville få intervjuerna klara för analys så snabbt som möjligt.
Transkriberingen utförde jag vid datorn, där jag lyssnade igenom intervjuerna med möjlighet att spola såväl bakåt som framåt samtidigt som jag i så exakt form som möjligt försökte skriva ned det som sades, utan att göra justeringar som skulle innebära att meningarna blev helt korrekt formulerade genom extra ord, ändrad grammatik, kommatecken och dylikt. Med andra gjordes det yttersta för att undvika någon form av snedvridning av materialet.
27
Mitt sätt att bearbeta materialet på var inspirerat av grounded theory. Strauss & Corbin (2008, s. 1ff) beskriver grounded theory som en metodologi som finner sin grund i kännedom och kunskap. Metoden handlar om att utveckla teori från data, det vill säga formulera en teori som förklarar ett fenomen. De tillvägagångssätt man finner i grounded theory härstammar och inspireras från en kombination av pragmatism och interaktionism. En utav grounded theorys viktigaste processer finner vi i själva analysen. Här menar Corbin & Strauss (2008, s. 21-42) att först när forskaren har ett bestämt forskningsprojekt och en viss mängd data kan analysen påbörjas. Corbin & Strauss redogör vidare för fyra olika områden som måste tas hänsyn till innan denna analys kan påbörjas. Dessa områden berör val avseende forskningsproblem och frågeställningar, känslighet till innehållet i datan, litteraturanvändning och den teoretiska referensramen, som är avgörande för infallsvinkeln till undersökningen. När det gäller själva analysen menar Corbin & Strauss (2008, s. 50ff) att det kan handla om allt från ytliga beskrivningar till teoretiska tolkningar. De beskriver det som de kallar för concepts, eller kategorier, som grunden för denna metod. Dessa kategorier, som härrör från data, representerar analytikerns uppfattning av vad som beskrivits i uttalade ord, händelser, interaktioner, erfarenheter och problem av respondenter.
När jag väl hade samlat in mitt material och transkriberat samtliga intervjuer valde jag att läsa igenom dem. Detta tillät mig att få en god överblick av mitt material. Efter detta gick jag detaljerat igenom varje intervju där jag strök under vissa ord och antecknade mina tankegångar efter olika meningar och olika stycken. I denna inledande fas av databearbetningen var jag således på en ganska detaljerad och mikroskopisk nivå, vilket Corbin & Strauss (2008, s. 64) rekommenderar. Genom att i detalj gå igenom den data jag hade så undvek jag risken att missa någonting. När detta steg var klart och jag på en detaljnivå hade analyserat samtliga intervjuer så analyserade jag materialet på en mer generell nivå.
När jag väl hade samlat in mitt material och transkriberat samtliga intervjuer valde jag att läsa igenom dem. Detta tillät mig att få en god överblick av mitt material. Efter detta gick jag detaljerat igenom varje intervju där jag strök under vissa ord och antecknade mina tankegångar efter olika meningar och olika stycken. I denna inledande fas av databearbetningen var jag således på en ganska detaljerad och mikroskopisk nivå, vilket Corbin & Strauss (2008, s. 64) rekommenderar. Genom att i detalj gå igenom den data jag hade så undvek jag risken att missa någonting. När detta steg var klart och jag på en detaljnivå hade analyserat samtliga intervjuer så analyserade jag materialet på en mer generell nivå.