Studien antar en induktiv ansats och har en kunskapsteoretisk ståndpunkt, vilket innebär att intervjupersonerna redan antas ha kunskap om området (Bryman, 2018; Kvale & Brinkmann, 2014). För att fånga dessa informanter gjordes ett målstyrt urval (Bryman, 2018). För att säkra upp att cheferna besatt kunskap om området ombads de i början av intervjun att definiera vad medarbetar- engagemang är för dem. Detta indikerade enligt författarnas mening att det inte fanns någon markant skillnad i deras beskrivningar av medarbetarengagemang och Schaufeli et al. (2002) definition, vilket kan tolkas som att cheferna hade god förståelse för vad begreppet innebar. Detta kan anses vara en viktig förutsättning för att intervjuerna ska hålla god kvalitet. Om begreppet hade tolkats olika av samtliga informanter hade det varit svårt att få en tydlig bild av hur respektive affärsområde arbetar med det i praktiken. Valet av målstyrt urval kan däremot ha resulterat i att det enbart intervjuades chefer som var intresserade av ämnet medarbetarengagemang. Detta kan ha gjort att studien saknar ett perspektiv från de som inte är intresserade av ämnet. Då studien inte syftar till att vara generaliserbar antas inte urvalet bidra till ett etiskt dilemma eller minskad kvalité av studien.
Vid utformandet av intervjuguiden (se bilaga 2) gjordes valet att inte ha för specifika bakgrundsfrågor, såsom kön och ålder. Detta för att studiens syfte är att fånga ett chefsperspektiv snarare än att jämföra individers beskrivningar utifrån dess bakgrund. Därav ansågs bakgrundsfrågor som var relaterade till chefernas arbetssituation och ledarskap mer relevant. Om detta ställs i relation till det som Bryman (2018) beskriver som konfidentialitetskravet antas även färre bakgrundsfrågor göra informanterna mer anonyma, eftersom det då blir svårare att koppla en intervju till en specifik individ. Däremot ansågs det vara viktigt att fråga hur många år som informanterna varit chef. Då en chef med 20 års erfarenhet jämfört med en som har fem kan tänkas ha mer situationer och exempel att delge. Trots en stor variation av antal chefserfarenhetsår bland informanterna upplevdes det inte påverka innehållet i deras beskrivningar. Då studiens syfte var att få ökad förståelse kan möjligen 19 frågor i intervjuguiden (se bilaga 2) anses vara mycket för att åstadkomma en djupare analys inom tidsramen som var avsatt på 60 minuter. Trots detta blev samtliga intervjuer kortare än den avsatta tiden eftersom det upplevdes som att cheferna hade svarat utförligt på frågorna och kände sig klara. Detta beskrivs som
teoretisk mättnad, vilket innebär att det inte framkommer någon ny information i intervjuerna (Bryman, 2018). Under några intervjuer upplevdes det däremot som att vissa frågor inte uppfattades som det var tänkt. Det främsta exemplet på detta var de två situationsbaserade frågorna (se bilaga 2). Dessa gav liknande svar även fast författarna ansåg att frågornas formuleringar var helt olika. Varför inte informanterna uppfattade frågorna som mer skiljaktiga kan möjligen bero på att de inte är lika insatta i ämnet eller att frågorna inte ställdes på ett tillräckligt tydligt sätt. Målet med frågorna var att få en mer detaljerad beskrivning om hur chefer agerar i specifika situationer för att på så vis få en tydligare förståelse för hur de engagerar sina medarbetare. Av ett fåtal informanter upplevdes det något svårt att beskriva sådana situationer, vilket återigen kan bero på formuleringen eller att de hade svårt att komma på en specifik situation. Vid sådana tillfällen fick författarna ställa om frågan igen, vilket slutligen bidrog till att de fick fullt godtagbara svar. Förutom att vissa formuleringar kunde varit tydligare så upplever författarna att samtliga frågor i intervjuerna var användbara för analysen, vilket anses vara resultatet av en noggrann och välarbetad intervjuguide.
Intervjuerna spelades in på två olika enheter för att underlätta analysarbetet och motverka senare teknisk problematik. Dock uppstod det vid senare analys och transkribering små problem med att höra och förstå exakt vad intervju- personerna uttryckte. Vissa pratade väldigt fort, andra mumlade och en del avbröt sina meningar mitt i och gick in på nya ämnen. Det var därav en fördel att inspelningsprogrammet gjorde det möjligt att pausa och sakta ner inspelnin- garna i efterhand. Detta gjorde däremot att transkriberingen tog längre tid än uppskattat från början. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att kvaliteten på intervjuerna kan minskas om det sker per telefon. Att studien inte hade möjlighet till videobild kan anses som en anledning till minskad kvalitet på intervjuerna eftersom kroppsspråk och miner elimineras. Författarna håller däremot med Säfsten och Gustavsson (2019) om att telefonintervjuer fortfarande kan hålla god kvalité då den insamlade datan var fullt användbar. Att studiens intervjuer skedde digitalt upplevdes även vara smidigt utifrån ett tidseffektivt perspektiv då både intervjuare och informanter kunde befinna sig vart de ville. Detta fungerade bra i majoriteten av intervjuerna då informanterna upplevdes sitta i ett tyst rum där de kunde ha fullt fokus på intervjun. Däremot upplevdes det som att en informant befann sig i en svårkoncentrerad miljö, vilket påverkade fokus på intervjun. En annan informant var mycket stressad vilket också påverkade dennes svar. I dessa situationer fick författarna upprepa frågorna flertalet gånger, vilket kan ha påverkat kvaliteten. Trots detta ansågs den information som framkom i de två intervjuer vara fullt användbar.
Tillförlitligheten i en studie hänvisas till att författarna har agerat i god tro och inte medvetet låtit personliga värderingar påverka utförandet (Bryman, 2018). Författarna kan garantera att de har agerat i god tro men kan inte garantera om organisation X har gjort det. Författarnas uppfattning om organisationen är att
de har varit mycket behjälpliga och uppmanat författarna till att forma sin egen studie. Samtidigt så behövde författarna hjälp av organisationen med att hitta informanter som kunde medverka och besvara studien syfte. Därav fick de hjälp av två andra personer som arbetar på Organisation X. Detta gjorde att författarna inte kunde kontrollera urvalet fullt ut, vilket möjligen kan anses som att organisation X har fått påverka utfallet mer än författarna eftersom de fått välja vilka som ska svara på frågorna. Det finns även en risk att de utvalda informanterna blivit handplockade av den anledningen att de representerar det som organisationen anser som mest acceptabelt. Med andra ord kan organisa- tionen ha gjort ett taktiskt val genom att välja informanter som kommer att beskriva organisationen på det sättet som de vill att den ska beskrivas. Samtidigt fick dessa två personer inte veta vilka frågor som skulle ställas. De kände enbart till syftet med studien och vilka ämnen som skulle beröras under intervjun, vilket stärker att de inte skulle kunna ha påverkat studiens utfall i stor utsträckning. Däremot finns det fortfarande en risk att de har valt ut informanter som arbetar med medarbetarengagemang i högre utsträckning, vilket kan bidra till en uppfattning om att samtliga chefer på organisation X gör det samma. Då informanternas beskrivningar skiljer sig i många avseenden samt att de även beskriver situationer där de inte lyckas med att hålla engagemanget uppe anser författarna att denna risk är liten.
Att andra personer än författarna valt ut informanter kan även göra att deras anonymitet påverkas. Det kan tänkas vara så att författarna hade kunnat garanterat individskyddskravet (Vetenskapsrådet, 2017) på ett säkrare sätt om enbart de kände till informanternas identiteter. Författarna anser trots detta att informanterna inte kommer att få några negativa konsekvenser av att delta i studien. Författarna vill också förtydliga att denna studie inte hade varit möjlig att genomföra utan hjälp från organisation X. Uppfattning är också att studien inte hade fått lika många informanter som tackade ja till att delta utan organisationens kontaktnät.
Syftet med studien var att fånga beskrivningar om hur chefer arbetar med medarbetarengagemang på sina respektive affärsområden. Det har inte varit möjligt att göra några tydliga särskiljningar och generaliseringar mellan affärs- områdena. För att göra en sådan analys hade författarna behövt göra en kvantitativ metod. Valet av att dela upp beskrivningarna utifrån affärsområde kan därför upplevas något irrelevant i en kvalitativ metod. Författarnas argument till detta är att organisation X är en så pass stor att varje affärsområde in princip kan ses som egna företag. Det fanns varken tid eller resurser att intervjua informanter från samtliga delar av organisationen, vilket resulterade i att två affärsområden valdes ut. Organisationens affärsområden kan i vissa fall skilja sig åt genom att de exempelvis verkar på olika marknader. För att studiens skulle spegla hur organisationen fungerar i verkligheten gjordes valet att dela upp affärsområde A och B. I efterhand har författarna kommit till insikten att
inte dela upp affärsområdena, alternativt enbart undersökt ett affärsområde. Samtidigt anser författarna att studien bidrar med nya insikter och kunskaper som kanske inte hade framkommit om studien strukturerades på ett annat sätt. Gällande arbetet med analysen går det att problematisera om all relevant information verkligen analyserats. Då författarna noggrant har följt Braun och Clarke (2006) sex faser vid tematiska analys anser de ha hanterat all insamlad data på ett systematiskt sätt, vilket kan tänkas minimera risken för att relevant information uteblivit. Det upplevs något svårare att garantera ifall deltagarnas svar har analyserats korrekt då det alltid kan finnas en risk för feltolkningar. Författarna har försökt minska sådan problematik genom att ställa följdfrågor och återberättat deras uppfattning under intervjuernas gång. Det undersökta ämnet anses inte heller vara så komplext att en mindre feltolkning skulle göra en betydande skada på uppsatsen.