Här diskuteras studiens validitet och reliabilitet, samt andra faktorer som haft påverkan på studiens genomförande och resultat, som generaliserbarhet och objektivitet. En studies reliabilitet handlar om hur exakt och precist den undersöker det den i frågeställningar och syfte förelagt sig att undersöka, och huruvida den skulle kunna upprepas av en annan forskare och få samma resultat. En studies validitet ringar in hur väl metoderna är valda i förhållande till syfte, frågeställningar, teoretisk bakgrund och teoretiskt perspektiv (Eliasson 2013, s. 12).
33
Till den här studien valdes den kvalitativa metoden i form av semistrukturerade intervjuer (Eliasson 2013, s. 26). Att valet föll på just denna metod berodde på målet med frågeställningarna och syftet med undersökningen, vilka var att uppnå en förståelse för ett specifikt område inom naturvetenskapen (Larsen 2009, s. 24). Eftersom studien undersökte lärares tolkningar och insikter och alltså snarare eftersträvade en mindre mängd information som gick på djupet, än en större mängd som kunde generaliseras, så var kvalitativa intervjuer en passande metod (Eliasson 2013, s. 21). Den semistrukturerade intervjuformen visade sig vara väl vald, då den gav utrymme att fördjupa de fastlagda frågorna med hjälp av följdfrågor, som närmare undersökte informanternas åsikter och tolkningar om, samt erfarenheter av studiens ämne (Denscombe 2014, s. 265 - 267). En nackdel med kvalitativa intervjuer är dock att de genererar stora mängder transkriberingsmaterial, vilket nödvändiggör en begränsning av antalet intervjuer för att forskaren ska kunna hantera dem. Antalet intervjuer som genomfördes inom ramen för den här studien var nio till antalet och på grund av detta låga antal kan studiens resultat inte sägas vara generaliserbart. Däremot kan det i Denscombes (2014, s. 214 – 215) anda sägas vara överförbart, vilket innebär att forskaren kan dra nytta av fynden genom att utan absolut visshet ändå tänka sig att de skulle kunna gälla även för andra lärare som undervisar i naturvetenskap i åk 1 – 3.
Vad gäller studiens reliabilitet i förhållande till den kvalitativa intervjumetoden, så var den definitivt påverkad av faktorer som informanternas dagsform och de medverkandes ömsesidiga påverkan på varandra, vilka kan ha haft inflytande både på vilket sätt intervjufrågorna ställdes och hur de besvarades. Utöver detta bestod en risk för möjliga feltolkningar från intervjuarens sida i samband med både själva intervjun och det efterföljande analysarbetet (Stukát 2011, s. 133 – 135). För att i största mån motverka feltolkningar gjordes bemödanden att mäta studiens viktigaste variabler vid flera olika tillfällen och med olika formuleringar under intervjuernas gång (Eliasson 2013, s. 15). Intervjuerna genomfördes sorgfälligt för att säkerställa en korrekt förståelse av informanternas svar på intervjufrågorna (Eliasson 2013, s. 15). Efter att ha genomfört de tre första intervjuerna ändrade intervjuaren den inbördes ordningen på intervjufrågorna. Anledningen var att lärarnas tankar tycktes påverkas i en viss riktning efter den punkt i intervjun där styrdokumenten fått en genomgång. Eftersom informanternas svar upplevdes som mer personliga och fria innan styrdokumentsgenomgången placerades denna längre bak i intervjun.
Efter transkriberingen av intervjuerna följde arbetet med att analysera dem. Detta genomfördes med stor noggrannhet för att inte blanda ihop olika informanters uttalanden (Larsen 2011, s. 81). I analysen var av vikt att den kvalitativa intervjustudiens resultat skulle ha så hög reliabilitet som möjligt, men om studien upprepas skulle en specifik faktor möjligen kunna alstra en viss avvikelse i svaren, nämligen urvalet av informanter. Urvalet till intervjuerna skedde genom att rektorer för fyra olika skolor tillfrågades om tillåtelse att intervjua deras lärare. På tre av
34
skolorna var det helt och hållet genom rektorerna som kontakterna med informanterna knöts, och även genom dessa som urvalet av möjliga informanter skedde. Frågan som uppkommer är hur urvalet av lärare skedde från rektorernas sida och om det var kopplat till tankegångar om lärarnas lämplighet i förhållande till intervjuns tema. Om det skulle stämma att just de lärare vars kontakter förmedlades stod i närmare relation till tanken om en naturvetenskapens estetik än många andra lärare, skulle intervjuresultaten vid en upprepad undersökning med andra lärare förmodligen få ett annat utfall.
Vad gäller studiens validitet så har ambitionen varit att undersöka det som angavs i dess syfte och frågeställningar. Eftersom studien undersöker just estetik i naturvetenskaplig undervisning, och kan sägas vara ett begrepp med både filosofisk och teoretisk förankring, var det inte möjligt att utgå ifrån att alla lärare kunde relatera till detta begrepp. En vanlig reaktion på intervjufrågorna från lärarnas sida var att exemplifiera med praktisk undervisning, istället för att resonera på en mer teoretisk nivå. Genom intervjufrågorna med kompletterande följdfrågor avsågs visserligen att undersöka det som studiens frågeställningar och syfte angett, men svårigheter att få klara svar uppstod av och till. Eftersom estetik i naturvetenskaplig undervisning av flera informanter ansågs vara ett svårt ämne är det dock plausibelt att intervjusvaren även med ytterligare deltagare inte kunde ha blivit mer utförliga än de blev, och att studien så långt som möjligt hade validitet.
Objektiviteten i den här studien upprätthölls i analysen av de transkriberade intervjuerna. Här var avsikten att inta ett förhållningssätt som välkomnade både utsagor som bekräftade och motsade forskarens förväntningar (Denscombe 2014, s. 416). Intervjun genomfördes visserligen genom intervjufrågor, men diskussionen kring dem antog ibland samtalsliknande strukturer, där förhandlingar om frågornas mening fördes (ibid.). Denna dialogiska intersubjektivitet kan ses som en styrka i studien, eftersom den hade en välkomnande effekt på informanterna och ingav dem självförtroende när de besvarade frågor som några av dem egentligen ansåg svåra (Kvale & Brinkmann 2009, s. 261). Eftersom ett så komplext begrepp som estetik användes flitigt i intervjufrågorna fanns risken att informanter skulle känna sig hämmade och intervjuaren bemödade sig därför om att upprätthålla en typ av kommunikation som eftersträvade en icke-hierarkisk relation mellan intervjuare och informant (Kvale & Brinkmann 2009, s. 260 - 262).
Samtliga intervjuer spelades in med en ljudinspelningsapplikation på intervjuarens mobil och transkriberades i de flesta fall samma kväll som de genomförts. Ljudfilen laddades över till forskarens lösenordsskyddade dator och togs av konfidentialitetsskäl sedan bort från mobilen. Allt relevant intervjumaterial togs med i transkriberingen, medan samtalsavsnitt som var irrelevanta för studiens syfte och frågeställningar utelämnades. Det optimala upplägget för intervjuerna var att endast genomföra en om dagen. De gånger då flera intervjuer genomfördes under
35
samma dag märktes en tydlig kvalitetsförsämring i intervjuarens egen upptagningsförmåga och engagemang i intervjufrågorna.