I följande avsnitt förs en diskussion kopplat till metoden som använts i studien. Denna tar upp studiens giltighet, tillförlitlighet samt överförbarhet. Till sist beskrivs också
arbetsfördelningen mellan författarna till examensarbetet.
6.5.1 Giltighet
Genomgående i datainsamling och analys har studiens syfte tagits i beaktande för att hålla kvar rätt fokus vilket ger en ökad giltighet enligt Lundman och Graneheim (2017). Valet av kontext grundade sig i att författarna hade god kännedom om den aktuella kontexten. Detta kan ytterligare stärka giltigheten enligt det Mårtensson och Fridlund (2017) kallar ”pro- longed engagement”. Vidare grundade valet sig i att det fanns en förhoppning om att resultatet skulle kunna komma till nytta i det fortsatta kliniska arbetet i verksamheten. För att få en stor spridning i datamaterial rekryterades deltagare med så varierad bakgrund som möjligt inom båda urvalsgrupper vilket också kan stärka studiens giltighet (Lundman & Graneheim, 2017). Trots försök till en varierad bakgrund hos patientdeltagarna så är den ändå begränsad då exempelvis varken Asien, Amerika eller övriga Norden finns
representerat. Vidare är det även så som tidigare nämnts att det kan finnas större variationer mellan personer inom en kulturell grupp än mellan olika kulturer. Det finns en tanke om att denna studie kan ses som en första studie att bygga vidare på där fler studier kan bidra med att bredda perspektivet genom att belysa andra eller större urvalsgrupper. I samband med intervjusituationer med patienter framkom att alla kriterier inte uppfylldes då några
deltagare upplevdes till hög grad integrerade om än inte fullt ut assimilerade. Det fanns dock begränsningar i synnerhet kopplat till patientdeltagare då urvalsgruppen inte var så stor kopplat till studiens inklusions- och exklusionskriterier. Relaterat till detta ändrades kriterierna under studiens gång för att få tillräckligt med data. Den förändring som gjordes var att även deltagare som uppgav sig ha anammat den svenska kulturen inkluderades. Detta då de ändå var första eller andra generationens invandrare och hade erfarenheter av
tvärkulturella möten i vården som tillförde något till studien. Hade dessa deltagare valts bort hade underlaget för studien blivit mindre då personer som uppfyller dessa krav kan ha svårt att uppfylla exempelvis kravet på språkkunskap. Möjligen hade resultatet kunnat bli något annorlunda i synnerhet kopplat till hur stor påverkandeltagarna upplever att kultur har i vården. Dock hade troligtvis materialet blivit för litet. Hade författarna haft mer resurser och
tid hade kanske intervjuer kunnat utföras med hjälp av tolk och således gett en mer distinkt bild av hur kultur upplevs påverka vårdmötet. Genom att intervjua både sjuksköterskor och patienter som har olika synvinklar på problemet (källtriangulering) kan studiens trovärdighet ökas (Mårtensson & Fridlund, 2017).
Semistrukturerade intervjuer valdes som datainsamlingsmetod utifrån dels studiens syfte, dels författarnas begränsade erfarenheter av kvalitativ forskningsmetod. Vilken
strukturintervjun har är av mindre betydelse så länge frågorna är öppna och deltagarna ges möjlighet att svara utförligt (Danielson, 2017b). En risk med metoden är att intervjuaren blir låst om frågorna är för detaljerade vilket skapar hinder i interaktionen mellan frågeställaren och deltagarna (Danielsson, 2017a). En medvetenhet fanns dock om dessa risker och behovet av att vara flexibel i intervjusituationen för att möjliggöra för deltagarna att prata fritt och kunna följa upp med relevanta frågor. Datainsamlingen genererade en relativt stor mängd data vilket kan stärka studiens giltighet (Lundman & Graneheim, 2017). Inför
datainsamlingen testades intervjufrågor under en workshop. Användandet av “peer- debriefing” för att testa sina frågor kan bidra till att öka studiens giltighet (Mårtensson & Fridlund, 2017.) Innehållsanalys kan göras på flertalet olika sätt men kvalitativ
innehållsanalys är det som rekommenderas för en ovan forskare (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), 2017, kapitel 8).
I analysprocessen skulle författarnas förförståelse kunna medföra att en högre grad av tolkning skedde utifrån nämnda förförståelse. För att möta upp detta och minska risken för att förförståelsen påverkade analysen försökte författarna hålla sig textnära i merparten av analysprocessens steg. En viss grad av tolkning skedde ändå för att förstå helheten av materialet och vad detta stod för vilket Lundman och Graneheim (2017) menar är nödvändigt. I synnerhet i slutskedet fick tolkningen ett större utrymme i och med det abduktiva språng analysen tog. I analysprocessen uppdagades nya saker för författarna som inte ingått i deras tidigare förförståelse vilket skulle kunna tyda på att förförståelsen i relativt hög grad kunnat läggas åt sidan.
6.5.2 Tillförlitlighet
För att säkra tillförlitligheten i studien har författarna varit transparenta i analysprocessen. En röd tråd går att se från meningsbärande enhet till kategori. Att data inte förvrängs under analysprocessen menar Lundman och Graneheim (2017) stärker tillförlitligheten i studien. Vidare har inte någon värdering lagts i datans innehåll, det vill säga alla erfarenheter beskrivs i resultatet. För att förtydliga att alla deltagare representerats i resultatet har citat använts från samtliga intervjuer. Samma intervjuguide användes under alla intervjuer. Då alla
deltagare är individer med olika erfarenheter och tolkningar går det inte att säkerställa att de svar som erhålls på frågorna i intervjuguiden riktas mot syftet. Men genom att använda den utarbetade intervjuguiden i samtliga intervjuer stärktes möjligheten att deltagarnas svar svarade an mot syftet. Dock kunde följdfrågor förändras något under datainsamlingens gång vartefter författarna kände sig mer trygga i situationen samt insåg att vissa följdfrågor
att fokus ligger rätt så har författarna under både datainsamling och analysprocess haft en dialog med varandra och handledare (Lundman & Graneheim, 2017).
Författarna reflekterade även kring sin förförståelse (Mårtensson & Fridlund, 2017; Priebe & Landström, 2017). Då båda författarna arbetar i den verksamhet som studien genomfördes i fanns egna exempel från det kliniska arbetet där svårigheter ibland upplevts i mötet med patienter med annan kulturell bakgrund. Vidare fanns en förförståelse kring att det på kliniken upplevs finnas en bristande kulturkompetens. I det tvärkulturella arbetet upplevs inte frågor kring kultur ställas och anpassningar upplevs inte ske i någon större utsträckning. Det stannar oftast vid frågor om kost och eventuellt religionsutövande. I förförståelsen låg dock en förhoppning om att få en bredare bild av vad som upplevs finnas och/eller saknas kopplat till kulturkompetens och tvärkulturella möten. Då studiens syfte är att beskriva deltagarnas erfarenheter försökte författarna ha ett öppet sinne för att vara mottagliga för det som deltagarna presenterade. Detta skedde till exempel genom att författarna följde upp det som deltagaren berättade med frågor som ”kan du utveckla detta?”, ”kan du berätta mer?” och ”hur menar du då?” även om det redan fanns en förståelse för vad deltagaren egentligen menade. Den förförståelse som fanns kan dock ge oss möjlighet att få en djupare förståelse samtidigt som vi upptäcker nya saker. Även tillförlitligheten kan ha stärkts genom att författarna i analysprocessen inledningsvis försökt hålla sig textnära för att undvika att förförståelsen färgade analysen (Lundman & Graneheim, 2017). I abduktionssprånget så fick ändå förförståelsen en betydelse då denna bidrog till den fördjupade förståelsen av innehållet (Eriksson & Lindström, 1997).
Under analysarbetet uppmärksammade författarna att den teoretiska referensramen var till god hjälp i förhållande till sjuksköterskeperspektivet. Då referensramen har ett fokus på sjuksköterskans/vårdarens förmågor och färdigheter gällande kulturkompetens blev den svår att applicera på patientperspektivet. Till viss del kunde den bidra till att förstå patientens upplevelser av brister kopplat till vårdarnas kompetens men den hade inte tillräcklig bredd för att till fullo förstå patienternas erfarenheter. För att förstå patienternas erfarenheter har dessa även fått ställas mot tidigare forskning. Dock finns väldigt lite forskning ur ett
patientperspektiv så författarna har fått lov att försöka tolka resultatet utifrån det tunna forskningsunderlag som finns. En svaghet i detta kan vara att författarna tolkar resultatet utifrån sin egen kunskap. Däremot stärker detta behovet av studien ytterligare då den kan bidra till kunskapsbasen och tydliggöra behoven för fortsatta studier.
6.5.3 Överförbarhet
Resultatet som fås med den kvalitativa innehållsanalysen är måhända inte generaliserbar men ändå överförbar till liknande kontexter (Danielsson, 2017b). Analysmetoden valdes utifrån att den kan tillföra en detaljrik kunskap som kan ge en ökad förståelse av ett fenomen (SBU, 2017, kapitel 8). Även överförbarheten stärks av att författarna varit transparenta i processen samt visat på ett rikt resultat med tydliggörande citat (Lundman & Graneheim, 2017). Författarna tror att studien kan vara överförbar även i andra kontexter kopplat både till att fenomenet tvärkulturella möten är närvarande i många sammanhang samt kopplat till det som framkommer i resultatet. Författarna har försökt skapa förutsättningar för att
läsaren ska kunna göra en bedömning av huruvida studiens resultat är överförbara (Lundman & Graneheim, 2017).
6.5.4 Fördelning av arbetet
Inledningsvis i arbetet med bakgrunden har författarna delat ansvaret och arbetet har skett parallellt. De två delstudierna genomfördes enskilt men med dialog för att stärka studiens trovärdighet. Avslutningsvis har författarna arbetat tillsammans med jämförande analys, diskussion och sammanförande av delstudierna till en helhet.
6.6 Etikdiskussion
Som beskrivits i metoddiskussionen fanns vissa vinster med att författarna genomförde studien i den egna verksamheten då de hade god kännedom om kontexten för studien. Det kan dock ha funnits risker med detta också. Då det över kliniken finns en kännedom om både personal och patienter skulle detta att författarna arbetar på kliniken ha kunnat påverka deltagarna. Dels kan det ha funnits en känsla hos sjuksköterskorna att behöva ställa upp för kollegor, dels en känsla hos patienterna att behöva ställa upp för att deltagande kan komma att påverka vården. Kopplat till att tydlig information getts kring frivilligheten att deltaga och fullfölja sitt deltagande samt att deltagande inte får någon påverkan på exempelvis vården bör en sådan risk ha kunnat minskats. En ytterligare risk kan ha varit att deltagare inte tordats dela sina erfarenheter öppet med risk att information ska spridas vidare eller påverka synen på deltagaren. Utifrån den öppenhet som deltagarna tycktes ha under intervjuerna tycks detta inte heller varit en risk som realiserats.
Då författarna själva till viss del (som beskrivs under 4.2 Urval) deltog vid rekryteringen kan en risk ha funnits att deltagare upplevt det svårt att säga nej till deltagande i direktkontakten med författarna. Då flera potentiella deltagare efter att ha informerats och getts möjlighet att ställa frågor ändå valde att avböja deltagande upplevdes inte så vara fallet. De patienter som valde att delta i studien upplevdes vidare mycket positiva till att få delta i studien och det upplevdes inte ha förelegat påtryckningar för att de skulle vilja delta. Dock var författarna särskilt tydliga med att säkerställa att potentiella deltagare förstått den information de fått gällande frivillighet att delta, avböja att svara på frågor samt avbryta deltagandet.
För de deltagande patienterna fanns risk att tankar, känslor och/eller minnen av trauman väcks. Viktigt var därför att i intervjusituationen vara lyhörd och kunna stanna upp och reflektera kring patientens känslor. En ytterligare risk kan ha varit en ökad upplevelse av annorlundaskap. Detta upplevdes inte ske utan snarare tycktes själva deltagandet i sig, att få bli lyssnad till och få vara viktig för studien och vården upplevas positivt av patienten. För både sjuksköterskor och patienter skulle en känsla av att kunna bidra till en eventuell förändring, att kunna få lyfta både brister och styrkor kunna vara stärkande.
Vidare skulle reflektion kring kultur kunna öka medvetenheten kring detta samt bidra till att stärka vårdrelationen mellan patient och sjuksköterska. Efter intervjuerna påtalade en del sjuksköterskor att deras deltagande fått dem att börja reflektera kring kultur och
kulturkompetens.
Under intervjuerna framkom ingen sådan information som behövde hanteras på särskilt sätt, exempelvis om det framkommit att rasism förekom bland personal. En aktuell risk i dessa tider var den pågående Covid-19-pandemin. För att minska risken för deltagarna skedde intervjuerna på så sätt att tillräckligt avstånd kunde hållas. Deltagarna erbjöds alternativet att genomföra intervjun via telefon men avböjde.
Relaterat till att den klinik som studien genomfördes på var av sådan storlek att en
igenkänning kan finnas över hela kliniken var det av yttersta vikt att säkra konfidentialiteten för deltagarna. I och med att studien kan komma att läsas av personer verksamma på
kliniken så hölls beskrivningen av deltagarna mycket kort. Vid studier som genomförs i små kontexter uppges detta vara ett sätt att skydda deltagarna (Damianakis & Woodford, 2012). Ett övervägande har gjorts relaterat till nytta och risker för deltagarna då en studie inte får godkännas i en etisk prövning om riskerna överstiger nyttan (Lag om etikprövning av forskning som avser människor, 2003:460). I detta fall ses riskerna som små att någon av deltagarna kan fara illa av ett deltagande och den nytta som kan nås av resultatet anses uppväga riskerna.
7
SLUTSATSER
I studien framkommer att synen på kulturens påverkan på den rättspsykiatriska vården skiljer sig åt mellan sjuksköterska och patient. Det framkommer vidare att det finns brister i kunskapen om och beaktandet av kultur. Således ser vi att:
-
Sjuksköterskor i den rättspsykiatriska vården behöver bli mer medvetna om hur kultur
påverkar människan, dennes syn på psykisk hälsa/ohälsa och vårdande.
-
Kulturkompetens behöver introduceras och ges större plats både i verksamheten men
också i utbildningen för sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Detta för att
kunna påbörja eller fortsätta den ständiga process som kulturkompetens innebär.
-Omvårdnaden skulle vinna på att patientens kultur tas i beaktande i det tvärkulturella
mötet samt i vårdplanering.
-
Patienters erfarenheter av tvärkulturella möten i rättspsykiatrin behöver beaktas för att
möjliggöra en god, jämlik vård.
REFERENSLISTA
Ahmed, J. H., Makonnen, E., Fotoohi, A., Aseffa, A., Howe, R. & Aklillu, E. (2019). CYP2D2 genotype predicts plasma concentrations of Taxomifen metabolites in Ethiopian breast cancer patients. Cancers 11(9), 1353-1368. DOI:
https://doi.org/10.3390/cancers11091353
Almutairi, A.F., Adlan, A.A. & Nasim, M. (2017). Perceptions of the critical cultural competence of registered nurses in Canada. BMC Nursing 16(47),1-9. DOI: https://doi.org/10.1186/s12912-017-0242-2
Barnoux, M & Wood, J. (2013). The specific needs of foreign national prisoners and the threat to their mental health from being imprisoned in a foreign country. Aggression and Violent Behavior 18(2), 240-246. DOI:
http://dx.doi.org/10.1016/j.avb.2012.11.012
Brink, P. J. (1999). Transcultural versus cross-cultural. Journal of Transcultural Nursing, 10(1), 7-7. DOI: https://doi.org/10.1177/104365969901000103
Bäärnhielm, S. (2018a). Introduktion till ämnet transkulturell psykiatri. I S. Bäärnhielm (Red.), Transkulturell psykiatri - Kliniska riktlinjer för utredning och behandling (s. 18-21) Svenska Psykiatriska Föreningen och Gothia Fortbildning AB.
Bäärnhielm, S. (2018b). Transkulturell psykiatrisk diagnostik. I S. Bäärnhielm (Red.), Transkulturell psykiatri - Kliniska riktlinjer för utredning och behandling (s. 31-37) Svenska Psykiatriska Föreningen och Gothia Fortbildning AB.
Bäärnhielm, S. & Mösko, M. (2012). Cross-cultural training in mental health care - challenges and experiences from Sweden and Germany. European Psychiatry, 27(2), 70-75. DOI: https://doi.org/10.1016/S0924-9338(12)75711-5
Campinha-Bacote, J. (2002). The process of cultural competence in the delivery of healthcare services: A model of care. Journal of Transcultural Nursing, 13(3), 181-184. DOI: https://doi.org/10.1177/10459602013003003
Chady, S. (2001). Mental health nursing. The NSF for mental health from a transcultural perspective. British Journal of Nursing, 10(15), 984-990. DOI:
https://doi.org/10.12968/bjon.2001.10.15.5263
Dahlberg, K. (2014). Att undersöka hälsa & vårdande. Natur & Kultur.
Damianakis, T. & Woodford, M.R. (2012). Qualitative research with small connected communities: Generating new knowledge while upholding research ethics. Qualitative Health Research 22(5), 708-718. DOI:
https://doi.org/10.1177/1049732311431444
Danielson, E. (2017a). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod (uppl. 2:2, s. 143-154) Studentlitteratur.
Dotevall, C., Winberg, E & Rosengren, K. (2018). Nursing students’ experiences with refugees with mental health problems in Jordan: A qualitative content analysis. Nurse
Education Today, 61, 155-161. DOI: https://doi.org/10.1016/j.nedt.2017.11.025 Endrawes, G., O’Brien, L. & Wilkes, L. (2007). Mental illness and Egyptian families.
International Journal of Mental Health Nursing, 16(3), 178-187. DOI: https://doi.org/ 10.1111/j.1447-0349.2007.00465.x
Eriksson, K. & Lindström, U. (1997). Abduction – A way to deeper understanding of the world of caring. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 11(4), 195-198. DOI: https://doi.org/10.1111/j.1471-6712.1997.tb00455.x
Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105-112. DOI: https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001
Henricson, M. & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod (uppl. 2:2, s. 111-120). Studentlitteratur.
Hultsjö, S. (2007). Perceptions of psychiatric care among foreign- and Swedish-born people with psychotic disorders. Journal of Advanced Nursing, 60(3), 279. DOI:
https://doi.org/10.1111/j.1365-2648.2007.04391.x
Hultsjö, S., Berterö, C., Arvidsson, H. & Hjelm, K. (2011). Core components in the care of immigrants with psychoses: A Delphi survey of patients, families, and health-care staff. International Journal of Mental Health Nursing, 20(3), 174-184. DOI: https://doi.org/10.1111/j.1447-0349.2010.00720.x
Hälso- och sjukvårdslag (SFS 2017:30). Socialdepartementet.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
Im, E-O. & Lee, Y. (2018). Transcultural nursing: Current trends in theoretical works. Asian Nursing Research, 12(3), 157-165. DOI: https://doi.org/10.1016.anr.2018.08.006 Jukes, M & O’Shea, K. (1998). Transcultural care. Transcultural therapy 2: mental health and
learning disabilities. British Journal of Nursing, 7(20), 1268-1272. DOI: https://doi.org/10.12968/bjon.1998.7.20.5566
Kaba, F., Solimo, A., Graves, J., Glowa-Kollisch, S., Vise, A., MacDonald, R., Waters, A., Rosner, Z., Dickey, N., Angell, S. & Venters, H. (2015). Disparities in mental health referral and diagnosis in the New York City jail mental health service. American Journal of Public Health 105(9), 1911-1916. DOI:
https://doi.org/10.2105/AJPH.2015.302699
Kaihlanen, A.-M., Hietapakka, L & Heponiemi, T. (2019). Increasing cultural awareness: Qualitative study of nurses’ perception about cultural competence training. BMC Nursing 18(38),1-9 DOI: https:// doi.org/10.1186/s12912-019-0363-x
Kallakorpi, S., Haatainen, K. & Kankkunen, P. (2019). Psychiatric nursing care experiences of immigrant patients: A focused ethnographic study. International Journal of Mental Health Nursing, 28, 117-127. DOI: https:// doi.org/10.1111/inm.12500
Karlsson, I. (2018a). Sveriges nationella minoriteter - kulturkonflikter och utsatthet. I S. Bäärnhielm (Red.), Transkulturell psykiatri - Kliniska riktlinjer för utredning och behandling (s. 115-121). Svenska Psykiatriska Föreningen och Gothia Fortbildning AB.
Karlsson, I. (2018b). Migration, kultur, integration och psykisk hälsa. I S. Bäärnhielm (Red.), Transkulturell psykiatri - Kliniska riktlinjer för utredning och behandling (s. 122- 135). Svenska Psykiatriska Föreningen och Gothia Fortbildning AB.
Kirmayer, L.J., Ryder, A.G. & Pottie, K. (2011). Common mental health problems in immigrants and refugees: general approach in primary care. Canadian Medical Association Journal, 183(12), 959-967. DOI: https://doi.org/10.1503/cmaj.090292 Kristiansson, M. (2016). Rättspsykiatri. I. J. Herlofson, L. Ekselius, A. Lundin, B. Mårtensson
& M. Åsberg (Red.), Psykiatri. (Uppl. 2:2). Studentlitteratur. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. (SFS 2003:460).
Utbildningsdepartementet. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-
lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av- forskning-som_sfs-2003-460
Leighton, K. (2005). Transcultural nursing: the relationship between individualist ideology and individualized mental health care. Journal of Psychiatric & Mental Health Nursing, 12(1), 85-94. DOI: https://10.1111/j.1365-2850.2004.00798.x
Leininger, M.M. (1988). Leininger’s theory of nursing: Cultural care diversity and universality. Nursing Science Quarterly, 1(4), 152-160. DOI:
https://doi.org/10.1177/089431848800100408.
Lundman, B & Graneheim, U.H. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär & B. Höglund-Nielsen (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (uppl. 3:1, s. 219-234). Studentlitteratur.
Morgan, A. (2019). Improving mental healthcare in multi-cultural communities. Practice Nursing. 30(5), 238-243. DOI: https://doi.org/10.12968/pnur.2019.30.5.238 Mårtensson, J. & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I M. Henricson
(Red.), Vetenskaplig teori och metod. (uppl. 2:2, s. 421-438). Studentlitteratur. Nationalencyklopedin. (u.å). Kultur.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kultur hämtningsdatum 2020-12-15
Narayanasamy, A. (1999). Mental health. Transcultural mental health nursing 1: benefits and limitations. British Journal of Nursing, 8(10), 664-668. DOI:
https://doi.org/10.12968/bjon.1999.8.10.6605
Papadopoulos, R., Lay, M., Lees, S. & Gebrehiwot, A. (2003). The impact of migration on health beliefs and behaviours: the case of Ethiopian refugees in the UK.
Contemporary Nurse: A Journal for the Australian Nursing Profession, 15(3), 210- 221. DOI: https://doi.org/10.5172/conu.15.3.210
Priebe, G. & Landström, C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och
begränsningar – grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. (uppl. 2:2, s. 25-42) Studentlitteratur.
Priebe, S., Sandhu, S., Dias, S., Gaddini, A., Greacen, T., Ioannidis, E., Kluge, U., Krasnik, A., Lamkaddem, M., Lorant, V., Puigpinósi Riera, R., Sarvany, A., Soares, J. JF.,
Stankunas, M., Strassmayr, C., Wahlbeck, K., Welbel, M. & Bogic, M. (2011). Good practice in health care för migrants: Views and experiences of care professionals in 16 European countries. BMC Public Health, 11(1), 187-198.
https://doi.org/10.1186/1471-2458-11-187
Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor. (2014). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen, inriktning
psykiatrisk vård [Broschyr]. Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening. https://psykriks.se/wp-
content/uploads/2018/07/Kompetensbeskrivning_specialist_psykiatri.pdf Region Sörmland. (2021-04-14). Frågor och svar om lokala allmänna råd.
https://regionsormland.se/halsa-vard/information-om-coronaviruset-covid- 19/fragor-och-svar-om-lokala-allmanna-rad/ hämtningsdatum: 2021-04-19 Samarasinghe, K., Fridlund, B. & Arvidsson, B. (2010). Primary health care nurses’
promotion of involuntary migrant families’ health. International Nursing Review 57,