Metoddiskussion

Enkäten (bilaga 2) skickades till samtliga rektorer inom grundskolan i den undersökta kommunen genom grundskolechefen med en uppmaning från honom att svara. Detta tillvägagångssätt ser jag som positivt då svarsfrekvensen bland rektorerna var hög. Enkäten till specialpedagogerna lämnades ut av mig vid en specialpedagogträff med vädjan om svar. Tyvärr var det få närvarande vid denna träff och svarsfrekvensen blev inte så hög som jag önskat. Så här i efterhand hade jag valt att skicka enkäten till samtliga specialpedagoger med en förhoppning om ökad svarsmängd, vilket då kunnat bidra till säkrare validitet. Kvale (1997) skildrade att nackdelen med en enkät är att den ger begränsad information och att kommunikationsproblem kan uppstå. Detta har jag haft i beaktande när jag analyserat enkäterna och i vissa fall har specifika enkätsvar varit svåra att tolka, i de situationerna har intervjusvaren hjälpt mig att förstå innebörden av det skrivna svaret. Enkätsvaren har gett mig en bredd i undersökningen som hade varit svår att tillskaffa sig pga. tidsbrist enbart med intervjuer. De svarsbortfall jag fått på enstaka frågor i enkäten är beroende på att en del specialpedagoger och rektorer sitter centralt, med begränsade personalgrupper, jag anser inte att detta påverkar resultatet. Jag valde att inte databearbeta enkätsvaren utan har kategoriserat

47

för att se samband. Detta är beroende av hur jag utformat enkäten. Hade jag utformat den med mer konkreta svarsalternativ hade det varit enklare att databearbeta men jag valde denna metod för att få fram vad individerna anser. I intervjuerna intog jag en lyssnande position och lät intervjupersonerna tala fritt utifrån de frågor jag ställde. Jag försökte att ställa frågor, lyssna aktivt, be om förtydligande, sammanfatta och åter ställa frågor. Precis som Kvale (1997) beskrivit hade jag fokus på det dynamiska samspelet mellan den intervjuade och mig själv samt en kritisk uppmärksamhet på det sagda. Valet av intervju som metod har på alla sätt stärkt mig under arbetets gång. Intervjun har gett mig en fördjupad bild och insikt hur intervjupersonerna verkligen uppfattar skolutveckling, ledarskap samt specialpedagogens uppdrag. Att intervjua tre yrkeskategorier (grundskolechef, rektor och specialpedagog) har dessutom gett mig en ”röd tråd” från förvaltning ner till specialpedagogen själv vilket fördjupat min syn ytterligare. Nackdelen har precis som Kvale (1997) beskrev varit att metoden är tidskrävande. Den begränsade tid jag haft till förfogande till studien gjorde att jag endast hade tid till att intervjua fem personer, detta kan ha påverkat studiens reliabilitet. Om jag haft mer tid till studien hade jag valt att intervjua samtliga rektorer och specialpedagoger för att få en ännu mer djupgående information av mina frågeställningar. Jag är medveten om att olika faktorer kan påverka min studies reliabilitet och validitet men detta är något jag beaktat så långt det är möjligt vid genomförandet. De jag intervjuat har varit positiva till studien och uttryckt att ”det känns skönt att sätta ord på sina inneboende tankar”. Jag har blivit ombedd att redovisa mitt resultat och mina förslag till förbättringar för grundskolechefen för att sedan föra tankarna vidare ut i organisationen.

6.3 Slutsats

När jag nu summerar mitt arbete kan jag konstatera att jag har fått svar på mina frågeställningar. Studien har på så vis nått sitt syfte och kan nu lättare se hur kommunen och rektorerna önskar att specialpedagogen ska arbeta. Dessutom har jag en klarare bild av vad andra specialpedagoger arbetar med på skolorna samt vad de önskar att uppdraget specialpedagog ska innehålla.

Att se helheter är för oss alla olika. För en pedagog handlar det kanske om den egna klassen, för en skolledare om den egna skolan. Jag försöker som specialpedagog att i mitt uppdrag få syn på verksamhetens alla olika aktörers helheter med syftet att kunna sammanfoga dem till en övergripande, samverkande, helhet i arbetet mot en skola för alla.

48

Denna studie har hjälpt mig få syn på specialpedagogers, rektorers och grundskolechefs uppfattning kring mina frågeställningar samt vilka skillnader det finns i dessa uppfattningar.

6.4 Pedagogiska implikationer

Jag har valt att här beskriva de pedagogiska implikationerna utifrån de tre nivåer som specialpedagogen enligt Malmö Högskola (2010) har i sin examensordning. De pedagogiska implikationerna innehåller även mina förbättringsförslag till den undersökta kommunen.

6.4.1 Organisationsnivå

Organisationen bör ha sin grund i samsyn och förståelse. För att finna vägar fram till en framgångsrik skola måste kommunens politik och mål med verksamheten vara tydlig utåt i organisationen. För att detta ska kunna uppnås måste det politiska uppdraget, kommunens uppdrag och skolans uppdrag vara samstämmigt. Här kan man enligt min undersökning konstatera att skolutveckling ska skapa en grund för en skola för alla. Specialpedagogens roll kan här vara att genom sin helhetssyn och sitt specialpedagogiska förhållningssätt tydliggöra den enskilda elevens behov och sprida kunskap om elever i behov av stöd. Jag menar också att det hade varit en vinst med att rektorer och specialpedagoger arbetar tillsammans med skolutvecklingsfrågorna direkt från kommunnivå. Mitt förbättringsförslag är därför att rektorer och specialpedagoger i kommunen sammanstrålar för skolutvecklingsdiskussioner 2 gånger per läsår.

6.4.2 Gruppnivå

På den enskilda skolan är det rektor som leder och fördelar arbetet. Rektor är länken mellan organisation och individ och måste vara tydlig i sitt pedagogiska ledarskap samt skapa trygghet och gemenskap på skolan. Samtidig ska rektor konkretisera och förverkliga organisationens mål. Värdegrundsarbetet lyfts fram i undersökningen som ett betydelsefullt redskap för att nå detta mål. Jag menar att specialpedagogens roll i detta arbete kan vara t.ex. handledning i professionsgrupper och driva ”learning studies”, för att skapa förståelse och bilda en gemensam grund hos pedagogerna. Att specialpedagogen är delaktig i elevhälsoteamet och i arbetet med kompetensutveckling är även betydelsefullt för att skolan ska behålla fokus på den enskilda eleven i visionen en skola för alla. Mitt förbättringsförslag är därför att specialpedagogerna startar professionshandledning på skolorna.

49 6.4.3 Individnivå

Den enskilda specialpedagogen ska verka ute på skolorna. Det är av yttersta vikt att de förankrar sin roll både bland personal och hos sin rektor. Specialpedagogens roll är enligt min studie inte helt förankrad bland rektorer och pedagoger. Jag anser att en yrkesbeskrivning som kommunen och specialpedagogerna tillsammans utvecklar hade varit en bra grund för att förtydliga specialpedagogrollen ut i organisationen. Specialpedagogen bör ha ett nära samarbete med rektor bestående av samtalsmöjligheter både enskilt och tillsammans med elevhälsan så att de tillsammans kan bilda en samsyn runt elever i behov av stöd. Specialpedagogen bör vara uppdaterad kring ny forskning så att hon/han genom samtal och utbildningar kan hålla rektor och pedagoger uppdaterade om elever i behov av stöd. För att specialpedagogen ska kunna lyckas med sitt specialpedagogiska uppdrag krävs ett ”luftigt” schema med tid till eftertanke och analys. Samtidigt krävs det att specialpedagogen har möjlighet i form av ekonomi och resurser att fullfölja sitt uppdrag när de har analyserat brister och tagit fram utvecklingsförslag för såväl individ, grupp eller organisation. Specialpedagogens uppdrag kan upplevas ensamt eftersom det ofta bara finns 1-2 specialpedagoger på en skola, därför är ett utbyte mellan specialpedagoger i kommunen önskvärt. Mitt förbättringsförslag är att kommunledning och specialpedagoger tillsammans utformar en yrkesbeskrivning för specialpedagoger i kommunen samt att specialpedagoggruppen får professionshandledning av någon utomstående handledare.