De metoder och material som framkom i arbetet med att stödja och utveckla modersmålet hos förskolebarn med annat modersmål än svenska var följande:
vårdnadshavares stöd, digitala verktyg, konkretiserande material och verbal
stöttning. Samtidigt framträder faktorer som påverkar detta arbete på olika vis i form av vårdnadshavares önskemål, ekonomiska resurser, förskolans pedagogers
flerspråkiga kompetens och fortbildning.
6.2.1 Varierande metoder
Enligt Skollagen 8 kap. 10 § (SFS 2010:800) och Lpfö18 (2018) har förskolan ett uppdrag att stödja och utveckla såväl modersmålet som det svenska språket hos de barn som har annat modersmål än svenska. Informanterna synliggör modersmål i förskolan genom att de lyfter barnens modersmål som en viktig del i miljön i
förskolan för att kunna exempelvis kommunicera på sitt språk med andra barn. Här kan det relateras till Eriksen Ødegaard (2017) som framhåller att i och med att mångfalden ökar alltmer i samhället är det av vikt att förskolan skapar goda
språkmiljöer för att utveckla språket. Att skapa en miljö för att utveckla språket i en flerspråkig förskola anses vara av vikt samt även att använda sig av varierande metoder, vilket framkommer i föreliggande studiens resultat i resonemanget om arbetet med att utveckla barns modersmål. Detta kan relateras till Eriksen Ødegaard (a.a) som framhåller att det är av vikt att använda sig av varierande metoder för att kunna utveckla språket. Vår förståelse är därmed att genom att förskolans pedagoger använder sig av varierande metoder kan det stimulera barns läs- och skrivutveckling såväl på barnens modersmål som på svenska.
6.2.2 Digitala verktyg
Det visar sig att förskolans pedagoger använder sig av digitala verktyg för att stödja och utveckla barns modersmål hos förskolebarn som har annat modersmål än
svenska samt det svenska språket. Detta stämmer överens med vad Skolverket (2021) påpekar att med stöd av digitala verktyg kan förskolan möjliggöra arbetet med att utveckla barns modersmål. Skolverket (2021) skriver att det finns exempelvis applikationer som gör att man kan få sagan uppläst på flera olika språk samt
översättningsapplikationer för att underlätta kommunikationen med barn som ännu inte lärt sig tala det svenska språket. Förskolans pedagoger kan också låta barnen lyssna på olika språk, till exempel genom sånger och höra hur det låter från olika delar av världen genom applikationer. Fredriksson och Lindgren Eneflo (2019) tar också upp digitala verktyg och menar att förskolans pedagoger kan utveckla barns modersmål genom det.
6.2.3 Högläsning
Det framkommer också att flera förskolor använder sig av högläsning på såväl svenska som på barnens modersmål, som en del i ett konkretisande av språkmiljön.
Rogdea, Melby-Lervåg och Lervåg (2016) menar att högläsning är ett effektivt verktyg för att utveckla andraspråkiga barns ordförråd. Skans (2011) menar att när
pedagogen talar samma språk som barnens modersmål vid högläsning kan det öka möjligheten till samtal kring bokens innehåll mellan barnen och pedagogen. Material i lärmiljön, som till exempel användandet av fysiska böcker för att utveckla barns modersmål, är något som tidigare tagits upp som en viktig del i utbildningen (Ladberg, 2003; Fredriksson & Lindgren Eneflo, 2019).
6.2.4 Upprepning
Det framkommer att användning av upprepning sker för att kunna bekräfta orden på såväl barnens modersmål som på svenska. I resultatet om den verbala stöttningen framkommer att detta utvecklar både barnens modersmål samt svenska språket men mestadels det svenska språket. Upprepning är ett begrepp som Kultti (2013) tar upp och menar att upprepning är bra för barns språkutveckling. Forskning visar att komplexa och enkla repetitioner i samspel med pedagoger kan öka barns ordförråd (Kultti, 2013). Följande är i likhet med Säljös (2015) tolkning av att lärandet sker i samspel med andra där språket ses som ett viktigt verktyg.
6.2.5 Varierande kommunikation
Det visar sig att förskolans pedagoger använder sig av bildstöd, TAKK och kroppsspråk som metod för att underlätta kommunikationen med barn som har annat modersmål än svenska men även med svensktalande barn. Ladberg (2003) och
Fredriksson och Lindgren Eneflo (2019) uttrycker att förskolan kan använda sig av bilder för att synliggöra barnets modersmål i verksamheten. Utifrån
begreppsdefinitionen är bildstöd enligt Specialpedagogiska skolmyndigheten
(2020) en kommunikationsmetod. Men kan metoder som exempelvis bildstöd, TAKK och kroppsspråk utveckla barns modersmål hos barn som har annat modersmål än svenska? I resultatet framkommer snarare att exempelvis bildstöd är mer som hjälp för de vuxna i kommunikation med barnen som har annat modersmål än svenska. Vi tolkar det som att det är lika viktigt att stödja barnet i kommunikation på sitt
modersmål som på svenska. Här ser vi att det dels skapar en trygghet genom att stödja barnet i kommunikationen i såväl sitt modersmål, som i det svenska språket för att göra sig förstådd. Dels kan det även förstås som att det inte bara är trygghet som skapas i kommunikationen för att göra sig förstådd, utan även i den sociala interaktionen (Säljö, 2015; Kultti, 2013; Eriksen Ødegaard, 2017). Kultti (2013) och Eriksen Ødegaard (2017) beskriver att flerspråkiga barns kommunikation anses vara en meningsfull resurs. Enligt författarna innebär det att barn använder sig av
semiotiska resurser (artefakter, blickar och gester) i interaktion med andra barn, vilket kan anses vara av stor betydelse för att göra sig förstådd som barn. I enlighet med Skollagen (SFS 2010:800) och Lpfö18 (2018) står det att förskolan har ett uppdrag att stödja och utveckla såväl barns modersmål hos barn som har annat modersmål än svenska som det svenska språket. Detta kan tolkas som att stödja kommunikationen på barnens modersmål som har annat modersmål än svenska men även det svenska språket vilket är en viktig aspekt för att sedan kunna utveckla
barnens modersmål på sitt språk.
6.2.6 Vårdnadshavares önskemål
Studiens resultat visar att det har kommit önskemål från vårdnadshavarna att förskolans pedagoger enbart ska lära deras barn det svenska språket för att
vårdnadshavarna själva vill lära sig det svenska språket av sina barn. Den här faktorn skriver även Kultti (2012) om att vårdnadshavare kan ha önskemål om att förskolans pedagoger ska använda och lära barnen enbart det svenska språket. Detta innebär att arbetet med att utveckla barns modersmål begränsas i förskolans arbete och metoden blir då att förskolans pedagoger arbetar mer med det svenska språket än med barns modersmål hos barn som har annat språk än svenska. Samtidigt kan det tolkas som att styrdokument och Ladberg (2003) lyfter vikten av modersmål i förskolan för vårdnadshavarna, samt uppmuntran till vårdnadshavarna att använda sitt
modersmål hemma för att barnen ska kunna göra sig förstådda på sitt språk med exempelvis släkten.
6.2.7 Resurser
Studiens resultat visar att utöver andra metoder som tidigare nämnts, är pedagoger som behärskar barnets modersmål, modersmålsstödjare samt samarbete med vårdnadshavare viktiga resurser för att utveckla barns modersmål. Personalresurser
är viktiga för att utveckla barns modersmål och kan enligt forskarna vara en pedagog som visar nyfikenhet och intresse att vilja lära sig ord på barnets modersmål med stöd av barnet eller vårdnadshavare (Fredriksson & Lindgren Eneflo, 2019; Palla &
Vallberg Roth, 2018). Vår tolkning är att det här sker mer som stöd för att underlätta kommunikationen på barnets modersmål mellan pedagogen och barnet än att
utveckla modersmålet. För att kunna utveckla barnets modersmål på sitt språk krävs andra personalresurser, som till exempel modersmålsstödjare vilket är något som tidigare framförts (Ladberg, 2003; Orre, 2014; Palla & Vallberg Roth, 2018).
Personalresurser kan enligt Skolverket (2019) vara pedagoger som behärskar barnets modersmål samt samarbete med vårdnadshavare. En faktor som framkommer i studien som en utmaning var att det ej fanns tillgång till modersmålsstödjare på grund av begränsad ekonomi. För den förskolan som hade en modersmålsstödjare innebar det att denna kom en gång i veckan. Även detta tolkas som en utmanande påverkansfaktor då det i tidigare forskning framkommer att det är otillräckligt med en modersmålsstödjare som kommer en gång i veckan, det bör ske dagligen (Orre, 2014; Skans, 2011).
6.2.8 Utmaningar
Utifrån vår studies resultat förstår vi att arbetet med att stödja och utveckla barns modersmål sker kontinuerligt. Förskolans uppdrag är att kontinuerligt arbeta med att utveckla barns modersmål (Lpfö18, 2018; Orre, 2014). Genom att arbeta med att utveckla barns modersmål dagligen i förskolans utbildning blir det som vi ser det mer gynnsamt för barnen. Kultti (2012) understryker att barn med annat modersmål än svenska har rätt till modersmålsstöd. För att få det stödet menar Kultti att det är kommunens uppdrag att ge förskolan stödet som barnet behöver i sitt modersmål.
Arbetet med att utveckla barns modersmål blir utmaning som förskolans pedagoger måste hantera. Detta kan i vissa fall riskera att begränsa alla barns möjligheter till stöd för sitt modersmål. En av faktorerna är att gå på fortbildningar kring arbetet med att utveckla barns modersmål i förskolan. I studiens resultat visar att vissa av förskolans pedagoger ej har utfört arbetet utifrån fortbildningen i förskolan på grund av tidsbrist eller att de redan arbetar med det. Vi tolkar det som att fortbildning är en viktig del i arbetet med att utveckla barns modersmål, men att arbetet inte alltid genomförs utifrån fortbildningen i praktiken vilket kan vara ett dilemma. Vad säger Skolinspektionen (2017) om fortbildning och kompetensutveckling kring arbetet med att utveckla barns modersmål i förskolan? Utifrån Skolinspektionens granskning på olika förskolor kring förskolans pedagogers kompetens och kunskap, har det visat sig att förskolans pedagoger upplever att de inte hade tillräckligt med verktyg, kunskap och kompetens kring arbetet med att utveckla barns modersmål. Följande kan relateras till i föreliggande studie som önskas få tillgång till verktyg för att lyfta modersmål i förskolan. Även Orre (2014) menar att det saknas kompetens och kunskap i förskolan kring arbetet med att utveckla barns modersmål i förskolans verksamhet. Och att tolkningen av styrdokument kring modersmål utgörs på olika
sätt i olika förskolor, vilket leder till att barn inte får det stöd som de behöver för att utvecklas i sitt modersmål. För att stödja och utveckla barns modersmål kan det utföras genom förskolans pedagoger som har kompetens kring arbetet med modersmål eller av vårdnadshavare vilket kan relateras till studiens resultat
(Skolverket, 2019; Palla & Vallberg Roth, 2018). När det gäller kompetensutveckling skriver Lpfö18 (2018) att rektorn har ansvar att se till att förskolans pedagoger får den möjligheten att utvecklas i sitt arbete.