Metodologi 79

Denna avhandling utgår huvudsakligen ifrån en pragmatisk filosofisk ståndpunkt vilket motiveras av dess praktiknära förhållningssätt och den föränderlighet som präglar avhandlingens empiriska huvudtema, nämli- gen urbana miljöers anpassning med avseende på hotande klimatföränd- ringar. För pragmatikern bildar språket och kunskapen, uttryckt genom Kvale och Brinkmann, ”redskap med vilka man hanterar en föränderlig verklighet” snarare än att dessa betraktas som en representation av verk- ligheten (2014: 74f). Den pragmatiska kunskapssynen hjälper mig att betona forskningens bruksvärde med särskilt intresse för de konsekven- ser som kommunala strategier, beslut och handlingar medför. Även om metoden är betydelsefull så läggs förhållandevis mindre vikt vid metod- frågor än att förstå det verkliga forskningsproblemet. (jfr. Creswell, 2014: 10f; Kvale och Brinkmann, 2014: 74f)

En avhandlings bruksvärde kan förstärkas genom de empiriska avsnit- tens detaljerade beskrivningar. Detaljrikedomen ger möjlighet till pröv- ning av materialet ur olika infallsvinklar i en utforskande anda och bi- drar till att göra materialet mer användbart. I en kommentar av Bent Flyvbjergs detaljrika bok Rationality and Power (1998) byggd på fall- studier av stadsplanering i Aalborg, Danmark, understryker antropolo-

gen Lisa Peattie att de täta och rikliga fallstudiebeskrivningarna ger forskningen en användbarhet bortom forskarens egna slutsatser och för- enklade konceptualiseringar, vilket inte minst tilltalar praktiker. (Peattie, 2001: 260f; Flyvbjerg, 2010: 17) Genom att själv vara rotad bland prak- tikerna ser jag detta nyttoperspektiv som en betydelsefull och eftersträ- vansvärd effekt.

Den övergripande frågan om kunskapssyn, utifrån ett pragmatiskt per- spektiv, behandlar empirins och praktikens betydelse och status i relat- ion till teoriutveckling. Det är givetvis inte fråga om ett exkluderande förhållande utan handlar snarare om nyanser. Genom att inte hålla igen på de empiriska beskrivningarna förklarar exempelvis Flyvbjerg hur ett rikt fallstudiematerial, som inte reducerats till stora generaliseringar el- ler förenklade sammanfattningar, förblir öppet för olika slutsatser om vad fallstudien egentligen är ett fall av. Dessutom ges möjligheter för läsare med olika bakgrund att göra egna tolkningar och ta del av olika insikter utifrån materialet (Flyvbjerg, 2010: 17f). Detta är ett sätt att till- gängliggöra forskningsmaterial utanför avhandlingsformens begräns- ningar, vilket kan få oanad betydelse bortom forskningens egna resultat. Diskussionen om vilken sorts kunskap som är möjlig att inhämta genom den empiriska processen består till sina ytterligheter i föreställningen om kunskap som antingen given eller konstruerad. I det första fallet betrak- tas kunskap utifrån synen att kunskapen förekommer i verkligheten redo att upptäckas och inhämtas genom olika tekniker, däribland intervjun. Intervjuaren måste då gå varsamt fram och undvika att ställa ledande frågor. Istället eftersträvas att låta intervjupersonen måla upp sin bild av verkligheten så autentiskt som möjligt, byggd på sina ostörda uppfatt- ningar och erfarenheter. (Kvale och Brinkmann, 2014) I denna föreställ- ning kan forskaren beskrivas som en iakttagare och passiv åhörare. Det andra fallet, som mer beskriver kunskap som en konstruktion, bygger på ett större deltagande hos forskaren, där dennes egen erfarenhet eller på olika sätt införskaffad förförståelse bidrar till att tolka och bearbeta det material som samlas in. Intervjusituationen innebär exempelvis att kun- skap uppstår genom interaktionen mellan intervjuaren och intervjuper- sonen. Intervjuaren intervenerar genom att ifrågasätta eller relatera till egna erfarenheter. Kunskapen uppstår då genom den reflektion och på-

81 verkan på de båda samtalsparterna som de ingående deltagande samtalen leder fram till. (jfr. Burawoy, 1998: 284; Flyvbjerg, 2010: 5f; Kvale och Brinkmann, 2014: 71f) Forskarens perspektiv får betydelse genom att forskaren som iakttagare står utanför den upplevda värld som studeras och därmed anses ha lättare att kunna förhålla sig objektiv än vad en mer deltagande forskare förmår. Det kan röra sig om påverkan från fö- rekommande normer och uppfattningar som riskerar att störa den veten- skapliga studiens opartiskhet och mångsidighet. Å andra sidan riskerar ett renodlat iakttagarperspektiv att gå miste om den rika detaljkunskap och initierade förståelse för sammanhang som ett deltagandeperspektiv kan innebära. (jfr. Burawoy, 1998: 284f; Flyvbjerg, 2010: 16) Forskaren kan istället närma sig ett ämnesområde med omfattande förkunskap vil- ket torde göra utgångsläget mer eller mindre deltagande.

På skalan mellan iakttagare och deltagare har jag strävat efter att posit- ionera mig som en välinformerad iakttagare. Forskningsintervjuerna har främst utförts utifrån ett kunskapsinhämtande förhållningssätt där inläs- ning av ämnet förutom att ge en orienterande basförståelse även har syf- tat till att kunna genomföra intervjuer utifrån en påläst position. Jag har sett som min uppgift att genom öppna, iakttagande frågor ge intervju- personerna utrymme för beskrivande svar. Jag har inte dragit mig för att ställa resonerande frågor vilket inbjudit till reflektion över vad intervju- personerna erfarit och just berättat om samt en vilja hos mig att få fram den bakomliggande rationaliteten till det som beskrivs och uttrycks. Det har varit en betydelsefull del i intervjuerna att göra ifrågasättande jämfö- relser utifrån egen förkunskap, annat källmaterial och parallella obser- vationer från fallstudiens andra kontexter, men också genom att relatera till vad någon annan av intervjupersonerna påstått. På så sätt har oklar- heter eller ologiska resonemang kunnat följas upp och jag har förmått tränga djupare in i berättelser om de för intervjupersonerna välkända projekten, vilka de troligen redan berättat ett flertal gånger tidigare. Det engelska begreppet embedded research översätts föga beskrivande som ”inbäddad forskning” och anger ett utbyte mellan akademi och en värdorganisation inom offentlig eller privat sektor, alternativt annan del av civilsamhället, där antingen en forskare vid universitetet bereds ar- betsplats inom värdorganisationen, eller tvärtom, att en anställd vid

värdorganisationen antas som forskare. Begreppet professionsdoktorand utgör ett samlingsbegrepp där en doktorand finansieras på annat sätt än genom anställning vid lärosätet. Professionsdoktorand kan innebära in- bäddad forskning och är en vedertagen företeelse inom en del forsk- ningsfält i Sverige. Begreppet kommundoktorand är ett specialfall av professionsdoktorand där doktoranden bekostas av en kommun. Förde- larna för akademin består i säkrad extern forskningsfinansiering samt att forskaren ges enklare tillgång till att samla data inom värdorganisation- en, medan värdorganisationen å sin sida ser fördelar i att skapa en brygga till akademin, dess nätverk och kritiska förhållningssätt.(jfr. McGinity och Salokangas, 2014: 3)

Positionen som kommundoktorand har inneburit att jag som heltidsan- ställd lantmätare vid stadsbyggnadskontoret i Malmö under fyra års tid ägnat hälften av min arbetstid åt forskning vid Malmö Universitet med målet att åstadkomma en godkänd licentiatavhandling. Handledning har skett genom universitetets försorg, kompletterad med deltagande från stadsbyggnadskontoret. En avgörande del i forskningsprojektets tillbli- velse bygger på det finansierande forskningsprojektet Närkomm; ”När kommunerna sätter forskningsagendan”, som möjliggjort forskning ge- nom fyra kommundoktorander från olika kommuner i Skåne. Forsk- ningen har därigenom ingått i ett större sammanhang där ramen för forskningsämnet utgjorts av kommunernas identifierade strategiska ut- maningar. Ämnet för denna avhandling har valts med utgångspunkt i ett ämnesområde av eget intresse i kombination med problemställningar av praktisk betydelse i stadsutvecklingssammanhang.

Min roll som kommundoktorand har inneburit en sorts inbäddad forsk- ning, vilket haft som huvudsaklig fördel att kunna nyttja mina yrkesrela- terade insikter och erfarenheter i forskningen. Detta har bland annat handlat om insikter i kommunal planering och en förståelse för hur kommunala stadsbyggnadsrelaterade institutioner tar sig uttryck och praktiskt fungerar. Med min fastighetsrättsliga lantmätarbakgrund har jag inblick i såväl lagstiftningens regulativa institutionella uttryck som i hur dessa institutionella uttryck omvandlas i praktisk användning. Ge- nom att ha varit anställd inom stadsbyggnadskontoret i Malmö under flera års tid har jag hunnit skaffa mig förståelse för en del av de norma-

83 tiva och kultur-kognitiva institutionella uttrycken såsom de exempelvis tar sig uttryck i kultur, praktik och värderingar inom olika delar av kommunens organisation. Denna utgångspunkt har givit mig en närmare position att studera praktiken i Malmö än vad som varit fallet i Köpen- hamn. En sådan relativt större distansering till Köpenhamn kan ha bi- dragit med en eftersträvansvärd dynamik vilken möjliggör såväl närhet som distans till det studerade. I min kombinerade yrkesroll som kom- munal tjänsteperson och forskare har jag haft en relativt okomplicerad tillgång till källor inom Malmö stad, främst genom intervjuer och workshops. Det är mer tveksamt om positionen även givit en förenklad tillgång till källor inom Köpenhamns kommun, här har jag tvingats vara mer uthållig i mina ansträngningar för att få kontakt.

Från akademin har jag mötts av respekt för de kunskaper och den förstå- else jag besitter genom min praktikeranknytning, men jag har också uppfattat en viss skepsis gentemot riskerna för en övervägande betoning av forskningens användbarhet samt mitt förhållandevis svagare teore- tiska fokus. Från stadsbyggnadskontoret, å andra sidan, har intresset i hög grad kretsat kring forskningens nyttovärde. Då det är första gången stadsbyggnadskontoret finansierar en forskarstuderande finns förvänt- ningar på att forskningen skall medverka till att lösa reella samhällsut- maningar. Härifrån är förståelsen ganska svag för den teoretiska dimens- ionen, åtminstone som teori betraktas ur ett akademiskt perspektiv. Mö- tet mellan akademi och kommunal praktik kan därför sägas röra sig om två världar, två väsensskilda institutionella system, som på ett konkret sätt kopplas samman genom kommundoktoranden. Kommundoktoran- den blir då gränsgångaren, den som översätter den ena världen för den andre. Genast noteras en obalans mellan parterna och dess olika synsätt som gör det svårt att tillmötesgå båda perspektiven. Även om det kom- munala arbetet innebär en vana vid utredningar av olika slag så utgör forskning onekligen en djupt förankrad akademisk aktivitet.