Mia som ofta kände sig missförstådd

Mia beskriver sin start på skollivet när det gäller matematik. Att hur hon än försökte ”räkna kottar och hinkar”, eller göra andra uppgifter blev alltid lärarens kommentar den samma: Fel! Mia blev ledsen, orolig och fick svårt att sitta still. Hon började så småningom, enligt sig själv, bli störande för de andra barnen. När det gällde läxor berättar hon om ”småskäll” på utvecklingssamtal och lärarens önskan om att föräldrarna skulle stötta Mia med läxorna. Mia berättar i intervjun att hon inte, som fröken trodde, struntade i läxorna, utan att hon försökte, men efter ett antal försök kom tårarna och hon gav upp. Under mellanstadietiden gick Mia i en klass med över 30 barn. När hon väl bad om hjälp kände hon sig dum, eftersom hon fortfarande inte förstod, hon kunde inte med att be om en ytterligare förklaring. Ledsenheten över att inte förstå gjorde henne orolig och Mia började ”springa runt i klassen”.

Så det slutade med att min lärare bestämde att jag skulle sitta ensam i ett grupprum och tänka alldeles ordentligt, vilket resulterade i att jag kände mig ännu sämre och satt och målade hela lektionen igenom.

Mia, 20 år, Matte B

När det blev dags för nationella prov i femte klass gjorde Mia många prov för att förberedas inför de riktiga nationella provet.

Jag gick runt och hade magont när jag tänkte på hur fröken sagt, att det är konstigt, att alla andra ämnen går så bra för Mia men inte matten.

Mia, 20 år, Matte B

För Mia fortsatte det att bli värre, på högstadiet mådde hon psykiskt mycket dåligt och började skolka. Hon skolkade speciellt från matematiklektionerna, där kände hon sig ändå som om hon blev behandlad som en ”idiot”. Efter en tid placerades hon i en så kallad ”specialmatte”- grupp. Lärarens förklaringar fungerade inte för att fylla det som var Mias behov. Mia blev deltidssjukskriven, och skolan beslutade att det viktiga var att Mia gjorde sådant som hon tyckte gav henne något. Det blev musik och bild, matematiken lämnade man helt i en termin. Andra terminen i åttan fick Mia hemundervisning på grund av svår panikångest. När första terminen i nian startade hade Mia introducerats för droger och läkemedel. På matematiklektionerna gick Mia på toaletten och ”gjorde dumma saker” eller till rökrutan för att röka. Alla betyg sjönk till botten och det beslutades att Mia skulle flytta till ett behandlingshem. Efter en tid med praktik i ett stall, konstaterad ADHD och ytterligare två diagnoser. Med lämpligt läkemedel och stöttning från behandlingshemmet kunde Mia börja på gymnasiet. Och där kom hennes vändpunkt när det gäller matematik. På tre år läste hon in grundskolans matematik och Matematik A och fick betyget VG.

Matteproblemen blev lättare och saker och ting började falla på plats. Jag var inte dum i huvudet eller trög eller på något sätt lat. Jag hade bara lite svårt att fokusera.

Mia, 20 år, Matte B

Under intervjun lovordar Mia den lärare som stöttade henne.

Det var på gymnasiet jag fick en ny mattelärare, jag hade haft tre olika mattelärare det året det byttes väldigt mycket på den skolan, då fick vi en ny och hon hette Xxxx. Hon hade ett helt annat sätt att lära ut på, hon tog sig verkligen tid för alla, så hon hjälpte mig att kunna hitta mitt sätt att räkna matte även om det tog väldigt lång tid ... när hon

hjälpt mig i två veckor i matte A fick jag VG på ett prov. Och det var för vi delade upp provet i många delar. Så fokuserade vi på alla olika bitar och tog bit för bit, det var

vändpunkten, då började jag att tycka att matte var jätteroligt för jag förstod det. Jag hade bara fått ont i magen av det innan för att jag inte hade förstått. Det var

första gången som jag verkligen kommer ihåg att det varit en vändpunkt.

Mia, 20 år, Matte B

Mia uttrycker under vår intervju oro över att det inte fungerar så bra med pluggandet av matematik just nu på hennes folkhögskola. Mia läste Matematik kurs B på gymnasiet, men då hade hennes favoritlärare slutat och Mia fick IG i slutbetyg. I slutfasen av gymnasietiden började Mia åter må dåligt. Nu på folkhögskolan tycker hon åter att det är svårt att få lärandet av matematik att fungera, hon arbetar för att klara B-kursen och för att uppnå grundläggande behörighet för högskolestudier. Hon har signalerat att hon behöver extrahjälp i matematik och hon har fått veta att hon skall få det. Mia läser sin första termin på allmän linje på folkhögskola.

Analys: Mia beskriver sig själv som ett barn som har utsatts för stor inre stress när det

stod matematik på schemat. Hon har i tidiga år bestämt sig för att matematik är

”jättetråkigt och jobbigt”. Mia trodde inte att hon skulle klara uppgifterna i matematik,

vilket ledde till dålig självtillit och så småningom även blockering (Gustafsson & Mouwits, 2002). Övriga skolämnen fungerade bra så länge hon var frisk. När vändpunkten äntligen kom var det många faktorer som bidrog. Enligt Mia själv är det framförallt den nyutbildade och engagerade läraren med vilja att förklara som gjorde att vändpunkten kom. Om lärande skall bli meningsfullt måste den lärande få chansen att förstå (Gärdenfors, 2010). Mia fick äntligen chansen att fylla de matematiska begreppen med eget innehåll. Läraren lyckas skapa ett matematiskt sammanhang och göra matematiken begriplig för Mia. Läraren verkar ha varit skicklig på att hitta Mias proximala utvecklingszon och få Mia att känna att hon visst kan lyckas i matematikämnet. Andra bidragande faktorer till att vändpunkten kom vid denna tidpunkt i livet kan ha varit fungerande medicinering, bra stöttning från behandlingshemmet och delvis enskild undervisning. Mia hade nyligen fått sina diagnoser och liksom de ungdomar som beskrivs i Hellbergs (2011) avhandling kan de förklaringar som givits till tidigare bekymmer och en bra anpassad skolsituation göra att en vändpunkt kan upplevas.