Valle som ofta tänkte ”Varför?”

Med intresse lyssnar jag på Valle, en ung man som gått en praktisk gymnasieutbildning. Vi har stämt träff en lovdag och ses under avspända förhållanden. Han är en av de få i undersökningen som redan har grundläggande behörighet för högskolestudier. Han inleder sin skrivna berättelse med:

Genom livet har jag aldrig varit bra på matte, det är först nu jag har fått en större förståelse för det och en större vilja att lära mig det. Och jag tror jag vet varför.

Jag har märkt ett starkt beteendemönster genom alla mina skolor när det kommer till matematiken och det är att lärarna aldrig förklarar för eleverna Varför de ska lära sig matte och vilka fördelar man får av det i livet utan man får istället anledningen att man bara ska lära sig det.

Valle, 22 år, Matte B

Valle berättar vid intervjutillfället att han ”ifrågasatt varenda fråga” när det gäller läsuppgifter. Vid intervjun frågade jag inte Valle om detta ifrågasättande har varit ett inre samtal med honom själv eller om det varit ett ifrågasättande som även förts fram inför klasskamrater och lärare. Hemma har detta ”varför” också diskuterats:

Jag minns att jag, gång på gång, frågande min pappa varför jag måste lära mig detta och när jag någonsin skulle få användning av det? Och i de flesta fallen lyckades han förklara det för mig men i andra fall, var till och med han förvirrad av varför just vissa mattesätt ens var med i boken.

Valle, 22 år, Matte B

Valle var ett barn som hellre hade önskat få gå ut i solen för att leka när det stod matematik på schemat. Övriga skolämnen har däremot fungerat bra. Vid intervjun för jag in frågan om vändpunkter genom att fråga Valle om det är så att det bara funnits en vändpunkt, och om det har varit en enda lång sträcka av ovilja till matematiken fram till vändpunkten.

Valle: Inte direkt ovilja, jag ville ju lära mig. Eller ja till viss del, det är mer oförståelse meeeen alltså, eftersom det aldrig går framåt... så blir man ju bara trött på det, till slut och då vill man bara ge upp...då blir det svårare att lära sig. Så min oförståelse, jag antar att folk försökte ta tag i den...

Intervjuaren: Ja

Valle: Jag antar att folk försökte men inte lyckades men det blev det bara värre och värre, men det var ju för att jag inte accepterade ämnet eller förstod vad jag behövde det till. När jag väl gjorde det så då gick det.

Intervjuaren: Och hur gammal var du då Valle?

Valle: Det är väl ett år sen, inte alls länge sen.[Valle var alltså 21 år]

Vid 21 års ålder kommer det alltså en vändpunkt när det gäller lärande av matematik. Valle berättar att hans praktiska utbildning var ett felval, när han väl får en skruvmejsel i handen känns det som om han har ”fem tummar mitt i handen”. Valle som just nu pluggar Matte B med stor energi, utan att ens ta rast, har insett att ett godkänt betyg i Matte B kan vara en biljett för att komma in på universitet och sedan få jobba med det han tycker är intressant.

Intervjuaren: Att man tror, att man inte kan?

Valle: Ja, exakt! Jag fick ju det bara som en smäll i ansiktet, då jag insåg vad jag behövde och sen så fick jag ta tag i det själv, men jag vet inte om alla får den...aha- upplevelsen. Men för yngre tror jag det med att motivationen är viktigt.

Intervjuaren: Det du menar med ”smäll i ansiktet” är..

Valle: Åh, shit, jag har slarvat bort åtta år på att bara gnälla om det här, åh varför gjorde jag ingenting? Och man tänker tillbaks och tänker på varför var det så. Och man vill inte göra om samma misstag.

Valle ser sig själv som en teoretiker och vill så småningom läsa beteendevetenskap eller samhällsanalys.

Till blivande speciallärare och specialpedagoger vill Valle skicka med idén om att låta barn beskriva sina drömmar, exempelvis att bli polis, och att barnet och pedagogen utifrån det kan diskutera vikten av att kunna matematik. Valle har saknat den typen av samtal med dem som ansvarat för matematikundervisningen.

Analys: Vändpunkten vid 21 års ålder kom helt inifrån Valle själv. Jag tolkar det som att

Valle via sitt mål funnit en motivation för att söka till folkhögskola och plugga Matte B. Han tillhör den grupp studerande som kommer till folkhögskolan för att meritera sig för vidare studier (jfr. Berntsson, 2002). Från att tidigare varit en av dem som hade mycket negativa erfarenheter av matematikämnet och ineffektiva matematikstudier har Valle börjat utnyttja tiden på matematiklektionerna maximalt, han har förkastat den tidigare

skolgångens omvända tidsanvändning på matematiklektionerna (Sjöberg, 2006). Att i tidiga år inte få hjälp med att förstå varför skolelever skall hålla på med matematik kan leda till matematikblockeringar (Gustafsson & Mouwitz, 2002). Valle uttryckte ju viljan till att ha fått samtala om matematik utifrån sina framtidsdrömmar, just samtal med eleven om matematikstudierna är ett effektivt redskap (Wistedt, 2001). Jag tolkar det som att Valle verkligen hade behövt en undervisning som byggt på vikten av förståelse (Gärdenfors, 2010). Då hade nog lusten att lära matematik kunnat landa i Valles sinne. Istället blev matematiken ett rött skynke, något som kändes både obegripligt, ohanterbart och utan mening, långt ifrån en känsla av hög KASAM (Antonowsky, 2009). Nu är situationen den motsatta, enligt min tolkning. Matematikstudierna har blivit meningsfulla, hanterbara och begripliga, vilket har ökat Valles KASAM för att kunna klara påfrestningar i matematikämnet (a.a.).