Miljökrav på produkten

Om utvärderingsgrunden är ”lägsta pris” kan miljökrav ställas som tvingande krav. Vid upphandling av el kan då som obligatoriskt krav anges att elen skall komma från förnybara energikällor. Detta innebär att priset kommer att avgöra vilket av de anbud, som uppfyller detta obligatoriska krav, som slutligen antas. (Falk, 2002) Ett annat exempel på miljökrav som kan ställas vid en upphandling av batterier är att batterierna skall vara kadmiumfria. Det går i princip att ställa samma krav på föremålet för en upphandling med ”lägsta pris” som utvärderingsgrund, som vid tillämpning av ”det

ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet”, men det är svårare då någon relativ utvärdering inte får förekomma. (Falk, 2001b)

Det faktum att alla krav måste vara uppfyllda innebär att trots att ett anbud uppfyller givna obligatoriska krav med större marginal än ett annat anbud, får preferens inte ges åt det förra anbudet. Antingen uppfyller anbuden kraven eller också inte. Det kan tänkas att vissa leverantörers miljöhänsyn därmed kan gå förlorad, genom att extra hänsyn inte får ges åt dessa anbud.

”Lägsta pris” tillämpas sällan som utvärderingsgrund, eftersom det är svårt att tillämpa vid komplexa upphandlingar. Kriteriet lämpar sig nämligen bäst då marknaden och produktutvecklingen är lätt att överblicka. Detta är fallet vid upphandlingar av enklare produkter. (Falk, 2001b) Det kan antas att så inte är fallet vid produkter med miljöhänsyn. Produktutvecklingen på detta område är stor och det finns många olika sorters miljöpro- blem och därmed också miljöhänsyn. Marknaden är således inte lätt att överblicka. För att miljöhänsyn skall få utvärderas krävs att den upphandlande enheten angett att den har för avsikt att anta det anbud som är ”det ekonomiskt mest fördelaktiga”. Miljökraven måste dessutom vara preciserade (Naturvårdsverket, 1995) och om möjligt skall det, som ovan angetts, rangordnas vilka olika slag av miljöpåverkan som man tillmäter betydelse (Forsberg, 2001).

EG-domstolen har fastställt att bestämmelsen om utvärderingskriterierna inte skall tolkas så att samtliga kriterier som den upphandlande myndigheten tillämpar för att fastställa ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” skall vara av rent ekonomisk art. Faktorer som inte är av rent ekonomisk art kan påverka ett anbuds värde för upphandlaren ändå. Detta styrks av att kriteriet avseende anbuds estetiska förtjänster uttryckligen omnämns i bestämmelsen som reglerar utvärderingskriterierna.30

Direktiven tillåter dock inte att den upphandlande enheten har obegränsad valfrihet när den tilldelar en anbudsgivare kontrakt. Detta följer enligt domstolen av rättspraxis.31 Kriterierna måste syfta till att fastställa ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet”.32 Den upphandlande myndigheten skall kunna bedöma de inkomna anbuden och fatta ett beslut med tillämpning av kvalitativa och kvantitativa kriterier som kan variera beroende på kontraktets art.33 Kriterierna måste dessutom ha ett samband med föremålet för upphandlingen och vara förenliga med alla grundläggande principer i gemenskapsrätten, särskilt icke-diskrimineringsprincipen, och alla förfaranderegler i tillämpligt direktiv, såsom reglerna om offentliggörande av upphandlingen.34

30 se mål C-513/99 p. 55 31 se mål C-513/99 p. 61 32 se mål C-513/99 p. 59 33 se mål C-513/99 p. 60 34 se mål C-513/99 p. 59 och 62-63 37

I Concordia-målet ansåg domstolen att kriterierna avseende bussarnas kväveoxidutsläpp och bullernivå var objektivt mätbara miljökrav som hade samband med föremålet för kontraktet och inte medförde att upphandlande enheten fick obegränsad valfrihet.35 Generaladvokaten ansåg i sitt förslag till avgörande att kriterierna rörande utsläpp hade en

klar koppling till det material som Helsingfors stad önskade att busstjänsten skulle

tillhandhålla. Det går inte att förbjuda en upphandlande myndighet att kräva bästa tillgängliga teknik, även om det framför allt fäster vikt vid materialets kvaliteter. Därmed menade generaladvokaten att eftersom Helsingfors stad i sitt förfrågningsunderlag skulle ha kunnat uppge att de önskade inköpa naturgasdrivna bussar, vilket skulle ha utgjort en teknisk föreskrift, kunde Helsingfors lika gärna inom ramen för upphandlingskriterierna ge poäng till de företag som kunde erbjuda bussar som uppfyller särskilt strikta miljökrav, vilket endast gasdrivna bussar kan uppfylla. Ett sådant system innebär ju en mindre ingripande åtgärd. I och med detta ansåg generaladvokaten frågan till EG-domstolen vara besvarad.36 Generaladvokatens påpekande är rimligt eftersom det inte finns någon anledning till att de krav upphandlaren kan ställa vid upprättandet av tekniska specifika- tionen och anbudsutvärderingen skall skifta i stränghet.

I Österrike-målet37 var sambandskravet inte uppfyllt. Där hade ett kriterium uppställts som innebar att det krävdes att anbudsgivarna angav hur mycket el från förnybara energikällor de kunde leverera, varvid det maximala antalet poäng tilldelades den anbudsgivare som angav störst mängd och det preciserades att den mängd beaktades som överskred den inom ramen för upphandlingen förväntade konsumtionen. EG-domstolen uppgav att ett upphandlingskriterium i vilket det hänvisas till den mängd el från förnybara energikällor som överskrider den inom ramen för upphandlingen fastställda förväntade årliga konsumtionen inte kan anses ha ett samband med kontraktets föremål.

Noteras bör att kriteriet om förnybar el i fallet skulle vägas in med 45 %. Domstolen fann att detta var tillåtet, under iakttagande av föreskrifterna i gemenskapsrätten och under förutsättning att en utvärdering kan göras på grundval av de tillämpade kriterierna i syfte att fastställa vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.

Miljökrav bör som alla andra krav vid upphandling vara enkla att utvärdera, enkla att hantera och lätta att förstå för både inköpare och leverantörer. Miljökrav måste, liksom andra kriterier upphandlare vill använda, tydligt specificeras i förfrågningsunderlaget. Vid formuleringen av krav är det viktigt att inte hindra utvecklingen med alltför låsta krav. En kravspecifikation bör avslutas med ”eller annan likvärdig lösning”. Det finns exempel på att miljöfarliga produkter har ersatts av helt nya metoder med avsevärt mindre miljöpå- verkan. (SOU 1996:23)

Om utvärderingsparametrarna uttrycks alltför vagt eller otydligt kommer utvärderingskri- teriet att bli "lägsta anbudet" istället för "det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet". Miljön får alltså ta konsekvenserna om en upphandlande enhet inte klarat att ställa tydliga

35

se mål C-513/99 p. 65-66

36

Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Mischo i mål C-513/99, p. 77-80

37

Mål C-448/01

miljökrav på föremålet för upphandlingen. För miljöns del är det vidare av största vikt att utvärderingsparametrarna anges i angelägenhetsordning. Om så inte sker kan konsekven- serna bli att sådana parametrar som är lätta bedöma får störst utrymme, t.ex. priset. (Falk, 2001b)

In document Miljöhänsyn i statliga ramavtal (Page 37-40)