Linero är en stor stadsdel i den östra delen av Lund som byggdes under miljonprogrammet under slutet av 1960-talet på tidigare jordbruksmark. Bebyggelsen utgörs av friliggande villor, kedjehus, radhus och lamellhus (Lunds kommun, 2011, s.90).
I denna studie är kvarteret Eddan valt för att begränsa undersökningen. Detta område är lokaliserat i den södra delen av Linero och uppfördes mellan 1969-1972. Området består av trevånings lamellhus vilket var den vanligaste uppförda hustypen under miljonprogrammet.
Förbättringsförslag under 1980-talet har försett området med mer grönska då det tidigare bestod till stor del av hårdgjorda ytor. Husen har endast förändrats i liten grad, främst genom ommålningar, fasadändringar och tillbyggnader av nya entréer under 2000-talet (Lunds kommun, 2011, s. 93-94).Kvarteret är ett typiskt miljonprogramsområde som motsvarar periodens strävan om ett snabbt, standardiserat och rationellt byggande med en hård variationsbegränsning och upprepning. Fasaderna är grovt putsade i ljusgrå betong. Det finns inga riktiga gator inne i området utan endast gång- och cykelvägar vilket är tidstypiskt (Lunds kommun, 2011, s. 95).
Bostad
Inventering
Området består av bostäder i sex flerbostadshus. Uppsatta lappar, byggnadsställningar och byggmaskiner vittnar om ett stambyte och
renoveringar vilket kan resultera i en framtida högre standard av bostäderna.
Analys
Denna nivå av trappan är tillgodosedd eftersom det finns bostäder i området.
Infrastruktur
Inventering
Infrastrukturen är utformad tidstypisk med
trafikseparering som innebär att det inne i området inte finns några bilvägar utan endast gång- och cykelvägar. Det finns ett flertal gång- och cykelvägar som är kopplade till området från omkringliggande områden vilket gör att området upplevs lättillgängligt för dessa trafikslag (foto 23). För biltrafik kan du endast angöra till området i norr vid den större parkeringsplatsen. Cykelparkeringar finns utanför portarna av byggnaderna, det finns både vanliga cykelställ och de som är inlåsta under tak. Det finns en del trappor och trånga passager inom området som kan försvåra tillgängligheten för exempelvis rörelsehindrade (foto 24). Dessa svårigheter finns främst på innergårdarna, ner till källare och ner för trottoarkanter. Förövrigt är området platt eller med små lutningar. Möjligheterna att kunna säkerställa plats för en räddningsinsats är tillgodosedda i norr genom flyttbara hinder som gör att vägarna inne i området lämnas fria för
räddningstjänsten (foto 22). I söder finns en del fasta hinder på gångvägar som därmed håller all biltrafik inklusive räddningstjänsten ute (foto 25). Det kan också vara svårt att komma förbi med exempelvis en elrullstol.
Analys
Infrastrukturen i området har uppförts genom trafikseparering. De principer som styrde denna utformning eftersträvade en ökad trafiksäkerhet som skulle ska reducera förutsättningarna för konflikter och störningar i samspelet mellan trafikant, fordon och väg (Hagson, 2004, s.31-32). Denna utformning resulterar i en infrastruktur som bara ses som en trafikteknisk funktion (Nylander, 2015, s.155). Genom att istället skapa trafikrum där olika trafikgrupper möts på lika villkor kan detta resultera i mer trivsamma miljöer som inkluderar andra funktioner såsom stadsgrönska, dagvattenhantering, handel och mötesplatser. Att området erbjuder flera alternativ av cykelparkering kan främja en ökad cykling i området (Regeringskansliet, u.å. s.9). Detta i kombination med närheten till
kollektivtrafik skapar fler möjligheter för de boende att kunna välja fler trafikslag för att färdas både lokalt och regionalt. Gång- och cykelvägarna i området är
kopplade till omkringliggande områden och
målpunkter såsom Norra Fäladens centrum vilket ökar värdet på infrastrukturen (Boverket, 2021a). Genom områdets trafikseparation ökar även säkerheten (Regeringskansliet, u.å. s.22). Det är viktigt att ett bostadsområde byggs för alla. De trappor och trånga
Foto 22: I söder vid parkeringen finns dessa flyttbara hinder för att säkerställa räddningstjänstens framkomlighet.
Foto 23: Ett exempel av de breda gång- och cykelvägarna som finns kring området som kopplar samman till omkringliggande områden.
passager som finns i området försvårar för vissa grupper av människor, exempelvis rörelsehindrade, att använda områdets infrastruktur. Att uppföra
exempelvis ledstänger och ramper i områdets utmanande delar av infrastrukturen gör att den kan nyttjas av fler (Boverket, 2020b).
Sammanfattningsvis tillgodoses de flesta boende med en övergripande säker och ändamålsenlig infrastruktur som dock behöver utvecklas så att den blir tillgänglig för alla. Trots att man kan ifrågasätta utformningen utifrån att dagens ideal.
Trygghet
Inventering
Byggnaderna är enformiga gällande både funktioner och utformning. De består endast av bostäder i tre våningar. Byggnaderna är uppförda i en sluttning vilket gör att balkongerna överblickar innergårdarna och nästkommande byggnads tak. Området har genomgående gång- och cykelvägar som är lokaliserade på var sida om byggnaderna. I södra delen av området finns mellan byggnaderna och gångvägen ett större parti träd och buskage (se foto 29). I norr ligger parkeringsplatserna lokaliserade en bit ifrån det första lamellhuset. Området är sparsamt belyst med sporadiskt utsatta gatlampor. Längs gångvägarna mellan byggnaderna finns det endast ett fåtal lampor utsatta och på varje innergård finns en enda lampa (se foto 31). Eftersom området uppfördes för 50 år sedan finns det en del behov av
upprustningar, främst gällande fasader och byggnadskomplement (se foto 28) . En del, såsom innergårdar och entréer, är nyligen upprustade.
Analys
Bristen på varierade funktioner kan resultera i mindre rörelse i området under vissa delar av dygnet vilket kan påverka tryggheten negativt. På grund av
bristande funktioner skapas inte heller några naturliga mötesplatser som kan resultera i målpunkter för boende i omkringliggande områden. De mötesplatser som finns upplevs till största del användas av de boende (Crowe & Fennelly, 2013, s.130; Jacobs, 2004, s.179, 230; Polismyndigheten i
Stockholm,2005, s.54). Rörelsen i området kan också minska till följd av att det saknas målpunkter i söder används troligtvis även områdets genomgående gång och cykelvägar till största delen av de boende (Ceccato, 2016, s.100-101). Lägenheterna i bottenvåningen med fönster både år norr och söder skapar viss naturlig övervakning av området. Denna upplevs dock limiterad på grund av att de flesta
Foto 24: På en del av innergårdarna finns denna typ av konstruktioner som inte är tillgängliga för alla på grund av dess utformning.
Foto 25: Ett exempel i den norra delen av området på de fasta hinder som kan försvåra vid en nödsituation eller för människor med hjälpmedel att ta sig förbi.
minska insyn (Crowe & Fennelly, 2013, s.43,s.46; Polismyndigheten i Stockholm,2005, s.53; Jacobs, 2004, s.57).
Det finns en tydlig och upprepad planstruktur, med få variationer av byggnader och innergårdar samt dess utformning. Denna enformighet kan skapa en förvirring gällande var i området man egentligen befinner sig då det inte finns många kännetecken som skiljer den åt. De träd och buskage som finns i områdets södra del kan minska sikten till dessa området och upplevs därför som en mindre trygg del av området (se foto 29) (Polismyndigheten i
Stockholm,2005, s.56). Det finns inträdeskontroll i form av fysiska hinder som tidigare beskrivits i infrastrukturen men även porttelefoner som limiterar tillgången till privata rum såsom källare,
cykelparkeringar och trapphus (Crowe & Fennelly, 2013, s.43,s.130; Ceccato, 2016, s.100-101). Bristen av belysning kan bidra till att området upplevs mindre tryggt under dygnets mörka timmar (Crowe &
Fennelly, 2013,s.314) (Polismyndigheten i Stockholm,2005, s.56). Eftersom vissa delar av området är ursprungliga och därmed uppförda för 50 år sedan och andra nyrenoverade och upprustade är det svårt att ge en samlad bedömning gällande hur platsen är underhållen. De delar såsom innergårdar och entréer som nyligen är upprustade lyfter området men vissa delar upplevs väldigt slitna (Crowe & Fennelly, 2013, s.314), (Polismyndigheten i Stockholm, 2005, s.53).
Sammanfattningsvis upplevs det undersökta området av Eddan otillräckligt för att helt tillgodose
trygghetsnivån. Det är dock tydlig att området utvecklas genom upprustningar och liknande vilket kan resultera i en tryggare miljö. Vissa aspekter såsom de genomgående gång- och cykelvägarna resulterade i att människor till viss del rörde sig i området och därmed påverkade tryggheten positivt. Det är viktigt att också tydliggöra att området inte upplevdes otryggt.
Foto 26: Underhåll av de ursprungliga fasaderna och byggnadskomplementen, här en nedgång till källaren, är delvis bristfällig.
Foto 27: Träd och buskage kan påverka översikten av området.
Foto 28: Den naturliga övervakningen kan öka genom lägenheter i bottenplan. Dock är denna limiterad på grund av att de flesta fönster var täckta med gardiner eller liknande för att minska insyn.
Gemenskap
Inventering
Innergårdarna är väl avgränsade och utrustade med en del mötesplatser i form av mindre lekplatser och bänkar, på ena byggnadens entrésida finns även en boulebana (foto 31,33). Det finns inga väderskydd på dessa mötesplatser. Det finns också sittplatser i form av bänkar längs gångvägarna inne i området (foto 32). Det finns inga större grönytor i området men en del mindre inne på gårdarna dock finns det ett stort rekreationsområde som kallas Tre högar 350 meter från området. Det finns även ett par parker och större lekplatser inom ett par 100 meter från området. Det finns inga funktioner såsom café eller liknande i området men 350 meter ifrån finns tillgång till restaurang, café och gym.
Analys
Även denna nivå påverkas av att en blandning av funktioner och övrig variation i området saknas. Kelly menar att genom varierade funktioner i ett område kan olika typer av mötesplatser anläggas och på så sätt tillgodose behoven hos fler människor (Kelly m.fl., 2012, s.23). Parkerna, rekreationsområdena och centrumfunktionerna i det omkringliggande området skapar mervärden för de boende, men det kan också resultera i färre tillfällen för de boende att träffas och skapa relationer vid bostaden.
Innergårdarna är väl avgränsade vilket gör att de upplevs vara privata rum som hör till de boende. Jergeby menar att avgränsade innergårdar skapar privata rum för de boende som utomstående inte använder (Jergeby, 1996, s.191). Innergårdarnas mindre lekplatser kan skapa en informell mötesplats för både barn och vuxna (Emmelin & Eriksson, 2012, s.25). De fåtal sittplatser som finns på innergårdarna bjuder inte in till sociala möten då de är uppförda som bänkar som inte bidrar till den kommunikation som exempelvis sittplatser runt ett bord gör (Gehl, 2010, s.155). Det finns också sittplatser i form av bänkar längs gångvägarna inne i området. Det finns inga väderskydd i området vilket kan bidra till att färre människor är i rörelse vid dåligt väder (Gehl, 2010, s.171).
Sammanfattningsvis kan områdets storskalighet och enformighet bidra till att platsen inte upplevs som en plats för sociala interaktioner. Detta i kombination med mötesplatsernas småskaliga utformning kan påverka i vilken mån möjligheter till kommunikation och gemenskap inom området skapas. Detta kan istället resultera i att de boende söker sig till närliggande park och rekreationsområden samt
Foto 29: Bristen av belysning bli tydlig i Eddan under dygnets mörka timmar.
Foto 31: Boulebanan vid entrén till ena byggnaden. En Foto 30: En av de renoverade och upprustade