Gruppen heter ”Mio-gruppen” för att det är hämtat från Astrid Lindgrens bok ”Mio, min Mio” som handlar om en pojke som inte hade det bra hos sina fosterföräldrar. Mio står också för Gruppen mot misshandel och omsorg. Denna grupp har bidragit till att uppmärksamheten och kunskaperna om barnmisshandel ökat i hela landet och till att rutiner och metoder som ger säkrare diagnos utvecklas. Vårdprogram vid barnmisshandel utarbetades 2004.
Mio-gruppen startades 1998 av en grupp läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Sjukhuset hade upplevt att sjukvården inte alltid är bra på att upptäcka och utreda barnmisshandel. Utan det saknades ordentliga vårdprogram för barnmisshandel och omsorgsvikt.
”Det som hände var att vi såg och anmälde ett misstänkt fall av misshandel. På grund av bristande rutiner skrevs barnet ut innan anmälan hann komma till rätt instans”, berättar Olof Flodmark, verksamhetschef på Neuroradiologen och en av initiativtagarna till Mio-gruppen.
I gruppen finns det 19 medlemmar som är: hjärnröntgenläkare, ögonläkare, barnmedicinare, barnkirurg, kurator, barnsjuksköterska, rättmedicinare, m fl. Det är inte i första hand tal om att i gruppen att ta hand om alla fall av barnmisshandel, utan den ska utgöra en referens- och stödgrupp från vilken den personal som först möter och därefter behandlar barnet, kan hämta både kunskap och personligt stöd. (Hindberg, 2006, s. 156, http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=61&module_instance=12).
BRIS
BRIS (Barnens rätt i samhället) bildades 1971 efter en tragisk händelse då en flicka blev slagen en längre tid hemma, vilket slutade med att hon misshandlades till döds. Vid den tidpunkten valde författaren Gunnel Linde och journalisten Berit Hedeby att lyfta
barnrättsfrågan och BRIS startades. Målsättningen var att skydda barn från vuxnas våld, och detta bidrog till att åtta år senare fick Sverige världens första anti-aga lag. Det är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation och all verksamhet bygger på frivilligt arbete och ekonomiska bidrag från privatpersoner och företag (Var med du också! BRIS, Information om BRIS, BRIS, BRIS-rapporten 2007). Det är ett riksförbund med fem olika regionföreningar, i Malmö, Göteborg, Umeå, Stockholm och Norrköping (http://www.bris.se/2pageID=4).
Bris som är en hjälporganisation för barn upp till 25 år, har sammanfattat de hinder som gör det svårt för vuxna att inse att barn kan utsättas för misshandel och övergrepp:
• det är lätt att identifiera sig med föräldrar och vuxenvärlden och svårt att se situationen ur barnets perspektiv
• att tvingas att inse att ett barn far illa är smärtsamt
• hos de yrkesgrupper som möter barn finns inte alltid tillräckliga kunskaper för att kunna bemötta utsatta barn utifrån deras behov
• vårt samhälle har en kultur där familjens integritet ibland väger tyngre än barns rätt till skydd
• det är vanligt att söka andra förklaringar än att tro på det man ser eller hör när ett barn blir misshandlat (http://www.bris.se/?pageID=47).
Varje dag ringer och skriver tusentals barn till BRIS. Det kan röra sig om kärlek och sexualitet, mobbning eller misshandel, glädje och sorg. I övrigt kan barn behöva ventilera sina tankar för framtiden. Barn kanske känner sig ensamma, eller vill dela med sig av något roligt som har hänt. (Information om BRIS). Tills barnet är 18 år kan det kontakta BRIS kostnadsfritt för att få hjälp (http://www.bris.se/2pageID=4). Det finns även en vuxentelefon, där vuxna kan prata med någon såvida en vuxen har något problem med något barn. Organisationen ser barn och ungdomar som sina uppdragsgivare och utgår från deras behov. Deras långa erfarenhet av kontakter med barn ger organisationen en samlad kompetens för att kunna bedöma vilka insatser som behövs för att försvara barns och ungdomars rättigheter vid sidan av myndigheternas verksamhet (Information om BRIS, BRIS). Organisationen utgår främst från Artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter:
Bris mål är att stärka barns och ungdomars rättigheter och förbättra deras levnadsvillkor, vilket sker med FN:s konvention om barnets rättigheter som riktmärke. (http://www.bris.se/2pageID=37).
De som arbetar för BRIS är anställd personal och även ideella medarbetare (http://www.bris.se/2pageID=40).
FN:s barnkonvention
FN:s barnkonvention antogs 1989 av FN:s generalförsamling. Det är ett viktigt verktyg för alla de som arbetar med att stärka barns och ungdomars rättigheter i världen. Barnkonventionens kärna är respekten för varje barn som individ och subjekt i sitt liv på samma villkor som vuxna. Barn oavsett bakgrund ska behandlas med respekt och barnets bästa ska alltid komma först.
Konventionen har fyra grundprinciper de går efter:
1) Förbud mot diskriminering (artikel 2) innebärande att alla barn har rätt att ta del av sina rättigheter.
2) Barnets bästa i främsta rummet (artikel 3) innebärande att alla beslut som tas och som på något sätt berör barn ska beakta barnets bästa
3) Rätten till liv och utveckling (artikel 6) innebärande att inte bara barnets överlevnad, utan även hans/hennes utveckling skall säkerställas till det yttersta av samhällets förmåga.
4) Rätten att få komma till tals (artikel 12) innebärande att barnets åsikter ska komma fram och ges respekt (http://www.bris.se/2pageID=44).
Enligt FN:s barnkonvention har barn rätt att komma till tals. Att bli hörd och att fritt få uttrycka åsikter bygger på principen om barnets bästa och synen på barn som självständiga individer med egna rättigheter. Den innehåller 54 artiklar, där 41 är ”sakartiklar” som slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. De andra artiklarna behandlar hur staterna ska arbeta med konventionen. FN:s barnkonvention om barns rättigheter har särskilt den haft stor betydelse för att förändra synen på barn. Idag är barn medvetna om att vuxna inte har rätt att slå dem (http://www.bo.se/gen_print.aspx?pageid=55).