Som pedagoger måste man vara lyhörd för alla signaler. Tyvärr görs det få anmälningar beroende på bristande uppmärksamhet. Ett annat skäl till att det görs få anmälningar är att pedagogerna är rädda för att anmäla. Pedagogerna känner sig osäkra på vad de har sett. Den intervjuade och likaväl jag anser att förskolan - och skolans verksamhet borde ha mer kontakt med socialen än vad man har idag. Såvida inga anmälningar görs blir det inte statistiska mått på hur många barn som far illa, vilket leder till att problemet inte blir synligt. Pedagogen har ett ansvar att bilda en relation till barnet samtidigt som denne har ett ansvar att skapa en egen uppfattning om barnet.
”Idag anmäler man för lite. Pedagogen vågar inte gå så långt eftersom man är osäker på vad man har sett. Oftast kvarstår det bara vid misstankar. Förskolan – och skolans verksamhet borde ha mer kontakt med socialen än vad som finns idag”, förskollärare på 1-3 års avdelning.
”Det är viktigt att en uppfattning bildas om ett barns situation och beteende”, förskollärare på 1-3 års avdelning.
Pedagogerna är överens om att man måste vara professionell i sin yrkesroll och observant på de tysta eleverna. Det måste finnas en bra relation mellan pedagogen och barnet och naturligtvis även tvärtom. Likheter som finns mellan pedagogerna på skola 1 är att det är klimatet är ganska öppet hos dem, då har eleverna kommit om det var något problem. Även föräldrarna har varit medvetna om denna öppenhet.
En av förskollärarna på en av förskolorna säger att han/hon kan se mycket på hur barn äter. Om de kastar sig i maten, eller äter lugnt. Just under måltiderna kan det komma fram mycket. Samma pedagog lyfter fram att känner man barnen bra är det ganska lätt att uppmärksamma om något är fel.
”Om någon plötsligt blir tyst måste man uppmärksamma detta. Kontakten mellan mig som pedagog och elev måste vara stabil och naturligtvis även tvärtom. Uppstår det någon separation i familjen märks detta tydligt i skolan”, lärare i klass 1-2.
”Under måltiderna här på förskolan är det sätt att se om något är fel. Om barnet kastar sig i maten eller äter lugnt”, förskollärare på 1-3 års avdelning.
”Känner man barnet ganska bra är det relativt lätt att se att det är något som inte stämmer”, förskollärare på 1-3 års avdelning.
Som pedagog kan man uppmuntra barnet som är utsatt till att ha roligt så gott det går. Det är viktigt att skapa en trygghet hos barnet, eftersom det säkert finns en osäkerhet och rädsla hos barnet. När det gäller de yngre barnen kan de få sitta i knäet på någon pedagog. Pedagogen kan även läsa böcker för barnet, vilket gör att det skapas en trygghet. En pedagog kan finnas där bara för barnet som är utsatt. Det är viktigt att vara stöttande och professionell i sin yrkesroll. Egentligen borde det finnas en vuxen enbart till för att stötta barnet som har råkat ut för dessa tråkigheter , tycker en förskolelärare. Omsorg är väldigt viktigt.
”Jag som pedagog får försöka uppmuntra barnet till att ha kul så gott det går. För jag tror att barnet har en rädsla och osäkerhet inom sig. Det viktigaste är trygghet och omsorg. Det är viktigt att vara stöttande och professionell som pedagog”, manlig förskollärare på 1-3 års avdelning.
”Jag tycker att det borde finnas en vuxen enbart till att stötta barnet som är utsatt. Visa att man finns”, manlig förskollärare på 1-3 års avdelning.
Ibland är det omedveten misshandel som sker av föräldrarna. Då kan det hända att barnet har gjort något dumt hemma som man inte får. En möjlighet är att jobba med konfliktlösning med barnet och även med föräldrarna. Pedagogen kan berätta att det går bra att bli arg.
”Du får bli arg och känna att du är arg, men stampa hårt med dina fötter i marken istället”, manlig förskollärare på 1-3 års avdelning.
Verksamheten kan jobba med ett tema som rör det som inträffat. Naturligtvis är det lättaste om det gäller hygien, eller liknande. Den manliga pedagogen berättar om att de jobbade med temat Bajs vid ett tillfälle när de hade en barngrupp som bara pratade om just bajs hela tiden. Resultatet blev att det inte var lika roligt att prata om det längre. Det är viktigt att försöka hitta alla lösningar just för att sätta barnet i främsta rummet.
”Barngruppen pratade inte om något annat än bajs. Då jobbade vi med temat ”bajs”, vilket led till att det inte var lika roligt att prata om det längre. Jag tror att man skulle kunna jobba med tema även om något barn far illa på något sätt”, manlig förskollärare på 1-3 års avdelning.
”Alla pedagoger som hamnar i en situation som handlar om barn som far illa, måste inse sina begränsningar. Man ska inte vara rädd för att koppla in ytterligare kompetens. Även vi pedagoger behöver stöttning ibland”, manlig förskollärare på 1-3 års avdelning.
På skolan skola 1 fanns det ingen handlingsplan framarbetad. Personalen här trodde inte heller att det fanns någon annan förskola eller skola som hade en handlingsplan som rörde misshandel, sexuellt utnyttjande och vanvård av barn. Pedagogerna hade varit väldigt positiva till en handlingsplan om den funnits.
”Alla skolor har väl en handlingsplan som rör detta. Det är ju jätteviktigt! Det är en självklarhet att man har en sådan handlingsplan. Jag tycker det är väldigt konstigt om en verksamhet som detta inte har någon handlingsplan”, lärare i klass F-2.
”Naturligtvis har vi en handlingsplan som rör detta. Vår skola har en hel pärm med handlingsplaner. Skolan jobbar väldigt mycket med detta. Jag tycker det känns tryggt att det finns handlingsplaner som rör precis allt”, lärare i klass F-2.
”Andra skolor har nog inte heller någon handlingsplan, men man hade varit positiv till det om någon hade funnits”, lärare i klass 1-3.
Skillnader man kan se här är att de förskolor och den andra skolan som jag gjorde min undersökning på har handlingsplaner som rör misshandel, sexuellt utnyttjande och vanvård hos barn. Dessa pedagoger sa att det är konstigt om man inte har någon handlingsplan. Det är ju en självklarhet att varje verksamhet har en sådan. Den andra 0-5 skolan som jag undersökte hade en hel pärm med handlingsplane, vilka jag fick ta del av. Denna skola arbetar mycket med olika handlingsplaner. Pedagogen här tycker det är tryggt att det finns handlingsplaner som rör precis allt.
Eleverna kommer oftast till någon pedagog de har förtroende för och berättar om det finns problem. Det förekommer även att elever berättar under samlingen. Då måste pedagogen säga till barnet att de ska prata om det senare. Annars kan de andra barnen bli oroliga och börja undra. Deras historier ger ofta ledtrådar till något som inträffat som gör att pedagogerna börjar fundera. Pedagogerna ställer sig då olika frågor för att få ut så mycket som möjligt av barnens historia.
”Då ställer man sig frågor som: Vad menade du med det? Hur menar du där? Det är viktigt att tysta ner det då och säga att man får prata om det vid ett senare tillfälle. Annars börjar de andra eleverna undra och bli oroliga”, förskollärare i F-klass.
Elever går även med sina historier till skolsköterskan som då har strängare sekretess. Såvida det behövs i någon anmälning delger skolsköterskan sig av sin sekretess till enhetschefen. I annat fall hålls den väldigt hårt. På detta sätt vet skolsköterskan mer än enhetschefen och pedagogen. Det är viktigt att det finns en bra kontakt mellan en vuxen och eleven, naturligtvis även tvärtom.
”Skolsköterskan delger en del av sin sekretess såvida det behövs i någon anmälning för enhetschefen ska förstå, annars hålls det hårt. Skolsköterskan vet på så vis mer än enhetschef, pedagog m fl.”, lärare i klass 1-2.