En arvtagare som har tagit livet av arvlåtaren, dess arvingar eller testamentstagare mister sin rätt till arv. Samma gäller den som har medverkat till gärningen. Arvlå-taren kan genom testamente göra arvtagaren arvlös ifall det finns bevis till brott och djup kränkning mot arvlåtaren eller dess närstående. Arvlåtaren har också rätt att göra arvingen arvlös ifall arvingen lever ett vanhedrande och osedligt liv. Ett tillfälligt beteende räknas inte som vanhedrande och osedligt liv. (Kangas 2015, 469.)
Ett förordnande om arvlöshet ska ges i ett testamente där orsaken till arvlösheten anges. Om en arvinge förlorat sin rätt till arv tillfaller hans arvslott hans arvingar.
(Kangas 2004, 119–120.) 2.4 Dödsboets förvaltning
I ärvdabalken (40/1965) behandlas dödsboets förvaltning. Delägare i ett dödsbo är arvingarna, testamentstagarna och den efterlevande maken. Om avvittring har skett eller om den efterlevande maken inte har giftorätt i arvlåtarens egendom är
den efterlevande maken inte delägare i dödsboet. Om det endast finns en arvinge uppstår inget dödsbo. (Hämeenaho 2016; L 40/1965; Lindholm 2020a, 24; Loikka-nen 2020; Norri 2010, 313.)
Delägarna i dödsboet förvaltar över dödsboets egendom gemensamt. Varje ägare har rätt att delta i dödsboets förvaltning tills arvskifte görs. Dödsboets förvaltning är inte majoritetsförvaltning utan konsensusförvaltning. Beslut i dödsboet måste alltså ske enhälligt. (Hämeenaho 2016; Kangas 2004, 129; Lindholm 2020a, 117;
Norri 2010, 311.)
Samförvaltning av dödsboet är ett osmidigt sätt att förvalta dödsboet. Genom av-tal kan man utse en företrädare för dödsboet (Kangas 2004, 130). Det är möjligt att ge fullmakt åt efterlevande maken eller någon annan delägare för att sköta dödsboets förvaltning. Alla måste ge sitt samtycke. För att undvika meningsskilj-aktigheter är det bra att komma överens med den befullmäktigade om denne har fria händer eller om förvaltningsmakten är begränsad. Det är möjligt att överens-komma om att den befullmäktigade vid årsslutet redovisar över sina handlingar.
(Hämeenaho 2016; Lindholm 2020a, 118.)
Av dödsboets medel betalas skäliga kostnader för begravning och bouppteckning samt övriga kostnader som är nödvändiga för vård av boet, liksom förvaltning och boutredning. Ifall någon av delägarna köper något i dödsboets namn svarar han själv för kostnaden ifall det inte har avtalats om annat. (L 40/1965; Norri 2010, 312.)
I inkomstbeskattningen beskattas dödsboet likadant som en beskattningsskyldig fysisk person. Inkomster och utgifter redovisas årligen genom skattedeklaration.
Boet betalar skatt på sina inkomster och tillgångar. (Lindholm 2020a, 114; Loikka-nen 2020; Norri 2010, 318.)
3 BOUPPTECKNING
Bouppteckning ska göras inom tre månader från dödsfallet. Skyldighet att förrätta bouppteckning ligger i första hand hos den efterlevande maken, eftersom det oft-ast är den efterlevande maken som har egendomen i sin besittning. Det är viktigt att låta göra en bouppteckning inom utsatt tid. Om bouppteckningen är gjord i tid svarar inte dödsboägarna personligen för den avlidnes skulder. Att ge felaktiga uppgifter eller att hemlighålla uppgifter från bouppteckningen kan också medföra ansvar för den avlidnes skuld. Man kan ansöka om förlängning av tiden från skatte-myndigheterna. Beslutet från skattebyrån får inte överklagas. Ett boupptecknings-instrument över utförd bouppteckning ska lämnas in till skattemyndigheterna en månad efter bouppteckningen för fastställande av arvsskatt. (Kangas 2004, 124;
Kangas 2015, 475; Norri 2010, 327; 329; L 40/1965; Verotieto 2020a.) 3.1 Bouppteckningsinstrument
I bouppteckningsinstrumentet tecknas boets tillgångar och skulder samt en för-teckning över delägarna i dödsboet. Tillgångarna ska värderas till gängse värde.
Ifall det finns testamente eller äktenskapsförord ska dessa tas med i bouppteck-ningen. (L40/1965)
Förskottsarv ska tas med i bouppteckningen. Också de förskottsarv som efterle-vande maken har gett ska tas med i bouppteckningen. Övriga gåvor som arvtaga-ren har fått av arvlåtaarvtaga-ren inom tre år före arvlåtaarvtaga-rens död ska tas med i boupp-teckningen. Ifall det inte finns förskottsarv eller gåvor, ska det konstateras i bo-uppteckningen. (Lindholm 2020a, 49; Norri 2010, 337.)
Det ska framgå av bouppteckningen ifall efterlevande maken tänker använda sin besittningsrätt. Det ska också framgå ifall efterlevande maken använder endast besittningsrätt till bostaden eller hela boets egendom. Ifall detta inte angivits i bo-uppteckningen kan det medföra högre skatter för arvingarna.
Försäkringsersätt-ningar ska också tas med i bouppteckningen. Från 2018 har livförsäkringsersätt-ningar till närstående tagits med i arvsbeskattningen. (Lindholm 2020a, 50; 59–60;
Norri 2010, 334.)
3.2 Värdering av tillgångar i dödsboet
Egendomen värderas enligt dödsdagen. Ändringar i värdet vilka skett senare be-aktas sällan. Den skattskyldige ger sin syn på värdet till skatteförvaltningen. Skat-teförvaltningen kan dock ändra värdet. Det är alltid bra att använda utomstående för värdering av egendomen. (Lindholm 2020a, 59–61.)
Ifall det under den närmaste tiden inte har sålts några aktier från ett företag som ingår i dödsboet, och det därmed blir svårt att återge aktiernas aktuella värde, fastställs aktiens värde enligt företagets substansvärde eller avkastningsvärde.
Detta leder ofta till ett lägre värde än gängse värde. Oberoende av vilken metod som har använts för att fastställa företagets värde, är det substansvärdet som är minimivärde för företaget vid uträkning av arvsskatt. Substansvärdet är företagets tillgångar minus skulder. Tillgångarna och skulderna värderas enligt det senaste fastställda bokslutet. (Lindholm 2020a, 69.)
3.3 Förskott på arv
Förskottsarv är en förskottsbetalning på arv. Ett förskottsarv inverkar på arvslot-tens och laglotarvslot-tens storlek. Förskott på arv tilläggs kvarlåarvslot-tenskapen oberoende av tiden när de fåtts. Gåvor som arvlåtaren har gett till arvinge inom tre år före arv-låtarens död räknas som förskottsarv. En gåva som räknas som förskottsarv kan endast ges till arvinge. För att räknas som arvinge ska mottagaren vara berättigad till arv vid gåvogivarens död. (Kangas 2004, 160–161; Lindholm 2016.)
När man bestämmer arvslotternas storlek ska kvarlåtenskapen ökas med för-skottsarvets värde. Om förskottsarvet är lika stort som arvslotten, lämnas förskott-stagaren obeaktad i arvskifteskalkylen. Om förskottsarvet är mindre än arvslotten, ges skillnaden åt förskottstagaren vid arvskifte. Är förskottsarvet däremot större
än arvslotten, reduceras de övriga arvingarnas arvslotter. Den del av förskottsar-vet som överstiger arvslotten avdras från de övriga arvingarnas arvslotter i pro-portion till deras arvsandelar. Den som har fått ett förskott på arv vilket överstiger arvslotten behöver alltså inte betala tillbaka skillnaden till kvarlåtenskapen.
(Kangas 2004, 166–168.)
4 ARVSSKATT
Alla som tar emot ett arv ska betala skatt på arvet enligt lagen om skatt på arv och gåva (378/1940). Arvsskatt ska också betalas på försäkringsersättning som arvta-garen har fått till följd av arvlåtarens död. (L 378/1940.)
Egendomen överförs till arvingarna vid arvlåtarens död. Tillgångar som har fåtts genom arv ökar delägarens tillgångar, och arvsskatten är riktad till denna ökning.
För det mesta är det mera lönsamt för arvingarna att betala arvsskatt än skatt på överlåtelsevinst. (Lindholm 2020a, 126–127.)
4.1 Fastställande av arvsskatt
Arvsskatten fastställs enligt värden i bouppteckningsinstrumentet. Om arvet un-derstiger 20 000 € är arvet befriat från skatt. I de situationer där efterlevande ma-ken ärver får denne makeavdrag som uppgår till 90 000 € och kan därmed ärva skattefritt upp till 110 000 €. Minderåriga barn får minderårighetsavdrag som upp-går till 60 000 € och kan ärva skattefritt upp till 80 000 €. Rätt till minderårighets-avdrag har endast bröstarvinge som har mistat en förälder. Sedvanligt lösöre som inte överstiger 4 000 € beskattas inte men ska ändå tas med i bouppteckningen.
Det beskattningsbara värdet på arvet avrundas neråt till närmaste hundratal, så att överstigande euron inte beaktas. Om värdet på del i dödsbo är 36 893 € avrun-das summan till 36 800 €. (Koponen 2019, 107; Lindholm 2020a, 42–43; 83; 108;
Verotieto 2020a.)
I arvsbeskattningen delas skattskyldiga upp i två olika klasser enligt hur de är släkt med arvlåtaren. Till första skatteklassen (tabell 1) hör arvlåtarens make, arvinge i direkt ned- eller uppstigande led, arvinge till maken eller exmaken i direkt nedsti-gande led och arvlåtarens trolovade som får bidrag ur kvarlåtenskapen. Till andra skatteklassen (tabell 2) hör övriga släktingar samt personer utanför släkten och familjen. (Lindholm 2020a, 85; Verotieto 2020a.)
Tabell 1. Arvsskatt, skatteklass I. (Verotieto 2020a.)
Behandlingstiden för arvsskatten varierar. Behandlingstiden är normalt 6–12 må-nader. Ibland kan beslut komma redan efter en månad. I vårt fall kom beslutet 14 månader efter inlämnande av bouppteckningsinstrumentet till skattemyndighet-erna. (Lindholm 2020a, 109.)
Tabell 2. Arvsskatt, skatteklass II. (Verotieto 2020a.)
Arvsskatt, skatteklass II
Värdet på arvet Skatt vid den nedre gränsen
4.2 Skattelättnad vid generationsväxling
Skattelättnad vid generationsväxling kan fås både på arvs- och gåvoskatt om det i arvet eller gåvan ingår ett gårdsbruk eller företag eller åtminstone en tiondel av
Arvsskatt, skatteklass I
Värdet på arvet Skatt vid den nedre gränsen
någondera. Yrkan på skattelättnad ska göras skriftligt till skattemyndigheterna in-nan beslut på skatten har givits. Det krävs också att skatten för gårdsbruket eller företaget uppgår till minst 850 €. (Huolman-Lakari 2016; Lindholm 2020a, 137–
139.)
Med företag menas verksamhet vars resultat beskattas enligt lag om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968). Lättnaden kan fås om det i arvet ingår del i öppet bolag eller kommanditbolag, aktier i aktiebolag eller tillgångar som enskild näringsidkare. (Huolman-Lakari 2016; L 360/1968; Lindholm 2020a, 137.)
För att få skattelättnad måste den skattskyldige fortsätta idka näringsverksam-heten vilket betyder att den skattskyldige måste arbeta i företaget. Att sitta i sty-relsen räknas som tillräckligt stor arbetsinsats för skattelättnad. Det krävs inte hel-tidsjobb för att få lättnad, men att vara tyst bolagsman i kommanditbolag är inte tillräckligt. (Lindholm 2020a, 142.)
Skattelättnad som man har fått vid generationsväxling kan man också mista. Det har utsetts en minimitid för idkande av verksamhet i företaget. Ifall man överlåter största delen av gårdsbruket eller företaget innan fem år från skattebeslutet, måste den skattskyldige betala tillbaka den skattelättnad som han tidigare har fått med 20 % skattehöjning. Att överlåta största delen betyder över hälften av den del som fanns i arvet. (Huolman-Lakari 2016; Lindholm 2020a, 151–152.)
4.3 Besittningsrättsavdrag
Ifall den efterlevande maken använder sin besittningsrätt till bostaden minskar det på bröstarvingarnas arvsskatt. Om den efterlevande maken har giftorätt till den avlidne makens egendom räknas skatteavdraget endast på bröstarvingarnas del av bostaden. Ju yngre den efterlevande maken är som använder sin besittningsrätt desto större är skattelättnaden. Arvsskatten fastställs på arvets gängse värde
minskat med besittningsrättsavdragets belopp. Beloppet för besittningsrättsav-draget beräknas olika ifall besittningsrätten gäller på livstid eller för viss tid. (Vero-tieto 2020a.)
Besittningsrättens värde på livstid räknas enligt följande:
Å x A x G = B, där Å = ålderskoefficient A = avkastningskoefficient G = gängse värde
B = besittningsrättens värde Besittningsrättens värde för viss tid räknas enligt följande:
A x K x G = B, där A = avkastningskoefficient
K = koefficient för besittningsrätt för visstid G = gängse värde
B = besittningsrättens värde (Skatteförvaltningen 2021a.)
I bilaga 8 finns tabeller för avkastningskoefficient och ålderskoefficient. För att räkna ut besittningsrättsavdraget behöver man veta egendomens gängse värde.
På gängse värde räknar man en årsavkastning som är antingen 3 % eller 5 %. Av-kastningskoefficienten är 3 % på sommarbostäder och 5 % på övrig egendom. För att få fram det slutliga avdraget måste man veta ålder på den person som får be-sittningsrätten. (Koponen 2019, 107–108; Verotieto 2020a.)
Ifall efterlevande maken först har yrkat på sin besittningsrätt vid bouppteckning, men vid arvskifte avstår från sin besittningsrätt utan vederlag, tolkar skattemyn-digheterna det som att efterlevande maken gett en gåva till arvingarna. Det bety-der att arvingarna betalar gåvoskatt på besittningsrättsavdraget i det fall att den efterlevande maken avstår från sin besittningsrätt i efterhand. Värdet på gåvan
bestäms enligt överlåtelsetidpunkt oberoende av besittningsrättens värde vid in-ledande av besittningsrätten. Det anses också som att efterlevande maken har av-stått från sin besittningsrätt när bostaden som denne har sin besittningsrätt till har sålts till utomstående och det inte skaffats en annan lägenhet som besittningsrät-ten överförts på. Om efterlevande maken förutom sin besittningsrätt också får äganderätt till bostaden har avdraget inte förverkats. (Koponen 2019, 262; Ijäs 2018; Skatteförvaltningen 2019; Skatteförvaltningen 2021b.)
4.4 Avsägelse av arv
Arvingarna måste inte ta emot arvet. En arvinge har möjlighet efter arvlåtarens död att avsäga sig sitt arv. Avsägelse efter arvlåtarens död kallas efterhandsavsä-gelse. Avsägelseanmälan ska göras skriftligt. Den som avsäger sig sitt arv är inte mera dödsbodelägare. Det är dock inte möjligt att avsäga sig arvet för att befria sig från dödsboets skulder. (Kangas 2004, 150; Lindholm 2020a, 183.)
Genom att avsäga sig arvet i rätt tid och på rätt sätt kan man helt befrias från arvsskatt. Ett felaktigt agerande kan däremot leda till höga skatter. Avsägelsen måste ske före arvingen anses ha tagit emot arvet. Man anses ha tagit emot arvet om man har tagit hand om kvarlåtenskapen eller deltagit i arvskifte. Endast delta-gande i bouppteckningen innebär inte att man har tagit emot arv. (Kangas 2004, 122; Lindholm 2020a, 183; 186.)
Vid efterhandsavsägelse tillfaller arvet den som skulle ha haft rätt till arv ifall den som har avsagt sig arvet skulle ha avlidit före arvlåtaren. Har den som avsäger sig arvet flera bröstarvingar, delar de på arvet. Arvslotten per barn blir mindre och därmed också skatten. Att på det sättet hoppa över en generation är ett effektivt sätt att spara arvsskatt. (Kangas 2004, 150; Lindholm 2020a, 183.)
Ifall arvinge vill avstå från sitt arv till förmån för någon annan än egna bröstarvingar anses det att arvingen först har tagit emot arvet och sedan skänkt det vidare till någon annan. Detta innebär att den som avsäger sig arvet till förmån för någon
annan än bröstarvingar först måste betala arvsskatt och sedan måste mottagaren betala gåvoskatt. (Kangas 2004, 152; Lindholm 2020a, 186.)
5 ARVSKIFTE
Då boet är utrett och bouppteckningen gjord har varje delägare rätt att yrka skifte.
Ifall arvlåtaren var gift vid sin död måste avvittring ske före arvskifte. Arvet kan skiftas antingen genom sämjoskifte eller förrättningsskifte. Kvarlåtenskapen ska värderas till gängse värde vid tidpunkten för skiftet. Dödsboet kan också hållas oskiftat, eller så kan man göra ett partiellt skifte där endast en del av dödsboets egendom delas. (Hämeenaho 2016; Kangas 2004, 190; Lindholm 2020a, 113; Loik-kanen 2020.)
5.1 Avvittring
I äktenskapslagen (1929/234) bestäms om makars egendom. Genom avvittring de-las makarnas gemensamma egendom. Genom giftorätten har den efterlevande maken rätt till den andra makens egendom ifall särskilt äktenskapsförord inte finns. Med stöd av giftorätten får den efterlevande rätt till hälften av makarnas gemensamma egendom. Om den ena äger mer än den andra får den som äger mindre utjämning av den andra så att båda får lika stora delar. Ifall ingen av ma-karna har giftorätt i den andras egendom sker ingen avvittring utan endast avskilj-ning av makarnas egendom. En make kan också helt eller delvis avstå från att be-gära utjämning. (Kangas 2015, 325; Koponen 2020; Rosbäck 2020.)
Ifall den efterlevande har större tillgångar behöver han inte ge utjämning till den avlidne makens arvingar. Ifall maken använder denna rätt ska det nämnas i boupp-teckningen. På utjämning som har fåtts genom giftorätten behöver man inte be-tala skatt. (Hämeenaho 2016; Koponen 2020; Lindholm 2020, 19; Rosbäck 2020.) Avvittringsinstrument ska göras över avvittring. Vid förrättningsavvittring är det skiftesmannen som skriver under avvittringsinstrumentet. Vid sämjoavvittring är det båda parterna samt två ojäviga vittnen som undertecknar instrumentet. Avtal görs mellan efterlevande maken och arvingarna. (Kangas 2004, 85; Koponen 2020.)
5.2 Sämjoskifte eller förrättningsskifte
I vanliga fall görs arvskifte som sämjoskifte genom avtal mellan delägarna. Delä-garna får göra arvskifte enligt överenskommelse. Ifall det inte är möjligt att göra skiftet i sämja kan en skiftesman förordas av rätten. En skiftesman måste förordas också ifall någon av delägarnas andel har blivit utmätt. (Hämeenaho 2016; Lind-holm 2020a, 113; 122; Norri 2010, 419.)
Skiftesmannens uppgift är ändå att försöka få delägarna i dödsboet att göra ett avtal i sämja. Ifall det inte är möjligt är det skiftesmannen som bestämmer om skiftet. Delägarna kan efter skiftesmannens skifte väcka klandertalan inom sex må-nader från att skiftesmannen har skrivit under skiftesdokumentet. Delägarna kan också godkänna skiftet med texten ”Vi godkänner skiftet och avstår från vår rätt till klander” och på så vis finns ingen klandertid. Skiftesmannen har rätt till arvode av dödsboets medel. Skiftesmannen måste vara opartisk i alla sina handlingar. Ifall delägare frågar, måste han kunna berätta om delägarens rättigheter. (Hämeenaho 2016; Lindholm 2020a, 122–123.)
Delägarna är inte bundna till bouppteckningsvärdena vid skifte, utan kvarlåten-skapen ska värderas till gängse värde vid tidpunkten för skiftet. Ofta görs skiften ganska snart efter att arvsskatten är bestämd, då kan värdena i skattebeslutet ge riktning åt egendomens värde. Ifall man avviker mycket från delägarnas i beskatt-ningen bestämda andelar, kan delägaren bli tvungen att betala gåvoskatt på den del som överstiger hans andel av arvet. Mindre avvikelser är godkända eftersom vem som helst får ge gåvor för 4 999 € utan gåvoskatt vart tredje år. (Hämeenaho 2016; Lindholm 2020a, 120.)
Vid delning av fastigheter uppstår ofta problem. Det är svårt att dela fastigheter till användbara helheter. Därför kan fastigheter skiftas på så vis att varje delägare i dödsboet får en del av fastigheten, istället för att dela upp fastigheten i flera mindre fastigheter. Om det finns annan egendom i boet kan en ta fastigheten och de andra få någonting annat. Om fastigheten är stor och man kan få användbara
helheter fastän den delas är det också ett alternativ. Ifall fastigheten delas så att alla får en liten del av en stor fastighet kan en delägare via rätten söka förordnande för försäljning av egendomen och på så vis få sin del omvandlad till pengar. (Hä-meenaho 2016; Lindholm 2020a, 121.)
Dödsboets delägare måste göra upp ett arvskiftesinstrument. Alla delägare ska skriva under arvskiftesinstrumentet. Dessutom behövs två ojäviga vittnens under-skrifter till dokumentet. I arvskiftesinstrumentet ska det framgå alla delägares namn och på vilket sätt de är delägare i dödsboet. Det ska också framgå vad det finns för egendom i boet. I dokumentet ska också framgå hur stor andel var och en har av boet. Det är också bra i skiftesdokumentet att nämna att delägarna inte har något att klaga på beträffande delningen. På så vis kommer man undan klan-dertiden som annars är 6 månader. Under klanklan-dertiden kan man inte söka lagfart till fastighet. (Hämeenaho 2016; Lindholm 2020a, 121.)
Man borde inte skifta alla dödsboets tillgångar före man är säker på att dödsboets alla skulder och skatter är betalda (Koponen 2019, 267).
5.3 Partiellt skifte
Dödsboet kan också delas till viss del. Gör man det är det viktigt att i skiftesinstru-mentet noggrant förklara hur den redan delade egendomen tas i beaktande vid resterande skifte. Ifall delägare överlåter sin del i dödsboet till en annan delägare i samma dödsbo förblir dödsboet. Ifall en del i dödsboet säljs åt en utomstående kvarstår inte dödsboet som en beskattningsbar helhet mera. (Lindholm 2020a, 123.)
Det är naturligt att delägarna i dödsboet vill få utdelning ur boet för att kunna betala arvsskatt eller amortera sina lån. I sådana fall är det möjligt att dela pengar och värdepapper mellan delägarna och lämna fastigheten odelad. (Hämeenaho 2016; Lindholm 2020a, 123.)
Arvingarna kan yrka på skifte när efterlevande maken fortfarande lever. Efterle-vande maken kan oberoende av det använda sin rätt att hålla bostaden och dess bohag oskiftade i sin besittning. Ofta lämnas bostaden och bohaget oskiftade när efterlevande maken använder sin rätt. Oberoende av den efterlevande makens rätt kan skifte göras. Förvaltning till bostad och bohag överförs då först när efter-levande maken har dött. Arvsskatten minskas i och med den efterefter-levande makens rätt att besitta egendom. (Lindholm 2020a, 124.)
Ibland är någon i större behov av pengar än andra. Dennas arvslott kan helt eller delvis separeras ur boet. De övriga fortsätter leva i odelat dödsbo. (Hämeenaho 2016; Koponen 2019, 266.)
5.4 Oskiftat dödsbo
Det finns uppskattningsvis 250 000 oskiftade dödsbon i Finland. Till varje dödsbo hör 2–5 delägare. Cirka en miljon finländare berörs av ett oskiftat dödsbo. (Loik-kanen 2020.)
Dödsboet kan hållas oskiftat hur länge som helst. Varje delägare i dödsboet har ändå rätt att kräva skifte för att få ut sin del ur dödsboet. En arvinge kan förordna att laglotten ska betalas i kontanta medel av kvarlåtenskapsmedlen. (Hämeenaho 2016; Kangas 2004, 191; Lindholm 2020a, 25.)
Man kan avtala om att hålla dödsboet odelat på bestämd eller obestämd tid. Man kan också avtala om att hålla dödsboet odelat tills den efterlevande makens död.
Dödsboets delägare kan göra ett avtal om odelat dödsbo genast efter arvlåtarens död. Avtalet kan vara muntligt eller skriftligt. Skriftligt avtal är alltid att rekommen-dera för att senare kunna påvisa vad som har överenskommits. Ingen av delägarna kan kräva att skiftesman ska utses ifall man har gjort ett avtal om att hålla
Dödsboets delägare kan göra ett avtal om odelat dödsbo genast efter arvlåtarens död. Avtalet kan vara muntligt eller skriftligt. Skriftligt avtal är alltid att rekommen-dera för att senare kunna påvisa vad som har överenskommits. Ingen av delägarna kan kräva att skiftesman ska utses ifall man har gjort ett avtal om att hålla