Modersmålet ett symboliskt kapital

Ett gemensamt drag i de fransktalande informanternas berättelse var hur de har använt språket, franskan, som ett verktyg för att få ett arbete. Noël hittade i början av sin tid i Sverige ett arbete som teknisk översättare åt ett företag som hade ett samarbete med ett fransktalande land. Gabrielle arbetade som barnflicka åt en fransk familj de första månaderna hon var i Sverige och vikarierade på Franska Skolan i en storstad. Franskan var ett verktyg för henne den första tiden när kunskaperna i svenska var bristande. Lucienne utnyttjade också sitt modersmål när hon, också i början av sin tid i Sverige, undervisade franska för vuxna nybörjare. I hennes fall sökte hon inte aktivt och medvetet arbete där hon kunde använda sitt modersmål. Hon berättade hur hon fick denna möjlighet:

Det var en fransyska som var anställd där som sökte nya medarbetare hela tiden som kontaktade mig för hon hade koll på vilka fransmän som flyttade till Sverige då så hon kontaktade mig och erbjöd mig ett jobb där.

31

Valérie var den som har använt medvetet sitt modersmål för att hitta arbete. Hon säger: “jag skrev alltid franska eller fransktalande som sökord” (på Arbetsförmedlingens hemsida). Det var så hon hittade på AF ett arbete som kundtjänstmedarbetare på en fransk avdelning åt ett svenskt företag som tillverkar skjortor och senare hittade hon också på AF ett arbete som assistent åt ett fransktalande barn på en flerspråkig (bland annat med fransktalande personal) förskola. Samt ett arbete också inom kundtjänst på en fransk avdelning hos ett företag som tillverkar kemikalier. Hon förklarade att hon inte hade någon högre utbildning och tänkte att franskan var någonting hon kunde erbjuda även där hon inte hade användning av franskan. Valérie förklarar:

Jag tror att låt oss säga 80 % procent av alla jobb jag har hittat, var det å ena sidan tack vare mina lingvistiska kunskaper, franskan, men också för att jag är fransyska. [...] Jag stack ut på något sätt, även om franskan… till exempel på HM, att jag var fransyska, bilden av fransmännen i relation till mode… jag tror var till min fördel.

De fransktalande informanterna har en icke-materiell resurs med franskan som ger dem tillgång till arbeten. Utifrån vår teori har detta kapital ett symboliskt värde i vissa fält: i modebranschen, i skolvärlden eller inom kundtjänst vilket konverteras i ekonomiska tillgångar (Bourdieu 1986). Beslutsprocesserna som har tagits medvetet av Valérie som ett verktyg för att hitta arbete eller som ett pragmatiskt beslut för de andra för att det var möjliga val inom deras horisont, har varit beroende av det symboliska kapitalet franskan har inneburit. Franskan har varit en resurs för att det har funnits andra individer inom ett fält vilka har erkänt värde till just denna resurs (Broady, 1991). Individens handlingshorisont påverkas inte enbart av ens habitus eller fältet där individen befinner sig utan också av det symboliska kapitalet som individen har med sig och tillerkännes värde.

5.3.2 Utbildningskapital

I vår undersökning hade informanterna förutom Valérie, Lucienne och Krystyna en eftergymnasial utbildning alltså en viss utbildningskapital när de kom till Sverige. Ingen av de kunde dock ha en användning av sin utbildning direkt efter ankomst i Sverige vilket har med att de inte behärskade det svenska språket, att göra. I berättelserna uttrycker vissa av dem att språket satt käppar i hjulet för dem för att kunna arbeta med det de ville. För en del av våra informanter har de inte kunnat använda sitt utbildningskapital.

32

Beata hade en eftergymnasial utbildning från hemlandet vilket hade kunnat ge henne tillgång på den svenska arbetsmarknaden, men hon visade aldrig sitt diplom på Arbetsförmedlingen, och fick aldrig validera sin utbildning, och få behörigheter till att arbeta med sitt yrke. Hon uttryckte under intervjun:

Det var inte smart av mig att jag inte visade mitt diplom från mitt eftergymnasial utbildning i Polen som diplomerat hygien- och arbetsskyddsinspektör, då hade jag kunnat direkt få jobb på Miljöförvaltningen med just de frågorna angående hygien och arbetsskydd. Jag tänkte att den utbildningen fanns säkert inte här, så jag behöver inte visa det, för det skulle inte hjälpa mig att få jobb, men det visade sig att det var det bästa utbildning man kan få, fortfarande idag.

Monika hade magisterexamen i matte, fysik och kemi med specialitet i elektroteknik. Hon kunde inte använda sig av sin högskoleutbildning på grund av att den inte var erkänd och som Monika sade nedan fick hon svaret från en studie- och yrkesvägledare att hon skulle börja om från början. För det första var det en behörighetsfråga, för det andra var det en fråga om validering och erkännande av hennes utländska högskoleutbildning. Monika la till:

Jag gick till studie och yrkesvägledare, någon gång under 1988 år och fick veta att det bästa för mig är att börja från början,.Jag vände på klacken och gick därifrån. Jag hade 18 årig utbildning från Polen och jag tänkte inte börja om från början.

Gabrielle var mycket medveten om att hon behövde svenska för att kunna arbeta som jurist och använde sig av sin juristexamen från Belgien. Hon sa:

Det första jag gjorde är att jag tog svenska lektioner på Folkuniversitetet för att jag inte hade personnummer och inte hade rätt till SFI [...] sen när jag fick personnummer anmälde jag mig för att kunna läsa SFI och jag tror att … jag gjorde det en period… i augusti, i september tror jag läste jag svenska för invandrare på Göteborgs universitet i stället.

Vidare förklarade hon att hon behövde lära sig svenska på en akademisk nivå om hon ville kunna arbeta som jurist. Hon ville kunna skriva svenska på ett korrekt sätt och tyckte att SFI inte var tillräckligt. Gabrielle sa: “Jag visste väl att jag inte skulle kunna jobba i min bransch förrän jag kunde skriva på ett korrekt sätt.”

Noël sa om varför han inte kunde arbeta som lärare i början: “Jag kunde inte språket, knappt engelska och bara franska det funkar inte så klart”. Han fick så småningom arbeta som lärare i och med att han kunde använda svenska.

Inte bara det svenska språket utan också informanternas tillgång till nätverk och socialt kapital kan det göra svårare att ha en användning för sitt utbildningskapital. I Broady (1998, 14) står det att utbildning och examen inte är några garantier för att ha ett bra arbete. Bourdieu menar att “förbindelser” och innehav av socialt kapital avgör möjligheten till att kunna

33

använda sitt utbildningskapital (ibid.). Dessutom har det symboliska värdet i utbildningskapitalet en avgörande roll för våra informanter i etableringen på arbetsmarknaden. Den eftergymnasiala utbildningen från informanternas hemland tillerkänns inte värde och blir ingen resurs som därmed kan konverteras i ekonomisk tillgång (Bourdieu 1986). Detta återspeglas i informanternas upplevelse av diskriminering på arbetsmarknaden.

Gabrielle, som hade juristexamen från Belgien uttryckte sin upplevelse av att ha blivit diskriminerad på grund av att hon inte har examen från ett svenskt universitet. Monika och Beata uttryckte att de kände att deras akademiska kunskaper (eller högre utbildning) från hemlandet marginaliserades av olika anledningar inte bara på grund av en behörighetsfråga eller validering, men också på grund av en sorts diskriminering. Den formen av kapital i Sverige verkar vara exkluderande för utrikes födda akademiker, eller personer med högre utbildningsnivå än gymnasial.

Noël utmärkte sig bland informanterna då han fick arbeta som lärare relativt snabbt. Läraryrket är ett legitimationsyrke både i Frankrike och Sverige. Noëls utbildning hade ett värde i och med legitimationen som tillerkändes på arbetsmarknaden och gav ekonomiskt kapital (Broady 1998, 6).

I våra informanters berättelse har vi kunnat se att det inte finns någon skillnad i etableringen på arbetsmarknaden mellan de som hade gymnasial och eftergymnasial utbildning. Vi ser däremot en skillnad för etableringen på arbetsmarknaden mellan Noël, som har en utbildning (som innehar ett erkänt symboliskt kapital) och de andra vars utbildning saknar symboliskt värde.