Motivera lokalhistoria

Hur historieämnet legitimeras har diskuterats inom historiedidaktiken (Karlsson &

Zander, 2004; Hermansson Adler 2004). Hermansson Adler menar att ”historia beskriver och förklarar människan i tid och rum” (2004, s.9). Kunskaper om dåtiden kan bidra med förståelse för samtiden och därmed även en möjlig indikation om framtiden.

All världens historia är omfattande och tiden att tillskansa sig den är begränsad, vilket medför att urval och avgränsningar ständigt måste göras. Vilken vikt det läggs vid lokalhistoria och huruvida detta bör inkluderas i historieundervisningen kommer att lyftas i detta avsnitt. Bör lokalhistoria belysas eller vore det bättre om andra teman fick fylla det potentiella utrymmet? Nedan presenteras resultatet från de två informantgrupperna – historielärare och museipedagoger – utifrån deras respektive uppfattningar kring hur ämnet kan motiveras.

5.1.1 Historielärares motiveringar

Då man vill ha förklaringar till dagsaktuella händelser, politiska frågor, problem, då är ju historia ett väldigt bra komplement till att se hur det gått genom historien och förklara fenomen som finns idag (Lärare 1).

Så beskriver Lärare 1 bakgrunden till sitt historieintresse och menar att kopplingen till samtiden är viktig för att aktualisera historien. När nyheterna rapporterar om att USA:s president Donald Trump gjort ett uttalande angående Israel-Palestinakonflikten kan det vara aktuellt att lyfta vid studerandet av exempelvis Första Världskriget. Genom att ställa frågor som:

Var skapas egentligen Israel-Palestinakonflikten? Vad händer här egentligen 1917,1918,1919 i det här området? Vilka är det som egentligen är inblandade? Hur har USA fått sin roll i det här just nu? (Lärare 1).

Att göra en liknade koppling fast med lokal anknytning är något som Lärare 1 försöker göra, men hen menar att sådant görs mer sällan idag jämfört med tidigare år. Lärare 1’s upplevelse är att det generellt blivit allt mindre tid för undervisning och att det i sin tur påverkar urvalet som hinner beröras.

Ska du nå dom övriga kriterierna så blir det mer allmänna drag med folkrörelseprocesser, demokratiseringsprocesser och sånt, mer än du går in på dom lokala förankringarna (Lärare 1).

Lokalhistoria är inte ett särskilt prioriterat område och enligt Lärare 1 beror detta till stor del på att det inte ges utrymme i styrdokumenten.

Ja, det nämns ju med någon mening i kursplanerna men det är ju mer samhällstendenser än det är lokalhistoria är min upplevelse av kriterierna (Lärare 1).

Lärare 2 diskuterar varför man överhuvudtaget ska läsa ämnet historia och poängterar att fokus i skolan ofta ligger på vad kunskapen ska användas till. En möjlig förklaring som framställs är:

Att man förstår att människor har tänkt olika och det går ju att applicera även i nutid. Att man liksom förstår att i olika delar av världen eller människor kan tänka väldigt olika att det inte bara är jag och mitt sätt (Lärare 2).

Hur man som lärare definierar lokalhistoria och vilket perspektiv man väljer att lyfta är avgörande för huruvida det kan motiveras som innehåll i undervisningen. Lärare 2 ställer sig tveksam till genealogi – släktforskning – och att betoningen av biologiskt arv i ett sökande av en historisk identitet skulle vara särskilt passande för undervisning. Hen menar istället att det snarare lämpar sig som en fritidssyssla än något att fokusera på under skoltid. Att lyfta ett bredare perspektiv med historiska händelser knutna till det lokala kan snarare anses som viktigt och också en form av identitet, om än inte lika snäv som inom genealogin.

Ja, jag tycker att min släkts historia är väldigt viktig eller så här intressant, men jag kommer inte härifrån. Och det här är ju bara ett ställe jag är på, det är inte som att /…/ här slet farfar på nån åker. Det är ju Tornedalen liksom, som såna saker hände liksom. Och det kanske gör att min koppling till Umeå inte är jättestark egentligen. Medans dom som har flera generationer tillbaks dom får kanske en helt annan bild (Lärare 2).

Att undervisning tenderar att färgas av det läraren anser intressant är ofrånkomligt, anser Lärare 2. Hen uttrycker vikten av att ha en tanke bakom det urval man väljer att prioritera inom en kurs. Vad är egentligen syftet med innehållet?

Är det för att det blir mer intressant? Eller för att det blir kul? Bidrar det till ett ytterligare perspektiv? (Lärare 2).

Att paketera och förmedla ett perspektiv där de stora strukturerna tillåts vara mångfacetterade blir svårt för att inte säga i princip omöjligt under en gymnasiekurs. Då Sveriges modernisering avhandlas förmedlas en bild av hur landet på 100 år utvecklats till att bli ett av världens rikaste länder. Lärare 2 menar att det till stor del inte beror på att svenskar är duktigare än någon annan, utan att det snarare handlar om en rad historiska faktorer som exempelvis kolonialism, slaveri och rasism. När lokalhistoria ställs mot sådana exempel blir det svårt att motivera dess plats i undervisningen.

Om man skulle ställa det mot rasismens framväxt då är det så här: Umeå eller rasismens framväxt, ja då skulle jag välja rasismens framväxt (Lärare 2).

Trots att Sveriges modernisering även handlar om människor som lever i den nordligare landsänden upplever Lärare 2 att det är svårt att i en 1b-kurs få in det framför exempelvis kolonialism.

Lärare 3 menar att det finns några tydliga fokus gällande centralt innehåll i grundkurserna för historia på gymnasiet. Utöver inslag av källkritik och historiebruk ska dels en epoköversikt avhandlas, gärna så ”geschwint” som möjligt för att det inte ska tendera att ta upp all tid, och dels ska demokratiseringsprocessen, industrialiseringen och någon global förändringsprocess beröras. Att i moment gällande industrialiseringen lyfta lokala exempel menar Lärare 3 är relativt enkelt. Pappersmassaindustrin, järnbruket och skogsbruket är och/eller har varit en viktig del i industrialiseringsprocessen och fysiska spår efter det finns kvar.

Det känns ju lite som slöseri att inte ta upp det /…/ man får kanske börja i England, men jag tänker också att det krokar fast lite mer i eleverna om du, jag menar dom kör förbi Baggböle herrgård varje dag på väg till skolan (Lärare 3).

Enligt Lärare 3 skulle lokala exempel underlätta förståelsen och därmed göra historieundervisningen mindre abstrakt.

Dom här stora grejerna som vi har snackat om som började i England och sprider sig till USA och Tyskland, dom kommer hit och dom gör det här här. Alltså så man ser att dom här jättegrejerna som händer ute i världen når hela vägen till Vännäs (Lärare 3).

Liksom både Lärare 1 och Lärare 2 belyser Lärare 3 dilemmat med den begränsade tiden som finns till förfogande. Att lyfta exempel från lokalhistorien kan enkelt göras, men tid att faktiskt genomföra en exkursion och besöka platser prioriteras sällan.

Sammanfattningsvis verkar samtliga lärare som deltagit i undersökningen mena att lokalhistoria kan ha en poäng, men att det utifrån styrdokumenten och den undervisningstid som finns att tillgå inte är ett område prioriterat för ett enskilt moment.

I alla fall inte när det gäller de grundläggande historiekurserna. Att göra nedslag och lyfta lokalhistoriska exempel när tillfälle ges ses som positivt och något man försöker att göra.

5.1.2 Museipedagogers motiveringar

Det tycks råda konsensus kring att mycket av förståelsen för samtiden grundas genom en kunskap om historien. Museipedagog 1 beskriver sin roll som en katalysator och hur ett möte med museiverksamheten förhoppningsvis kan verka intresseväckande för en elevgrupp. När arbete med lokal kulturhistoria fungerar som en process och mer långsiktigt har det större potential att bli mer givande.

Museipedagog 2 lyfter vikten av lokalhistoria genom att beskriva museets verksamhet och inriktning mot skogens historia:

Vi är ju och petar både i kulturhistoria, men även naturhistoria /…/ Förutom människan tar vi avstamp i naturen, både hur vi påverkar och har påverkat den och så. Vilket ju är helt centralt egentligen för att förstå omgivningen om man bor i Sverige överhuvudtaget men inte minst i våran region. Genom skogsbruket i olika former är så centralt. Både ekonomiskt men även för hur landskapet ser ut (Museipedagog 2).

Skogens existens upplevs som något självklart men för att tolka och förstå vikten av dess roll i samhället, idag som historiskt, behövs verktyg, något som Museipedagog 2 menar att museet som institution har ett uppdrag att förmedla.

Utifrån vårat arbete på olika nivåer så försöker vi ju då att sprida kunskapen om både skogen, betydelsen, det ekologiska, men även det ekonomiska och kulturhistorien runt det (Museipedagog 2).

Genom att arbeta med lokalhistoria menar Museipedagog 2 att man kan utveckla verktyg för att se spår från historien i dagens samhälle. Oavsett om man upplever det som positivt, exempelvis skogsvägar som möjliggör att det enkelt går att komma ut i naturen, eller negativt, så som sönderkörda marker eller monokulturer, finns det en mening med att följa hur industrin utvecklats och vad den har och har haft för betydelse för kulturlandskapet.

Varför finns vi i det här området? Hur har vi påverkat? Vad är det vi ser runt omkring oss?

(Museipedagog 2).

Genom den historiska kontexten kan frågor om identitet besvaras. Kopplingen mellan lokalhistoria och identitet är något som lyfts av Museipedagog 3. Genom förståelse för bakgrunden menar hen att en identitet och känsla av samhörighet till en plats kan byggas. Liksom tidigare informanter betonar Museipedagog 3 hur man genom lokalhistoria kan förstå samhället och varför det fungerar som det gör.

Varför är kommunerna här uppe i regel så röda som dom är? Varför röstar man som man gör?

Varför har vi dom industrier som vi har? Varför har vi problem med avfolkning i vissa bygder?

Mycket sånt, du får en helt annan förståelse om, och du behöver inte titta särskilt långt bak, titta bara på 50–60-talet så har du många förklaringar och får lite aha-upplevelser (Museipedagog 3).

Att utgå ifrån närsamhället och därefter vidga perspektivet till omvärlden skulle bidra till ökad förståelse för hur människor i olika tider levt sina liv och med förståelse för kontext även en känsla av sammanhang. Även Museipedagog 4 lyfter fram hur identiteter kan vara kopplade till historia och värdet i att kunna sin historia.

Jag kommer ifrån en väldigt berättande familj och jag tror att samer överlag /…/ är ett berättande folk. Och där har det varit jätteviktigt. Vem har bott här? Vart är det här ifrån? Hur kommer det sig att det blev såhär? /…/ Man måste kunna historien för att förstå det som händer idag. Vi tänker det här med Girjasdomen /…/ kan man inte historien /…/ då blir det ilska, frustration man tycker det är orättvist. Men kan man historian, som är ofta lokalhistoria, då förstår man ju (Museipedagog 4).

Kunskap om historien kan alltså resultera i en förståelse för nutiden, det tycks vara den återkommande uppfattningen hos museipedagogerna. Förklaringar till frågor rörande ekonomiska möjligheter, landskapets fysiska utformning eller bakgrunden till politiska beslut kan finnas i lokalhistorien och är därför en viktig anledning till varför det finns ett värde av att lära sig mer om just detta.