Syftet med en visuell och multimodal utformning är att inkludera flera sinnen, med målet att påverka användarens rumsupplevelser till det bättre. Dem resurser som inkluderats i rummet och tillsammans bildar en multimodal utformning är som tidigare nämnt ljusprojektioner, den visuella bilden av karaktären och ett röst-meddelande, samt bakgrundsljud bestående av ljud som förknippas med naturen. Bakgrundsljuden är tänkt som ett komplement till trädet och att förstärka den naturliga kontexten. Detta genom att addera ytterligare sinnesupplevelser, exempelvis genom ljudet av fågelkvitter, vinden som susar genom trädkronan, porlande vatten eller sorlet av människor i en park.
Figur 31. Visualisering av ljusprojektioner och användaren i samspel.
Valet av dessa resurser grundar sig i Mossbergs (2015: 75, 82) beskrivning av hur den fysiska
omgivningen inte enbart består av rumsliga objekt – utan även olika sinnesupplevelser. Tillsammans ska dessa resurser verka för att kommunicera en positivare bild av
56
miljökontexten och avfallet, samtidigt som användarna får uppleva rummet på ett mer lekfullt och lärande sätt jämfört med idag. Som tidigare nämnts blir människans handlingar och interaktioner med sin omvärld ett tecken på hens uppfattning och kunskap av världen (Selander Kress 2017: 36). Då användaren, efter den verbala utmaningen från karaktären, kastar avfallet i ett av kärlen uppstår dem rosa ljusprojektionerna på rummets ytor, samt att volymen av ljudupplevelsen ökar och blir mer markant. Dem multimodala resurserna bildar på så sätt en feedback på användarens interaktion med avfallet, rummet och kontexten de verkar i – och kan ses som en positiv faktor som gör att användarnas inställning till nästa besök i miljörummet förändras. Vilket knyter an till Mossbergs (2015:82) och Branzells (1995:12–13) beskrivningar av användarens olika upplevelser av ett rum vid specifika tidstillfällen. Samt att utifrån ett barns perspektiv visade teoriinsamlingen tydligt att barn utforskar och förstår sig på den miljön hen verkar i genom deras kroppsliga och sinnliga utforskande (Björklid 2005:142) – där leken blir ett viktigt verktyg för barnets utveckling (Björklid 2005:141; Edfelt 2017:129). Dessa perspektiv resulterade i att interaktionen och den process som uppstår mellan användaren, rummet och kontexten med hjälp av dem
multimodala resurserna blev kärnan inom gestaltningen.
Samspelet mellan röstmeddelandet, karaktären, användarens aktiviteter, bakgrundsljudet och ljusprojektionerna skapar som sagt en multimodal och lärande resurs där användarens
sinnesupplevelse förstärks. Detta kan identifieras med Selander och Kress (2017:26) beskrivning av hur meningsskapande uppstår genom samspelet av resurser och att mening formas genom människor handlingar, ord och överenskommelser. Målet med det multimodala samspelet är att förändra den existerande meningsinnebörden av avfallet från något äckligt, negativt och smutsigt – till att istället ses som ett positivt, värdefullt och lärande verktyg användarna kan påverka framtiden genom. Ifall vi ser på avfall utifrån Selander och Kress (ibid.:26) tidigare nämnda perspektiv, är alltså inte avfallets meningsinnebörd satt i sten. Utan den kan förändras med hjälp av rummets utformning och dem lärande och multimodala aktiviteter som miljörummet erbjuder och öppnar upp för – genom att tillgängliggöra rummet för barnen.
57
Slutdiskussion
I detta avslutande avsnitt diskuteras gestaltningsförslaget utifrån studiens empiri- och teoriinsamling och svarar på den frågeställning som studien grundar sig i. Samt diskussion och reflektion kring fortsatt utveckling och forskning av studien och gestaltningsförslaget. Syftet med denna studie var att undersöka rumsupplevelser av dagens miljörum utifrån ett barns perspektiv i åldrarna fem till sex år, för att sedan undersöka hur en visuell och multimodal rumslig utformning kan generera att barnen upplever sig mer inkluderande i miljörummet och miljökontexten hen verkar i, baserat på teori- och empiriinsamling. Detta med målet att inte enbart barn upplever miljörummet som mer inkluderande, utan att rumsupplevelsen förändras till det bättre både för barnen och resterande användare.
Gestaltningsförslaget fokuserar inte på att förändra miljörummets funktion, utan att förändra meningsinnebörden av rummet – med målet att användarnas upplevelse av rummet och kontexten hen verkar i ska bli mer behaglig och inkluderade.
Studien behandlade endast miljörummets rumsliga utformning utifrån målgruppens perspektiv och förutsättningar. Dem perspektiv som inte formgavs i studien var: valet av placering för miljörummet, skyltar/informationsmaterial/sorteringsanvisningar, flödet/hanteringen av kärlen och kärlens utformning (storlek, plats, form, material) eller formgivningen av begrepp såsom miljörum och sopor.
Detta resulterade i frågeställningen och tillhörande underfråga:
o På vilka sätt kan en visuell och multimodal utformning påverka användarens upplevelse och tolkning, hos användare i åldern fem till sex år, gällande miljörum i en privat bostadsbyggnad?
- På vilka sätt kan en visuell och multimodal utformning generera en högre grad av inkludering för målgruppen?
Studien har därav lett till ett litterärt arbete där fokuset varit att förstå användarnas
rumsupplevelser, hur dessa påverkas av spatiala förhållanden och hur användaren påverkar rummet samt kontexten hen verkar i. Det litterära arbetet i samspel med studiens metodarbete och empiriinsamling bidrog till förståelsen för målgruppens perspektiv och blev grunden för studiens gestaltningsförslag.
Studiens empiriinsamling har identifierat barnen attityder, åsikter och upplevelser av miljörum och kontexten det verkar i. Svaren från studiens workshop indikerar att rummets renlighet och estetiska utformning påverkar användarens upplevelse av rummet – samt respondentens vilja att interagera med rummet och kontexten rummet verkar i. Detta knyter
58
an till Mossbergs (2015:82) tidigare beskrivning av hur det fysiska rummet påverkar användarnas tillfredsställelse eller önskan att verka i den typen av rum/sammanhang igen. Däremot indikerade inte svaren från workshopen att det behövs ytterligare rumsliga objekt för att öka tillgängligheten för barnen. Genom exempelvis pallar eller upphöjningar – eller att kärlens utformning borde justeras/omformas så att dem är anpassade för barnens
förutsättningar. Detta kan tolkas som att det faktiskt inte är kärlens utformning som är det problematiska utifrån barnens perspektiv. Det kan eventuellt bara handla om i vilken kontext avfallet verkar i och hur samhället ser på avfall och miljörummen. Som Kaj Wallin och Linda Holtby belyste i studiens kvalitativa intervju, behöver det ske ett meningsskifte av avfall – från något negativt och smutsigt till en värdefull och kraftfull resurs som påverkar samhällets framtid. För att påbörja detta meningsskifte är det ett ypperligt tillfälle att se miljörummen som ett lärande rum, istället för ett rum som hamnar i skymundan i samhället. Lärandet sker genom ett livslångtlärande i alla olika sammanhang (Selander & Kress 2017:18, 32) och därav behöver detta perspektiv lyftas mer inom utformningen av dagens framtida samhälle. Studien visar att varje upplevelse av sin omvärld är individuell och något som konstant förändras. Det är inte bara rummet som förändras med tiden utan även användarna. Därav bör vi se över rummens utformning och vad den kommunicerar till användaren – inte bara i dagsläget utan även 5, 10 eller 30 år framåt.
Miljörummet som det ser ut idag är möjligtvis inte problematiskt ur ett funktionsmässigt perspektiv. Dock genom att omgestalta och addera rumsliga objekt/sinnesupplevelser till rummet så skapas ett mervärde – inte bara för barnen utan även för resterande användare. Ett citat från workshopens respondenter belyste tydligt hur ett behagligare rum påverkar
användaren. ” […] när det är vackert rum så tycker jag att det är bra för då vill jag gå in i det”. Med fler aktiviteter/interaktioner i kombination med en multimodal och lekfull
utformning, öppnar det upp rummet för barnen och gör det mer inkluderande och tillgängligt för dem. Det möjliggör även ett lärande för barnen i ett rum där de tidigare exkluderats från. Ett lärande som barnen tar vara på och för med sig in i vuxenlivet, för att sedan föra vidare till kommande generationer.
Reflektion och studiens framtid
För att inkludera målgruppen ytterligare inom miljörummet bör vidare metodarbete utföras, där fler respondenter inom målgruppen deltar. Samt vidare undersöka sopkärlens utformning och det informationsmaterial som är tillgängligt i miljörummet. Här kan vidare metodarbete i form av observationer, workshops och deltagande design med målgruppen och barn i andra åldrar vara gynnsamma för att synliggöra och inkludera barnens perspektiv ytterligare.
Gällande sinnesupplevelser växte det under studiens förlopp fram en hypotes baserat på teori- och empiriinsamlingen. Hypotesen grundar sig i huruvida den rumsliga utformningen kan påverka användarens doftupplevelse gällande avfall – utan att faktiskt addera till eller förändra doften. Detta kan eventuellt leda till att doften av avfall inte upplevdes lika starkt i rummet av användarna. Dock för att bekräfta eller förneka hypotesen gällande samspelet mellan rumslig gestaltning och doft, bör vidare metodarbete och datainsamling utföras där respondenter får beskriva hens doftupplevelser i olika spatiala sammanhang.
59
Studien utfördes under en utsatt samhällssituation gällande Covid-19 pandemin, vilket begränsade fysiska och sociala aktiviteter. Detta har troligtvis påverkat omfattningen av studiens empiriinsamling och leder till tanken huruvida studiens förlopp och resultat hade sett annorlunda ut – utifall den utfördes under en mer tillåtande samhällssituation. Möjligheten att utföra fysiska workshops på plats i det valda miljörummet med målgruppen, hade varit mycket värdefullt. Flera lager av iterationer hade kunnat applicerats inom studiens metodarbete i kombination med teoribildningen – där målgruppens interaktion och meningsbildande av rummet blir visuella tecken på lärande. Både teorisamlingen och
gestaltningsarbetet understödjer interaktionen som sker på olika plan gällande barn och hens omgivning, samt att varje individ är olika och upplever sin omvärld på olika sätt. Tyvärr har inte studien haft möjligheten att utforska vidare, genom fler iterationer med målgruppen, hur man kan stärka lärandets processer som uppstår vid och efter besöket i miljörummet. Fortsatt iteration skulle säkert kunna stärka sambandet mellan teoribildningens resultat och min tolkning av empirin och teorin i gestaltningsförslaget. Denna möjlighet hade även lett till att flera respondenter ur målgruppen kunnat delta i studien – där även miljörummet och
kontexten undersökts och studerats mer djupgående utifrån användare med
funktionsvariationer, både inom och utanför målgruppen. Dock har den begränsade samhällssituationen synliggjort värdet av fysiska platsanalyser och observationer, samt fysiska sociala möten med målgruppen, respondenter och övriga användare/intressenter. Att undersöka och skapa sig en förståelse för individers upplevelser är alltid svårt – allt svårare under en begränsad och distanserad samhällssituation.
60